Skip to content

Lånade värktabletter av sin svärfar - döms till 25 760 kronor i böter för narkotikabrott

Foto: Leif R Jansson/TT

Medan mannen väntade på ett läkarbesök fick han låna receptbelagda värktabelleter av sin svärfar. Han åtalades för narkotikabrott men friades av tingsrätten eftersom han inte insåg att tabletterna var narkotikaklassade. Hovrätten anser dock att han har varit likgiltig och dömer honom till 25 760 kronor i böter.

 

Den 57-årige mannen åtalades vid Malmö tingsrätt för ringa narkotikabrott.

Mannen lider av svår värk i ryggen och hade fått receptbelagd medicin - Tramadol - från sin svärfar medan han väntade på att få en egen tid hos läkaren.

Skiljaktig tingsfiskal
Tingsrätten ansåg att mannen saknade uppsåt eftersom han inte förstod att medicinen var narkotikaklassad utan trodde att det "bara" var en stark värkmedicin. Mannen friades därför av tingsrätten.

Rättens ordförande - en tingsfiskal - var dock skiljaktig och ville fälla honom.

Åklagaren överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nu river upp den friande domen.

Var likgiltig
Hovrätten slår fast att det inte är bevisat att mannen verkligen kände till att värktabletterna var narkotikaklassade. Han kände dock till att styvfadern förvarade tabletterna i sitt vapenskåp, att de heter Tramadol och är receptbelagda.

Enligt hovrätten innebär detta att det är ställt utom rimligt tvivel att mannen "uppfattat att det fanns en mycket hög sannolikhet för att tabletterna var narkotika". Han har därför varit likgiltig inför detta och har därmed haft ett så kallat likgiltighetsuppsåt.

Han döms därför för ringa narkotikabrott till 90 dagsböter à 280 kronor - det vuill säga totalt 25 760 kronor.

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här


  • Alt-texten
    Sarah Nordström

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

16 comments

Det är skönt att veta att fru Justitia är blind. Heder åt åklagare också som vet att ta sig an de verkligt grova brotten.

Det är så man funderar på om dömer folk för att jävlas... Jag lånar tramadol av min sambo också när jag får svår värk i ryggen. Varför ska man slösa pengar i onödan på läkarbesök och medicine?

57-åringar med värk i ryggen gäller det att hålla efter för annars riskerar brottsligheten här i landet att gå över styr. Strunt i de dagliga skjutningarna o annat smått ordningsstörande. Nä, sätt med full kraft in rättssystemets resurser att jaga o bestraffa de som är lite krassliga o tar sig friheter med mediciner som läkarna ändå hade skrivit ut.

Inte undra på att vi ibland kan ifrågasätta "juridiken". Är detta ens möjligt i en rättsstat. Tror inte detta hade hänt i ex.vis. UK? Ett utslag av när juristerna får för stor makt. Juridik är inte bara att tillämpa reglerna helt frikopplat från samhället i övrigt. Men, men så går det när juristernas stora husgud var Axel Hägerström. Vi kanske ska skylla mest på Lundstedt och Olivecrona kanske.

Ännu en nämndemannadom!! Skönt att det ordnade upp sig i Hovrätten till slut.

Hur fick åklagaren nys på de här otillbörligheterna?

Sverige har världens best utvecklade övervaknings och angiveri system. Storebror ser dig alltid. (Och redaktionen till denna tidning njuter säkert av att bildligt spotta läsarna i ansiktet med barnlekar som att klicka på bilar ett 20-tal gånger i captchas)

Om ryggont - ofta är det ödemsmärta och då är Tramadol verkningslös. Använd Diklofenak i stället. Den är dessutom ej narkotika.
En tablett var 8 timme - FÅR EJ ÖVERDOSERAS för då behöver du nya njurar.
Ödemsmärta = vätska trycker mot nerv. Vid diskbråck är det vätskan i disken som trycker mot nervstammen och ger fantomsmärtor på olika ställen beroende på var bråcket är.

Prova att läs denna

Och just när man trodde att nu kan det väl inte bli mer folkfientligt i Sverige.

Vet Du vad Roffe. Ibland får jag för mig att jurister lite längre upp i näringskedjan dömer som de gör för att uppvisa det absurda i viss lagstiftning. Ett slags missnöje med att de är bundna av den lojalitetsplikt de har mot de politiker som inför så många mindre lyckade lagar som sen dessa jurister måste hantera. Vare sig de vill eller ej. (Fast de har ju själva valt sitt öde).
Detta motsägs väl å andra sidan av att det inte hörs/hörts många protester från detta hållet angående tingens ordning. Även om lagrådet senaste tiden tycks tagit sitt uppdrag mer allvarligt.
Själv skulle jag gärna sett en författningsdomstol redan igår samt ett strikt ämbetsmannaansvar. Men det lär jag ju aldrig få uppleva. Dessvärre.

Grundproblemen är flera. Det Sverige som rättsväsendet och det politiska system en gång skapades för finns inte längre. Rättsväsendet är politiskt styrt i Sverige och det finns en lojalitetsstyrning dessutom, för att inte nämna ”åsiktskorridoren”, vilket allt går på tvärs mot grundbegreppet folkstyre/demokrati. För mig som varit med länge liknar Sverige alltmer begynnelsen av Nazityskland, information filtreras och åsikter styrs med propaganda genom främst MSM till vad makthavare vill åstadkomma. De ärligt ansvarsfulla politiker vi en gång hade har ersatts med maktgiriga individer vars främsta mål är att genomföra sin egen ideologi. Det kan illustreras med en händelse från omkring 1960. Dåvarande statsministern Tage Erlander anklagades för att vara illojal mot LO, då LO ju hade ombesörjt att få honom vald. Erlander gav ett skarpt svar, ungefär. ”Jag är inte statsminister för att representera LO, som statsminister representerar jag alla svenskar.” Alltså oberoende hur dom röstade. Vi behöver reformera både det politiska systemet och det juridiska för att motsvara dagens krav. Politik måste bannlysas från rättsväsendet.

Men käre söte Jesus, detta får inte vara sant!!

Otroligt att man ingenstans domen tar upp frågan om nöd i 24 kap. 4 § brottsbalken..

Vad kan man få tag på domen?
Det vore intressant att läsa den.

Ett intressant fall finns här. En man i Nya Zeeland av indiskt ursprung diagnostiserades med obotlig cancer. Medicin skulle kosta honom 140,000 kronor i månaden, vilket han inte hade råd med. Genom patent kunde tillverkaren hålla priset uppe. I Indien kunde han köpa samma medicin billigt, för 8,000. Genom webben och kontakter köptes medicinen och resande tog med den till Nya Zeeland, den deklarerades i tullen, och det enda tullen ville se var ett intyg/recept från en legitimerad läkare att han var i behov av den. Både en indisk läkare och hans lokala läkare utfärdade papperen. Det gav honom ett extra år att leva tillsamman med sin familj.
http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=12031820
En person jag känner råkade ut för en hjärnblödning som ibland gav svåra smärtor. Doktorn utfärdade Tramadol och Severedol (morfin). Han reste till Kina, hade med sig tabletterna och deklarerade dom i tullen. Tulltjänstemannen ställde två frågor, varför behövde han dom, och hur hade han fått tag i dom. Dom tittade inte ens på papperen. Jämför med Sverige, som jag känner som alltmer folkfientligt. (11 captcha klicks)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.