Skip to content

Föddes som "Lars Erik" men dog som "Lars-Erik" - dottern får inte heta "Larsdotter" i efternamn

I de ursprungliga kyrkoböckerna var kvinnans pappa registrerad som "Lars Erik" - men i Skatteverkets register dog han som "Lars-Erik". Foto: Christine Ohlsson/TT

När kvinnans pappa föddes blev han folkbokförd som "Lars Erik". Under hela sitt liv kallade han sig bara för Lars. Enligt Skatteverkets register hette han dock "Lars-Erik" när han dog. Skatteverket säger därför nej till att mannens dotter ska få ta sig efternamnet "Larsdotter - och har nu fått rätt i domstol mot dottern.

 

Kvinnan vände sig till Skatteverkets folkbokföringsenhet och ville ändra sitt efternamn till ”Larsdotter” - ett namn som hon redan har som ett av sina registrerade förnamn.

Kvinnan pappa är död men var folkbokförd under namnet "Lars-Erik - någonting som gjorde att Skatteverket avslog kvinnans ansökan.

-son eller -dotter
Enligt Skatteverket är det i sådana här sammanhang bara tillåtet att byta efternamn till något av föräldrarnas förnamn med tillägg av någon av ändelserna "son" eller "dotter". Eftersom pappan inte var folkbokförd som "Lars" var det inte möjligt för kvinnan att byta efternamn till Larsdotter.

Kvinnan överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö och pekade på att hennes pappa hade två förnamn - Lars och Erik - men att att han hela sitt liv bara hade kallat sig för Lars. Bindestrecket i folkbokföringen måste enligt kvinnan ha berott på ett misstag när namnet registrerades en gång i tiden, enligt kvinnan.

Kyrkoboken
Kvinnan bifogade en kopia av kyrkoboken från hennes pappas födelse där det stod att pappans förnamn var "Lars Erik" - alltså utan bindestreck.

Förvaltningsrätten godtog detta och upphävde Skatteverkets beslut så att kvinnan fick byta sitt efternamn till "Larsdotter".

Hette "Lars-Erik" vid sin död
Skatteverket överklagade domen till Kammarrätten i Göteborg och pekade på att bindestrecket hade funnits i folkbokföringen sedan åtminstone 1948 och att pappan inte själv hade begärt någon ändring av detta. Kammarrätten gick på Skatteverkets linje och skrev i sin dom:

"Eftersom X (kvinnans) pappa enligt folkbokföringen bar förnamnet Lars-Erik vid sin död kan X inte heller ändra sitt efternamn till Larsdotter."

Kvinnan överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen som nu beslutar att inte pröva fallet. Kvinnan får därför inte heta Larsdotter.

  • Alt-texten
    Blendow Lexnova

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

16 comments

Det står inget om islänningar i domen. Så då gäller det inte dem, eller knappt någon annan heller.

Någon på Skatteverket verkar ha för lite att göra.

Kvinnan ville kanske hedra sin fader genom att ta hans förnamn som en del av sitt efternamn.
Lite småaktigt och inte i linje med jämställdhet när folk har son namn men dotternamn inte godkänns.

På den gamla goda tiden fanns det inga efternamn. Då brukade vi patronymikon som är detsamma som fadersnamn. Fadersnamnet hängde med från vaggan till graven. I stora delar av Sverige var det ovanligt med mer än ett namn, vad vi i dag kallar förnamn. Hade fadern två eller flera 'förnamn' bildade som regel det första namnet i kombination med -dotter eller -son patrnymikon. Efter vad jag har sett så användes inte bindestreck förr i tiden. Det kan inte vara annat än ren kitslighet från myndighetens sida att neka kvinnan ovan att få sitt patronymikon godkänt som efternamn. Menar Skatteverket att hon ska heta Lars-Eriksdotter?

Numera är det tillåtet att byta namn lite hur som helst. Och hur ofta som helst om jag har förstått det hela rätt. Det är bara de 'finaste' efternamnen som är skyddade. Jag heter ju Andersson. Alla som hette Andersson har på något sätt en Anders i sin bakgrund. Det är en del av vårt svenska arv.

Jag har Andersson efter min farfars far. Jag har hittat honom efter fyrtio års letande. Han var helt uppenbart en skitstövel men är ändock en del av min historia. Hittepånamn är däremot skyddade. Som Smygebratt för att ta ett exempel.

Jag tycker med andra ord att exempelvis nyanlända ska få ta vilka namn som helst. Dessbättre tror jag inte någon Mohammed Mostafa vill heta Andersson. Inte ens med bindestreck.

Hasan Fransson borde väl vara lite känd? Sveriges mest assimilerade arab och ändå bespottad av SD-svansen för att vara islamist på grund av förtal från en feminist.

Man skrev ju inte ens ihop efternamnet ibland. På gamla möbler och textilier ser man ganska ofta ett årtal och tre initialer. T.ex. S L D, Stina Lars Dotter.

Dessutom så gick man inte alltid strikt på förnamnet. Att Johansson blev så fasligt vanligt var ju för att det bildades både av Johans son och av Johannes son, detta för att Johannesson var svårare att uttala. Många Peters son blev Pettersson för att Petersson ligger fel i munnen. Osv

Nu var det ju så att faderns namn skrevs eller stavades olika i husförhörslängden alltifrån dopet till begravning och bouppteckning. Det var prästen som skrev i böckerna och han skrev som han tyckte. Han brydde sig inte om vad personen i fråga tyckte och föräldrarna sa vid dopet. Johan och Johannes är varianter på samma namn. Peter och Petter är samma namn. En del namn finns i en mängd olika varianter när det gäller stavning. Jag har till exempel sett Kerstin/Karin/Kajsa stavas på minst tio olika sätt. En och samma kvinna kan heta Kerstin, Karin och Kajsa i kyrkböcker. Vad hon själv kallade sig är omöjligt att få reda på.

Min farfars far hette Andreas. Min morfars far hette August och sönerna hette Andersson och de flesta av döttarna hette Augustdotter. Der var en som kallades Andersdotter om jag minns rätt. De står med dessa patronymikon i kyrböcker.

Lars Erik finns inte med i ovanstående utsnitt från dopboken. Jag kan för övrigt inte se några bindestreck. Det borde ha varit den sida som är relevant. Med källhänvisning.

Jag känner inte till Hasan Fransson. Däremot känner jag till bröderna Samuelsson x 2.

Låt oss överlämna möbler och textilier till Antikrundan och hålla oss till kyrkbockerna. Stina Larsdotter kan till exempel kallas Stina Peters när hon är dopvittne eller när hon begravs. Namnformen Stina förekom inte i mina hemtrakter. Däremot var det vanligt i södra Småland. För att inte tala om dubbenamn. Utan bindestreck.

Namn och namnskick kan man diskutera hur länge som helst. Jag slutar här.

Det är till att hantera de stora problemen här i världen...

paragraf1. Skatteverket har ALLTID rätt.
paragraf2. När Skatteverket INTE har rätt GÄLLER paragraf 1.
Det är det tillämpade regelsystemet.

Nej Larsdotter är inget isländskt namn. Att isländskorna får heta så beror på att de har sin kultur i behåll.

Jättebra att skatteverket överklagade och gick hela vägen med detta! Annars hade det ju kunnat sluta riktigt, riktigt illa.

Ja, det var värt varenda öre.

Urlöjligt. Att skatteverket överklagar en sådan struntsak säger klart och tydligt att de har för många jurister på lönelistan som har för lite att göra eller är för inkompetenta för att skilja viktigt från onödigt. Överklaganden var ett groteskt slöseri med skattebetalarnas pengar och tillför absolut ingenting av värde.

Lösningen är att avskeda hälften av skatteverkets jurister, rakt av, så blir det nog bättre i framtiden. Börja med dem som ägnar sina dagar åt sådant oansvarigt slöseri med gemensamma resurser.

För många jurister och advokaret sa Bill. För många advokater som kallar sig jurister sa Bull.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.