Skip to content

"Alla borde ha rätt att få se Akilov i domstolen - hög tid att tillåta TV-sända rättegångar"

Foto: Catarina Harling

KRÖNIKA - av Maria Abrahamsson, jur. kand och riksdagsledamot (M)

 

"Han ska förklara det själv", svarade försvarsadvokat Johan Eriksson när journalisterna, efter att förundersökningen hade offentliggjorts, krävde besked om Rakhmat Akilovs motiv. Åklagarsidan var lika fåordig: "Han ska förklara det själv".

Vad Akilov förväntas förklara är varför han fredagen den 7 april 2017 kapade en lastbil och körde Drottninggatan fram för att döda så många människor som möjligt.

Rättegången mot Rakhmat Akilov inleds alltså i dag klockan 09.15 i Stockholms tingsrätts säkerhetssal.

Med all respekt för advokaten och åklagaren, men vårt rättssystem ger inte svenska folket möjlighet att själv se Rahkmat Akilov förklara hur han tänkte när han utförde sitt blodiga värv där på Drottninggatan.

Vansinnesdåd eller kall beräkning, styrd av IS eller egna hämndmotiv? Vad Akilov har att säga om sina motiv förnekas den svenska allmänheten att följa i direktsänd TV med egna ögon.

I Stockholms tingsrätts säkerhetssal finns 90 åhörarplatser, samtliga är vikta för nationell och internationell media. Allmänheten får nöja sig med 40 platser av de totalt 60 som finns i en angränsande sal.

Medborgarnas lagstadgade rätt till insyn i domstolarnas dömande verksamhet (5 kap. 1 § rättegångsbalken) ska alltså tillgodoses genom att 40 personer av Sveriges cirka åtta miljoner vuxna invånare ges möjlighet att via videolänk följa huvudförhandlingen mot Akilov.

På musikfestivaler, rockkonserter, stadsfester och event av skilda slag där publiken inte får plats framför scenen fyller arrangemang med videolänkar och storskärmar en viktig funktion. Men frågar ni mig duger det inte för en rättsstat att använda samma tekniska lösning för att säkerställa att en rättegång som enligt lag ska vara offentliga också kan följas av alla som vill följa den.

I drygt ett decennium har jag argumenterat, skrivit artiklar och motionerat i riksdagen om att det effektivaste sättet för statsmakterna att garantera medborgarna rätt till insyn i domstolarna är att tillåta TV-sända rättegångar.

Åtminstone på försök, har jag vädjat i riksdagens talarstol och bland annat hänvisat till Oslo tingsrätts TV-sändning av Breivikrättegången år 2012.

Det var en föredömligt skött TV-sänd rättegång som SVT återutsände valda delar av så att vi tittare i Sverige med egna ögon kunde granska och värdera hur massmördaren Breivik uppförde sig och hur domare, åklagare och advokater hanterade målet. 

Det rättsliga efterspelet till Rakhmat Akilovs mordiska gärning, som inte bara drabbade enskilda människor utan som var ett angrepp på vårt öppna och demokratiska samhälle, är förbehållet ett nästan försumbart litet antal människor att ta del av.

När detta närmast absurda förhållande går upp för svenska folket tror jag att det innebär slutet för det 70 år gamla fotograferingsförbudet som ännu gäller i våra domstolar. 

Jag talar självklart inte om att domstolar slentrianmässigt ska TV-sända förhandlingar i brottmål och civilmål, utan om att svenska domstolar från fall till fall ska kunna avgör om mycket uppmärksammade rättegångar ska TV-sändas och vilka restriktioner som i så fall ska gälla.

Faktum är att rättegångsbalkens fotograferingsförbud i praktiken redan har luckrats upp. Då syftar jag inte bara på nödlösningen att koppla in videolänkar och storskärmar i till rättssalen angränsande lokaler för att tillgodose allmänintresset. Redan reformen En modern rättegång daterad 2008, innebär att ljud och bild tas upp ”på band” vid förhör med vittnen och andra förhörspersoner.

Men varken regeringen eller riksdagen vill eller kan förstå att fotograferingsförbudet därmed är naggat i kanten, att ett principgenombrott de facto har skett. Detta trots att dagens ljud- och bildupptagningar kan begäras ut av parterna i målet, och därefter publiceras till allmän beskådan på Youtube.

Det är bara att googla på exempelvis ”rättegång” och ”Jas-plan” för att få den saken bekräftad.  

För säkerhets skull kollade jag i fredags med Stockholms tingsrätt när det var klokast att infinna sig på Bergsgatan 50 för att ha en hygglig chans att få en av de 40 åhörarplatserna i sal 2. Insläppet börjar klockan 07.30, löd beskedet.

Gissa vem som i morse strax före halv sju bildade kö utanför domstolsbyggnaden? För alla som inte fick en plats återstår att i efterhand ta del av journalistiska refererat av vad som hände under rättegången.

Visst, det går även att lyssna på Sveriges Radios ljudutsändningar, men dessa kan så klart bara ge en blek aning om stämningen i rättssalen. Inte ens ett stillbildsfoto av den numera världskände Rakhmat Akilov kommer att kunna visas. TV-tittarna får hålla till godo med tecknade bilder från rättegången.

Någon som fortfarande tycker att 1948 års fotograferingsförbud i svenskar rättssalar är relevant för vår tid?

 

 


 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt