Skip to content

2 996 kronor över gränsen för avskrivning - kroniskt sjuk 52-åring tvingas betala studieskulder

Foto: Jessica Gow/TT

Kroniskt sjuk och med 9 500 kronor i månaden att leva på tvingas en 52-årig man nu betala tillbaka sina studieskulder på nästan en halv miljon kronor. Orsak: hans sjukersättning översteg under förra året gränsen - med 2 996 kronor.

 

Den nu 52-årige mannen har på grund av kronisk sjukdom aldrig kunnat yrkesarbeta och Försäkringskassan har bedömt att hans arbetsoförmåga är stadigvarande samt att alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda. Nu lever han på sjukpension med cirka 9 500 kronor i månaden.

Men Centrala studiestödsnämnden (CSN) beslutade efter en ansökan från mannen att inte skriva av hans studieskulder på drygt 450 000 kronor, eftersom hans sjukersättning var för hög. 

"Inte rimligt"
Förvaltningsrätten i Stockholm beslutade däremot att skulden skulle skrivas av. Detta efter att rätten konstaterat att mannens ekonomiska och hälsomässiga förhållanden var sådana "att det inte kunde anses rimligt att kräva återbetalning av lånet". 

Mannen hade inget juridiskt ombud och berättade själv för rätten att han "helt saknade tillgångar, besparingar och till och med de nödvändigaste husgeråden".

"Så finns det helt enkelt ingenting", berättade han. Han var rädd att han skulle "kastas ut i ytterligare misär" och jämförde sin situation med att vara "fattigpensionär".

2 996 kronor för mycket
Men CSN överklagade och får nu rätt i kammarrätten som konstaterar att mannen har överskridigt den av CSN beslutade gränsen för att få skulderna avskrivna - med 2 996 kronor.

Det finns, trots att mannen aldrig kommer att kunna arbeta, inga synnerliga skäl enligt kammarrätten som anser att 52-åringen "är tillförsäkrad en rimlig levnadsstandard och att hans inkomster kan täcka normala konsumtionsbehov".

  • Alt-texten
    Erik Scherstén

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

15 comments

En bokstavstolkning som saknar allt förnuft. 2996 kr per år bör ställas mot de amorteringar per år som mannen nu skall betala. De hade alltså varit bättre för honom om han kunde avsäga sig sin pension med det beloppet för att slippa en skuld på drygt 450000kr. Jag förmodar att mannen är född och uppvuxen i Sverige.

Varför är det relevant om han är född och uppvuxen i Sverige?

I praktiken är det omöjligt för samtliga förtidspensionärer att få studieskulder avskrivna då lägsta sjukersättningen för individer helt utan sjukpenningsgrundande inkomst ligger på just 9500 i månaden. En summa som har noga räknats ut för att vara så lite som möjligt utan att vara för lite för att faktiskt leva på för en sjuk människa. Kammarrätten borde kanske ringa socialen och fråga.

Ofta kan man som jurist, handläggare eller tjänsteman skylla på att man bara följer lagen och gör sitt jobb i statens tjänst. Men här är det alltså CSN som har beslutat att lägga gränsen så att sjukpensionärer inte ska kunna slippa sina CSN-skulder, oavsett livssituation i övrigt. För en
gångs skull kan hela ansvaret odelat läggas direkt på en organisation. Om något är fel eller omoraliskt i att tvinga denne man att leva extremt fattigt så är det CSN och den enskilde jurist eller handläggare som valde att överklaga som bär skulden.

Men sådan är den kultur som råder på CSN. CSN är ökänt brutala när det handlar om indrivning. Till exempel är CSN den organisation som har flest "kunder" hos kronofogden. Till största delen därför att de är snabbast att vända sig till kronofogden även vid mycket små avvikelser i inbetalningarna.

Jag tror personligen att brutaliteten beror på så kallat "groupthink". Det är för många på CSN som jobbar heltid med indrivning och hetsar varandra kombinerat med för litet inflytande utifrån. I den lokala ekokammaren ser man säkert ett händelseförlopp som det i artikeln som en stor seger.

Det är ju inte så att han krävs på hela beloppet på en gång. Han har, liksom många andra, en avbetalningsplan på lånet som sträcker sig över decennier. Mannen i fråga har ansökt om att stryka hela sin skuld. Gissningsvis så har han pga sin låga inkomst redan ett sänkt årsbelopp.

Om ursprungsbeloppet på skulden är 450 000 kr när man är 52 år gammal så har man ju ett anatal år levt ganska gott på CSN. Nu vet inte jag vad bakgrunden till skulden är. Men om man utnyttjat systemet och studerat utan avsikt att komma i jobb har jag full förståelse för återkravet.

Det finns individer som mobbas ut och aldrig tillåts få en ställning som genererar lön. Dessa individer ges inget annat val än att fördriva tiden med studier. Tydligen tentade han prickfritt; annars hade det aldrig sjungit in så höga skulder. De hade nekats honom isåfall.

Ja, exakt! Det finns dumskallar som får fina jobb och höga löner för att de tillhör familjer inom maktsfärerna, d v s orderföljarna som tiger och samtycker. På egna meriter får bara hantverkare och sökande till kollektivavtalsarbeten jobb. Aktuellt fall indikerar intellektuell förmåga och kanske därför en människa som observerar och tänker utanför lådan? Det skulle inte förvåna mig om vederbörande dras med samhällsgenererad ohälsa, förty är inte den sjuke tillräckligt sjuk när den initialt försöker överleva i illusionen med hjälp av sina försäkringar, så blir hen det förr eller senare garanterat! FSK är experter på att skapa ohälsa, men CSN kan tydligen också!

Menar du att man bara borde få studera om man gör det i syfte att använda kunskaperna i något, förmodligen redan utvalt, framtida arbete?

Då kan vi ju avveckla majoriteten av studieplatserna i ämnen som lingvistik eller antropologi, då det torde vara ganska få som får arbete direkt kopplat till examen i sådana ämnen ...

Sarkasm åsido så är systemet i Sverige så att vem som helst har rätt att studera med studiemedel i ett visst antal veckor, oavsett vad studeranden planerar använda studierna till (om alls), oavsett bakgrund och hälsostatus, så länge man under studierna får godkänt på tillräckligt många poäng. Att studera "utan avsikt att komma i jobb" är inte mer ett utnyttjande av systemet än att gå juridiklinjen med avsikten att bli advokat. Regelverket är uppsatt så att vem som helst ska kunna studera vad helst de känner för.

Från Olaus Petris domarregler:
"All lag bör med beskedlighet driven varda: förty högsta rätt är största orätt, och måste nåden vara med rätten".
"En god och beskedlig domare är bättre än god lag, ty han kan alltid laga efter lägligheten. Där en ond och orättvis domare är, där hjälper god lag intet, ty han vränger och gör dem orätt efter sitt sinne."
I förvaltningsrätten kunde goda domare laga efter lägligheten och med beskedlighet driva lagen. I kammarrätten satt en annan slags domare.

Och var tycker ni gränsen skall ligga?
Verkar som om alla som engagerat sig är emot en gräns överhuvud taget.
Och om det vore ett vanligt banklån. Skulle banken skriva av sin fordran?
Trodde detta var ett forum för jurister och juridiskt intresserade. De håller nog till någon annanstans.

Det verkar som att det är du själv som är emot att det skall finnas någon nedre gräns. Menar du att kravet på återbetalning inte skall släppas även om mannens inkomster skulle vara lika med noll?

Jag menar att om det satts en gräns så måste den följas.
Om gränsen är fel skall ansvarig myndighet ändra den.
Det kan inte vara så att enskilda tjänstemän/jurister kan gå in och justera.
Notera också att den som behöver det har rätt till olika former av bidrag.

Beneficiebeloppet för ensamstående vuxen är boendekostnad + kostnad för läkarbesök/mediciner + 4 814 kr.
Förutsatt att manen är ensamstående och utan barn, och har kostnad för läkare/mediciner på 200 kr/månad samt en boendekostnad på 4800 kr, så finns det exakt 0 kr kvar för CSN/KFM att hämta.

Man kan inte lugga en flintskallig.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.