Skip to content

Kundens eller butikens bevisbörda för att köpt vara lämnats ut - HD prövar frågan

Foto: Nora Lorek/TT

Mannen hävdar att han inte fick med sig de smyc-ken som han hade köpt i butiken eftersom de först skulle rengöras. Butiken hävdar motsatsen. Tings-rätten gick på kundens linje medan hovrätten gav butiken rätt med hänvisning till de "olägenheter" som annars skulle uppstå i handeln. Högsta dom-stolen har nu beslutat att pröva fallet. 

 

Mannen stämde en juvelerare vid Södertörns tingsrätt och krävde henne på 30 000 kronor.

Mannen hade handlat smycken hos juvelaren och hävdade att han hade betalat men inte fått med sig smyckena från butiken eftersom de bland annat skulle rengöras först eftersom de var gamla.

"Skulle hämtas en vecka senare"
Enligt mannen hade han kommit överens med butikspersonalen om att han skulle komma tillbaka och hämta smyckena en vecka senare.

Juveleraren, å sin sida, bekräftade att mannen i och för sig hade betalat för smyckena men hävdade att han redan i samband med detta hade tagit med sig smyckena från butiken och att affären därmed var avslutad.

Enligt juvelaren såldes butiken överhuvudtaget inte smycken som behövde rengöras efter det att kunderna hade betalat.

Butikens sak att bevisa
Tingsrätten gick dock på mannens linje och hänvisade till att juveleraren inte hade bevisat att de betalda smyckena skulle ha överlämnats i samband med betalning.

Tingsrätten skrev:

"Den som påstår sig ha överlämnat viss egendom till en annan har vanligtvis bevisbördan för att så har skett (se bl.a. rättsfallet RH 1997:99). Den som lämnar över egendom till någon annan har anledning att säkerställa bevisning om att överlämnandet har skett t.ex. genom att låta mottagaren kvittera att godset har tagits emot."

"Av betydelse är också att det är ett affärsförhållande mellan en näringsidkare och en konsument. Mot den här bakgrunden bedömer tingsrätten att J (juveleraren) har bevisbördan för att smyckena har överlämnats till K (kunden)." 

Kundens sak att bevisa
Juveleraren överklagade till Svea hovrätt som var av motsatt uppfattning och därför rev upp tingsrättens dom.

Enligt hovrätten hade tingsrätten placerat bevisbördan på fel part. I själva verket var det kunden som skulle bevisa att smyckena inte hade lämnats ut i samband med betalningen – genom att till exempel bevisa att det fanns ett avtal om rengöring.

Hovrätten skrev:

"Utgångspunkten vid köp i butik är att köparen och säljaren ska utväxla sina prestationer samtidigt (se bl.a. 49 § köplagen och 36 § konsumentköplagen). Det sker i de flesta fall genom att köparen betalar för varan och att säljaren överlämnar varan till köparen tillsammans med ett kvitto. På detta sätt genomförs ett mycket stort antal butiksköp varje dag."

"Om säljaren (näringsidkaren) i alla dessa fall skulle åläggas att säkra bevisning för att varan har lämnats ut till köparen, t.ex. genom att låta köparen kvittera mottagandet av varan, skulle det uppstå olägenheter i handeln för såväl köpare som säljare. För näringsidkaren skulle en sådan ordning dessutom leda till betydande merkostnader för bevissäkring."

Inte önskvärda eller rimliga
Hovrätten anser att den typen av konsekvenser för butikshandeln "knappast är önskvärda eller rimliga" och att bevisbördan för att smyckena inte lämnades ut i samband med köpet därför ligger på kunden.

Domstolen hänvisade bland annat till de "olägenheter i handeln" som skulle uppstå om säljaren vid varje butiksköp skulle vara tvungen att säkra bevisning om att den köpta vara verkligen hade lämnats ut.

Mannen överklagade till Högsta domstolen som nu har beslutat att meddela prövningstillstånd i målet.

 

 

  • Alt-texten
    Isak Bellman

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt