Skip to content

"Fyra av fem politiker skulle inte bli valda i personval - en ny grundlag skulle vitalisera demokratin"

DEBATT - av Jan Kallberg, jur.kand. fil.dr. numera verksam i USA

 

För en utomstående framstår Sveriges politiska utveckling allt mer som en författningskris där konstitutionen inte längre klarar av att leverera folkviljan som politisk riktning.

Bara det faktum att flertalet rikspolitiker är personer som med stor sannolikhet aldrig skulle bli valda med raka och direkta personval berättar att detta politiska system har nått vägs ände. 

Att man hamnar i en situation där författningen inte längre är funktionell är inget unikt. Det var samma anledning som gav författningsreformerna 1809, 1866 och 1917.

De föregående samhällsstrukturerna hade tjänat ut. Dagens svenska författning, och efterföljande struktur, tror sig leva kvar i 1950-talets Sverige, med strukturerade samhällsskikt, breda folkrörelser, partier fyllda med politisk energi, medlemmar och engagemang. 

De senaste tjugo åren har varit en utdragen dödskamp för ett styrelseskick som numera attraherar mediokrati, opportunism och extremåsikter som exploaterar det politiska systemets svagheter där folket helt tappat intresset.     

I dag har de rikspolitiska partierna den faktiska utnämningsmakten av politiska företrädare. För demokrater måste det vara underligt, varför de vid valet av rikspolitiker måste ta omvägen över ett parti som klistrar ihop en partilista med namn som har en enda merit - partilojalitet. Det gör att rikspolitiken i Sverige är nedmonterad till en elituppgörelse mellan ett par partiledningar. Enskilda politiker måste kunna avsättas - och inte räddas av partiet.

Demokratins kärna är kontakten mellan väljarna och valda, men för att denna ska bli meningsfull måste väljarna veta vilken person som representerar dem. En rikspolitiker som är lokalt vald, bor kvar bland sina väljare och som kan avsättas glömmer inte så lätt vem som valt denne.

Flytta ner politiken till vardagen. Med personval i enpersonsvalkretsar får politiken en lokal och vardaglig dimension. Politiker tvingas bo bland sina väljare och möta dem på ICA Maxi öga mot öga. För dagens politiska elit måste vara det vara traumatiskt - att tvingas möta sina väljare.

De som är personvalda vet vem deras verkliga uppdragsgivare är: väljarna, inte partierna. Vi får frispråkigare politiker och större erfarenhetsbredd.

Om enpersonsvalkretsar införs kan kandidater vinna som inte skulle släppas fram av partierna. Kompetens får för första gången på länge avgörande betydelse i valet av rikspolitiker, vilket ger starkare regeringsalternativ.

Med enpersonsvalkretsar tvingas inte partier gå ihop för att skapa två block, eftersom den kandidat som får flest röster vinner mandatet, medan alla andra blir utan. Det kallas i politisk teori för Duvergers lag.

En person vinner en valkrets och företräder den i riksdagen. Partibeteckning skulle vara ointressant eftersom en sosse som inte lyssnar på resten av befolkningen i sin valkrets inte blir omvald. Vi skulle få bättre, mer lyhörda politiker.

Antagligen skulle fyra av fem av dagens rikspolitiker aldrig ha en chans att bli valda i raka personval och lika bra är nog det eftersom politiken skulle då attrahera kunnigare, mer lyhörda och mer engagerade politiker. Demokratin vitaliserad. Darwinism när den är som bäst.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

17 comments

Trevligt, trevligt. Inte en dag för tidigt. Har sedan länge "gett upp" om den svenska demokrativarianten i nuvarande form och isolerat mig ute på landsbygden eftersom jag inte tycker om det jag ser inom det "officiella Sverige". Vet att jag ej är ensam. Så ska nationen komma vidare och framåt är det nödvändigt med en vitaliserande uppdatering av grundlagen. Denna gång bör även folket tillfrågas....:)

Att det parti som representerar den tredje största väljargruppen mobbas ut i riksdagen, av politiker som uppträder som kvalificerade skolgårdsmobbare,är det främsta tecknet på att svensk demokrati har nått vägs ände och övergått till en annan livsform än demokrati.
För övrigt tror jag att Jimmie Åkesson överlägset skulle vinna om person valdes och inte partier eller ideologier.

Personval leder till att personer med karisma och pengar att göra reklam för sig själv blir vald före personer med faktisk yrkesskicklighet som hellre jobbar än sitter i TV och ler.

Att en karismatisk men okunnig person helt kan hoppa över partiledning och utnämning innebär att det inte finns något någolunda effektivt sätt att stoppa en helt olämplig person från att få makt. Även om personen sedan kan röstas bort nästa val är skadan redan gjord; och om personen är "populär" kan det bli i praktiken omöjligt eftersom personen kan sitta i TV och övertyga väljarna om att det "faktiskt är dom där andra som är dumma jag gjorde inget fel".

Rätta sättet att ta hand om de uppstådda problemen är
1) återinförandet av ett strängt tjänstemannaansvar där politiska beslut som varit oigenomtänkta och lett till skador på samhället (tänk nuon, postnordaffäreren, eller nya karolinska) kan leda till fängelse och personligt återbetalningskrav

2) kompetenskrav:
* relevant högskoleutbildning
* minst 5 års arbetslivserfarenhet i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande yrke
* lämplighetsprövning där personliga egenskaper som pålitlighet, ansvarstagande, och rådighet vägs in.

Jag håller helt med Jan-Erik här ovan. Popularitet och kompetens är två helt olika saker. Vi skulle få en massa B-kändisar som politiker. Det skulle bli som fler politiker som Italiens Berlusconi även i Sverige.

Att politiker har lokal förankring är mycket viktigt men det är det man har Kommunpolitiker till, inte Riksdagspolitiker. Att bo kvar hemma och kunna delta i möten på riksnivå kommer också bli i princip omöjligt. Det går inte att pendla från tex. Ystad till Stockholm varje dag. Visserligen kan modern teknik underlätta en del men det blir ändå aldrig samma sak. Det går inte att delta i det informella mötena eller ta tillvara de spontana kontakterna.

Jan Kallberg inlägg andas en naiv tro på att alla i en enpersonsvalkrets skulle kunna enas om en kandidat. Om valresultatet blir knappt för en kandidat i en enpersonsvalkrets kommer den grupp som förlorade inte vara så lätta att möta för den vinnande politikern även i Jan Kallberg förslag.

Enskilda lokalt förankrade politiker, utan partitillhörighet, som på riksdagsnivå som plötsligt skulle tvingas ha ta hand om frågor som berör hela Sverige tex. försvarspolitiken och internationella kontakter, tror jag skulle bli kaos. Det tror jag bara skulle gynna ickedemokratiska krafter.

Underbar text.

Få har så bra lyckats sammanställa fel och brister i nuvarande författning och dess tillämpning.

Jag har mera som ett demokratiexperiment under snart ett år skickat runt kanske 75 eller fler destinerade tweets till ett stort antal makthavare inom politik och rätt,regering, riksdag, statsråd, sakkunniga, forskare m.fl. i flera av frågorna upptagna i artikeln. Nog det mesta utom kanske frågan om valkretsar m.m.

Resultatet var tyvärr förväntat. Inte ett enda svar från någon i hela Sverige.

Utöver en underbar GD RK, Anna Westerholm, som ställde frågor till mig och beredde mig möjlighet komma in med mina synpunkter så skulle hon tillse jag fick svar av rätt person, eller ärendet tas om hand.

Jag har också därefter fått vänligt tips av politiske sakkunnige Joel Stade S. Det ligger någon månad bak i tiden.

Med det är ändå mkt anmärkningsvärt att inget statsråd, partiledare eller annan, bemödat sig om att svara eller hänvisa om vidare handläggning.

Jag har liksom varit en icke person, trots att jag är svensk medborgare, antagligt seriös, ställer frågor och har synpunkter inom ett av de viktigaste politiska och rättsliga områdena.

Mina frågor och synpunkter gällde främst regeringens styrning av riket och myndigheternas lydnadsplikt eller självständighet eller sammanfattat den unika, men kanske inte helt invändningsfria, svenska förvaltningsmodellen.

Dessa frågor har passiviserats och legat obesvarade decennium efter decennium.

Antagligt förorsakat ett antar myndighetshaverier. Jag kan redan nu leda detta i bevis i ett flertal större myndighetshaverier. Jag kan exemplifiera med två. Wennerström affären sommaren 1963. Flera års misstankar mot mästerspionen. Flera statsråd visste. Men statsminister Tage Erlander uppgav att han inget fick veta för en dagen efter Wennerström anhölls. Drygt 55 år senare upprepar sig i princip samma sak. Statsminister Stefan Löfven fick inte information om TS haveriet förrän TS GD runt 2015 blev föremål för förundersökning. Konstitutionellt har under bara denna tidsperiod ingenting relevant gjorts åt det systemfel som förorsakat dessa haverier.

