Skip to content

"2017 års lag har redan gjorts obsolet - hur har förvaltningsprocessen kunnat utvecklas så?"

DEBATT - av Per-Ola Larsson, fd avdelningsdirektör vid Skatteverket och nämndeman

 

Som tjänsteman under 30 år i Skatteverket har jag varit van att tillämpa stiftad lag. När lagen föreskriver att deklarationen ska vara inlämnad den 2 maj gäller det varje skattskyldig. En förseningsavgift drabbar den som kommer för sent.

Om riksdagen föreskriver att den statliga skatten ska vara 15 procent debiterar Skatteverket det beloppet efter taxering.

När regeringsformen föreskriver att riksdagsmandaten ska fördelas till de partier som fått minst 4 procent av rösterna med hjälp av den jämkade uddatalsmetoden så är det självklart att Valmyndigheten tillämpar dessa regler.

Men när socialtjänstlagen föreskriver att en socialnämnd ska samverka med patientorganisationerna och landstinget vid planering av insatser för de äldre och de funktionshindrade så upphäver inte ens Högsta Förvaltningsdomstolen planeringsbeslut som tillkommit utan samverkan.

Regler om samverkan började införas i 1982 års hälso- och sjukvårdslag. Regeringen motiverade ingående i prop 1981/82:97 (specialmotiveringen till 8 §) varför samverkan i hög grad är nödvändig. Regeringen betonade vikten av att ta vara på:

  • de äldres,
  • de sjukas och
  • de funktionshindrades

kunskaper och erfarenheter för att planera god hälso- och sjukvård. Motiven åberopades senare när samverkansregler infördes i sociallagarna.

Många felbehandlingar skulle säkert undvikas med en fungerande samverkan i planering. Nu senast beslöt Östermalms stadsdelsnämnd att upphandla matlådor för distribution till äldre och funktionshindrade. Men samverkan gjordes inte före beslutet.

Vore det inte ganska självklart att landstinget med sina kunskaper om matens betydelse för hälsan och organisationerna som representerar de olika grupperna finge medverka i planeringen om vilken mat som dessa grupper ska äta?

Som vanligt kör stadsdelsnämnden över organisationernas möjligheter till delaktighet trots att vår nya kommunallag innehåller ett kapitel om delaktighet. 8 kap. 3 § föreskriver: Nämnderna ska verka för att samråd sker med dem som brukar deras tjänster.

Vidare preciseras detta i 5 kap 8 § socialtjänstlagen: Kommunen skallplanera sina insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I planeringen skall kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

Vid tillkomsten av vallagen vägdes hjälpverben på guldvåg. Skall när det var fråga om något obligatoriskt, kan elle får om en uppgift skulle vara frivillig.

Jag har följt ett stort antal beslut i Östermalms stadsdelsnämnd (socialnämnd för Östermalms stadsdelar i Stockholm). Oftast har nämnden inte samverkat vare sig med landstinget eller de funktionshindrades organisationer.

Enligt min mening uttrycker hjälpverbet skall ett obligatorium. Jag menar alltså att nämnden har en skyldighet att samverka till exempel:

  • när årets verksamhetsplan bereds.
  • när matlådor ska upphandlas för distribution till de funktionshindrade.
  • när särskilda bostäder planeras.

Vid frånvaro av samverkan före beslut har jag överklagat ett antal gånger. Regelmässigt avslår Förvaltningsrätten sådana klagomål med motivet att lagen inte föreskriver hur samverkan ska ske.

Den omständigheten att lagen inte föreskriver hur samverkan ska ske kan inte befria nämnden från samverkan.

Regeringsformen föreskriver till exempel att mandaten i riksdagen ska fördelas med den jämkade uddatalsmetoden för de partier som fått fyra procent av rösterna - eller minst tolv procent i en viss valkrets. Vår grundlag föreskriver inte hur fördelningen ska ske. Valmyndigheten kan välja att räkna:

  • manuellt med papper och penna
  • med mekanisk räknemaskin
  • med dator

På liknande sätt konstaterar jag att samverkan i sociala frågor också kan ske på flera olika sätt. Det är inte fråga om hur - utan att samverkan sker.

Så överklagar jag till kammarrätten och motiverar varför prövningstillstånd bör beviljas. Utan kommunikation och utan att ange skäl får jag inte prövningstillstånd - inte heller i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Slutsatsen för socialnämnderna blir att de inte behöver samverka på det sätt som regeringen motiverat för riksdagen.

Vi fick år 2017 en ny hälso- och sjukvårdslag (HSL). Den snarare skärper kravet på samverkan jämfört med 1982 års HSL. Trots detta fortsätter domstolarna som de gör och 2017 års HSL har alltså redan blivit obsolet i den del som gäller samverkan. Syftet med förvaltningsprocessen är väl ändå inte att upphäva lag?

Jag upplever en oerhört stor skillnad mellan processerna i den allmänna domstolen och förvaltningsdomstolarna. När jag som nämndeman deltar i en huvudförhandling får aldrig en parts påstående stå oemotsagd. Den tilltalade har alltid rätt att bemöta åklagarens påståenden, audite altera pars.

När jag i Justitiedepartementet deltog i lagstiftningen inför den första gemensamma valdagen pågick på samma enhet arbetet med förvaltningsreformen. Planen var att förvaltningsprocessen så långt som möjligt skulle efterlikna den allmänna domstolen.

Men oftast får landstinget eller kommunen inte ens yttra sig skriftligt över en klagoskrift. Än mindre vill domstolarna hålla muntliga förhandlingar, vilket regelmässigt ska ske om jag begär det och det inte är obehövligt.

Trots att jag bedömer att det behövs en muntlig förhandling beslutar domstolen utan motivering att avslå begäran.

Hur har förvaltningsprocessen kunnat utvecklas på detta negativa sätt? Syftet med prop. 1971:30 var att överklaganden av kommunala beslut inte längre skulle få avgöras enrådigt av Länsstyrelsen. Rättsstaten kräver ett ömsesidigt deltagande av parterna.

Den klagande ska lägga fram sin syn. Motparten - dvd den kommunala nämnden ska kunna förklara varför den inte tillämpat lagen på det sätt klaganden påstått. 1990 talet präglades av stora sociala reformer:

  • Ädelreformen
  • Psykiatrireformen
  • LSS-reformen

Det är ytterst allvarligt att den kommunala beslutsprocessen sker över huvudet på de berörda. De får inte samverka om den miljö som ska göra det möjligt för dem att leva som andra.

Vi måste få en ändring i praxis så att det sociala engagemanget i 90-talets reformer utvecklas enligt det syfte som Regeringem uttalade i de olika propositionerna. Vad finns det för skäl för de kommunala politikerna att agera tvärtemot sina kolleger i riksdagen?

 

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt