Skip to content

"Välkommen till jobbet, Petra Lundh - här är listan på vad Sveriges åklagare behöver"

DEBATT av - Emma Berge, företrädare för Jusek och ordförande Saco-S föreningen inom Åklagarmyndigheten 

Välkommen Petra Lundh, till Åklagarmyndigheten som med sina drygt 1 400 anställda är en expertmyndighet som spelar en stor roll inom rättsväsendet. Att axla rollen som riksåklagare och högsta chef för landets alla åklagare är en hedersam uppgift men det saknas inte utmaningar. Här har vi från Saco-S sammanfattat vad vi anser att du behöver veta när du tar dig an din nya roll.

Vårt arbete är omväxlande där varje dag är unik. Åklagarens uppgifter är att leda förundersökningar, besluta i åtalsfrågan och uppträda i domstol. 

Hos oss kommer du att omges av kompetenta medarbetare som vill driva rättsutvecklingen framåt och vill känna att de har arbetsgivarens förtroende. En åklagare har ett eget ansvar för sina ärenden och ett krav att vara objektiv. En åklagare är självständig och fattar alla beslut i eget namn.

Åklagaren har en stark och framträdande roll i rättssamhället. Ingen annan yrkesgrupp inom rättsväsendet är på samma sätt involverad i ett ärendes alla moment. En åklagare har stort eget ansvar och gör svåra juridiska avvägningar. En åklagare måste vara beslutsför under tidspress.

En åklagare måste vara orädd och beredd på att bli granskad av parterna i målet, försvarsadvokaterna, målsägandebiträdena, medierna och allmänheten. 

Du kommer till en myndighet som under 2018 inte längre kan ersättningsrekrytera när personal slutar, som fått avbryta en lyckad försöksverksamhet med revisorer och som inte har något utrymme för tillkommande uppdrag eller oförutsedda händelser under 2018.

Det höga arbetstrycket för åklagare innebär också att det blir allt svårare att vara en attraktiv arbetsgivare. Fler och fler åklagare ställer sig frågan om det är värt att arbeta som åklagare med hänsyn till arbetssituationen, det stora ansvaret och lönen.  

Inför 2019 saknar vi 50 miljoner för att kunna behålla befintlig personalstyrka. Om inte myndigheten får mer resurser skulle bemanningen behöva minska med motsvarande minst 50 åklagartjänster redan under nästa år. 

Men personal vill utveckla verksamheten och 60 procent av myndighetens anställda är med i ett Saco-S förbund. Tillsammans med Åklagarmyndighetens ledning arbetar vi för att landets åklagare ska ha bästa möjliga förutsättningar för att utföra sina arbetsuppgifter på ett rättssäkert och hållbart sätt.

För att det ska fungera måste vi ha fullt fokus på följande fyra områden: 

1. Lönefrågan 
Om Åklagarmyndigheten ska kunna rekrytera och behålla den kompetens som myndigheten behöver krävs rimliga lönenivåer. I dag ser vi ett missnöje bland många av våra medlemmar när det gäller just lönenivåerna.  Åklagarna har ett tungt och ansvarsfullt uppdrag och många ser att man kan få högre lön och en mindre pressad arbetssituation i andra yrken. För oss inom Saco-S kommer lönefrågan att ha högsta prioritet under kommande verksamhetsår. Vi hoppas att Åklagarmyndighetens ledning delar den prioriteringen. 

2. Arbetsmiljön 
Åklagaren behöver kunna ge sina ärenden den tid och omsorg som varje ärende behöver för att kunna fatta rättssäkra beslut. Det är viktigt både för de inblandade personerna och för samhället. En god arbetsmiljö som möjliggör balans mellan arbete och fritid är av största vikt om våra medlemmar ska trivas och stanna kvar inom myndigheten. 

3. Åklagarrollen 
Åklagaren är självständig i sin yrkesroll och det ställer krav på att åklagaren har tillräckligt med tid att sätta sig in i ärendet, att följa med i rättsutvecklingen och att tänka. Men den arbetstid som åklagarna varje dag kan lägga på juridiska bedömningar minskar. Åklagarna behöver känna att de har en chef som respekterar och tar tillvara den kompetens som de har. Åklagarrollen behöver renodlas och åklagarnas självständighet värnas.

4. Resurser
Straffskärpningar och resursförstärkningar till polisen får effekter för Åklagarmyndighetens uppdrag. Därför måste en prioritet för myndigheten vara att påminna om behovet av tillräckliga resurser. 

Vi ser fram emot att fortsätta dialogen om hur vi tillsammans kan skapa goda förutsättningar för landets åklagare. Välkommen till jobbet Petra Lundh!

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

10 comments

Expertmyndighet !? ... skulle jag verkligen inte vilja påstå   ....
kompetenta medarbetare ... är inte min erfarenhet heller jag har helt
motsatta iakttagelser ,,

Jo, men det är det många som tycker. Särskilt de som hamnar på de tilltalades bänk eller deras ombud. Men det kommer facit efter varje rättegång och det visar sig att åklagarna ligger rätt, mera än 90% blir fällda. Varje gång. Hela tiden.

Det betyder i sin tur att åklagarna lägger ner rätt ärenden och bara för dem till domstol som man kan förvänta sig fällande dom i.

Liksom inom polisen är det min erfarenhet att det bara forsar ut pengar i stödfunktioner som HR och urvalsinstrument. Det fanns knappt för 10-15 år sedan. Där går det att göra betydande nedskärningar och spara på kärnfunktionen åklagare.

Jag skulle gärna se åklagare med både munkorg och ryggrad. Elaka typer som både vågar anhålla, yrka fängelsestraff och utvisning. Jag när en idé om att ingen föds yrkeskriminell och genom att utsätta förstagångsförbrytare för närmast traumatisk upplevelse förhindra några att gå vidare i karriären. Dessutom förhindrar fängelstraff brott om kriminalvården sköter sitt åliggande.

Jättebra skrivet, exakt så!

Det saknas en mycket viktig punkt - objektivitet.

Likt Karin Bergstrand i Playa-målet är flertalet åklagare lyckligt ovetande om att det finns en objektivitetsprincip som de ska iaktta.

Endast en av fem åklagare har mage att iaktta sin skyldighet och lägga ned åtal där det framkommer starka skäl emot det vid huvudförhandlingen. Förklaringen sägs vara att man inte överprövar kollegors åtalsbeslut. Detta är en dålig ursäkt när väsentliga nya omständigheter framkommer efter åtal.

När det gäller häktningar så verkar hälften av åklagarna anse att häktningsskäl alltid föreligger oavsett omständigheterna.

Domstolarnas bifall är tyvärr inte ett kvitto på att allt går rätt till, i dagens läge kräver det särskilt mod och självständighet även bland rådmän för att ogilla åtal och häktningsframställningar.

Men vilken tur då att det finns försvarare då. Det är dock väldigt stor skillnad på hur skickliga olika försvarare är. Åklagarna är jämnare men där ju alla tingsmeriterade och överlag kunnigare än försvarare i gemen. Några av våra mest populära försvarare idag har aldrig arbetat i en domstol. Det märks. Men det vet ju inte klienten eller ens märker.

Objektivitetsplikten vågar jag påstå att varenda åklagare i det här landet är väl medveten om, särskilt med tanke på hur den framhålls under den mycket omfattande interna utbildningen. När det gäller Playa-målet kan bara konstateras att det fanns mycket goda skäl att misstänka Falk, det framgår om inte annat redan direkt av hovrättens domskäl. Orkar du inte läsa dem kan jag varmt rekommendera den här krönikan i Expressen: https://www.expressen.se/kronikorer/fredrik-sjoshult/varfor-doljer-svt-f...

Det är riktigt att man vid en huvudförhandling sällan överprövar kollegans åtalsbeslut med mindre än att det blir helt uppenbart att åtalet inte håller, istället låter man rätten pröva omständigheterna. För det sitter ju faktiskt en rätt där som har som sin uppgift att pröva åtalet.

Har man gått till häktning så är det väl relativt rimligt att man som åklagare också tycker att häktningsskäl föreligger, eller? I annat fall häver vi nämligen anhållandet redan tidigare.

Enligt statistik 90 % av de som hamnar hos tingsrätten döms på grund av åtalen varav ca 40 % frikänns eller ändras påföljden på av hovrätten. De siffror visar att åtalen från första början har varit felaktigt och domstolarna ogillar inte gärna åtal när rättsprocessen har kommit redan så långt som till huvudförhandling. Det förekommer att åklagare vid huvudförhandling påstår en del saker som är oriktig men med anledningen av att ingen som kontroller eller vågar i fråga sätta åklagarens påståenden döms folk felaktigt. Anmärkningsvärt förs ingen statistik över de felaktigt dömda. Tyvärr, det är väldigt få advokater som är riktigt seriösa, engagerade eller/och kunniga och det ger snålskjuts åklagarna och domstolen att kunna åtala, häkta och döma folk felaktigt. Det gäller inte alla och till största delen görs fantastiskt bra arbete av åklagarna.
Man har förväntan om att den nya Riksåklagaren stödjer även de felaktigt anklagade och dömda och förespråkar objektivitetsplikten och sanningsenligheten även när det gäller resning och ställer krav på att Högsta domstolen följer Rättegångsbalken genom att handlägga och prioritera resning och inte bildandet av prejudikat som förespråkas för närvarande av Högsta domstolens anställda.
Det är många som efterfrågar ett separat resningsinstitut imostvarande som finns i Norge men det sätts käppar i det hela tiden av olika anledningar. Om Högsta domstolen fortsätter att vägra att handlägga resning och det anordnas inte heller ett separat resningsinstitut då problemen måste lösas på ett annat sätt för att ge de felaktigt dömda en ny chans till rättelse av felaktiga domar. För att lösa problemen gällande resning, om man hade viljan, humaniteten för felaktigt dömda man skulle kunna snabbt anställa ex. två till justitieråd med brottsmålskompetens endast för att handlägga resning i brottmål.
De 9000 afghaner som fick stanna kvar och får gå nu på gymnasieutbildning är ett bra exempel på hur snabbt regeringen kan ta sina beslut om man bestämmer sig för och prioriterar någonting. Det är tyst senaste tiden om resning och det är många som väntar på att kunna få veta hur den nya ordföranden för Högsta domstolen och den nya Riksåklagaren kommer att agera och prioritera den absolut viktigaste uppgiften att ge felaktigt dömda en ny chans till rättelse av felaktiga domar. Det är dags att i stället för journalister det är rättsväsendet som ser till att det finns ett fungerande system för resning.

Tillägg : Det finns dessutom flera exemplar på att polisen hittar på erkännande av brott av de misstänkta i förhörsprotokollen, förvränger utsagor som leder också till felaktiga åtal och domar. Det berättas bland annat av advokat Anna Dahlborg :

http://www.dagensjuridik.se/2016/12/polisens-forhorsmetoder-maste-ifraga...

Men vad händer med de som inte kan räddas av advokat Anna Dahlbom ? Den första försvaren borde ställas till ansvar varför han/hon har låtit den misstänkte utsättas för sådana övergrepp av polisen. Man undrar över hur är det möjligt att åklagarna inte har upptäckt polisens påtvingade erkännanden av den misstänkta för att kunna agera för att rätta det till i tid, dvs innan åtalen och tingsrättens dom.
Det finns mycket den nya Riksåklagaren och rättsväsendet kan ändra på som förekommer tyvärr i rättsprocesser.
Det är dags att i stället för journalister rättsväsendet som ser till att det finns ett fungerande system för resning.
Det är det som är den största rättsskandalen i Sverige att de felaktigt dömda vägras rättelse av felaktiga domar och att endast när journalister skandaliserar rättsväsendet tas upp frågan om och beviljas resning.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.