Skip to content

"Det måste gå 25 år innan rättsövergreppen avslöjas" - advokaterna har grävt i rättshistorien

Advokaten Per E Samuelson har, tillsammans med advokaten Lena Ebervall, skrivit ”Domardansen” - en roman om en av 1950-talets så kallade rättssröteskandaler. Foto: Claudio Bresciani/TT

"Boken handlar om hur rådmannen i 25 år skyddades av makthavare i Sverige och om varför det måste ta 25 år innan ett rättsövergrepp kan avslöjas." Det säger advokaten Per E Samuelson som är en av författarna till boken "Domardansen" som är baserad på en rättsskandal från 1950-talet.

 

Advokaterna Per E Samuelson och Lena Ebervall släpper i höst sin femte verklighetsbaserade roman frpn den svenska rättshistorien.

”Domardansen” berättar historien om rådmannen Folke Lundqvist vid Stockholms rådhusrätt, som på 1950-talet var centralfigur i en av de så kallade rättsröteaffärerna. Historiens utgångspunkt är dock konstnären Gustaf Unman.

- I slutet av 20-talet hade han ärvt ett tiotal centralt belägna fastigheter i Stockholm. Därmed blev han mångmiljonär, säger Per E Samuelson till Dagens Juridiks systerpublikation Legally Yours.

- Han älskade att gå på krogen och måla tavlor men höll inte särskilt väl i pengarna. Arvet han fått rann till familjens förskräckelse mellan fingrarna på honom.

Gustaf Unman blev omyndigförklarad och rådmannen Folke Lundqvist utsågs till hans förmyndare. Efter några år hade dock Unmans förmögenhet försvunnit.

Konstnären anklagade domaren för att ha förskingrat pengarna.

- Han skaffade sig rådgivare – advokater – som sa samma sak. Men det slutade med att polisen en mörk novemberdag 1935 knackade på hos Gustaf Unman. Utan rättegång spärrades han in på Beckomberga. Även hans advokat hamnade på mentalsjukhus. Bakom låg påtryckningar från domare Lundqvist.

- Det utreddes i omgångar av JO och JK, av regeringen. Men alla friade den här domaren, som fortsatte att göra karriär.

20 år senare, i början av 1950-talet, väcktes det misstankar mot domaren.

- Då beslås han med förskingring i ett helt annat fall. 30-40 ytterligare offer blir kända. Då döms han till sex års straffarbete.

- Lundqvist-fallet handlade om intrigspel och vänskapskorruption. Makthavarna skyddade varandra. Ingen tror på dem som ropar, ända tills händelseförloppet tvärvänder och alla tror på dem.

Vad måste till för att åstadkomma en sådan vändning?

 - Att tillräckligt många klagar. Och att någon förstår att det här är fel, och tar tag i det. I Quickfallet var det journalisten Hannes Råstam. Här var det åklagaren Lennart Eliasson som tog sig an fajten trots alla makthavare han fick emot sig.

Till skillnad från de så kallade Haijby- och Keijne-affärerna är fallet i dag mer eller mindre bortglömt.

- Det tror jag beror på att han var just domare, att det var en av rättsväsendets egna som orsakade övergreppet. Boken handlar framför allt om hur han i 25 år skyddades av makthavare i Sverige, och om varför det måste ta 25 år innan ett rättsövergrepp kan avslöjas. Vi ser detsamma i Quickskandalen och liknande fall.

- Domare har höga tankar om sig själva. Ser de en kollega anklagas för något, så tror de inte på det.

När jag intervjuade dig för några år sedan pratade du om den ”fientliga stämning” som kan infinna sig i brottmål. Upplever du att den har avtagit?

 - Nej. Den svenska domarkåren har ett attitydproblem. I allt för hög grad utgår de från att de som är åtalade är skyldiga. Det ska vara tvärtom.

Vad möts du av för reaktioner när du påpekar detta?

 - Domarna är intresserade, men glatt oförstående. ”Vi är ju objektiva, vad menar du?” brukar attityden vara. Det här sker på det omedvetna planet.

- Det står i lagen att oskuldspresumtionen ska gälla. Men i praktiken är det tvärtom. Det råder skuldpresumtion i Sverige.

 

 

Läs en längre intervju med Per E Samuelson i Legally Yours.

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här

 

Peter Johansson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt