Skip to content

"Åldersbedömningarna hotar rättssäkerheten - vi kommer driva utvalda asylfall för att skapa praxis"

DEBATT - av Erica Molin, generalsekreterare på Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar samt John Stauffer, executive director på Civil Rights Defenders

 

Sedan mitten av mars 2017 har Rättsmedicinalverket genomfört närmare 11 000 medicinska åldersbedömningar.

Hård kritik har riktats mot metoden för åldersbedömningar och dess tillförlitlighet från flera håll, vilket givetvis är mycket allvarligt.

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar och Civil Rights Defenders vill nu även larma för följderna som kommer när en undermålig metod kombineras med bristande insikter i hur bevisningen ska värderas.

Vi bedömer kombinationen som ett stort hot mot rättssäkerheten i den svenska asylprocessen.

Hos migrationsdomstolarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå ligger en rad överklaganden av Migrationsverkets beslut i asylärenden där medicinsk åldersbedömning är en del av bevisningen. Metoden bakom den medicinska åldersbedömningen är starkt kritiserad, framför allt vad det gäller det statistiska underlaget som gör det svårt att veta metodens faktiska felmarginal.

Nyligen medgav Socialstyrelsen, vars rapport varit avgörande för Rättsmedicinalverkets val av metod, just detta.

Att det finns så pass stora brister i metoden är oacceptabelt och allvaret i att vi har en undermålig metod kan inte underskattas. Men Civil Rights Defenders och Rådgivningsbyrån vill också lyfta aspekten kring bevisvärdering.

Vi anser att Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste se över sitt sätt att hantera Rättsmedicinalverkets utlåtande och den sammantagna bevisning som omgärdar åldersbedömningarna.

Det osäkra underlaget som åldersbedömningen från RMV utgör ställer höga krav på Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas förmåga att värdera den sammantagna bevisningen i varje enskilt ärende, särskilt när det finns betydande vetenskapligt stöd för att underlaget är rättsosäkert.

Trots det ser vi att Migrationsverket och migrationsdomstolarna alltför ofta slentrianmässigt betraktar de tvivelaktiga underlagen från Rättsmedicinalverket som en närmast vetenskaplig sanning. De ses som ett bevis som trumfar ut vad den asylsökande berättat eller vad psykologer, lärare och familjehemsföräldrar intygat.

Inte nog med det. I flera fall ser vi även en rentav felaktig tillämpning av en princip inom EU-rätten som innebär att om tvivel kvarstår efter det att en medicinsk åldersbedömning har genomförts ska den sökande anses vara underårig.

EU-rätten visar en variant av den grundläggande regeln om tvivelsmålets fördel (”benefit of the doubt”) och den bristande tillämpningen av principen vi ser strider dessutom både mot flera av UNHCR:s riktlinjer, Migrationsöverdomstolens praxis och Nils Muižnieks, kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet, rekommendationer till Sverige.

Sverige ser sig gärna som förebild i arbetet med mänskliga rättigheter och vi har hållit en hög svansföring i flyktingfrågan. Det är därför särskilt viktigt att kritiken från Muižnieks och vad den gör med bilden av Sverige tas på allvar. Inte minst med hänsyn till att Europarådet är den organisation till vilken Europakonventionen och Europadomstolen för mänskliga rättigheter är kopplad.

För att ytterligare sätta press på staten avser Rådgivningsbyrån och Civil Rights Defenders att nu gemensamt strategiskt driva utvalda asylärenden för att skapa praxis och belysa bristerna i asylprocessen.

Regeringen, Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste ta ansvar för att minimera de förödande konsekvenserna för dem vars framtid avgörs på osäkert beslutsunderlag. Civil Rights Defenders och Rådgivningsbyrån anser att följande åtgärder måste vidtas omgående:

  • Migrationsverket och migrationsdomstolarna måste säkerställa korrekt bevisvärdering i ärenden som innefattar en medicinsk åldersbedömning.
  • Den felaktiga tillämpningen av tvivelsmålets fördel måste upphöra.
  • Metoden för medicinska åldersbedömningar måste sluta användas i nya ärenden och arbetet med att finna nya metoder måste påbörjas.

Istället för att avvakta en eventuell dom i Europadomstolen bör Sverige agera nu, i enlighet med våra internationella åtaganden.

Det ligger i Sveriges intresse att upprätthålla grundläggande mänskliga rättigheter, bevara asylrättens kärna och säkerställa rättssäkerheten.

Frågan vi ställer oss är varför inte våra beslutsfattare tar kritiken och frågan på allvar?

 

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

18 comments

Suck!

Förvånad någon?

Det finns många generalsekreterare i vår herres hage. Det låter nästan lika fint som generaldirektör.

Här lägger staten (läs skattebetalarna) stora resurser på individer som själva har att bevisa sin identitet. Dessutom har man i rättssäkerhetens namn en rejäl säkerhetsmarginaler. Sverige har varit och är fortfarande naivt. Den frågan som var och en borde ställa sig är; Varför Sverige? Här finns naturligtvis en mängd förklaringar men den vanligaste torde vara möjligheten att i efterhand få hit ytterligare personer till ännu högre kostnader för skattebetalarna.

Hur slipper vi då detta debacle som pågått alltför länge? Till att börja med bör vi förklara katastroftillstånd i asylmottagningen och lösa ut UtlL kap. 5 § 25 som regeringen Carlsson gjorde. Sedan bör vi säga upp New York-protokollet från 1967. Att följa lagen som den en gång var skriven och kräva egen försörjning för den som vill ta hit anhöriga samt pass för gränspassage. Eftersom flyg numera riskerar mänsklighetens undergång är det både miljöaspekter och kostnadssynpunkt klokare och effektivare att återförena den asylsökande med familjen och inte familjen med den asylsökande.

Vad är det dessa asylprofitörer inte förstår? Den som söker asyl bär bevisbördan för sin ålder. Bevisbördan ligger på att "göra sannolikt", vilket brukar anses innebära att en uppgift stöds av en eller flera objektivt kontrollerbara omständigheter. Enbart den sökandes berättelse medför inte att beviskravet är uppfyllt. Det asylprofitörerna vill uppnå är uppenbart en omkastning av bevisbördan så att de kan hämta hem ännu fler miljoner. Asylprofitörerna hänvisar till praxis men har uppenbarligen inte satt sig in i praxis alternativt ljuger de medvetet. https://lagen.nu/dom/mig/2014:1

Det börjar lukta totala rättshaverister över de som återigen kritiserar dessa åldersbedömningar. Något förvånande att Rådgivningsbyrån sällar sig dit eftersom de normalt är seriösa. Nu har då Socialstyrelsen låtit två lärosäten granska den metod som RMV använder och som blivit kritiserad nämligen Blekinge tekniska högskola och Karolinska institutet.. Vad kommer dessa bägge lärosäten fram till då? Jo metoden fungerar bra. Inte perfekt för det är endast en obduktion som kan vara nästintill exakt men väl bra. Nu har alltså artikelförfattarna tre expertmyndigheter, Rättsmedicinalverket, Socialstyrelsen och Migrationsverket, fyra migrationsdomstolar dvs Förvaltningsrätterna i Malmö, Göteborg, Stockholm och Luleå, Migrationsöverdomstolen och nu även Blekinge tekniska högskola och Karolinska institutet emot sig. Alla dessa aktörer godtar dagens metod och jag kan bara påminna om det många kommentarer sagt innan att det är den asylsökande som ska göra sin ålder sannolik, ingen annan.

Om nu debattörerna verkligen tror att tre myndigheter, fyra förvaltningsdomstolar, en kammarrätt och två lärosäten gått ihop för att behandla vissa barn felaktigt som vuxna, ja då är det en konspirationsteori av rang.....

1. Det är den asylsökande som har att göra sin ålder sannolik, MIG 2014:1. 2. Gör de inte det med dokument, vilket i princip alla har eftersom de är födda och uppvuxna i Iran där dokument är viktiga, så gör Migrationsverket en så kallad fördjupad åldersutredning. I de fall där den asylsökande då inte kan besvara tämligen elementära frågor om sin ålder(exv om skolgång, syskon etc) så erbjuds den sökande att genomföra en medicinsk bedömning. 3. Tre myndigheter, 4 domstolar plus en överdomstol samt två lärosäten har sagt att metoden är säker. 4. Anledningen till att det finns en osäkerhet är att de undersökningar som görs, görs på personer där vi VET åldern. Nu görs åldersbedömningar på personer där ingen vet om personen är 16 eller 30. 5. Rättsmedicinalverket har för säkerhets skull lagt till en säkerhetsmarginal så de bedömer inte om personen är 18 plus minus två år utan om personen är 20 plus minus två år. Det gör att det blir fel i många ärenden men det är alltså inte barn som bedöms som vuxna utan vuxna som bedöms som barn.

Men glöm inte bort att det i svensk förvaltningsrätt är det den sökande som har att göra sannolikt eller styrkt att vissa förhållanden föreligger. För att göra en jämförelse mellan dessa afghanska ynglingar/män, som alla vet att diskussionen handlar om, och annan förvaltningsrätt så skulle det garanterat vara omöjligt att få bygglov om den sökande inte beskrev vad man ville bygga och var.....

Metoden är bara skräp. Vem som helst som tittar på forskningen bakom inser att det är hokus pokus. Att sådant skräp får stöd från svenska myndigheter och lärosäten är ingen kvalitetssäkring, det fick ju t.ex. förträngning, shaken baby syndrome, anknytningsintervjuer, trovärdighetsbedömningar m.m. som vilken normalbegåvad person som helst kan identifiera som totalt trams vid första anblick.
(Hur många myndigheter och lärosäten har slagit fast att mångkultur och massinvandring är bra för samhället?)

Problemet nu är samma sak som med de andra trollkonsterna. De som gillar effekten (eller vad de tror är effekten) försvarar metoden, inte för att de tror på den utan för att de gillar effekten.

Hmmmm. Nej, jag håller inte med.

Grundinställningen måste vara att den som varken är uppenbart minderårig eller kan göra sin ålder sannolik ska betraktas som vuxen. Det är inte rimligt att sverige ska bevisa att utlänningar är vuxna.

Vad gäller uttalanden från familjehemsföräldrar, lärare, psykologer o dyl så har jag svårt att tro att det finns någon som helst träffsäkerhet i deras åldersbedömningar. Jag tror de är totalt värdelösa så fort det handlar om annat än redan uppenbart minderåriga i de lägre tonåren eller yngre.
Hur ska en familjehemsmamma kunna avgöra om det är en 16, 17 eller 18-åring som bor hos dem? Träffsäkerheten torde vara så liten att man kan bortse från deras uttalanden i den frågan. Jag tar tacksamt emot länk till studier som bevisar motsatsen.

Och vad gäller EU's rekommendationer och andra åsikter kan de behålla dem för sig själva tills resten av EU tar emot lika hög andel flyktingar som vi. Fram till den dagen uppskattas det om de kniper käft.

Däremot vore det säkert av godo med en diskussion om rättens förhållningssätt till expertmyndigheter. Jag har också märkt att expertmyndigheters ord ofta väger så tungt att alla andra hänsyn sveps åt sidan. Ta t.ex. de så kallade barnläkarmålet där åklagaren fullständigt löpte amok baserat på ett uppenbart felprov. Blind tilltro är aldrig rätt väg att gå.

Om man nu ska tala om rättssäkerhet så ska man göra det ur rätt synvinkel:

Rättssäkerheten undermineras om man i Sverige har ett generöst, skattefinansierat system för att transformera asylanter till svenska medborgare i åtnjutande av våra välfärdsförmåner, där man premierar identitetslösa, lögnaktiga asylanter med odokumenterad, dubiös ålder framför asylanter med känd, bekräftad identitet.

Ett sådan system är också ett kraftigt bakslag mot en mycket lång och gedigen förvaltnings- och identitetstradition i Sverige. En tradition som är världens längsta i sitt slag. Jag talar om kyrkobokföringen, som dokumenterade uppgifter om alla svenskars födelsedagar, dödsdagar och födelseplatser, och som kom till då Europas äldsta nationalstat - Sverige - började byggas på 1500-talet.

"Åldersbedömningarna hotar rättssäkerheten - vi kommer driva utvalda asylfall för att skapa praxis"

”Hotar rättssäkerheten”...
Ja detta måste ju vara en av dom största frågorna i samhället.
Speciellt som vi ju ALDRIG har varit tryggare.
Så ett stort tack till Erica och John för era insatser.

https://www.expressen.se/nyheter/stockholm/har-far-vakter-bara-jobba-med...

https://www.expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/skulle-min-mormor-e...

https://www.expressen.se/gt/aldre-kvinna-ranad-av-tre-garningsman/

Nu kommer Musse att fråga ”vad har det med saken att göra?” vilket ju är halva nöjet...

Det var väl ett väldans tjafs om åldersbedömningar.
Total icke-fråga. Ålder är INTE asylgrundande, trots att vissa tydligen gör sitt bästa för att sprida den villfarelsen.

Se http://meritwager.nu/allmant/val-2018-minderarighet-ar-inte-asylgrundand...

Nu vet jag inte vilken sorts juridisk bakgrund Molin och Stauffer har, men de borde rimligtvis känna till något så grundläggande. Man kan ju utifrån det misstänka att deras agenda handlar om något helt annat än att verka för att gällande lagar och regler på området tillämpas korrekt.

Så är det rätteligen. Jag har också påpekat det otaliga gånger här på DJ. Men problemet är, som Maerit Wagner också påpekar, att även tillämpningen av Utlänningslagen kommit att bli sådan att en ålder under 18 nästan blir asylgrundande per se. Jag har lite raljant spetsat till det och sagt att en 17-årig norsk medborgare som ledsnat på sitt land kan sätta sig på ett tåg till Stockholm, knata in på Migrationsverket och få asyl.

