Skip to content

Åklagare fälls i HD - borde inte ha åtalat tjuv trots fällande dom

Kammaråklagaren fälls för tjänstefel i Högsta domstolen.

När tjuven hade efterlysts, gripits och överlämnats till Sverige åtalades och dömdes han för två grova stölder. Den internationella efterlysningen hade dock bara gällt en stöld och det var därför fel att åtala honom även för den andra stölden. Det anser Högsta domstolen som därför dömer åklagaren för tjänstefel.

 

Kammaråklagaren begärde våren 2015 en litauisk medborgare häktad i sin utevaro på sannolika skäl misstänkt för grov stöld.

I samband med detta utfärdade åklagaren dessutom en så kallad europeisk arresteringsorder vilket ledde till att mannen greps i Estland och överlämnades till Sverige.

Åtalades för två grova stölder
När mannen hade överlämnats till Sverige åtalades han av åklagaren för både den grova stöld som han hade varit efterlyst för men också för en annan grov stöld från samma år.

Mannen dömdes för båda brotten till ett års fängelse.

När domen överklagades till hovrätten kom det dock fram att den europeiska arresteringsordern endast hade avsett en av stölderna. Att åtala och döma mannen för den andra stölden stred därför mot den så kallade specialitetsprincipen.

Ändrade domen
Hovrätten rev därför upp domen om den andra stölden och avvisade det åtalet. Mannen dömdes dock för den första stölden till tio månaders fängelse.

Åklagaren och rådmannen från tingsrätten åtalades själva vid Göta hovrätt för tjänstefel.

Den åtalade åklagaren hävdade i hovrätten att han helt enkelt inte hade känt till att han inte fick åtala mannen även för den andra grova stölden.

Handbok för åklagare
Hovrätten konstaterade dock att han "förhållandevis enkelt" hade kunnat läsa på om detta i Åklagarmyndighetens egen handbok som alla åklagare har tillgång till. 

Hovrätten pekade särskilt på åklagarens självständiga befogenheter och att han hade agerat inom rättsväsendet och fattat beslut om bland annat frihetsberövande. 

Felet resulterade i och för sig inte i att mannens häktningstid hade blivit längre och felet upptäcktes dessutom innan mannen hade dömts slutgiltigt för båda stölderna. Blotta risken för att detta kunde ha skett gjorde dock att åklagarens brott skulle rubriceras som tjänstefel av normalgraden, ansåg hovrätten.

15 000 kronor i böter
Åklagaren dömdes därför för tjänstefel till 30 dagsböter på sammanlagt 15 000 kronor.

Den åtalade rådmannen friades dock eftersom han inte kunde anses haft anledning att kontrollera åklagarens åtal utan i stället utgå från att åklagaren hade rätt att föra sin talan. Rådmannen friades därför.

Grundläggande princip
Den fällda åklagaren överklagade till Högsta domstolen som nu instämmer i hovrättens bedömning.

HD skriver:

"Specialitetsprincipen är grundläggande i det internationella straffrättsliga samarbetet och innebär att en person som utlämnas inte får åtalas, dömas eller frihetsberövas för att verkställa straff eller underkastas annan inskränkning i sin personliga frihet för ett annat, före utlämningen, begånget brott än det för vilket han eller hon har utlämnats."

Högsta domstolen fastställer därför hovrättens dom mot åklagaren.

 

 

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här 

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

20 comments

Vi lever i ett sjukt samhälle.

Utomordentligt provocerande att domaren inte dömdes. "rådmannen friades dock eftersom han inte kunde anses haft anledning att kontrollera åklagarens åtal utan i stället utgå från att åklagaren hade rätt att föra sin talan"- skrämmande, det här visar vad vi alla försvarsadvokater säger, åklagarens arbete och påstående är alltid korrekt och en sanning, till skillnad mot försvararens påståenden som måste kontrolleras?? Oroväckande....Rådmannen gjorde ett felaktigt och bedrövligt jobb!!

Har ingen tänkt på att inrätta en Rationalitetsprincip, som tillägg till Specialitetsprincipen? Vilken då kan användas för att förenkla och rationalisera erforderliga rättsliga åtgärder om man händelsevis upptäcker flera bevisliga brott före eller efter datum för efterlysningen. Eller kränker man den misstänktes rättssäkerhet då, - å det grövsta? Om det är så, kanske någon kan förklara varför!

Är inte det minsta insatt, men ofta finns det en bakgrund till lagstiftning. Om jag får killgissa från höften, kan det t.ex. vara så att ett land A inte ska använda en arresteringsorder som en trojansk häst får att få någon utlämnad från land B, varvid land A åtalar för något helt annat, som kanske inte ens är straffbart i land B (och som skulle hindra ett utlämnande). Jag kan ha fel, men det är inte poängen: Poängen är att det ofta är mer komplext än man tror.

Det heter inte killgissa.
Vid en samlad bedömning,heter det.

Mycket märkligt att domaren gick fri när det tydligen handlar om en grundläggande regel. Det är trots allt en brottmålsprocess. I en sådan har domstolen det yttersta ansvaret för att processen håller sig inom lagens råmärken

Verkar vara en försvararmiss.
Försvararen borde ha gjort invändningen om omfattningen av arresteringsordern i skrift till tingsrätten. Nu var domarens försvar att han aldrig sett arresteringsordern och inte kände till hur den var begränsad.

Rådmannen har kanske kompisar i Högsta domstolen vilket åklagaren saknar.
Jag vet inte utan gissar bara-skjuter från höften-gissar/tror.
I sak har du rätt.

Det är bra att du är tydlig med att du gissar.

Nästan lika märkligt som den "straffrabatt" som under vissa villkor får tillämpas vid fall av upprepad brottslighet. Någon menar att det kan röra sig om en "försvarar-miss". Knappast lika primär i så fall som åklagar- och/eller domarmiss i det aktuella referensfallet. Specialistprincipen (..."person som utlämnas inte får åtalas, dömas eller frihetsberövas för ett annat, före utlämningen, begånget brott än det för vilket han eller hon har utlämnats."...) ska givetvis vara lika känd för domstolen som för åklageriet. Vad fanns det för anledning att inte kontrollera åklagarens åtal, t ex arresteringsordern?

Finns det öht något land, förutom vissa amerikanska delstater, som inte har mängdrabatt vid straffmätningen?

Inte det minsta märkligt att rådmannen friades. Om åklagaren påstår att den tilltalade är överlämnad på en arresteringsorder som omfattar båda brotten har domaren att utgå ifrån att detta stämmer. En arresteringsorder är något som behandlas utanför själva rättsprocessen avseende brottet och är endast en omständighet i sammanhanget. Hade åklagaren däremot påstått att den tilltalade var utlämnad för båda brotten och sedan lämnat in beslutet som bevisning därför och det av beslutet hade framgått att endast ett av brotten omfattades så hade det varit upp till domaren att kontrollera beslutet som lämnades in. Men eftersom inget beslut lämnades in och åklagaren är en statstjänsteman som själv agerar under ansvar i processen har domaren att utgå från att uppgiften från åklagaren är korrekt (eftersom arresteringsordern och beslutet inte i sig utgör någon bevisning avseende själva gärningen).

Vidare borde den offentliga försvararen däremot ha noterat att åklagaren var ute och cyklade men han satt tydligen och sov under rättegången.

Helt korrekt analys, såvitt jag kan bedöma på informationen i artikeln.

Vad är syftet med en sådan regel?

Syftet är att stater ska veta vad de lämnar ut sina medborgare till.
Om t.ex. Saudiarabien begär dig utlämnad för att ha smitit från en hotellnota så vill ju inte Sverige att du ska dömas till 200 piskrapp för att du tittat på homosexporr.

Aha.

Tack!

Borde det inte vara lindrigare i detta fall, då han dömdes för grov stöld två gånger och inte något helt annat?

Specialitetsprincipen måste i grunden vara felaktig. Den lämnar utrymme för kriminella att undkomma åtal och påföljd. Om den misstänkte, som begärs utlämnad från tredje land, vet med sig att han begått flera gärningar än den hen begärs utlämnad för, bör hen snabbt som attan medgå på utlämningen. Genom att göra detta vaccinerar han sig mot att bli åtalad för den övriga brottsligheten. Detta måste i grunden vara fel!!!!

Den situationen uppstår endast när åklagaren glömmer/undviker att inkludera alla brott i efterlysningen. Det är alltså inget problem så länge åklagaren gör sitt jobb.

Att åtala en tjuv för fler punkter än vad som var tänkt från början ser jag inga problem med , är ett brott begånget så ska man inte gå fri !

Däremot finns det andra tveksammare fall där även om regler inte åtföljts stelbent korrekt så borde "brottslingen" gå fri då syftet var att upprätthålla ärlighet och moral !

Ingen lag i hela världen är skriven så att den alltid täcker för allt som möjligen kan hända , man måste våga tänka själv också !

http://katerinamagasin.se/bernt-herlitz-skulle-ga-fri-om-straffvardet-pa...

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.