Skip to content

"Om trovärdighetsfrågor i asylberättelser - när ska domstolen hålla muntlig förhandling?"

ANALYS - av Magnus Åhammar, rådman vid Förvaltningsrätten och Migrationsdomstolen i Stockholm

 

Migrationsöverdomstolen har i referatet 2009:30 sagt bland annat följande:

"Behovet av muntlig förhandling gör sig gällande med olika styrka i olika typer av utlänningsmål. Behovet av muntlig förhandling är särskilt framträdande i mål som rör avvisning eller utvisning av en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd på grund av uppgivet flyktingskap eller såsom skyddsbehövande i övrigt och där en bedömning av trovärdigheten i den lämnade berättelsen har omedelbar betydelse för frågan om uppehållstillstånd. I sådana fall torde utrymmet att inte hålla muntlig förhandling, när sådan begärts av utlänningen, vara mycket begränsat. Är det å andra sidan på det sättet att innehållet i de åberopade uppgifterna är sådant att det framstår som klart att dessa inte överensstämmer med verkligheten behöver inte någon muntlig förhandling hållas, trots att utlänningen begärt detta.”

Denna praxis hanteras med en viss försiktighet av migrationsdomstolarna. Ombud och biträden hänvisar gärna i sin argumentering för att muntlig förhandling ska hållas till att Migrationsverket i det överklagade beslutet har ifrågasatt trovärdigheten av asylberättelsen.

Med viss återkommande regelbundenhet återförvisar Migrationsöverdomstolen mål till migrationsdomstolarna med hänvisning till att domstolen avslagit ett yrkande om muntlig förhandling och likafullt i sitt avgörande uttalat sig i trovärdighetsfrågor.

Avsikten med den nya instans- och processordningen gällande migrationsmål som sjösattes den 31 mars 2006 var att markera att basen i den rättsliga proceduren var utredningen och besluten hos Migrationsverket. Prövningen hos migrationsdomstolarna blev en mer uttalad överprövning av verkets beslut.

Bestämmelser om muntlig förhandling i migrationsdomstol infördes i utlänningslagen efter förebild av vad som gäller enligt förvaltningsprocesslagen.

Enligt huvudregeln är förfarandet skriftligt och en muntlig förhandling kan begränsas till en viss fråga om det är till fördel för utredningen eller annars främjar ett snabbt avgörande av målet. Dock ska muntlig förhandling hållas i migrationsdomstolen om klaganden begär det och förhandlingen inte är obehövlig och inga särskilda skäl talar emot det.

Enligt förarbetena förutsattes att inslaget av muntliga förhandlingar skulle öka samt att behovet av förhandling skulle vägas mot kravet på en snabb handläggning. På samma sätt som gäller i övrigt inom förvaltningsprocessen infördes en obligatorisk tvåpartsprocess.

Det är viktigt att poängtera att prövningen i migrationsdomstolen i huvudsak är en överprövning av Migrationsverkets beslut. Domstolen prövar till exempel om verket haft fog för att ifrågasätta trovärdigheten av den sökandes berättelse.

Migrationsverket kan ifrågasätta trovärdigheten i en asylberättelse till exempel om berättelsen innehåller motsägelsefulla uppgifter, om den är vag där man borde kunna förvänta sig mer precisa uppgifter eller om den strider mot aktuell landinformation. Det kan vara fråga om allt mellan mindre trovärdighetsbrister till så stora brister att asylberättelsen inte kan läggas till grund för bedömningen av ett eventuellt skyddsbehov.

En ansökan om uppehållstillstånd berör inte den sökandes civila rättigheter varför kraven enligt Europakonventionen på att hålla en muntlig förhandling inte är aktuella.

Det går inte heller att jämföra behovet av en muntlig förhandling i ett migrationsmål med ansökningsmål hos förvaltningsrätten, till exempel i olika typer av tvångsvårdsmål, där förvaltningsrätten är första instans och den enskilde innan den muntliga förhandlingen har haft ett mycket begränsat utrymme att avge sin inställning samt att utveckla sin tala. I tvångsvårdsmål stadgas dessutom att det ska vara ”uppenbart obehövligt” för att rätten ska finna skäl att inte hålla en muntlig förhandling.

Domstolens prövning består av att bedöma om Migrationsverket har haft fog för att ifrågasätta trovärdigheten samt att även ta i beaktande den argumentation som den klagande framfört i överklagandet. Den klagande kan framgångsrikt lämna förklaringar till varför Migrationsverkets nedslag på trovärdigheten inte är hållbara.

Man kan inte säga att det regelmässigt behövs en muntlig förhandling för att migrationsdomstolen ska kunna ta ställning till om det föreligger trovärdighetsbrister i en asylberättelse. Domstolen gör ingen bedömning av om den klagande personligen gör ett trovärdigt intryck. Rättens bedömning avser frågan i vilken mån asylberättelsen ska ligga till grund för bedömningen av skyddsbehov.

Att hålla muntliga förhandlingar i alla mål där det yrkas en sådan och där trovärdighetsfrågor ska vägas in i bedömningen kan snarast vara till nackdel för den klagande. Det finns en uppenbar risk för att klaganden under förhandlingen kommer att koncentrera sig kring att inte säga något nytt som inte framkommit under utredningen hos Migrationsverket. Nya uppgifter kan hållas emot honom som exempel på att han trappar upp sin asylberättelse.

Det finns en uppenbar risk för att klaganden under förhandlingen kommer att koncentrera sig kring att avge exakt samma berättelse som redan framkommit under utredningen hos Migrationsverket. Om tidsföljden i berättelsen eller sakliga beskrivningar i övrigt skiljer sig från vad som tidigare framkommit kan det betraktas som att det kommit in motstridiga uppgifter i berättelsen.

Under handläggningstiden hos Migrationsverket hålls en eller flera muntliga utredningar. Den asylsökande är garanterad att muntligen få lägga fram sin berättelse som stöd för sin ansökan.

Hos migrationsdomstolen är förfarandet som huvudregel skriftligt. Muntlig förhandling ska hållas när det kan underlätta för domstolen att få ett fullödigt beslutsunderlag.

Domstolen ansvarar för att målen bereds på ett effektivt sätt och att målen utreds som dess beskaffenhet kräver. Om muntlig förhandling ska hållas eller inte ska avgöras av den beredningsansvarige domaren. Domstolen är inte hjälpt av någon programmatisk praxis kring att muntlig förhandling ska hållas om någon part begärt det och om målet innehåller en bedömning av trovärdighetsbrister.

Man ska ha respekt för att prövningen av ett migrationsmål är komplex. Det är lätt att falla för frestelsen att dela upp prövningen i identifierbara delar som ”trovärdighet” och ”tillräcklighet”. Dessa begrepp får användas med försiktighet.

Enkelt uttryckt går domstolens prövning i ett asylmål (på liknande sätt i alla olika måltyper) ut på att fastställa ett rättsfaktum som kan leda till en rättsföljd. Om A så B... Om den sökande befinns vara flykting så ska han eller hon beviljas uppehållstillstånd.

Resan fram till att någon ska anses vara flykting får dock företas i flera etapper. Den sökande ska befinna sig på svenskt territorium, känna en välgrundad fruktan för förföljelse - både subjektivt och objektivt - risken för förföljelse ska ha sin grund i förhållanden som rör ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp och den sökande inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd.

Innan rättsfaktum konstateras ska även vägas in om den presumtive flyktingen kan få skydd mot den riskerade förföljelsen genom att det finns ett lokalt relaterat skyddsbehov som kan avhjälpas genom att han eller hon begagnar sig av möjligheten att flytta till en säker del inom hemlandet.

Även rättsföljden, uppehållstillstånd, ska övervägas i särskild ordning eftersom tillståndet får vägras under vissa i 5 kap. 1 § givna förutsättningar.

Enligt 16 kap. 12 § utlänningslagen får prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen meddelas om det är av vikt för rättstillämpningen att överklagandet prövas av Migrationsöverdomstolen eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Fråga är alltså om prejudikatsdispens och extraordinär dispens.

När Migrationsöverdomstolen meddelar prövningstillstånd och återförvisar ett mål för ny handläggning hos migrationsdomstolen på grund av att domstolen inte hållit muntlig förhandling, trots att en bedömning av trovärdigheten gjorts, torde den extraordinära dispensen ha använts.

Överdomstolen har alltså grundat sin återförvisning på att den ansett att migrationsdomstolen gjort ett allvarligt misstag. Detta förfarande från Migrationsöverdomstolens sida är inte helt lätt att förstå.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt