Skip to content

"De båda nämndemannadomarna är ett demokratiskt övergrepp på rättsstaten"

KRÖNIKA - av Martina Åsbrink Kallenberg, biträdande jurist på Advokatbyrån Försvarare AB Lund/Malmö/Göteborg

 

En jurist som har som ambition att utbilda sig till rådman har en lång väg framför sig. Det är räcker inte med vilja, det enda som kan leda till en rådmanstjänst är goda rekommendationer och flera års hårt arbete.

En jurist som tagit sig hela vägen och slutligen erhållit en tjänst som rådman är en oerhört skicklig jurist, det torde vara ostridigt. En oerhört skicklig jurist som i tingsrätt dömer tillsammans med tre lekmän/nämndemän - en ordning med rötter i medeltiden.

Den medialt uppmärksammade friande misshandelsdomen från Solna tingsrätt och den nu senaste medialt uppmärksammade friande våldtäktsdomen från Malmö tingsrätt öppnar för en debatt om det inte faktiskt är så att nämndemannasystemet hör hemma just i medeltiden.

Det som är gemensamt för dessa två domar är att nämndemännen helt enkelt har frångått grundläggande juridiska bevisvärderingsprinciper och i svensk domstol kollektivt tillämpat sina egna fördomar/åsikter mot två av varandra oberoende kvinnor. Det som har skett och förmodligen kommer att ske igen är inget annat än ett demokratiskt övergrepp på den svenska rättsstaten som får direkt konsekvens för i detta fallet de kvinnliga målsägandena.

Det är givetvis även ett stort problem för den svenska rättssäkerheten att en sammansättning av rättens ledamöter väljer att inte tillämpa svensk lag.

Domarna är obegripliga ur juridisk synvinkel vilket är högst motsägelsefullt eftersom även nämndemän svär domareden. Även nämndemän är genom domareden förbundna att döma enligt svensk lag och lämna såväl politiska som andra ovidkommande uppfattningar därhän i sin myndighetsutövning.

Det ter sig tämligen logiskt eftersom en nämndemans rösträtt har samma dignitet som rådmannens/juristdomarens.

Trots detta riktar JO kritik mot rådmannen som skrev den uppmärksammade domen från Solna tingsrätt för att rådmannen inte avfattat ett utkast till domen innehållandes nämndemännens fördomar/åsikter och gått igenom dessa med nämndemännen för att "lättare förklara för nämndemännen vilka problem som kan finnas med domslutet och domskälen".

Nämndemännens rösträtt är lagreglerad. En rådman/juristdomare får inte försöka påverka en nämndeman att rösta som rådmannen/juristdomaren. Efter att rådmannen/juristdomaren inför nämnden beskrivit dennes uppfattning om hur domen bör avfattas är det nämndemännens tur att ge sin syn på saken.

Voteringen sätts dock helt ur spel när nämndemännen, som i dessa domar, kollektivt väljer att frångå de juridiska spelreglerna. Jag har mycket svårt att se hur en enskild rådman/juristdomare kan rädda upp en sådan situation utifrån nuvarande lagstiftning.

Problemet med nämndemannasystemet är att nämndemännen just är lekmän helt utan krav på juridisk skolning. Alla som dömt med nämndemän vet att det inte går att juridiskt skola en lekman över en votering.

Och hur ska en lekman förstå innebörden av domareden om vederbörande inte förstår lagen och övriga juridiska principer? Som om en lekman skulle kunna förbinda sig att rädda liv med samma plikt som en legitimerad läkare utan att överhuvudtaget veta hur kroppen fungerar. Nej precis, det är mission impossible.

Det är just det som är själva grundfelet i nämndemannasystemet och jag är tyvärr övertygad om att vi framöver kommer att få se ytterligare praktiska exempel på detta.

Skillnaden mellan exemplet med lekmäns inblandning i läkarkonsten respektive utövandet av lagar är givetvis att ingen människa direkt riskerar att avlida av lekmännens involvering i rättssystemet.

Dock finns det en överhängande risk att förtroendet för den svenska rättsstaten riskerar att väsentligt minska i takt med att tingsrätterna genom nämndemannadomar blir ett forum för åsiktsutövning som får direkt offentlig spridning och medial uppmärksamhet.

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

21 comments

""lättare förklara för nämndemännen vilka problem som kan finnas med domslutet och domskälen"."
Det finns inget som säger att nämndemännen, trots en ingripande och noggrann förklaring, skulle förstå problemen med att avvika från gängse lagstiftning,därtill är förståndsgåvorna,på vissa håll, för klena.

Läkaranalogin faller helt platt bl.a. p.g.a. att ex bevisvärdering inte är en vetenskap på samma sätt som medicin.

För att dock fortsätta på den trasiga analogin så råder som jag förstår det vetenskapligt konsensus att aktiv lekmannainblandning i medicinsk handläggning (från ex anhöriga som är lekmän) medför mycket bättre medicinska utfall.

Det finns också något som kallas för patientcentrerad vård och s.k. spetspatienter. Patienterna som är lekmän som bidrar aktivt i beslut om sin vård och deltar i beslut och diskussioner om detaljerade medicinska frågor med sina läkare. Intressant forskningsområde.

Att jämföra sig med utgör sammanfattningsvis inget argument utan säger ev mer om hur vissa jurister vill uppfattas ståndsmässigt.

Om inte Nisse i Hökarängen förstår juridiken så är det inte fel på Nisse utan på juridiken. Emedan människokroppen är som den är och fackmannen för förhålla sig till vad den är så är juridiken skapad, ibland får jag för mig att den är luddig och svår av arbetsmarknadspolitiska skäl, och kan således göras mer begriplig för gemene man. Om vi knyter an till de medeltida nämndemännen så var landskapslagarna enkla och direkta för såvitt jag kan erinra mig så var inte juridiken ett skrå eller en karriärväg då.

Då utgör yrkesdomarna ett större hot mot demokratin. Jag tänker inte enbart på Hilda och Ruben som genom aktivism försöker förändra domstolsväsendet utan mer på för gemene man fullständigt obegripliga domar. Senast idag friades en HIV-smittad man som genomfört oskyddade samlag av HD med motiveringen att bromsmedicinerna nu är så effektiva att smittorisken är minimal. Nu har vi jurister som leker läkare för att anknyta till artikeln. Det var trots allt inte alltför länge sedan det kom larm om att HIV-viruset höll på att mutera ännu en gång och därmed göra bromsmedicinerna verkningslösa. Till HD:s försvar kan anföras att både Folkhälsoinstitutet och statsepidemiologen verkar ha drabbats av snällism och velat skydda en stigmatiserad grupp. Kanske till priset av hela befolknings säkerhet, men det kommer framtiden att utvisa. Klarlagt är doch att försiktighetsprincipen är rundad.

Det som är gemensamt för dessa två domar är att nämndemännen helt enkelt har frångått grundläggande juridiska bevisvärderingsprinciper och i svensk domstol kollektivt tillämpat sina egna fördomar/åsikter mot två av

självklart i rättegång i rättsprocesser bedömningar beslut åtalsfråga så grundas det på helt andra kriterier faktorer omständigheter annan grund än juridisk rättssäker grund ...

rasism fördomar okunskap dålig koll utseendefixering viktigt med ett snyggt yttre anseende
dåligt omdöme okunskap dålig kompetens slarvfel brister för ett snabbt jobb på ytan könsroller patriarkat mm bestämmer trovärdighet pålitlighet prioritering värdering värnas om man tas på allvar

det är då iallafall INTE enligt svensklag och vad lagen föreskrivit ... det tillämpas tolkas uppfattas helt tvärt emot vad som är skrivet och lagen förespråkar ansvar moral omdöme sunt förnuft empati samvete förstånd

Läser och håller med författaren till fullo och ser i förlängningen att det lagstiftande församlingen (riksdagen) också till merparten är lekmän och inte ovanligt gärna populistiskt höjer sina röster och vill göra förändringar som strider både mot EKMR som ingångna internationella avtal.
Visst, man har lagrådet som instans, men det händer då och då att det lagrådet uttrycker ignoreras, alltså som nämndemännen vid tingsrätten gjorde mot gällande lag..

Demokrati i all ära, men då bör vi som "drabbas" också kunna ställa krav på beslutsfattare att de har nödig kännedom som gör att det äger rätten att besluta i frågan.

