Skip to content

"Politiska auktioner, djupdykning i partigrytorna och kvartsmonologer - hujedamig... uppriktigt sagt"

KRÖNIKA - av Sven Cavallin - f.d. rådman i bl.a.  Blekinge tingsrätt

 

Valtider är i antågande, förvisso. Yviga löften från olika partier är därmed legio och man försöker bjuda över varandra i olika hänseenden.

Nytt för i år är att man på SVT låtit partiledarna var för sig få jiddra i något slags kvartsmonolog där vederbörande oavbruten har fått komma till tals med sina visioner om ett framtida Sverige enligt respektive partis ”modell”. Var och en av dessa partiledare har därvid närmast påmint om exalterade frikyrkopredikanter, vilka salvelsefullt understrukit vikten av att bekänna sig till den rätta läran.

Alla vill de så innerligt väl och med stort engagemang talar de för sin sak. Någon egentlig skillnad mellan de olika lärorna har däremot varit svårare att skönja - i allt fall för mitt numera något trubbiga förstånd… Allt ska bli bättre - för alla!  Fan tro´t, sa Rellingen…

För min del får jag någon vision av forna tiders bygdeauktioner när partierna gör sina utspel om antal nya poliser, miljoner eller miljarder på sjukvård, skolor eller andra områden, hastighet på kommande tågtrafik etc.

Journalister vill tydligen gärna ha en samhällsdebatt i rena siffror. Lättförståeliga och konkreta nyheter kan då serveras… Regeringen utlovar 10 000 nya poliser (det gjorde man för drygt ett år sedan - efter terrorkörningen på Drottninggatan). ”15 000” hör jag från damen i grönt längst fram, femtontusen, femtontusen… ”20 000” hör jag från någon annan dam nere i högra hörnet. Första, andra… tredje. Polisen går för 20 000 till KD!

Vården är nästa objekt - hur mycket kan jag få? 2,7 miljarder är redan bjudet! 3,2 miljarder hör jag från den skäggige mannen vid bardisken. 4,2 miljarder tecknar en rödlätt mansperson i foajén från vänster. 5 miljarder hör jag från mannen i blåsvart slips vid entrén. Första, andra tredje. För fem miljarder går vården till SD!

Eller 250 kilometer i timmen för tågtrafiken: 275, 300, 325 – 400. Här går det undan tammejfan! Nog bjudet! Pang… Tåget går för 400 till socialdemokraterna! Nä, dé gör dé nock inte egentligen. F-n vet om inte tåget har gått för regeringspartierna nu till hösten...  Det är nog bäst att avsluta den här auktionen innan jag själv spårar ur totalt.

Ett allmänt missnöje med sakernas sammanhang i allmänhet och den egna livssituationen i synnerhet är nog - dessvärre - för många avgörande när man går till val. Så var det nock för befolkningen over there häromåret. Emellertid kan då riskeras att det går åt helsefyr med pukor och Trumpeter, om man så säger.

Man kan undra om dessa missnöjesröstande egentligen ville åstadkomma de förändringar som kanske följer på deras politiska punktinsats.

I andanom ser jag framtida blekingska tidningsrubriker om att såväl statsministern Jimmie Åkesson som utbildningsministern Richard Jomshof i januari 2019 hedrade invigningen av Blekinges nya högteknologiska småskolecentrum i Ronneby med sin närvaro. Samt till exempel någon notis om att justitieministern Kent Ekeroth i ett uttalande med emfas tillbakavisar ryktet om att han skulle vara indisponerad: ”Jag mår utmärkt och har en järnhälsa”. 

Nåja, herr Ekeroth lär väl knappast på allvar (sned)segla in på den politiska scenen igen och herr Jomshof skulle förmodligen klara av skolarbetet väl så bra som herr Fridolin - i allt fall har han nog en mer gedigen erfarenhet av lärarsysslan.

Men ett mycket akut problem för ett utpräglat missnöjesparti är ju att bland de personer, vilka med sin röst stöder partiet, finns ett ganska begränsat antal individer som är villiga att bekläda de poster demokratin alltså kräver att partiet besätter i kommunala och andra sammanhang.

Antalet individer som därtill är lämpliga - bland de till äventyrs villiga - torde vara än mer begränsat.

Detta innebär att man nödgas gräva alltför djupt i partigrytorna och en hel del människor lär därmed hamna i positioner de helt enkelt inte är byxade för. Många av dessa är ”hoppjerkor” med en benägenhet att ofta byta såväl fot som parti. Antalet så kallade politiska vildar, vilka ju egentligen inte företräder någon annan än sig själv, har ökat markant både i riksdagen och kommunerna.

Antalet obesatta funktioner i framför allt kommunala beslutande organ har också ökat de senaste åren. I en hel del kommuner står det redan inför det snart stundande valet klart att en del av de på röstsedlarna angivna namnen inte är valbara alternativ. Efter en eventuell valframgång för partiet kommer då alltså ytterligare en hel del kommunala poster förmodligen att sakna innehavare.

Allt detta är naturligtvis mycket oroande. Demokratin riskerar att skadas i grunden. Så - hujedamej… uppriktigt sagt!

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

3 comments

Det gaur inte.

Det är nog alla år i statens tjänst som ligger bakom uppfattningen att människor inte borde reagera på samhällsutvecklingen utan okritiskt rösta enligt den röda partiboken.

Farhågan för demokratin ska ställas mot vad det har inneburit att rösta på ett "regeringsdugligt" alternativ de senaste decennierna - sämre vård och skola i kombination med högre brottslighet - och borde rätteligen ha väckts redan när våra folkvalda med lögner och hot tillrättavisade väljarna med hänvisning till åsiktskorridoren.

Maktpartiet, SAP, har förutom att ha ömsat skinn lagom till valet, genom sina vulgära desinformationskampanjer genom LO visat prov på sedvanlig cynisk arrogans. Detta i kombination med ett för marginalväljare kalibrerat röstköp i i form av en sk "gamechanger" utgör knappast decorum för ett seriöst förhållningssätt till det demokratiska samtalet. SAP visar gång på gång ett monumentalt förakt för väljarna. Valgeneraler på Sveavägen driver ministrarna framför sig som vore de desperata dammsugarförsäljare.

Det är en sak att besitta regeringserfarenhet en helt annan att erhålla väljarnas förtroende. Demokratin skadas inte i grunden av att oerfarna personer kommer in - det kan naturligtvis leda till problem. Det omvända vore att partikartellen var en frusen kropp för vilken inga nya partier ägde tillträde. Oavsett vad man tycker om SD, kan man inte gärna tala om att demokratin skadas i grunden när "folkviljan" får genomslag även på kommunnivå. Att grötmyndigt tala om att det skadar demokratin med nya partier med oerfarna ledamöter kunde naturligtvis ha anfört mot SAP på sin tid när de inträdde i beslutande församlingar för första gången.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.