Skip to content

"Trycket ökar för varje statsministerkandidat som fälls - väljarna kommer straffa dem som obstruerar"

För varje statsministerkandidat som fälls av riksdagen ökar trycket på att vidta okonventionella och blocköverskridande åtgärder. Det förutspår den tidigare talmannen, Per Westerberg, i säsongspremiären av Veckans Juridik.

 

Per Westerberg tror att trycket på nya allianser och blocköverskridande överenskommelser ökar ju fler statsministerkandidater som röstas ned

- Trycket ökar för att göra okonventionella saker för varje kandidat som fälls, säger Per Westerberg i Veckans Juridik.

Störst chans under första talmansrundan
Enligt Per Westerberg infinner sig den största chansen för att få igenom en statsministerkandidat under den första talmansrundan.

- Min tro är att man slår igenom någon form av glastak sen.

- Det är lättare att fälla nästa kandidat, och nästa...

Per Westerberg tror dessutom att partierna kommer att tvingas till blocköverskridande överenskommelser i det fall en eller flera kandidater fälls av riksdagen.

- Över tid när man misslyckas i den ena eller andra formen så är det den naturliga utvecklingen.

Liten risk för extraval
Om ingen statsminister har röstats fram efter fyra "talmansrundor" och försök tvingas man ett utlysa ett extraval.

Per Westerberg tror dock att risken för ett extraval är liten eftersom väljarna riskerar att straffa det parti som medverkar till att samtliga statsministerkandidater fälls.

- Väljarna kan straffa partier som obstruerar en sådan process.

Höga insatser vid extraval
Han tror dessutom att insatserna blir alltför höga vid ett extraval vilket gör att partierna kommer att försöka undvika ett sådant till varje pris.

- Blir det dessutom ett extraval utan att man uppnår någonting så är det farligt.

- Alla kommer att fundera väldigt noga på hur opinionen tar emot det, säger före detta talmannen Per Westerberg i Veckans Juridik. 

 

Se hela avsnittet av Veckans Juridik här.

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

11 comments

”Väljarna kan straffa partier som obstruerar en sådan process”.
Ja. Men obstruktion är ju inte bara att man ”medverkar till att samtliga statsministerkandidater fälls”.
Det måste ju även vara att man vägrar föra en dialog med vissa partier.
Man kan ju inte vägra alla former av dialog med ett parti, och sedan bli upprörd om detta parti sedan medverkar till att ens statsministerkandidat fälls.

Det kan ju vara så att ännu fler obstruerar vid valurnorna. En bra grej vore att dra ned på förtidsröstningen. Att gå till Posten kändes tryggt. Innan PostNord var uppfunnet..

Om de övriga partierna,(särskilt socialdemokrater och statsministern) respekterade att cirka 20 % har röstat på SD och att det skett i demokratisk ordning, så skulle det INTE vara något problem. I stället lägger man ned stor möda på skitprat som att det ska tas ansvar genom blocköverskridande överenskommelser och annat dravel.
Vad politikerna inte tänker på är att de skickar ut signaler till väljarna av typen "varför ska man rösta, när det ändå blir så här?" eller "visst kan du gå och rösta lille vän, MEN det var ju inte så här VI hade tänkt oss att du skulle rösta". Politikerna har verkligen visat vilken respekt de har för sina väljare och demokrati den senaste tiden, d v s ingen!
Vad politikerna inte förstår är att detta, deras nuvarande agerande, är förödande för sammanhållningen i samhället, de undergräver ju den demokrati de själva förespråkar. Detta leder till samhällssplittring, gatans parlament och sveriges undergång. Det är inte svårt att gissa vad som väntar runt hörnet om man inte besinnar sig och visar ödmjukhet för väljarnas uppfattning, särskilt med tanke på vad som diskuterats det senaste året av samtliga partier och som lett fram till dagens valresultat.

Vid en jämförelse mellan partiprogrammen lutar SD mer åt det borgerliga Allians-blocket än mot det grön-röda (inkl. V) blocket. I så fall samlar, efter väljarnas röster, det borgerliga alternativet ca 60% av mandaten i riksdagen. När de fyra Allians-partierna eller S på inga villkor vill befatta sig med SD är det i och för sig begripligt om SD - utan löften om något utbyte ö h t - hotar med att rösta mot fyra statsminister-förslag från Talmannen för att på så sätt utlösa bestämmelsen om ett extra val.
Det kan kallas obstruktion lika väl som om inga av de övriga sju partierna förmår hitta en hållbar lösning för samverkan utan gräver ner sig i sina "prestige-gravar".
Ett extra val torde sannolikt en del partier ha anledning frukta mer än andra eftersom en del väljare - när man nu ser facit med det låsta läget! - troligen kommer att justera sina val så att vissa partier "straffas" eller "belönas" mer eller mindre i förhoppning om att det parlamentariska läget/mandatutfallet ska bli tydligare.

