Skip to content

Seriebrott kopplas inte ihop - intern rapport visar på stora brister i polisens samordning

Foto: TT

Polisens stora omorganisation skulle leda till bättre samordning mot seriebrott och organiserad brottslighet. En intern tillsynsrapport från riks-polischefens kansli visar dock på stora brister när det gäller just samordningen på detta område.

 

För att kunna koppla ihop enskilda brottssutredningar och utreda dem som seriebrottslighet och organiserad brottslighet ska polisen använda sig av så kallad ärendesamordning och brottssamordning.

Detta var ett av målen med den stora omorganisationen av polisen som genomfördes för tre år sedan. När de 21 länsmyndigheterna slogs ihop till en myndighet med sju regioner förväntades polisen få bättre förutsättningar för just samordning och samarbete. 

En intern tillsynsrapport från polisledningen visar dock att både hanteringen av ärenden och kontrollen av bland annat kriminaltekniska spår och så kallade träffrapporter från både svenska och utländska DNA-register, har stora brister - någonting som också gäller ingripanden mot brottsaktiva personer.

Saknas kontroll över inflödet 
Enligt den genomförda granskningen är grundförutsättningen att polisen ska skapa kontroll över inflödet av ärenden och vara organiserad för att kunna uppmärksamma omständigheter som tyder på att brotten är av seriebrottskaraktär eller om det finns tecken på organiserad brottslighet. 

Men de "funktioner" som ska ägna sig åt detta är varken fullt ut utbyggda eller bemannade. I de fall det överhuvudtaget finns personer på funktionerna används dessa dessutom på olika sätt mellan olika distrikt men även periodvis till helt andra arbetsuppgifter.

Ingen samordning
Kontroller, samordningen och analys sker enligt granskningen sällan tidigt i processen om de genomförs överhuvudtaget.

En polisanmälan kan enligt granskningen passera flera förundersökningsledare utan att det sker någon samordning. Det finns också fall där ärenden till slut redovisas till åklagaren - trots att det finns andra "öppna" misstankar mot samma person.

Rapporten visar också att det polisdistrikt som behöver ta emot ett så kallat samordningsärende ofta upplever det "som en belastning och merarbete". Det uppstår också ofta "diskussioner och meningsskiljaktigheter om vilka åtgärder som behövs i ärendena".

Få vet hur IT-verktyget fungerar
Det IT-verktyg som ska underlätta kontrollen och samordningen används sällan eftersom få vet hur verktyget fungerar.

I granskningen föreslås bland annat att man lägger in en funktion i utredningssystemet som automatiskt signalerar om det finns andra misstankar. 

När det gäller den delen av brottssamordningen som ska hantera nationella och internationella så kallade träffrapporter som kommer in från nationellt forensiskt centrum (NFC) - och som alltså ska användas för att söka samband mellan tillvägagångssätt, iakttagelser och spår - skriver granskningsgruppen att "bristande brottssamordning och brister i de initiala utredningsåtgärderna under flera år har pekats ut som hinder för ett effektivare ärendeflöde".

Saknas personer och kompetens
I vissa fall saknas det förundersökningsledare medan det i andra fall saknas tillgång till forensisk kompetens.

Enligt granskningen har även samarbetet med underrättelsetjänsten succesivt minskat och sker numera endast "i ringa omfattning" samtidigt som viktiga personer inte heller deltar i de regelbundna möten som ska hållas.

Av de intervjuer som har hållits i samband med granskningen framgår också att poliserna själva anser att åklagare i ärenden med häktade personer i större utsträckning bör överta de polisledda förundersökningarna.

Träffrapporter analyseras inte
När det gäller så kallade träffrapporter, såväl nationella som internationella, visar granskningen att dessa ibland inte ens läggs in i ärendena eller enbart läggs in "som en administrativ åtgärd".

Någon notering eller kommentar om bedömningen av träffrapporten görs enligt granskningen sällan. I flera fall saknas registrering av de inkomna träffrapporterna i utredningssystemet. Det saknas även uppgifter om det alls gjorts någon analys av träffrapporten.

Bara Stockhiom har ett team
Ett undantag när det gäller träffrapporterna är enligt granskningen region Stockholm som sedan flera år tillbaka har ett forensiskt analysteam (FA-teamet).

FA-teamet består av personal med kompetens inom forensik och förundersökningsledning som arbetar med att följa det senaste dygnets inkomna anmälningar i form av en så kallad dygnslista.

Utifrån anmälningarna söks samband mellan spår från olika brottsplatser, likheter i tillvägagångssätt och brottstrender som kan tyda på seriebrottslighet eller organiserad brottslighet. 

Oklart vem som har ansvar
Av granskningen framgår också att det råder "en otydlighet i regionerna kring vem som har ansvaret för att registrera, bedöma, analysera och besluta om träffrapportens vidare hanteringen i utredningsprocessen".

Detta får till följd att inkomna träffrapporter ofta vidarebefordras utan att någon åtgärd utförts.

Träffrapporter om personer från vilka spår säkrats på eller i anslutning till brottsplatsen blir i vissa fall inte registrerade som skäligen misstänkta. Motivering till detta saknas i flera fall, enligt rapporten.

Syns inte i misstankeregistret
Det förekommer även öppna ärenden där person registrerats som ”kan misstänkas” trots att det utifrån uppgifterna i träffrapporten funnits skäl för att prova förutsättningarna för "skälig misstanke".

Detta medför bland annat att förutsättningarna för ärendesamordning begränsas då personer som är registrerade som "kan misstänkas" inte synliggörs i misstankeregistret.

Finns varken tid eller resurser
Det har under inspektionen framförts att det är svårt för brottssamordningsfunktionen att "finna såväl operativ avsättningsyta som utredningsresurs för de ärenden som arbetats fram".

En förklaring till detta har uppgetts vara att utredande enheter upplever att de redan har en hög arbetsbelastning och att ytterligare ärenden "känns betungande".

En synpunkt som framförts är otydligheten om vilket mandat brottssamordningen har att själva ta initiativ till att fördela ärenden inom organisationen. 

Jagar inte samma misstänkta
När det gäller hanteringen av brottsaktiva personer konstarera granskningsgruppen också att brottsförebyggande- och ingripandeverksamheten inte håller jämna steg med utredningsverksamheten.

En orsak kan enligt granskningen vara att urvalet av personer görs utifrån olika kriterier vilket gör att man helt enkelt inte har samma misstänkta personer att arbeta mot.

 

Läs hela tillsynsrapporten här.

 

 

 


  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt