Skip to content

"AD:s beviskrav för avsked efter brottsligt beteende alltför höga - försvårar för arbetsgivarna"

DEBATT - av Gustav Gonelius, jur.stud. och delägare i EGL Juridik

 

Arbetsdomstolen (AD) har i ett flertal avgöranden satt upp stränga beviskrav för arbetsgivare som grundar sitt avskedande på brottsligt agerande från arbetstagaren. I flera fall tillämpas samma beviskrav som i motsvarande brottmål - utom rimligt tvivel.

Min uppfattning är att AD ställer upp orimligt höga beviskrav på arbetsgivarna vilket i förlängningen riskerar att leda till att arbetsgivarna drar sig för att avskeda arbetstagare som begår allvarliga brott på arbetsplatsen.

Även om det är viktigt att arbetstagare åtnjuter skydd från obefogade uppsägningar kan det inte vara meningen att arbetsgivaren åläggs samma bevisbörda som i ett motsvarande brottmål.

Arbetsgivarens rätt att avskeda en arbetstagare framgår i 18 § i lagen om anställningsskydd: ”avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.”

Det rör sig om en skyddsregel som är tvingande till arbetstagarens förmån. Det är sedan länge känt att brottslighet riktad mot arbetsgivaren eller mot anställda utgör saklig grund för avskedande. Av lagtexten framgår emellertid inte vilket beviskrav som ställs eller vem som har bevisbördan för att arbetstagaren ska ha åsidosatt sina skyldigheter mot arbetsgivaren.

Förarbetena ger en del vägledning. Två uttalanden om beviskraven vid avskedande återfinns i SOU 1973:129.

Först nämns i den allmänna motiveringen att bevisbördan ska falla tungt på arbetsgivaren, sedan anges i specialmotiveringen att bevisbördan vilar på arbetsgivaren.

Några övriga uttalanden i förarbetena som anger att det ska ställas särskilt tunga beviskrav på arbetsgivaren finns inte. I propositionen till 1982 års LAS tydliggörs dessutom av lagstiftaren att det ska vara upp till domstolarna att utforma detaljerna för hur beviskraven ska utformas.

Min bedömning är att lagstiftaren genom förarbetena uppställt en bevisbörderegel som anger att arbetsgivaren har bevisbördan för de omständigheter som ligger till grund för ett avskedande och beviskravet kan då aldrig sättas lägre än sannolikt. Lagstiftaren har dock lämnat utrymme för domstolarna att tillämpa högre beviskrav.

En genomgång av praxis visar att AD - vid avskedanden - ofta tillämpar ett högre beviskrav än annars när arbetstagaren beskylls för brottsligt beteende. Arbetsgivaren måste i dessa situationer många gånger visa att det är ställt utom rimligt tvivel att arbetstagaren verkligen utfört de påstådda handlingarna.

Brottens beskaffenhet varierar och AD nöjer sig ofta med att konstatera att det föreligger ett brottsligt agerande utan att ange en specifik brottsrubricering. Ofta gäller det tillgreppsbrott riktade mot arbetsgivare eller misshandel eller hot mot arbetskamrater.

En viktig skiljelinje i praxis gällande beviskraven går vid AD 1995 nr 121. I rättsfallet hade en utkörare på ett bryggeriföretag blivit avskedad efter anklagelser om tillgrepp av fyra lådor starköl från arbetsgivarens lager.

Det är först i detta rättsfall som AD började tillämpa beviskravet "utom rimligt tvivel" vid påstådd brottslighet som grund för avskedande. AD har därefter i flera avgöranden hänvisat till sitt ställningstagande om beviskraven i 1995 års fall.

Från senare praxis, där beviskravet utom rimligt tvivel tillämpats, kan AD 2014 nr 90 nämnas. I rättsfallet hade en undersköterska på ett vårdboende blivit avskedad under påståendet att han hade gjort sexuella och oönskade närmanden mot en kollega.

AD ansåg att avskedandet i vissa delar kunde sägas innefatta ”påståenden om brottsligt beteende”. Någon närmare definition av vilka brott det skulle röra sig om angavs inte. Beviskravet sattes till motsvarande brottmål.

I ett flertal avgöranden uttrycker tyvärr inte AD med tydlighet vilket beviskrav som tillämpas trots att avskedandet bygger på omständigheter som kan betecknas som brottsligt. Det är väldigt olyckligt eftersom det skapar förvirring och väcker frågan om AD verkligen konsekvent tillämpar samma beviskrav när brottsligt beteende ligger till grund för ett avskedande.

I AD 2016 nr 47 hade en chaufför på ett bryggeri överleverat öl till kunder utan att registrera leveransen för fakturering. Detta medförde ekonomisk skada för bryggeriet. Arbetsgivaren ansåg att arbetstagaren grovt åsidosatt sina förpliktelser mot arbetsgivaren och avskedade honom.

Arbetstagaren beskylldes inte uttryckligen för någon brottslig handling, vilket inte vore helt främmande med tanke på att det ofta kan finnas brottslig misstanke när en person undviker att registrera stora ekonomiska värden för sin arbetsgivare. I den aktuella domen uttryckte inte AD vilket beviskrav som skulle gälla för arbetsgivaren men kom till slutsatsen att arbetsgivaren hade styrkt omständigheterna och avskedandet därmed hade laglig grund.

Domen väcker frågan om vilket beviskrav som egentligen hade tillämpas av AD om arbetsgivaren istället hade varit tydligare med att anklaga arbetstagaren för brottsligt beteende. Vad hade hänt om arbetsgivaren anklagade arbetstagaren för förskingring? Hade utgången då blivit densamma?

Frågan är om arbetsgivaren kan påverka AD beviskrav genom att tona ned det brottsliga inslaget i arbetstagarens agerande för att på så sätt undvika att beviskravet utom rimligt tvivel ska tillämpas.

Kanske gör arbetsgivaren klokast i att inte nämna vilket brott som har begåtts utan istället formulera det som att arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden och hålla tummarna för att AD tillämpar ett lägre beviskrav.

Det särskilt stränga beviskrav - utom rimligt tvivel - som ofta tillämpas av AD vid brottslighet riskerar att få negativa följder. Många arbetsgivare som ser en arbetstagare begå ett tillgreppsbrott på arbetsplatsen vill säker avskeda arbetstagaren men eftersom det gäller anklagelse om brott finns det en risk att AD tillämpar beviskravet utom rimligt tvivel.

Frågan är hur ofta arbetsgivaren, som står utan polisens och åklagarens medel, kan nå upp till ett så högt ställt beviskrav.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

Här var sex kommentarer.

Anmälda som försvunna

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.