Hur tänker du nu? Om ett parti har gått till val med löftet att inte samverka med ett annat parti så skulle det partiet ju verkligen inte visa respekt för sina väljare och demokratin om det efter valet ändå gjorde det. Även utan ett sådant löfte finns ingen som helst skyldighet för ett parti att samverka med alla andra partier som kommit in i Riksdagen oavsett deras storlek. Större partier än SD har suttit i riksdagen utan något som helst politiskt inflytande. Såna är demokratins spelregler. Inget konstigt med det.

Vid valet 1976 fick S den högsta andelen röster; 45%, men förlorade ändå valet då de borgerliga partierna bildade en koalitionsregering. S hade således inget inflytande alls. Det finns ingen skyldighet för något parti att samarbeta med ett annat för det fall de anser att det inte gagnar deras egen politik, som vi nu ser även i försöken att nå en blocköverskridande överenskommelse. Det handlar inte om bristande respekt för väljarna, "mobbing", som vissa påstått på sociala medier eller något annat. Det är så det fungerar.

Du har helt rätt! Blir lite trött på de som missuppfattat parlamentarism och tror samt hävdar att man ska få inflytande i förhållande till röstandelen. Parlamentarism fungerar på så sätt att man söker stöd och samarbetar med det partier man har mest gemensamt med för att därigenom ha störst möjlighet att få igenom sin egen politik - naturligtvis genom ett givande och tagande. Hur många gånger har inte Moderaterna varit näst största parti (mycket större än SD nu), suttit i opposition utan något som helst inflytande över regeringens politik? De har förstått systemet och aldrig gnällt över det.

Jag tycker att du missar en viktig sak. Vi har en representiv demokrati där de valda ombuden i riksdagen har att tillvarata sina väljares intressen framför sina egna. Så fungerar det inte i det svenska parlamentet. Det är inte så att åttio procent av väljarna anser att sverigedemokraterna ska frysas ut av de övriga riksdagspartierna. Det är deras representanter i parlamentet som anser att det ska vara så. Det var också nuvarande statsministerns viktigaste valfläsk inför valet. Det löftet lär han hålla. Hur det blir med de andra är svårt att sia om.

Jag skulle vilja se ett annorlunda valsystem. Där man skulle kunna välja om man vill rösta mot eller med ett parti parti. Rösta man med ett parti borde man också få kryssa eller stryka en kandidat. Det skulle sätta lite fart på parlamentarismen.

Det skulle ge oss blankröstare en chans att få vara med och påverka. Jag tycker inte något parti är bra men jag vet vilket parti jag tycker är sämst. I dag är det som när det var skönhetstävlan hemma i byn. Ingen vann.

Helt riktigt att många missuppfattat den parlamentariska gången och att andel röster inte står i direkt proportion till inflytande. En 51% andel ger i det närmsta totalt inflytande under en vinande partipiska, och då är det 49% som inte ville ge det partiet inflytande. Argumentet att ett parti som får 20% måste få ett visst inflytande för att respektera väljarna kan vändas till att 80% inte vill att de ska ha inflytande överhuvudtaget, eftersom de inte lagt sina röster på dem.
Därmed inte sagt något om vem som vunnit, förlorat, bör avgå eller inte, vem som bör regera med vem eller för den delen hur.
En sak har jag dock väldigt svårt att förstå!
Hur kan man tala om svek och vallöften? Vem/Vad är det som ger politikerna rätten att lova oss medborgare något, utan att man sitter i en position som medger att det går att uppfylla löftet? Vem tror att man kan lägga sin röst och utifrån det förvänta sig att man ska få något? Om ett parti får 4% av rösterna, sviker det partiets styrelse de som lagt sinnade röster på det partiet om de inte kan få igenom sin politik?

En ide skulle väl kunna vara att SD röstar fram Löven som statsminister och därefter fäller de rödgrönas budget ? Då kan man väl i god konsensusanda anses ha tillgodosett båda sina rivaler ?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.