Skip to content

"Det vilar ett stort ansvar på Domstolsverket att utbilda oss nämndemän"

DEBATT - av Per-Ola Larsson, nämndeman och fd avdelningsdirektör Skatteverket

 

Så rapporteras det att två nämndemän i Solna tingsrätt har fällt en olämplig dom. Centerpartiet, som har nominerat nämndemännen, tar avstånd från domen och utesluter nämndemännen ur sitt parti (Dagens Juridik 2018-03-05).

Så helt plötsligt utropar advokaten att nämndemannasystemet är olämpligt trots att det har en månghundraårig tradition i Sverige.

Men nog händer det att en juristdomare då och då fäller en olämplig dom. Det leder inte till att vi vill avskaffa juristdomare (se nedan).

Det stora problemet är att nämndemännen inte får lämplig grundläggande utbildning.

Jag valdes till nämndeman första gången 1968, nominerad av (M). Vi nyvalda nämndemän kallades då att delta i en studiecirkel 10 kvällar med studieboken “Att vara nämndeman”. Bokens författare, rådman Curt Böre, ledde den lärorika kursen, som gav oss en bas för vår uppgift att vara lekmannadomare.

Som nyvald nämndeman 1976 i Svea Hovrätt såg lagman Rune till att vi med en god pedagogik förstod vår roll i hovrätten. Kanske hovrättsmodellen med två nämndemän kan bli en modell även för tingsrätten.

Så krävde ett omfattande utredningsarbete att jag lämnade hovrätten. Sedan fyra år är jag åter nämndeman i Stockholms tingsrätt. Men den enda utbildning som nu presenterats är en enda katederföreläsning för ett par hundra nämndemän.

Det ligger ett stort ansvar på Domstolsverket som inte ser till att vi får en god pedagogisk träning i konsten att vara lekmannadomare.

Så kan man fråga sig om det är juridiskt rimligt att två nämndemän som vill fälla en lindrigare dom kan överrösta ordföranden och den tredje nämndemannen som i det nu aktuella fallet.

En rimligare ordning vore att tre nämndemän måste vara ense för att fälla ordföranden [1].

Rättegångsbalkens regler kan reformeras med en bibehållen nämndemannaorganisation.

Låt mej så avslutningsvis något beröra hur lagstridigt juristdomare i förvaltningsdomstolarna kan agera - utan nämndemän.

Socialtjänstlagen föreskriver att socialnämnden ska samverka med landstinget och patientorganisationerna vid planering av verksamhet för de funktionshindrade kommunmedlemmarna.

Socialnämnderna i Stockholm slarvar med att tillämpa denna regel. Till och med årets viktigaste planeringsbeslut, verksamhetplanen, klubbas av nämnderna utan sådan lagstadgad samverkan.

När jag överklagar ett sådant beslut dömer en fiskal utan att inhämta yttrande från nämnden eller mig. Förvaltningsrätten vill inte ens hålla muntlig förhandling. Man bortser från den självklara romerska rätten a udite altera pars - lyssna på den andra parten.

I sådana fall måste vi alltså ifrågasätta juristdomarens rätt att bryta mot lagarna. Jag väntar nu med spänning på ett vägledande rättsfall i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Jag tror det är viktigt att vi genom god utbildning både för lekmannadomare och juristdomare att söka ta vara på varandras kunskaper och erfarenheter till förmån för en rättrådig och lagenlig dom.

När regeringen gav Domstolsverket i uppdrag att utbilda nämndemännen gav det en signal i rätt riktning. Men det måste bli en utbildning med kvalitet.

 


[1] 1968 var rätten domför med sju nämndemän. För att fälla ordföranden måste sex vara ense.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt