Skip to content

"Domstolar får bedöma uppsåt och samtycke - då borde de vara kapabla att bedöma frivillighet"

KOMMENTAR - av Björn Molin, f.d. rådman och revisionssekreterare

 

Sara Bäckström m.fl. skriver i en debattartikel (Dagens Juridik 2018-02-19) att Lagrådet har rätt i att regeringens frivillighetsrekvisit är otydligt formulerat och anser därför att detta behöver göras tydligare.

Lagrådets kritik i detta avseende är emellertid svårbegriplig. Regeringen är alldeles tydlig med att det avgörande är att det föreligger ett samtycke - inte att detta har kommit till uttryck.

Ett tyst samtycke är alltså tillräckligt. Men regeringen påpekar att ett tyst samtycke som förnekas av målsäganden måste vinna stöd av andra omständigheter.

När det gäller innebörden av begreppet frivillighet har regeringen en beskrivning som är tillräckligt klargörande även om det naturligtvis kan finnas gränsfall som får överlämnas till rättspraxis.

Kan domstolarna klara av att tillämpa begrepp som uppsåt, kränkning och det närbesläktade samtycke borde man kunna anförtro dem att bedöma vad som varit frivilligt eller inte. Saken skall inte bedömas i förväg utan efter en huvudförhandling där relevanta omständigheter läggs fram inför domstolen.

Kommitténs förslag att frivilligheten måste komma till uttryck för att gälla kommer inte att genomföras.

Regeringen pekar bland annat på att ett sådant krav leder till att det skulle vara straffbart att genomföra en sexuell handling med någon som i och för sig deltar frivilligt men som inte ger uttryck för frivilligheten. En sådan reglering skulle förvisso vara revolutionerande, men alldeles omöjlig.

Regeringen har också framhållit de svårigheter som skulle uppstå beträffande vilka krav som fick ställas på det uttryck för frivillighet som måste ges vid en övergång mellan olika sexuella handlingar och hur man definierar en ny sexuell handling. Utredningens förslag har i denna del varit helt verklighetsfrämmande.

Debattörerna kritiserar vidare Lagrådet för påståendet att det skulle saknas rättsligt behov av en samtyckeslagstiftning.

Lagrådet har emellertid rätt så till vidare att alla uppsåtliga handlingar av sexuellt slag som är ägnade att kränka någons sexuella integritet är straffbara sedan år 2005 antingen som sexuellt ofredande (BrB 6:10) eller något tidigare brott i 6:e kapitlet, t.ex. våldtäkt.  

Om detta har jag skrivit utförligt på Dagens Juridik vid flera tillfällen på senare år (se bl. a. Dagens Juridik 2014-05-26 och 2017-01-24).

Såväl passivitetsfall som överrumplingsfall är alltså straffbara under förutsättning att det är ställt utom rimligt tvivel såväl att målsäganden inte samtyckte/deltog frivilligt som att detta omfattades av den åtalades uppsåt.

Om övergreppet sedan skall rubriceras som våldtäkt eller något annat sexualbrott beror på åtalet och de omständigheter som blir utredda.

Viktigt i regeringens förslag är införandet av ett oaktsamhetsbrott avseende den omständigheten att gärningen riktar sig mot en person som inte deltar frivilligt. Till exempel kommer en del passivitetsfall att kunna beivras enligt en sådan bestämmelse när uppsåt inte kan styrkas.

Man kan förvänta sig en proposition om samtyckeslagstiftning utan krav på uttryck för frivilligheten men med ett oaktsamhetsbrott.

Regeringen bör dessutom ha sett över lydelsen av brottet sexuellt ofredande som väl inte längre bör vara subsidiärt eftersom alla ofrivilliga "sexuella handlingar" synes straffbara enligt tidigare paragrafer i förslaget.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt