Skip to content

"Kritik mot domskäl träffar rättssystemet rakt i hjärtat - borde prövas av särskild nämnd"

DEBATT - Anders Lundberg, professor emeritus vid Försvarshögskolan

 

I oktober 2013 föreslog Maria Abrahamsson (M) i en riksdagsmotion att det under vissa förhållanden ska vara tillåtet att överklaga domskäl, inte bara domslut. Motionen var föranledd av ett brottmål, där de åtalade frikändes, men där domskälen kom att bli till stor skada för dessa personer.

Motionären tillade: "Principen att domsmotiveringar inte får överklagas är rimlig som huvudregel. I annat fall skulle man öppna dörren för ett stort antal obefogade överprövningsprocesser."

För många jurister kan det citerade framstå som självklart, i synnerhet för dem som inte tänker på att besvär över domslut och över domskäl är två väsensskilda saker. Ett domslut är begränsat till ett enskilt mål, medan domskälen säger något om rättskipningens grundsyn och metoder, något som går långt utanför själva målet.

Kritik mot domskäl träffar rättssystemet rakt i hjärtat. Därför skulle det vara olämpligt om ärenden rörande klander av domskäl processades inom själva rättväsendet. Sådana ärenden måste handläggas av ojäviga personer, alltså av ett organ - en sorts besvärsnämnd - som inte är nära knuten till någon domstol.

Bakom detta uttalande ligger en uppfattning som de flesta i dagens Sverige delar, men som inte har delats i alla länder och tider, nämligen att domskälen är en central och viktig del av en dom och skall vara mer än bara en vacker påklädnad. Vilka krav som bör ställas på domskäl diskuteras inte särskilt mycket i doktrinen men om man letar kan man finna en hel del kloka ord om domskäl.

Ämnet var för trettio år sedan föremål för en doktorsavhandling, Ratio et Auctoritas av Gunnar Bergholtz.

En syn på domskälens funktion finner man i Lars Eklyckes bidrag i jubileumsskriften Svea hovrätt 400 år. Där skriver han rörande processen i tingsrätt:

"Vidare ska domskälen utformas på ett omsorgsfullt och fullständigt sätt, och att även den förlorande parten kan få ett begripligt, om än inte uppskattat, svar på varför partens påståenden och/eller invändningar inte godtogs."

I den meningen läser jag in att rättens formuleringar inte bara ska kunna begripas; också att argumenten ska vara så väl genomtänkta att de inte med lätthet kan vederläggas.

Flera jurister har gjort uttalanden i samma anda. Tyvärr tycks de inte ha fått nämnvärt genomslag. En stor andel av de domskäl jag läst har uppvisat förfärande brister.

Tre vanliga typer av oegentligheter i domskäl är bias, ad hoc-hypoteser och entymem.

Bias kan betyda snedvridning, vinkling, partiskhet etc. Bias kan visa sig genom att domstolen fäster stort avseende vid något oviktigt eller tonar ner något viktigt.

Bias kan också uppstå genom ett tendentiöst urval av fakta, till exempel att ena partens argument lyfts fram medan andra partens förtigs.

Genom avsiktlig bias kan en domstol styra avgörandet av ett mål i varje önskad riktning.

En ad hoc-hypotes är ett påstående som läggs fram enbart för att stödja en viss uppfattning. Ofta uttalas sådana hypoteser rakt ut i luften och utan något belägg. Bristen på belägg döljs ibland av fraser som "måste anses" etc, alltså som om påståendena vore självklarheter.

Ett entymem är ett slags retoriskt konstgrepp: ett argument med en underförstådd, outtalad premiss.

I enklaste fall består domskäl av en syllogism: en regel som tillämpas på ett visst faktum, vilket leder till ett beslut. Många beslutsfattare låter antingen regler eller fakta vara underförstådda i sina motiveringar. I rättskipningen är det vanligen reglerna som underförstås.

När en domstol gör så, kan det bero på att regelns exakta lydelse är svår att få fram. Det kan ha sin upprinnelse i att prejudikatsinstanserna ogärna formulerar de regler de förmodas skapa.

När dessa fenomen får till följd att domskälen blir ofullständiga eller felaktiga, är det naturligt att någon part önskar fråga domaren om det som inte stämmer. Ibland har domare i medierna rekommenderat människor att fråga om sånt som är oklart.

Men inte alla domare tänker så. Många domare menar att det är olämpligt att en part frågar. Vissa gör sig helt enkelt oanträffbara sedan dom avkunnats.

En domare som i debatten visat ambivalens i den här frågan är Krister Thelin. Han verkar mena att domaren inte bör svara på frågor efter avkunnad dom. I sin bok Sverige som rättsstat skriver han på s. 131:

"Och vid en kollegial sammansättning finns ju flera domare som författare, och resultatet kan dölja mödosamt hopsnickrade kompromisser där ord har vägts på guldvåg."

När jag påpekade för honom att parterna bör få veta mellan vilka ståndpunkter det har kompromissats, svarade han att det skulle strida mot tystnadsplikten.

Men tystnadsplikten får inte missbrukas på det sättet. Den får inte tas som förevändning för att dölja väsentlig information för parterna.

Rättegångsbalken (RB) ger inget besked om hur domskäl ska skrivas utöver att det ska framgå vad som bevisats i målet. Förvaltningsprocesslagen (FPL) är något tydligare: "Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången." (30 §)

En mer detaljerad bestämmelse än så bör kanske inte stå i lagen. Hårdrar man den angivna FPL-regeln, finner man i varje fall att inget skäl som faktiskt bidragit till utgången får undanhållas parterna och att ingenting får anges som skäl om det inte faktiskt bidragit till utgången.

Samma principer skulle mycket väl kunna användas inom RB:s tillämpningsområde. Men texten i FPL säger ingenting om hur utförliga och detaljerade domskälen ska vara. Man kan tänka sig tilläggsbestämmelser om det.

I JK:s andra rättssäkerhetsprogram finns ett förslag till ny paragraf i RB med följande lydelse:

"Har den tilltalade förnekat gärningen ska, om det inte är uppenbart obehövligt, i domskälen redovisas invändningarna i skuldfrågan och rättens motiverade ställningstagande till var och en av dem."

Det förslaget avvisades, vilket jag kan förstå trots att andemeningen är vettig. Det verkar inte lämpligt att så detaljerat lagreglera vad som ska stå i domskälen. Det vore bättre med en successiv utveckling av praxis.

Men hur ska praxis rörande domskäl komma till? Praxis är alltid resultatet av diskussioner - men domskäl blir knappast föremål för någon öppen diskussion bland domstolarna.

Den enda lösningen jag kan se är att inrätta ett särskilt organ för att utveckla normer för domskäl, en besvärsnämnd. Till den ska parter kunna besvära sig över domskäl som inte håller måttet.

Denna nämnd ska förstås inte bara ägna sig åt tyckande utan måste ha makt, inte makt att överpröva domar, bara makt att återförvisa mål till den felande domstolen. Då slipper hovrätter och kammarrätter ifrån en lång rad öveklaganden som borde vara onödiga.

Hovrätterna ska inte behöva ägna sin tid åt att rätta till triviala missgrepp från tingsrätternas sida. De ska i lugn och ro få använda sin kompetens till sådana svåra bedömningar som kräver stor erfarenhet och skicklighet.

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

28 comments

"Bristen på belägg döljs ibland av fraser som "måste anses" etc, alltså som om påståendena vore självklarheter"
Vilket är ett sätt att manifestera att magkänslan har ett bevisvärde, vilket en samlad bedömning ger vid handen................

Hur kan domarens "magkänsla" ha ett bevisvärde?
Och så det här med "samlad (eller sammantagen som man ibland ser) bedömning". Det är ytterligare ett exempel på hur man snor sig undan en redovisning av domskälen som när man använder uttryck som "måste anses" och "torde". Det sista ett begrepp som förövrigt uttrycker en underliggande tveksamhet ho skribenten. Det juridiska språket ska enligt uppgift vara knivskarpt någon som de ovanstående begreppen inte precis kan sägas vara exempel på. Och ändå är de vanliga. Bakom varje beslut finns skäl, bra eller dåliga. Det finns därför ingen anledning att inte redovisa dem utan istället gömma dem bakom "måste anses" och liknande dimridåer.

"Hur kan domarens "magkänsla" ha ett bevisvärde?"
Naturligtvis har en magkänsla inget som helst bevisvärde om den inte kan kläs i juridiska domskäl,motsvarande.
Tills dess är magkänslan enbart ett nystan av farhågor,tyckande,tro,vidskepelse,fördomar ,personliga problem,hjärnspöken etc.

"Men tystnadsplikten får inte missbrukas på det sättet. Den får inte tas som förevändning för att dölja väsentlig information för parterna."

Lite ironiskt att författaren här begår samma misstag som han själv anklagar domstolarna för, d.v.s. argumenter utan belägg för sin premiss. Sekretessen för överläggningar inom stängda dörrar är absolut (jfr 43 kap. 6 § OSL) och begränsar rätten enligt TF och YGL att meddela och offentliggöra uppgifter (11 § samma kapitel). Domskälen bör självfallet på ett korrekt sätt avspegla vad rätten vid sin överläggning funnit bevisat, men brister domskälen kan detta inte lagligen korrigeras genom att avslöja vilka ståndpunkter som det kompromissats kring vid överläggningen.

Anders Lundberg (AL): Jag kopierar in din text, Myndighetsperson (MP), och besvarar varje punkt för sig.

MP: Lite ironiskt att författaren här begår samma misstag som han själv anklagar domstolarna för, d.v.s. argumenter utan belägg för sin premiss.
AL: Man kan inte jämföra en kort artikel med en hel bok eller en dom. Skulle jag i själva artikeln redovisa alla mina argument, så skulle redaktören begära att artikeln kortas. Men om du talar om vad du önskar belägg eller argument för, så ska du få det.

MP: Sekretessen för överläggningar inom stängda dörrar är absolut (jfr 43 kap. 6 § OSL) och begränsar rätten enligt TF och YGL att meddela och offentliggöra uppgifter (11 § samma kapitel).
AL: Vid tillämpning av lag ska man tänka på lagens syfte. Sekretessen är till för att skydda ledamöterna. Man får inte tala om att NN sa det eller det. NN ska inte behöva stå till svars för vad hen sa under överläggningen.

MP: Domskälen bör självfallet på ett korrekt sätt avspegla vad rätten vid sin överläggning funnit bevisat, men brister domskälen kan detta inte lagligen korrigeras genom att avslöja vilka ståndpunkter som det kompromissats kring vid överläggningen.
AL: Parterna ska inte behöva tolerera brister i domskälen. Det bör stå i själva domen mellan vilka ståndpunkter det kompromissas och varför kompromissen blev vad den blev. Den viktigaste poängen med min artikel är att ett mål ska kunna återförvisas vid grava brister i domskälen. Det är en av de reformer som naturligen kommer att följa i kölvattnet på avkriminaliseringen av domkval.

Har alltid funderat över Tingsrätters vara och icke vara.

Är målet av mer komplicerad natur så är Tingsrätten inte den första instans som skall handlägga ärendet. Det duger den inte till, eftersom den består av en domare och ett antal okunniga politiskt tillsatta lekmän. De senare dömer enl. den politiska känslan och inte strikt juridiskt.
Tingsrätter är ett enda löje egentligen. Då var nog Kemnärsrätterna mer seriösa, eftersom de var mer marknära.

Men nu gäller det för jurister och övriga lagmän att suga på karamellen så länge det går, dvs dra ut ärendet över alla rätter tom. HD. Under tiden så följer försvarsadvokaten med med feta arvoden. Så är spelets gång!!!

Det ligger mycket i det du säger.
Att första instans kallas tingsrätt är väl okej, men det nuvarande systemet med lekmannadomare är inte det bästa tänkbara. Med tanke på att rättskipningens tyngdpunkt ska ligga i första instans, borde denna vara befolkad med åtminstone två lagfarna domare.
Sen är det väl som du säger att det ligger i advokaternas intresse att processerna blir tidsödande. Med det system jag föreslår, behöver motpartens ombud inte kopplas in då en part besvärar sig över domskälen. Den processen berör inte motparten, bara klaganden och domstolen.
Systemet kan väntas leda till färre överklaganden av domsluten

Det handlar bara om en enda sak. Den uppenbara domino effekten. Regeringen och politiker vill se fler människor dömda och använder det som proganda i deras politik det för att det skall låta fint utåt sett för folket. Massmedia kör på samma spår. HD skyddar domstolarna in i det sista och beviljar ej prövningstillstånd i de antal fall som faktiskt uppfyller kraven för det.. Advokaterna är uppköpta av staten och sitter allt för tryggt i stolarna, och har inga intressen av att skipa rättvisa för oskyldigt dömda. Tingsrätter och Hovrätter dalar i kvalitet på grund av att de har sådan extrem stor frihet att döma hejvilt utan att det får någon följd. Det finns ingen press ifrån något håll, och i längden med åren så blir kvaliteten bara sämre och sämre till och med i Hovrätterna med flera domare, då de helt enkelt anser att de ändå slutligen får sitt skydd av HD. Det är alltså HD som i sin tur sett till att de kan både skriva hej vilt i sina domskäl och även döma oskyldiga hej vilt. I de fall då domskälen ser alltför trassliga ut handlar det oftast inte om att domskälen skulle ha skrivits på ett annorlunda sätt, utan snarare att det rör sig om en oskyldigt dömd.

" I de fall då domskälen ser alltför trassliga ut handlar det oftast inte om att domskälen skulle ha skrivits på ett annorlunda sätt, utan snarare att det rör sig om en oskyldigt dömd."
Svensk rättsordning medger att 2 % oskyldiga döms.

Anton den värste, ja det är precis det som är saken , att hade HD beviljat de antal som skall beviljas prövningstillstånd, så hade även den procentsatsen 2 procent sett annorlunda ut, det vill säga att den hade varit betydligt högre. Hade inte massmedia fångat upp de fall som beviljats resning hade det lika gärna kunnat påstås att 0 procent oskyldiga döms. Procenten är ju endast baserad på de antal som lyckas få prövningstillstånd och skipa rättvisa. Hade HD däremot beviljat de som skall beviljas så hade det istället förmodligen hetat att 10-15 procent döms oskyldiga. Så det är HDs frekvens av beviljade prövningstillstånd som i sin tur avgör procenten, men om HDs frekvens inte stämmer, så blir även den där 2 procentaren fel. Återigen domino effekten. Det ena leder till det andra.

Mitt förslag bottnar i det enkla faktum att det inte går att ge en korrekt motivering för en felaktig dom.

Det hela bottnar i att de flesta som blivit felaktigt och oskyldigt dömda, så har de samtliga gemensamt att motiveringarna har sviktat kraftigt där domstolarna till och med hittat på saker som inte ens exempelvis vittnen har sagt eller , bevis som kanske inte ens existerat i målet. Då motiveringarna är så pass trassliga handlar det inte längre om hur domstolarna istället borde ha motiverat, utan snarare om att det är en oskyldigt dömd, som behöver få sin dom motiverad utifrån en friande dom. Då skulle motiveringarna förmodligen stämma bättre överens. Ofta i sådan mål är det ju så att domstolarna först bestämt sig fartblint att döma , och därefter skrivit domen, och då brukar det bli rätt synligt när de svänger kraftigt för att försöka få det till en fällande dom. Det som är sagt sedan tidigare är att så länge HD skyddar underrätterna till den här graden så kommer de att fortlöpa med den typen av motiveringar då det är så pass simpelt och kravlöst för domstolarna.

AL: Färre kommer att bli oskyldigt dömda om man får bort de typer av oegentligheter i domskälen som jag har pekat på. Och när det likväl inträffar att någon fälls oskyldig, kommer det att bli lättare att finna felet när man granskar domskälen.
(Det var en gång en matematiker om var fenomenal på att snabbt avslöja fel i kollegers artiklar. På frågan hur han bar sig åt svarade han: "I just check the occurrence of the word 'obvious'.")

Anders Lundberg, färre kommer bli oskyldigt dömda om de som blir oskyldigt dömda får upprättelse i den instans som slutligen styr, det vill säga HD. Det skulle också i sin tur per automatik sätta press på underrätterna som skulle hamna i läget och medvetenheten om att de enkelt kan komma att göra bort sig och bli avslöjade i de fall de dömer en oskyldigt med dessutom trassliga domskäl, och att de inte längre har det skyddet ifrån sista insats ifrån ovan. Så är det ju!

Ja och det i sin tur leder till att politikerna pissar på lagrådet!

Déjà vu, ja så länge HD gömmer undan de oskyldigt dömda och aldrig beviljar dom prövningstillstånd och resning, så ser det ut som att fler behöver dömas hela tiden och skärpta lagstiftningar utåt sett. Det i sin tur leder ju till att politikerna får mycket luft under vingarna och spänner sig konstant till nya lagstiftningar. HD vill ju dels skydda domstolarna, men sedan klagar de på politikerna när de vill komma med nya lagstiftningar, så det blir ju så när de då inte lyfter fram knappt ett enda fall. Då ser det istället ut som att något måste göras hela tiden för att fler skall dömas. Allmänheten och politikerna får ju aldrig ta del av andra sidan myntet, av de oskyldigt dömda. Det får nog fortsätta så ett tag till så att HD slutligen störtdyker och kraschar!

"… färre kommer bli oskyldigt dömda om de som blir oskyldigt dömda får upprättelse i den instans som slutligen styr, det vill säga HD."
Det finns ett bättre förslag - inrätta ett resningsinstitut i linje mad vad man framgångsrikt har haft i Norge sedan 2004 - Gjenopptakelseskommisjonen.
Problemet här i Sverige har hittills varit att politikerna inte velat ta tag saken. MEDborgerlig Samling hade stämma i helgen som gick och då klubbade man med stort stöd igenom beslut om att partiet ska verka för införandet av just ett sådant system.

Ingvar Ericson , det handlar inte om resningsinstitut överhuvudtaget. Det handlar om att råttorna i HD bara skall bevilja de som uppfyller kraven och skall beviljas. Det har ingen betydelse vilken institut det är. De om kommer med nya omständigheter som skulle ha föranlett målet till en annan utgångspunkt skall beviljas resning också. Det är inte värre än så, och detta är ett arbete som HD skall göra. De struntar i det så länge det går. Det kommer gå ett tag till tills konsekvenserna träder i kraft!

Ja HD har försatt sig själva i en egen vändzon. Lagrådet sågar politikernas förslag om nya lagstiftningar, men i samma veva så gömmer de undan oskyldigt dömda för politikerna. Märkligt!

