Skip to content

"Barns rättigheter för viktiga för att reduceras till symbolpolitik - gör inte Barnkonventionen till lag"

DEBATT - av Tobias Billström, gruppledare (M) och Gunnar Strömmer, partisekreterare (M)

 

Barns rättigheter ska utvecklas och stärkas. Om detta råder det ingen politisk konflikt i Sverige. Alla barn ska ges bästa möjliga förutsättningar att forma sina liv och att göra en egen livsresa utan att med automatik ärva sina föräldrars.

Men frågan är hur vi bäst stärker barnens rättigheter. Regeringens svar, i en nyss framlagd proposition till riksdagen, är att göra FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) till svensk lag.

Det finns flera betydande problem med en sådan lösning. Detta var också skälet till att Lagrådet tydligt avstyrkte regeringens förslag och att tunga rättsliga remissinsatser dessförinnan avfärdade den utredning som regeringens förslag vilar på.

Viktigast är att Barnkonventionen inte är skriven för att användas i enskilda fall. Bestämmelserna är allmänt hållna och har i många fall karaktären av mål. Alltså den typ av bestämmelser som den svenska lagstiftaren traditionellt sett tagit ansvar för att konkretisera i nationell lag eller förordning.

Detta har inte överlämnats till tolkningar i domstolar och andra myndigheter som hanterar enskilda fall.

Med tanke på att Barnkonventionens bestämmelser är så vagt utformade kan konflikter mellan dess bestämmelser och andra regler förväntas bli vanliga. Och till skillnad från Europakonventionen, som är skriven för att användas i enskilda fall, finns heller inte någon särskild domstol som uttolkar Barnkonventionen och på så sätt bidrar med vägledning för domare och andra nationella beslutsfattare.

Tyvärr har regeringen inte heller tagit chansen att bidra med en större tydlighet genom ett mer gediget förarbete.

Lagrådet har befogade synpunkter just på den ”bakvända ordningen”: Först ska konventionen inkorporeras. Därefter ska en utredning kartlägga hur konventionen behandlas i svensk lagstiftning och rättstillämpning samt analysera konventionsbestämmelsernas innebörd utifrån svenska förhållanden. Ordningen borde förstås vara den omvända.

Dessa generella problem med att göra Barnkonventionen till svensk lag illustreras inte minst av den diskussion som uppstått om artikel 20 i konventionen. Där nämns möjligheten att placera ett barn enligt kafalah, som är ett islamskt juridiskt begrepp som liknar adoption.

Det är förstås inte så att kafalah måste föras in i föräldrabalken eller socialrättslagstiftningen om Barnkonventionen blir svensk lag. Men det är samtidigt klart att kafalah skulle få en rättslig betydelse i svensk rätt. Frågan om, och i vilka fall, svenska domstolar och myndigheter skulle komma att ta hänsyn till kafalah har dock överhuvudtaget inte analyserats av regeringen.

Enligt ett avgörande från den franska Cour de Cassation från år 2006 får fransk domstol inte längre besluta om adoption när ett barn tidigare omhändertagits enligt kafalah (om barnet inte är fött i Frankrike och har sitt hemvist där).

I 2008 års svenska adoptionsutredning (SOU 2009:61) resonerar utredaren just kring detta franska rättsfall och kraven som uppställs i artikel 20 Barnkonventionen. Det är utifrån de resonemang som förs där inte omöjligt att tänka sig att rättsläget i Sverige kan komma att påverkas i till exempel vissa adoptionsärenden om Barnkonventionen och artikel 20 görs till svensk lag.

Det finns mer effektiva och rättssäkra sätt att utveckla och stärka barns rättigheter än att inkorporera Barnkonventionen som svensk lag.

För det första är det bra att regeringen tillsatt en utredning för att göra en förnyad analys av hur väl svensk lagstiftning lever upp till Barnkonventionens krav och vilka förändringar av lagstiftningen som kan behövas. Barns rättigheter kommer att få ett betydligt bättre och mer konsekvent genomslag om dessa beaktas genom en anpassning av befintlig lagstiftning och när ny lagstiftning utarbetas.

För det andra så har Moderaterna tillsammans med Centerpartiet lagt fram ett förslag om att grundlagsbestämmelsen om barns rätt byggs ut och förtydligas.

I 1 kap. 2 § regeringsformen definieras idag ett antal grundläggande mål och inriktningar för den verksamhet som bedrivs av det allmänna. En av dessa utgångspunkter är att verka för att barns rätt tas tillvara.

Som alternativ till regeringens förslag att göra Barnkonventionen till svensk lag föreslår vi att dagens formulering samt artiklarna 2, 3, 6 och 12 i Barnkonventionen används som utgångspunkter för att skapa en ny grundlagsbestämmelse i regeringsformen om skyddet för barns rättigheter.

Artiklarna 2, 3 och 6 kan närmast beskrivas som portalbestämmelser. Där finns grundläggande utgångspunkter om barnets rätt till sitt liv och om icke-diskriminering samt om betonandet av barnets bästa, vilka genomsyrar övriga delar av konventionen och som därmed i huvudsak är av sådan karaktär att de passar in bland regeringsformens övriga bestämmelser.

Artikel 12 tar upp barnets rätt att höras i ärenden som rör barnet. Med tanke på att en ofta förekommande kritik rör just att barn inte får komma till tals i den utsträckning som lagstiftningen redan idag föreskriver, menar vi att artikel 12 är så viktig att dess innehåll bör grundlagsfästas.

På så sätt förstärks barnperspektivet i grundlagen, utan att i grund och botten politiska beslut flyttas från riksdagen till domstolarna. Det innebär också att vi skulle undvika de omfattande rättssäkerhetsproblem som skulle följa av att konventionen görs till svensk lag.

Den modell som vi föreslår ligger i linje med hur vi i Sverige traditionellt har omvandlat internationella åtaganden av det här slaget till nationell rätt.. Givetvis kräver även de förändringar som vi föreslår en grundlig utredning – inte minst då det handlar om ändringar i regeringsformen.

Det är enkelt att se symbolkraften i att göra Barnkonventionen till svensk lag. Men barns rättigheter är för viktiga för att reduceras till symbolpolitik. Ännu finns tid att tänka om och göra rätt.

 

 

 

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik - klicka här 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt