Skip to content

Dom idag i hovrätten - Victor Muller och revisorerna frias i SAAB-rättegången

SAAB:s före detta styrelseordförande Victor Muller (t.h.) tillsammans med sin advokat Hans Strandberg (t.v.). Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Hovrätten för Västra Sverige friade idag såväl den före detta styrelseordföranden Victor Muller som revisorerna i den så kallade SAAB-rättegången. Hovrätten går därmed på samma linje som tingsrätten.

 

I hovrätten har det så kallade SAAB-målet gällt två åtalspunkter:

  • dels mot den före detta styrelseordföranden Victor Muller för grovt svindleri bland annat genom att han till media skulle ha lämnat olika positiva uppgifter om SAAB:s ekonomiska förhållanden
  • dels mot två revisorer för grovt osant intygande genom att de angett att revisonen för 2010 avslutades den 5 april 2011 trots att den fortsatt efter detta datum.

Hovrätten underkänner dock åklagarnas åtal på båda punkterna.

Inte svindleri
När det gäller Victor Muller slå hovrätten fast att han i och för sig har lämnat uppgifterna till media men att dessa inte har varit vilseledande på ett sådant sätt att det skulle innebära svindleri.

När det gäller revisorerna anser hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att det är bevisat att revisionen för år 2010 har fortsatt ett par dagar efter den 5 april 2011. Revisorernas intygande om att revisionen avslutats den 5 april 2011 var därmed "objektivt sett oriktigt".

Ingen fara i bevishänseende
Åklagarna har dock, enligt hovrätten, inte lyckats bevisa hur den felaktiga dateringen skulle ha medfört "fara i bevishänseende".

Hovrätten anser dessutom att det inte är bevisat att den felaktiga dateringen gar skett med uppsåt från revisoernas sida.

Även revisorerna frias därför. 

  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

8 comments

Ännu en som kan andas ut är Maud Olofsson. Åklagarna har en hopplös uppgift då det gäller att ställa personer till ansvar för medvetna och omedvetna misstag som kostat Sverige oerhörda pengar. Oavsett om man sitter i Regering eller ledningen av storbolag som är viktiga för Sverige ser rättssamhället till att de får fribrev !

Lite svårt att förstå vad du menar. Men i det här fallet har en inkompetent åklagare under lång tid bundit upp stora resurser i polis- och åklagarmyndighet och i rättsväsendet, för att inte tala om den tid som de enskilda åtalade personerna förlorat. I ett normalt land skulle ansvar utkrävas efter detta totala fiasko, men jag antar att åklagaren som vanligt får gå vidare mot nya djärva mål utan en fläck på CVt.

Om man bara har Hans Strandberg som försvarare kan man klara sej i alla komplicerade mål.
Det är faktiskt synd om åklagare som av det allmänna trycket tvingas att driva dessa hopplösa mål. De har inte verktygen och att kalla dessa kämpar för inkompetenta är ett hån. Vi behöver bara försöka komma ihåg Skandia,HQ,Hexagon,Allra,Fingerprint,Cloetta,Axis för att förstå att utgångsläget för åklagarna är hopplöst. Det skall bli intressant hur det går med Allra !

Eftersom jag känner till omständigheterna i målet och därmed vilka möjliga brott som åklagaren hade kunnat åtala för om han förstått något lite juridik liksom vilka förutsättningar som gäller för att man skall få framgång med ett åtal för svindleri så är det min uppfattning att inkompetent är ett adekvat ord för att beskriva åklagaren. Han hade kunnat utreda och åtala för vårdslöshet mot borgenär t ex men det orkade han inte. I stället vidhöll han ett åtal för försvårande av skattekontroll trots att skattedomstolarna slagit fast att det inte fanns någon inkomst som var beskattningsbar i Sverige. Och så åtalade han för svindleri. Hopplöst!

Jag är fullständigt okunnig då det gäller ekonomiska brott men jag tror att du har rätt i att åklagarna gräver ner sej för mycket i ett komplext och omfattande material istället för att försöka klargöra de viktigaste bitarna så att nämndemän och domare förstår. Annars är det ganska lätt för försvararna att förvirra genom att göra åklagarens taktik obegriplig !

Jag såg advokat Henrik Olsson Lilja i webb-tv från DI i går. Han pekade på just de saker jag tagit upp. Det borde nog vara speciella domstolar för dylika mål !

Beslutet gläder mig. Som jag uppfattade det motarbetades Müller ihärdigt från (svenska) myndigheters sida, han undanröjde hinder efter hinder, for som en skottspole och kom hela tiden med nya lösningar som bara sköts ner. Det fanns aldrig någon vilja från svenskt eller europeiskt håll att rädda SAAB. Jag vill till och med minnas att någon i regeringen gjorde bort sig genom att faktiskt säga det rent ut i något sammanhang att vi inte var intresserade av att rädda industrier för sverige skulle bli ett tjänstesamhälle.
Ur min synpunkt borde det vara Müller som stämde svenska staten.

En stor anledning till att SAAB tvingades gå under var att ingen skulle ges möjlighet att rota i historiska ekonomiska dokument.

SAAB exporterade bilar till USA (läs GM) för ett pris som var ca 100 000 kr lägre per bil än vad de såldes för på den europeiska marknaden. På så sätt överförde GM ca 20 miljarder kr om året till USA och undvek att betala skatt om ca 5 miljarder kr årligen i Sverige. Dessutom vann de en hel del goodwill genom att lämna 5-6 miljarder kr i aktieägartillskott årligen, för att täcka de förluster som de själva skapat med otillåtna underprisöverlåtelser.

GM:s beslut att begrava SAAB kom som en konsekvens av den upptrappning av stridsåtgärder som bilarbetarnas fackförbund hade gjort året innan, då ca 73 000 arbetare hotade att lägga ner sina arbeten. Oturligt nog briserade bankkrisen när subprime-marknaden havererade i samma veva och den amerikanska staten hade fullt upp med att "slå bankdirektörerna på fingrarna".

I det läget var inte svenska myndigheter så pigga på att GM:s skattesmitande, ca 100 miljarder kr totalt, skulle komma till allmänhetens kännedom. Det skulle innebära att svenska myndigheter skulle behöva tala om för USA att de hade en skyldighet enligt skatteavtalet att driva in de skatter som GM smitit ifrån.

I det ekonomiska läge som var och med den pågående krisen i bilindustrin i USA hade det sannolikt lett till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA.

Så, det är förståeligt att svenska staten inte la två fingrar emellan för att rädda SAAB, utan snarare gjorde det något svårare för alla inblandade parter.

Däremot kan man fråga sig varför inte LO med IF Metall i spetsen grävde lite i plånboken och skickade in lite kapital i bolaget. På så sätt hade de kunnat rädda jobben åt sina medlemmar, fått en inte helt oväsentlig ägarandel och på sätt kunnat trygga bra anställningsvillkor även i framtiden. De skulle också ha kunnat tjäna en hacka senare när de sålt sitt innehav. Men LO jobbar inte så. Det är alltid någon annan som ska betala, alltid någon annan som ska fixa biffen.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.