Jag anser inte att det är något märkligt med det. För när man som jurist får hedersuppdraget att sitta i lagrådet är ju "karriären" på sluttampen. Så då törs man vara mer ärlig. Det modet saknas alltför ofta tidigare i den fina "karriären". Vilket är ett av skälen till att det ser så illa ut här och där inom rättsväsendet. Betrakta sen vilka som "tar till orda" och har något matnyttigt att säga i "juristbranchen" Oftast är det ju prof em och liknande som i denna artikel där Anders prof em, matematiker i grunden tart bladet från munnen. Svenska jurister är fega och bekväma och värnar mest den egna "karriären" Speciellt de som jobbar åt staten. Så det så. :):)

lantisjuristen, ja så är det. Advokaterna är fega och HD skyddar underrätterna. Politikerna och allmänheten får aldrig nys om att det finns oskyldigt dömda, och det lättar trycket på Hovrätterna att döma hej vilt, och politikerna att fortsätta lätta på bevisbördan med nya lagstiftningar. Detta kommer att fortsätta ett par år till innan HD störtdyker. De kan möjligtvis gömma undan oskyldigt dömdas fall, men till slut kommer de få gömma undan sig själva, eller så kanske något helt oväntat inträffar. Det är därför det slutligen kommer att införas ett resningsinstitut för att de är medvetna om vad som komma skall vad gäller överklaganden. HD vet om att oskyldigt dömda kommer att öka markant. När man har ett problem, och inte visar vad problemet är då har man problem!

Till lantisjuristen:
Du har uppenbarligen rätt i att karriären står i vägen för öppenheten hos många jurister. Men bland de äldre finns några lysande undantag, t.ex. förre hovrättslagmannen Olle Ekstedt, som varit mycket aktiv i DJ (och även kommenterat min ovanstående artikel). Se hans artikel
http://www.dagensjuridik.se/2017/05/kaj-linnas-fall-ar-bara-ett-i-mangde...

Jag önskar korrespondera med dig. Om du går med i Cognito, http://www.cognito.se/, så kan du skicka personligt meddelande till mig under namnet Anders F. Då ska du också få min e-adress.

Konstruktörerna av fällande och friande domar är bland annat nämndemän och vissas lämplighet kan ifrågasättas.
"Från utsidan ser Agge ut att må bra. Som 24-åring är han ungdomspolitiker och nämndeman. Men så får han konstiga syner och känner sig jagad. Men så börjar han se och höra konstiga saker."
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1070428?programid=3381

Problemet är att kvaliteten på dömandet fortlöpande sjunker. Detta drabbar ju i första hand domsluten men det ligger så klart också i domskälen. Kvaliteten i dömandet sjunker på grund av brist på rättsliga diskussioner och systemet med prövningstillstånd. Rättssystemet har i och för sig möjligheter till kvalitetssäkring men de har efter hand monterats ned. En viktig milstolpe är att HD plockades bort ur systemet 1972 när man tog bort möjligheten till dispens på grund av att det dömts fel i hovrätten. Därefter har hovrätterna stegvis försvagats och en kraftig markering av detta är introducerandet från 2009 av EMR (en modernare rättegång).

Vad som behövs är nu en möjlighet till rättsliga diskussioner på central nivå där dömandets teori och teknik kan diskuteras. Snuttekurserna i Domstolsverkets regi fyller på intet sätt behoven.
Men prognosen är dyster. Inte ens de saftiga smällarna mot systemet i Quickskandalen eller andra resningsfall har beaktats utan man har rundat problemen som ”enstaka”. Ännu härskar kostnadstänkandet och det är mycket långt kvar tills det noteras som ett politiskt problem att det står illa till i dömandet. Svenskt rättsväsen är lika slutet och förlamat av tystnadskultur som Svenska akademin. Därför blir det inte några rättslig diskussioner under medverkan av de som arbetar i systemet.

Högsta Domstolen står mitt mellan underrätterna såsom Tingsrätt och Hovrätt, samt regeringen och politiker. Såvida de gömmer undan de som skall beviljas prövningstillstånd och resning, så öppnar detta dels upp för underrätterna att ta sig friheten att slarva eller medvetet chansa och döma oskyldiga då de inte drabbas och har en sådan frihet då de också vet om att skyddet ifrån HD är så pass starkt att de kan göra vad de vill utan att bry sig. Det vilseleder även politiker och regering till att det inte finns så många oskyldigt dömda och att politiker hela tiden anser att fler behöver dömas, då de aldrig får se den riktiga siffran på oskyldigt dömda. Så underrätterna kommer fortsätta döma hej vilt, och politiker kommer att fortsätta spänna fast nya lagar och hårdare tag tills dess att HD börjar gräva fram de oskyldiga dömda och bromsa upp både underrätternas och politikers framfart! Det kommer förmodligen först krävas fler oskyldigt dömda, så att det eskalerar helt innan det blir någon förändring.

AL: Det gläder mig Olle (OE), att du hakade på min artikel. Jag kopierar nu några av dina meningar och besvarar var och en.

OE: Problemet är att kvaliteten på dömandet fortlöpande sjunker. Detta drabbar ju i första hand domsluten men det ligger så klart också i domskälen.
AL: Korrekta domslut är förstås det viktigaste. Att jag skjuter in mig på domskälen beror förstås på min bakgrund som matematiker. Om bevisen håller, så är slutsatserna riktiga. Men det har tagit århundraden av utveckling för att nå fram till den nuvarande stringensen i matematiken. Det är kritiken från kollegerna som har tvingat fram utvecklingen. Något motsvarande har inte funnits inom rättsväsendet. Det behövs inbyggda kritikrutiner i själva systemet. Det är först sedan domkval avkriminaliserats som förutsättningar för det har uppkommit.

OE: Kvaliteten i dömandet sjunker på grund av brist på rättsliga diskussioner och systemet med prövningstillstånd.
AL: Domstolarna har ju inte brukat diskutera varandras resonemang. Det system jag föreslagit kan öppna för den sortens diskussioner.
Får man besvära sig över domskäl till särskilda nämnder, minskar trycket på hovrätterna och systemet med prövningstillstånd kan väntas bli överflödigt.

OE: Rättssystemet har i och för sig möjligheter till kvalitetssäkring men de har efter hand monterats ned. En viktig milstolpe är att HD plockades bort ur systemet 1972 när man tog bort möjligheten till dispens på grund av att det dömts fel i hovrätten.
AL: Även mot hovrätternas domskäl bör man kunna besvära sig.

OE: Vad som behövs är nu en möjlighet till rättsliga diskussioner på central nivå där dömandets teori och teknik kan diskuteras.
AL: De domarakademier som du andra sammanhang föreslagit, borde vara lämpliga fora för sådana diskussioner.

OE: Ännu härskar kostnadstänkandet och det är mycket långt kvar tills det noteras som ett politiskt problem att det står illa till i dömandet.
AL: Det är märkligt att ekonomin har blivit så styrande med hänsyn till att kostnaderna för domstolarna är en spottstyver i statsfinanserna. Möjligheten till besvär över domskäl tror jag i långa loppet skulle minska kostnaderna.

OE: Svenskt rättsväsen är lika slutet och förlamat av tystnadskultur som Svenska akademin. Därför blir det inte några rättslig diskussioner under medverkan av de som arbetar i systemet.
AL: Ja, detta är ett sorgligt faktum. Jag är optimist nog att tro att den sorts öppna kritik om råder inom vetenskapen också ska komma att prägla rättsväsendet.

Fint att Du jämför med Svenska Akademien Olle. All respekt! Saknar ärliga diskussioner.
(Anser själv att det som skett/sker i Akademien är symptomatiskt för hur det ser ut i landet Men så tog jag ju Mats ur skolan redan för över två decennier sedan och flyttade ut på vischan för lite torparliv. Ett ekonomiskt katastrofalt men lyckligt beslut!) :):):)

Gällande fallet Da Costa vore det väl mycket enklare om HSAN och förvaltningsdomstolarna åtnjöt mer integritet och konstaterade att det saknas stöd för det som påstås i domskälen. HSAN är inte bunden av allmän domstols domskäl oavsett gummiprinciper. Domskäl borde enligt mig inte kunna prövas särskilt då det urvattnar ett enhetligt system.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.