Uttalanden senast av KU i Transportstyrelsehaveriet om bl.a. allvarliga brister i kommunikationen inom regeringen, liksom mellan regering och myndigheter.

Trots tung forskning som visar på brister i nu nämnd kommunikation.

Vidare tung forskning som visar på runt halverade antal medlemmar i politiska partier och bristande kommunikation mellan regering och medborgare.

Man behöver inte forska mkt mera än för att få trovärdighet i sina uttalanden.

Jag har själv forskat mer än ett år på denna fråga och närliknande frågor. Jag hoppas få möjlighet fortsätta min forskning under nästa år i mera ordnade former.

Andra frågor har gällt hur regeringen biträds av ett stort antal s.k. politiska sakkunniga; runt 5 ggr fler än riksdagsledamöterna. Det är antagligt att dessa sakkunnig i inte obetydlig omfattning agerar som politiker eller biträdande politiker; utan ansvar. Klart de säger att de biträder ministrarna. Jag har inget säkert svar och i avvaktan på utredning får jag gå på vad de säger.

Antecknas bör att sakkunniga m.fl. inom regeringskansliet i allmänhet torde ha mycket hög kompetens, kunskap, förtroende och driv i sitt yrke. Det är inte för inte kanske elaka tungor säger att regeringskansliet egentligen är Sveriges viktigaste och största myndighet. Men viktiga är de i vart fall.

Söker svar på varför man inte gör något åt frågorna kan del av ett påbörjat och sedan länge pågående svenskt konstitutionella haverie. Början på den representativa demokratins förfall ?

Jag har inte nu svaret på varför det blivit så här. Några antaganden.

Regeringen, statsråden, liksom partiledningarna saknar intresse och kompetens rörande dessa frågor. Regeringen har inget arbetande statsråd med juridisk kompetens. Regeringen och statsråden har i ett flertal ärenden visat på felaktiga och bristfälliga kunskaper i konstitutionella frågor. Fel och brister i regeringens tjänsteutövning och handläggning torde smitta av sig över hela det politiska fältet.

Göteborgs starke man, Göran Johansson, höll anförande på Juristklubben i Göteborg, Sveriges äldsta, för många år sedan, med ämnesrubriken, Är juridiken ett hinder i politiken? Det var nog ganska klart vad GJ ansåg. Hans åsikt representerade nog den allmänna uppfattning inom inte bara regeringen, utan även S och övriga partier. Den uppfattningen bedömer jag uppenbart var att juridiken är ett hinder i politiken. Han kunde nog lika gärna ha fått frågan om den politiska kunskapen i juridik, särskilt den konstitutionella rätten. Jag tror han skulles svara att den inte fanns eller var särskilt stor.

Mycket allvarligt är politikens bristande intresse för medborgarna och följaktligen i stort ingen kommunikation i sociala medier.

Lika allvarligt är medborgarnas bristande möjlighet till kommunikation med statsråd, riksdagsledamöter och partier. Och bristande intresse för dessa politiska frågor.

Det kan inte uteslutas att det finns fog för antagande att den svenska representativa demokratin är på väg mot start fritt fall. Om inget görs.

Grundbulten i det antagandet är det allt ökande avståndet mellan politiker och väljare.

Risken finns att detta minskar tilliten till politiker och den allmänna rättsordningen.

Än synes forskningen inte visa på detta, men frågan är om rätt frågor har ställts.

Det är något anmärkningsvärt om forskningen visar på hög och stabil tillit till politik och rätt från medborgarnas sida samtidigt som hela tiden kommunikationen dem emellan minskar.

Åtminstone tidigare forskning har visat på medborgarnas missnöje med att politikerna lägger sig i myndighetsutövning. Tillitsforskningen synes svår kombinera med detta.

Jag tror till del detta beror av medborgarnas ringa inflytande och acceptans av det, för man har inte accepterat frågeställningen eller ser möjlighet till inflytande. Inget parti har heller medborgarinflytandet som någon sakpolitisk fråga. Frågan diskuteras överhuvudtaget inte. Frågan är av någon anledning död hos regering, riksdag, partier och antagligt även väljarna själva !

Det kan också vara så att det återstår forskning och forskning på annat sätt och att det finns en dold politisk och rättslig fråga som ännu inte kommit upp i debatten.

Men när det gör det och medborgare och politiker börjar se samband mellan medborgarinflytande, även med beslutsrätt, förlorad representativitet, det är inte regering och statsråd som styr så mycket, utan av dem tillsatta s.k. politiska sakkunniga, enbart i Sthlm kanske 2.000, som antagligt bedriver politik åt regeringen, utan att ha något riksdagsmandat för det, kan vi få en välbehövlig demokratisk explosition eller implosition.

Men det kan också redan ha gått för långt. Medborgarna behåller kanske sin tillit till demokrati och den allmänna rättsordningen, men behåller sitt ointresse att engagera sig i politiken.

Det risker bli ett slags två samhälle; den gamla vanligt representativa demokratin och medborgarna som ägnar sig åt sina liv, men inte så mycket samhället.

Risken är också att medborgarna tappar kunskap och intresse och röstar fram partier med förenklade och populistiska budskap.

Med den svaghet i beständighet som vår konstitution har, känt sedan länge, men knappt något har gjorts för att öka beständigheten, riskerar medborgarna att de mänskliga rättigheterna och skyldigheter kan försvagas eller uteblir.

En av flera varningssignaler är att forskning under året visat att drygt hälften av pojkar, tror det var så, runt 15 - 16 år tycker att de politiska frågorna lika gärna kan avgöras av experter och tror inte på den representativa demokratin. Man tror inte på politikerna. Man tror mera på experterna. Snart är de nya väljare.

Deras uppfattning stämmer också till del med regeringens och riksdagens uppfattning som synes ha accepterat att ministrarna har politiska sakkunniga som sina biträden - eller rätt självständiga politiker - som till antalet är 5 ggr antalet riksdagsmän.

En sådan demokrati synes allvarligt strida emot regeringsformens uppfattning om hur riket skall styras.

Men dessa frågor som handlar om grundvalarna för vår representativa demokratiska rättsstat synes ingen politiker eller ämbetsman/kvinna anse viktig, kan något om eller kan men vill inte att den skall diskuteras.

Jag tror att huvudspåret i svaren på dessa frågor består i okunskap om det politiska hantverket och de viktiga konstitutionella frågorna.

Bidrar gör antagligt att särskilt statsråden gjort sig mer eller mindre oansvariga för fel och brister i sin tjänsteutövning och handläggning.

Anmärkningsvärt är KUs handläggning av TS haveriet där KUs beslut främst gick ut på personfel och personansvar - Hatt, Ygeman, Johansson och Löfven fick politisk kritik - men inga beslut om de systemfel som låg bakom den politiska kritiken och vilka åtgärder som kunde vidtagas.

Det kommer sannolikt bli samma i kommande KU kritik i andra ärenden.

Min uppfattning är att det KU bör göra, liksom givet före regering och riksdag, är att utreda och konstatera de systemfel vår konstitution är i behov av åtgärdande av. Kanske kräver det ny lagstiftning med grundlags beständighet.

Det gäller fler frågor än som upptagits i min kommentar och i övrigt.

En kommission med samtliga partier bör skyndsamt efter valet tillsättas.

När det gäller remissarbete och annat är det viktigt att de aktörer som saken främst gäller, medborgarna, kommer med i arbetet från dag 1. Om inte annat för att skapa legitimitet för kommissionen.

Civilsamhället och medborgarinflytandet med beslutsrätt måste få en större roll än de någonsin haft.

När det gäller åtgärder grundar jag dessa till del på hur flyghaverier utreds. Haveriutredningen är i första hand intresserad av orsaker och åtgärder; aldrig mera. Personfrågorna blir inte aktuella om pilot och besättning gjort incidentanmälan varvid de går fria om inte grov vårdslöshet föreligger. Detta åtgärdssystem är motsatt den sedan decennier svenska ansvarssystemet, civilt och offentligt, som i princip går ut på personfel, personskada, personskuld och bitterhet. Den svenska ansvarsmodellen är i allt väsentlig inriktad på person, inte på system. Samma fel återkommer givet över tid om man inte åtgärdar systemfelen. Flyget säkerhetstänk med bl.a. incidentanmälningsplikt och haveriutredning grundade på system skapar en självgående hela tiden förbättrande säkerhetskultur. Den gäller all personal, maskiner och system.

Jag skriver detta bl.a. grundat på att jag har kanske runt mer än 50 års erfarenheter av flygverksamhet; ett mindre antal större haverier och egen piloterfarenhet (utan ngr haverier).

Jag är också intresserad av kopplingen juridik, konstitution och flyg.

Det hela började med att min pappa stupade i den s.k. Salerno-olyckan 1947-11-18. Det var inte hans fel. Han var passagerare på väg från Etiopien efter en viktig Ferryflygning med bomplanet B 17 till Haili Selassis nya flygvapen, 700 mil och 33 timmar från Västerås till Etiopien. Hemstransport 25 man i en stor Bristol Freighter 170, slutade strax under toppen av Amalfikustens högsta berg, Monte Carro. 21 stridsflygare och flygpersonal stupade. 4 överlevde svårt skadade. Svenska flygvapnets än i dag värsta och dödligaste olyckan. Han var då endast 30 år gammal. Kapten i Flygvapnet. Stridsflygare. Provflygare. Spec.lärare störtbombning. Uttagen till svenska olympiatruppen i gymnastik Berlin 1936. Avstod. Uttagen som flygattaché Washington. Avstod. Stunt störtbombare och chef första divisionen i den första riktiga svenska flygkrigsfilmen "Första divisionen" med Hasse Ekman i huvudrollen, 1943. En av tre stridsflygare i Sverige som lyckats ta det svåraste och mest eftertraktade märke, flygstridsmärket i guld. Visst. Drar ett streck där. Eller innan. Men intresserat mig för olyckan bl.a. eftersom än i dag mer än 70 år efter olyckan är orsaken okänd. Talar kanske inte för haveriutredningar som bra demokratiskt utredningsinstrument, men läser man utredning förstår man. För den intresserade. Se försvarsmaktens hemsida, flygvapenbloggen, Scala, 2017-11-18, en film och jag har skrivit ngr rader också. Sök Google på Salerno olyckan eller SE-BNG (haverimaskinens registerbeteckning).

TS haveriet är ett av flera exempel på myndighetshaverier. Statsråden får anmärkning och prick. Men KU utreder inte systemfelen och anger på vad sätt de skall åtgärdas. Kanske är det förståligt. För pricken borde kanske hamna på Riksdagen som t.ex. givit regeringen frihet utforma sitt arbete, som regeringen inte gjort i form av ett nödvändigt reglemente.

En sådan utredning skulle aldrig godkännas i det transportsystem, flyget, som har lägst olyckor. Det skulle bli förödande olyckor om flygutredningarna och flygverksamheten gjorde som utredningar om politiska fel och brister. Nej. Sluta att ansvarsutreda person. Sluta skuldbelägga. Sluta skada enskilda. Utred istället de systemfel och systembrister som med hög sannolikhet är orsaken. Och om alla system är ok, men piloten havererar, beror det antagligt ändå på ett systemfel, bristande utredning, bristande incidentanmälan m.m.

Peter Westdahl
Jur.mag. LL.M.
Advokat
Byggnadsingenjör; spec. väg- och vattenbyggnad
Tidigare pilot Frivilliga Flygkåren, drygt 45 år.
FFK Sjöbevakningspilot i skarp tjänst för Marinen och Sjö Centralen runt 7-8 år, i stort varje vecka, åter om.
Sergeant Flygvapnet
Tidigare krigsplacerad som förplägnadsplutonchef vid krigsflottilj någonstans i Sverige, med fänriks behörighet, efter enskilt beslut bara för mig av dåvarande chefen för Flygvapnet, general Sven-Olof Olson, i folkmun även kallad Stril-Olle och Biggles

Skaffa din en blogg eller ge ut dina memoarer i bokform om du nödvändigtvis ska belasta din omvärld med din biografi.

"Less is more".
Vill du nå ut med ett budskap så lär dig att anpassa budskapet till mottagaren.

Intressant debattinlägg håll samtliga brand dörrar öppna hotet demokratin brännhet fråga västvärlden. Lyssna svensk valdebatt ger mardrömmar.

Det jag inte förstår, och aldrig har förstått, är hur det, då vi inte har personval, kan uppstå politiska vildar. Om vi som väljare röstar in ett parti i t.ex. kommunfullmäktige och en stor del av deras namn på listan lämnar partiet så får dom ändå sitta kvar. Varför då? Och det är lika i riksdagen. Det är ju som om jag får jobb på Åhlens men beslutar mig för att jag vill jobba på NK men får då fortfarande lön från Åhlens., Ja, jag vet att jämförelsen haltar men upplägget är ju så galet så att det inte går att jämföra med något. Enda gången man skulle få sitta kvar är väl om man blivit kryssad för då har ju folk faktiskt valt mig som person och de är faktiskt en helt annan sak än som representant för ett parti. Systemet är idag väldigt odemokratiskt där man rent teoretiskt sett skulle kunna ta över en fullmäktiga genom att ställa upp för det parti som man tror får flest röster och sedan helt enkelt hoppa av och stödja ett annat parti. Jag tycker även att det är otroligt fräckt av dom politiker (parasiter) som gör så här och utnyttjar systemet och sedan lever gott på det. Borde inte gå helt enkelt och kan jämföras med bedrägeri om du frågar mig. Dags för en lagändring om det nu är den som ställer till det....

Bra förslag men frågan är hur vi skulle kunna genomföra detta med mer eller mindre 349 stycken som krampaktigt håller fast i den plats de erövrat. När det gäller nomineringsrätten så vill jag minnas att i Finland kan du som medlem i ett politisk parti och på sätt och vis "nominera" dig själv. Jag vill vidare minnas att Jörn Donner kom in i riksdagen på det viset.

Jag har vidare två ytterligare förslag; Återinför tvåkammarriksdagen med kanske två platser per region efter amerikanskt mönster och obligatoriska bindande folkomröstningar på varje ändring i grundlagarna.

Mike skriver
"Politiker är inget annat än representanter för intressegrupper"
Jag tycker det var en väldigt bra beskrivning och jag tycker det är precis så det ska vara.
Socialt normala människor som klarar av att mötas och diskutera frågor IRL samlas kring olika frågor som berör dem och som de har en specialkunskap om. Sen driver de sina sakfrågor. Perfekt! Det är det optimala! (Det ända problemet är svaga grupper som inte kan föra sin egen talan som tex psykiskt sjuka, barn, senila utbrända mfl.)
Direktdemokrati = ingen demokrati = internationella marknadskrafter kör över alla.

Det finns ingen som helst bäring i det Du påstår Maria. Dina åsikter är just bara åsikter. Undrar vad t ex en schweizisk medborgare skulle tycka om det Du skriver. Landet som nyligen röstade bort utländska dåliga spelbolag vilka förstör ekonomin för de som inte klarar sitt spelande. Bara för att ta ett litet exempel från den värld du sågar vid fotknölarna. Själv är jag dödstrött på den politik Du förespråkar med representanter jag ej har bett att få bli representerad av. I många fall inte alls så utbildade och/eller kunniga som Du påstår. Men ofta uppeldade av styrkan i sina egna åsikter som de rätt eller fel "tror" på. Sverige funkar inte alls så bra som Du påstår.

Någon entydig definition på demokrati finns inte så självklart är både dina och mina tankar just åsikter. Det Schweiziska systemet med självbestämmande kantoner ser jag inte som någon bra lösning. Alla kvinnor fick tex. inte rösträtt i Schweiz förrän 1990.

Säger Du det Maria. Jag trodde i min enfald att det betydde folkstyre.

Men om nu envalskretsar skulle vitalisera demokratin, borde då inte GB vara mycket levande? Och har inte de precis samma problem som vi har med att politikerna struntar i folket som har valt dem?

En vitalisering av vår demokrati behövs. Det håller jag med Jan Kallberg om. Men personval (som förespråkats i årtionden av MRR) är inte lösningen, och olägenheterna med personval framgår tydligt av flera inlägg härovan.

Det krävs helt nya grepp, helt nya idéer. En idé som gärna skulle debatteras i DJ, presenteras i artikeln i bif. länk, som här upprepas: http://www.cognito.se/KnowledgeArchive/Article.asp?Article_Id=330.

Ogenomförbart! Fler partier i Riksdagen gynnar inte Svensk demokrati utan gör snarare så landet inte går att styra. Det blir bara ännu fler småpartier som ska kompromissa hit och dit och Regeringen blir handlingsförlamad. Rösta några % hit och några % dit blir ju helknäppt!

Bättre om folk inser att det går att använda sin makt att påverka politiker UTAN att hålla på och skapa nya partier. Är en grupp människor bara intresserade av en fråga så driv den frågan utan att skapa ett politiskt parti och utan att satsa på Riksdagsvalet.

Höj gränsen från 4% till 8% så vi slipper dessa enfrågepartier.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.