Har tänkt mycket på BREXIT och demokrati. Är det demokrati att låta människor rösta i fråga som inte kommer att påverka deras liv därför när resultatet och det påföljande beslutet och konsekvenserna av detta slagit ut till fullo, då är de, som röstade, avlidna p.g.a. sin höga ålder vid själva valet.
Valundersökningar visade på att yngre ville vara kvar i EU och äldre ville lämna EU. Om vi "sparar" siffrorna och gör en ny rösträkning om t.ex. 10 år men nu med det som lämnat oss inte finns med i rösträkningen, skulle då UK lämnat EU?
Många äldre UK-medborgare är patrioter (nationalister som det betyder) och oförmågan att se individen som en medborgare av vår enda den enda jorden. (Fick mig att tänka på skinnskallen som i radiointervju sa: - Jag vill flytta till ett land som inte har några immigranter.)

Generellt är det i princip inget som skiljer i agendan mellan nämndemännens val som de som röstade i EU frågan. Det handlar om - hur definierar vi vad demokrati är?
Är det inte dags att flytta upp "vad är demokrati" till en ny nivå där det ställs krav på kunskap.
Nuvarande civilisation är den som överlevt längst. Tidigare civilisationer har gått under p.g.a sjukdomar och/eller okunskap, lättja.
Vad som kommer att vara slutet på denna civilisation, är det ingen som vet något om idag. Men rätt högt upp på listan finns okunskap och därpå följande idiotiska beslut som fattas av en församling med sjunkande intelligens (Central prov från 70-talet och framåt visar på detta.).
Det är det arvet som vi lämnar över till våra barn att leva med. Är det ett arv som vi överlämnar med stolthet?

”Nämndemännens rösträtt är lagreglerad. En rådman/juristdomare får inte försöka påverka en nämndeman att rösta som rådmannen/juristdomaren. Efter att rådmannen/juristdomaren inför nämnden beskrivit dennes uppfattning om hur domen bör avfattas är det nämndemännens tur att ge sin syn på saken.”

Artikelförfattaren verkar ha missat att man normalt inte formellt röstar i överläggningar i Sverige - varken i TR, HovR eller HD. Formella omröstningar kan såklart påkallas av valfri ledamot men så går det inte normalt till. JO klargjort gällande rätt kring hur överläggning och domstol ska gå till i prekära fall. Så jag tycker det bara är trams med ”En rådman/juristdomare får inte försöka påverka en nämndeman att rösta som rådmannen/juristdomaren.”

Det är fel att säga att omröstningar normalt sett inte förekommer i de olika instanserna. Det sker alltid en omröstning, om än inte genom handuppräckning eller liknande om det är det du föreställer dig. I TR föreslår alltid domaren, som ofta låter notarien inleda av såväl utbildnings- som lämplighetsbedömningsskäl, dels avgörandet i ansvarsdelen, dels avgörandet i påföljdsdelen. Varje nämndemans mening inhämtas, och är alla eniga med rättens ordförande i de olika delarna så antecknas att rätten är enig. Om någon av nämndemännen anmäler sig skiljaktig i någon del, så antecknas det i domen och vilka skäl som föranleder skiljaktigheten. I nio fall av tio är det rättens ordförande som formulerar den skiljaktiga meningen och som också kontrollerar att denna är rätt uppfattad.

Jurister är inte experter på bevisvärdering. Det skulle förutsätta att de hade omfattande utbildning i källkritik och rättspsykologi, och grundläggande kunskaper i rättsteknik, rättsmedicin, vetenskaplig metod och statistik, för att kunna bedöma olika bevismetoder och arbeta evidensbaserat.

Att bedöma ett empiriskt material är inte en fråga om att förstå juridiska principer, utan en fråga om metodologiska kunskaper och sakkunskaper.

Jurister är experter på lagtolkning. Om vi ska ha experter på bevisvärdering i domstolarna, så får vi skapa en specifik utbildning för detta.

En nämndeman med en vetenskaplig examen, är minst lika kvalificerad som en jurist att bedöma bevis, emellanåt kanske bättre.

Är jurister sämre än någon annan på bevisvärdering?

Spontant borde väl träning ge färdighet varför domare borde bli bättre än snittet med tiden vare sig de är jurister eller politiker.

Politiker är ju experter på att ljuga, hur det ställer sig kring bevisvärdering är frågan.

Problemet, till skillnad från vissa andra vetenskaper, är att du i princip aldrig får eller kan få återkoppling på om du gjorde/bedömde bevisning rätt eller inte (om sanningen är det som är rätt). Det är alltså väldigt lätt att hamna i ett läge där du tror du är ”bra på att döma” men eg gör systematiska fel om och om igen. Att ”få in blod utifrån” kan hjälpa till att mota detta problem.

En annan sak som inte går att mäta är hur många domar genom historien som blivit rätt, inte genom att nämndemännen kört över juristdomaren utan genom förnuftiga diskussioner i överläggningar som leder till en mer korrekt enhällig dom. Förmodligen är detta nämndemännens största bidrag i systemet. Genom att de ytterst har formell rösträtt tvingar det till diskussion och ömsesidigt lyssnande även om det inte leder till skiljaktiga meningar.

Så du antar något samtidigt som du menar att det inte finns något som direkt stödjer antagandet?

Även om vi fortsätter anta att vissa personer är bättre på bevisvärdering än andra förblir bevisvärdering i domstol, i vart fall då det handlar om utsagevärdering, gissningar. Om vi vill åstadkomma säkrare bevisvärdering är en mer radikal åtgärd att införa legal bevisteori.

Problemet med nämndemannasystemet är att lekmannadomarna har exakt samma makt som de lagfarna domarna. Om nämndemännens huvudsyfte är att värdera bevis borde vi snegla på USA:s jurysystem i stället för att jämställa lekmannadomarna med de lagfarna domarna. Då är frågan också vem eller vila som är bäst skickade att värdera bevis, är det till exempel kommunala politiker, ett slumpvis urval av människor eller beteendevetare?

För det första: Jag gissar att ingen av er ovanstående var med under den aktuella huvudförhandlingen. Därför kan ni heller inte ta ställning till vad som sades och förekom, vilket enbart detta skall ligga till grund för rättens bedömning. Därför vet vi inte hur fel eller hur rätt lekmannadomarna och juristdomaren tänkte.
För det andra: Det handlar mest om värdering av bevisning och trovärdighet. Klart mindre om juridiska specialiteter. Sådant aktualiseras främst när sanktionsutmätningen skall göras.
För det tredje: Under mina 8 år som nämndeman upplevde jag att en domare UPPMANADE oss nämndemän att bifalla en kriminalvårdares krav på skadestånd, trots att denne inte kunde uppvisa tecken på skada, läkarintyg eller foton. Skälet till uppmaningen var att domstolen måste slå vakt om dem som arbetar för oss medborgare i rättsväsendet. Vi vägrade med hänvisning till allas likhet inför lagen och att det säkert finnas LAGLIGA sätt att omhulda dessa.
För det fjärde: Jag upplevde att många nämndemän hade mera allsidig erfarenhet av livet och
kunde som "Bonus Pater Familias" göra god nytta från den synvinkeln.
Avslutningsvis: För att det behövliga nämndemannasystemet skall bli bättre behövs dock ett noggrannare urval av allmänbildade, aktiva och hängivna medmänniskor.

Frågan man då ställer sig är, varför slog ni då inte larm till exempelvis JO (eller möjligen JK om domvilla)?

Nämndemannasystemet påstås ju garantera medborgarna insyn i domstolarna och nu när du uppger att ni som nämndemän, blev föremål för uppenbart tjänstefel av domaren, varför slog ni då inte larm?

Min gissning är att det beror på att det är legio, samt att ni är undantaget som vägrade lyda uppmaningen.

Håller med om att juristdomarna kan vara både listiga i sin argumentation och utmanande för att få med alla nämndemän på sin sida. Men att gå till JO eller JK angående denna uppmaning hade knappast lett till annat än dålig stämning resten av mandatperioden.
Varken JK eller JO har enligt vad jag förstått, utmärkt sig för att använda storsläggan utan bara pennspetsen och det verkar ingen bry sig om. Dessa tillsynsorgan avsågs vara effektiva kvalitetssäkringar, men liknar mera utfyllande garnityr på ihåliga rättsbalkar.

Det har du helt rätt i.

Men fördelen med det, är att om exempelvis JO startar utredning och i slutändan riktar kritik, då finns det ett bra underlag för den egentliga makten (media) att göra en artikel på.

Fast å andra sidan, numera är det ont om grävande journalister.

Tanken att nämndemännen ska representera folket i domstolarna är naturligtvis självklar i en demokrati. Den känsliga frågan är urvalet.
Representerar de försumbara ca 2,5% av folket som är medlemmar i ett politiskt parti, folket? Eller representerar de bara sin egen karriär, sin egen grupp eller, vilket börjar göra sig tydligt i diverse märkliga domar, sina egna eller sin grupps åsikter.
Eller är helt enkelt tanken att Sveriges politiker representerar ett demokratiskt tvärsnitt av Sveriges befolkning en kvarlevande dröm från 1900-talet när politiker långsiktigt stod för sin politiska ideologi och inte tog ut dagskursen beroende på vad som skrivits på Twitter eller Aftonbladets ledarsida på morgonen?

Visst Josef K, urvalsmetoderna måste absolut förbättras! Men hur hitta de sansade och förnuftiga, erfarna och allmänbildade samt objektivt och neutralt inriktade med starkt rättspatos och rättskänsla? Sådana är inte vanligare bland partimedlemmar än bland folket i övrigt.
Kanske borde varje kommun ha en "ständig pool-lista" där envar kan lista sig om man bifogar ifylld CV-blankett som anpassats för aktuell domaruppgift? Urvalet inför kommande mandatperiod görs offentligt inför en halv-politisk nämnd.
Viktigt är att ingen "folkdomare" får sitta längre än två mandatperioder (8 år)! Jag har upplevt många beklagliga exempel på ryggkliar-kulturer, som då kan stävjas. I TV4´s KallaFakta nyligen uppvisades flera avskräckande exemplar.

Precis min poäng. Varför begränsa urvalet av, som du skriver, "sansade och förnuftiga, erfarna och allmänbildade samt objektivt och neutralt inriktade med starkt rättspatos och rättskänsla" till att väljas ur endast de 2,5% av befolkningen som är politiskt aktiva i ett parti. Rimligare borde vara att begränsa urvalet att göras ur de andra 97,5% av Sveriges befolkning, dvs personer som inte kan misstänkas för att göra politiska (eller andra) överväganden i sina domskäl.

Det är bra med nämndemän. Finns flera rådmän som kommer med konstiga slutsatser när det gäller skälighetsbedömningar, och glömmer vanligt vett. Men det är förstås vissa enskilda rådmän som man kan ifrågasätta, de flesta är rimliga, är svaret man får. Jo förvisso, men detsamma gäller nämndemännen. Istället för att tala om att ta bort nämndemannasystemet, ska man kanske se över vilka som får sådana uppdrag. Personer med stark religiös uppfattning, eller som är starkt inrotade i en annan kultur som skiljer sig från Svensk sådan, ska rimligen inte utses som nämndemän. Det bör krävas att en person ska ha levt majoriteten av sitt liv i Sverige för att kunna utses till nämndeman/rådman.

Alltså det som skett är att två nämndemän gjorde sig skyldig till en undermålig bevisvärdering. Detta då gjorde en trovärdighetsbedömning utfrån hur man antog att kärande borde ha agerat utfrån sin kulturella kulturella bakgrund som de delar med kärande.

Jag skulle nog säga att det inte var så bra bland annat därför att det innebär ett stort mått av generalisering. Men angrepp på rättstaten? Kom igen nu artikelförfattaren. Kliv upp till den principella nivån. Och våga ifrågasätt dina yrkesbröder och systrar.

I domen mot Joy Rahman antog domstolen med yrkesdomaren i spetsen, för att fylla i den svårbegripliga brist på rimligt motiv, att utfrån sin kulturella bakgrund ville han nog inte plocka några hundringar från familjens välfyllda bankkonto. Uppenbarligen stryper människor med denna kultur hellre gammla tanter.
I domen mot Billy Butt har ett snille till hovrättslagman, fortfarande aktiv, lyckats skriva att det ej är närliggande att unga kvinnor skulle ha sex frivilligt med äldre man. Och för att avrunda dumheten så la han till inte ens för ett skivkontrakt.

Vad säger artikelförfattaren. Inser du inte att problemen är exakt detsamma. Och vore det inte bättre att städa upp bland karriärdomarnas dumheter först. De är ju de som är praxisbildande.

Ajdå kärande skrev jag. Målsäganden var de ju.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.