Men det är ju detta som gör att åldersfrågan fått så abnormt stor aktualitet i Sverige. Hela den nya amnestin bygger också på tanken att den som varit under 18 vid sin ansökan skulle ha fått denna beviljad om den bara prövats före 18-årsdagen, dvs. åldern i sig vore asylgrundande. Felaktigt, givetvis, men det är det synsätt som ligger bakom amnestin. En annan sak är att så gott som samtliga de som kommer att omfattas av amnestin aldrig gjort sin ålder sannolik, utan bara gjort gällande att de var under 18 då ansökan gjordes.

Underårighet har väl genom MIG 2017:6 blivit en skyddsgrundande omständigthet, något som bekräftats i MIG 2018:6?

Nej, inte per se och det framgår också av de angivna domarna. Men som jag sade är vi absolut på väg åt det hållet att enbart en ålder under 18 i sig kan ge asyl.

Själv är jag inte heller beredd att acceptera att Migrationsöverdomstolens praxis på detta område är i överensstämmelse med lagstiftningen eller internationell migrationsrätt. Tar vi MIG 2017:6 är den ett intressant exempel på hur man tillmäter åldern allt för stor betydelse vid bedömningen av asylskäl. Tror vi verkligen på allvar att det är avgörande för vilken risk man har att utsättas för hemskheter av talibanerna om man är strax under eller fyllda 18 år? Det hela bygger på ett schablontänk utifrån vår västerländska definition av barn som varandes alla under 18 år. Jag tror faktiskt talibanerna struntar fullständigt i om man är 17 eller 18. Föreligger individuella skyddsskäl ska väl asyl medges, annars inte.

Domen är också ett exempel på den paradox som uppstår i merparten av dessa fall. Vi har en ung person med afghansk härkomst som aldrig eller inte under lång tid levt i Afghanistan utan levt i fred i Iran. Men genom att lämna Iran och bege sig till Europa hamnar han i den situationen att han inte tas emot av Iran igen. Nu måste skyddsskälen prövas mot Afghanistan, trots att han aldrig varit exponerad mot några risker där. Som ytterligare grädde på moset vet vi inte ens om han är afghan eftersom han aldrig uppvisat något som styrker detta.

Det finns ett avgörande skäl till att så många unga afghaner söker sig till just Sverige. Det är att vi fäster mycket större avseende vid den "magiska" 18-årsgränsen än andra länder.

Den asylsökande som dömdes för mordförsök på en polis vid Medborgarplatsen dömdes som varande under 21 med de strafflindringar som följer av det.
Nu rapporterar en kvällstidning,vars namn börjar på bokstaven E, att han är 25 år och fick efter ankomsten till Sverige en resa till Iran betald av migrationsverket eftersom han mådde dåligt och längtade efter sin familj.
De frånvarande åldersbedömningarna,alternativt felaktiga,hotar rättssäkerheten.

Den svenska rättssäkerheten inom asylrätten var alltså mycket bättre förr? Den som följt detta rättsområde en längre tid inser att ALLT är bättre än vad det varit. Och det som är nu får gälla tills något bättre kommit fram, såklart.

Det är ett direkt felaktigt påstående att det skulle följa av principen om benefit of the doubt att "om tvivel kvarstår efter det att en medicinsk åldersbedömning har genomförts ska den sökande anses vara underårig". Så är inte fallet. Full bevisning kan aldrig föras om att den asylsökande är vare sig över eller under 18 år. Benefit of the doubt är en allmän princip inom den internationella migrationsrätten och Migrationsöverdomstolen har tillämpat den i flera fall. Utgångspunkten är att den asylsökande ska göra sitt behov av skydd och sin identitet sannolik. I vissa fall kan sökanden få viss bevislättnad enligt den angivna principen, men det innebär inte att bevisbördan går över på staten, vilket artikelförfattarna uppenbarligen förfäktar. En förutsättning för att åtnjuta bevislättnaden är att sökanden har gjort vad som ankommer på denne för att bidra till utredningen och att den allmänna trovärdigheten hos sökanden inte ifrågasätts. Så är givetvis sällan fallet när det gäller omstridda åldersfrågor.

Det är väl korrekt att bevisvärderingen ska göras på hela underlaget. Men sluta dra detta om psykologer, lärare och familjehemsföräldrar. På vilket sätt skulle de vara mer skickade att bedöma ålder än någon annan som kommer i kontakt med sökanden och varför skulle deras uppfattning trumfa medicinskt underlag? Psykologer utgår från den enskildes berättelse som sin tes, familjehemsföräldrar och lärare skapar, i sig naturligt, ett personligt band med sökanden som gör att de tror på denne. Precis som vår magkänsla ofta är att tro på våra barn, även när de ljuger. Familjehemsföräldrar kan dessutom ha ett direkt eget incitament i att sökanden är under 18 år.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.