Skip to content

93-åring behöver inte ha varit dement ett halvår tidigare - testamente inte ogiltigt

Att den 93-åriga kvinnan var dement i mars innebär inte att hon var det i september året innan - då hon undertecknade ett testamente. Att ett minnestest stärker bilden av att hon skulle ha varit "förvirrad" redan i september innebär inte heller att hon var det just när testamentet undertecknades. Det kons-taterar hovrätten i en arvstvist.

 

Den 97-åriga kvinnan avled i januari 2015 och efterlämnade två systersöner som dösbodelägare och en annan kvinna som så kallad universell testamentstagare (en person som enligt testamente ska ärva hela eller en viss andel av kvarlåtenskapen).

Den andra kvinnan hade tidigare varit sambo med den nu döda kvinnans son och därefter hjälpt henne mycket under ålderdomen.

Tre testamenten
Under sin livstid hade den nu döda kvinnan skrivit tre testamenten. Enligt det första, som upprättades år 2001 skulle systersönerna ärva henne.

Det andra testamentet upprättades år 2009 av en jurist och innebar att kvarlåtenskapen i sin helhet skulle tillfalla den andra kvinnan.

Enligt det tredje testamentet – som upprättades av den ene systersonen i september 2011 när den nu döda kvinnan var 90 år – skulle systersönerna ärva kvinnan.

Var dement
Den andra kvinnan stämde systersönerna vid Södertörns tingsrätt och begärde att hon skulle få arvet.

Enligt henne var 2011 års testamente ogiltigt eftersom den nu döda kvinnan hade undertecknat handlingen under påverkan av en psykisk störning i form av demens. I andra hand ansåg hon att systersonen hade utnyttjat kvinnans oförstånd.

Tingsrätten konstaterade att båda parter var överens om att kvinnan var dement i mars 2012 - alltså ett halvår efter det tredje testamentet - även om någon diagnos inte ställdes förrän senare samma år.

Tunn bevisning
När det gäller uppgifterna om att hon skulle ha varit dement när det tredjetestamentet skrevs skrev tingsrätten:

"Den bevisning som har presenterats i den delen är tunn. Det finns några journalantecknhigar om att X (den nu avlidna kvinnan) har uppfattats som dement och förvirrad..."

Delvis förvirrad
Inte heller de vittnesmål som åberopades om kvinnans påstådda demens gav någon tydlig klarhet i frågan.

Tingsrätten skrev:

"Det går utifrån den bevisning som har lagts fram endast att säga att X var en i vart fall delvis förvirrad äldre kvinna som senare diagnosticerades med demens. Däremot gör utredningen det inte möjligt att säga att X när hon skrev under 2011 års testamente var dement på ett sådant sätt som avses i 13 kap 2 § ärvdabalken."

Inget utnyttjande
Det var inte heller visat att systersonen skulle ha utnyttjat kvinnans bristande omdöme på ett otillbörligt sätt. Detta handlade snarer om "spekulation" från den andra kvinnans sida, enligt tingsrätten.

Även om det var systersonen som hade tagit initiativet till testamentet och kvinnan var gammal så var det inte orimligt att testamentet hade upprättats i enlighet med hennes vilja.

Tingsrätten gick därför på systersönernas linje.

Minnestest
Kvinnan överklagade till Svea hovrätt där hon presenterade ny bevisning i form av ett minnestest som den nu döda kvinnan hade genomgått.

Hovrätten skrev i sina domskäl:

"Det minnestest K (käranden) åberopat i hovrätten stärker bilden av att X hade problem med minnet även under den period då testamentet upprättades. Enligt hovrättens mening går det emellertid inte att av minnestestet dra slutsatsen att X alltid var så förvirrad som testresultatet antyder." 

HD prövar inte fallet
Hovrätten konstaterade att det ”saknas konkreta uppgifter” om att ett otillbörligt utnyttjande skulle ha skett.

Kvinnan överklagade till Högsta domstolen som nu beslutar att inte pröva fallet. Hovättens dom står därmed fast.

 

 

  • Stefan Wahlberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.