Skip to content

"Kapplöpning" om hårdare straff - problemet är polisens låga uppklaring enligt professorer

Foto: Fredrik Persson/TT

Politikernas "kapplöpning" om krav på hårdare straff kommer bara att kosta pengar utan att ha någon effekt. Istället måste polisen bli bättre på att klara upp brott. Det skriver sex professorer i kriminologi i en debattartikel i Dagens Nyheter.

 

De sex kriminologerna har gjort en sammanställning av forskning när det gäller hårdare straff och konstaterar att det finns "litet stöd för att skärpta fängelsestraff skulle minska brottsligheten på något avgörande vis".

DN Debatt varnar Felipe Estrada, Janne Flyghed, Anders Nilsson, Tove Pettersson, Jerzy Sarnecki och Henrik Tham för politikernas "kapplöpning" i att föreslå hårdare straff. 

"Låg uppklaring"
Kriminologerna pekar istället på att upptäcktsrisken och polisens förmåga att klara upp brott är det som har effekt och att det behövs "framför allt förbättrad effektivitet i Sverige".

"Problemet här är alltså inte en för låg straffnivå utan en för låg uppklaringsprocent", konstaterar de i sin debattartikel.

När det gäller den så kallade "inlåsningseffekten"´av fängelsestraff hänvisar man till forskning från USA där man visat att inlåsning för unga förövare visserligen kan ha en begränsad effekt men att det också kostar enormt mycket pengar. 

Sänkt ålder
Kriminologerna håller inte heller med om att en sänkt straffmyndighetsålder i Sverige skulle ha effekt.

De pekar på ett försök i Danmark där man sänkte straffmyndighetsåldern från 15 till 14 år under en period av två år. Brottsligheten minskade inte, istället misslyckades 14-åringarna med att gå ut grundskolan och många av dem fortsatte att begå brott.

Forskning tyder däremot på att lindrigare straff i form av villkorlig dom, skyddstillsyn och fotboja kan göra att att unga personer klarar sig bättre.

"Dyrt och verkningslöst"
Man pekar också på att dömda för våldsbrott och andra brott mot person idag står för en dryg tredjedel av de som sitter i fängelse. Samma andel var tio procent på 1960-talet.

Kriminologerna skriver:
"Målet för svensk kriminalpolitik är minskad brottslighet och ökad trygghet. Enligt den samlade forskningen kommer vi inte närmare dessa mål genom att lägga allt mer av gemensamma resurser på att i större utsträckning utdöma fängelsestraff eller genom att förlänga straffskalorna. En ständigt återkommande skärpning av straffen är dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontraproduktivt."

Man vill istället se "en kunskapsbaserad politik som minskar ojämlikheten i människors livschanser och otrygghet".

 

  • Anna Wetterqvist

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

26 comments

Så varför lyssnar och lär sig då inte den pensionerade kriminalpolisen Anders Bergstedt här på DJ samt sveriges många politiker? Varför envisas dom med att förespråka "hårda tag" och strängare straff?

Mats ! Orsaken till situationen är att politikerna i 30 år lyssnat på Sarnecki och de andra kriminologerna. GW och jag har under samma tid förgäves försökt få hela samhället att förstå att om man använder straffskalorna mot några tusen hopplösa återfallsförbrytare så vänder man brottstrenden.

Drar du inga slutsatser av att bakgrunden till gängkrigen i Malmö är att 200 kriminella ungdomar i åldern 15-23 år under tre år fått över 1800 domar ? Det är hårresande att de fått rent löjliga straff , kunnat vara på fri fot och fortsatt med sin brottslighet som trappats upp ! Polisen har haft en hopplös uppgift som trots hård kamp fått se samma kriminella och se fler och fler ! Det är faktiskt ett hån mot hela poliskåren att detta fått fortsätta. Detta har kriminologerna ovan ett stort ansvar för ! Nu upplever jag att de tappat kraften och kämpar för sin heder !

Jag accepterar inte att de som kallar sej forskare inte kan erkänna att om man använder den befintliga straffskalan på ett rimligt sätt med längre inlåsning så begår de inte brott under tiden de sitter i fängelse. Dessutom finns det forskning som visar att det är i princip omöjligt att rehabilitera hopplösa återfallsförbrytare som får korta straff.Tvärtom visar forskningen att de som får längre straff är mera motiverade för rehabilitering och har betydligt färre återfall ! Kan det bli klarare ?

Jag är , i motsats till vad du och andra tror, ingen förespråkare av hårdare straff. Jag vill att brott skall klaras upp och att rehabiliterande insatserna skall komma tidigt. Jag håller med om att den upptrissade tonen om hårdare tag inte löser någonting. Det viktigaste är att brottslingarna grips, att alla brott utreds , att domstolarna inte har absurda krav på bevisning, att de använder straffskalan och att straffrabatten tas bort.

Hade vi låst in de brottslingar jag och mina kollegor dagligen tar hand om hade det resulterat i betydligt mindre brott begångna. Det är en liten % som gång på gång ställer till det. Hade de suttit inne efter 1 brottet hade vi sluppit 10 till. Är ingen svår ekvation! Om det sedan är preventivt med höga straff. Det kan det vara men ligger nog på en hårfin balans. Men i Sverige idag har vi ju knappt inga straff och det är iallafall inte preventivt!

Okej att man får straffrabatt som förstagångsförbrytare och när man är under 21. Men de som är serieförbrytare ska ha extra påslag. T.ex. Den som blir dömd en andra gång +10%. Tredje gången 20%. Fjärde 50%. Osv.
Våra fängelser är inte ens fullbelagda, vad är problemet?

Bra Stanton! Någon variant av ditt förslag är det DET ENDA sättet att vända utvecklingen i närtid (några få år). När de här stamkunderna succesivt försvinner från gatan kommer uppklarningsprocenten snabbt att öka av det enkla skälet att enorma polisresurser frigörs. Det är dyrt men det är ännu dyrare att låta dem gå lösa.
Kriminologernas metod funkar nog också men problemet är att det tar flera generationer innan det börjar märkas.

Tänk om Sarnecki och hans kolleger helt enkelt har fel?

https://www.svensktidskrift.se/visst-leder-hardare-straff-till-farre-brott/

Det var en riktig dräpare som Simon Westberg levererade i länken ! Han har uppenbarligen gedigen kunskap och har inte styrts i sin redovisning. Detta måste vara ett riktigt slag i huvudet på de sex kriminologerna.

Jag hittar inga siffror på hur många kriminella det finns i utanförskapsområden. En väldigt grov gissning är att det finns 10 grovt kriminella per 10.000 i dessa områden. Hur kan det komma sej att 9.990 INTE är kriminella ? Är inte detta viktigt då man skall försöka att komma åt roten till det onda ?

Jag vill verkligen uppmana alla att läsa Simon Westbergs artikel i Svensk Tidskrift 2018-01-19 under rubriken "Visst leder hårdare straff till färre brott". Länk ovan. Jag har läst igenom igen och skrivit ut artikeln. Den innehåller en gedigen genomgång av forskning och det är rent pinsamt att de sex kriminologerna fått utbilda massor av studenter i kriminologi utan att deras teser kunnat beläggas ! Nu har de flesta uppnått pensionsåldern och kämpar för sin heder !

Hans Hedström är väldigt klok och hans kommentar innehåller djupa frågeställningar som också borde ligga till grund för kriminologernas forskning och kunskapsförmedling.

Ni sex kriminologiprofessorer har synpunkter på de överbud om hårdare straff som politikerna budar över varandra med. Jag kan hålla med om att hårdare straff inte är den universalmedicin som politikerna tycks tro. Men banditerna är åtminstone ur cirkulation under den tid de sitter. Men till detta duger dagens straffsatser bra om de bara utnyttjas till fullo.
Hårdare straff skulle, om inte minimistraffet höjs, knappast påverka eftersom påföljderna oftast slutar med en påföljd hämtad i straffskalans nedre fjärdedel eller åtminstone den lägra halvan.
Enligt Er uppfattning måste poliserna klara upp fler brott. Vi kan vara fullständigt överens även om detta men om inte ett uppklarat brott ger någon som helst kännbar påföljd hjälper inte ens detta. Även om alla stöldbrott klarades upp och de misstänkta lagförs och döms, med en ”liten klapp på huvudet följt av orden så får du inte göra”. Hur brottsförebyggande eller avskräckande är denna påföljd även om upptäcktsrisken är överhängande?.
Upptäcktsrisken är avhållande framför ögonen på en polis men om jag förstått rätt så tror ingen brottsling att han skall åka fast. När brottet begås så finns upptäcktsrisken inte på kartan.
Den forskning som tyder på att villkorlig dom, skyddstillsyn och fotboja skulle vara bättre är nog en tolkningsfråga. Det måste nog till något mer än bara detta för förändringar och samma sak i fängelset, bara förvaring ger ingen bättring. Men då är de i alla fall ute ur cirkulation.
Ni skriver att det är dyrt och verkningslöst och kontraproduktivt. Att det är dyrt medges men kostnaden står alla medborgare tillsamman för genom skattsedeln. Att låta dom vistas i frihet med sin brottslighet drabbar de enskilda. Då föredrar jag att kostnaderna fördelas på medborgarna.

Politikerna tror inte att det fungerar. De fiskar röster från pöbeln genom att bjuda över varandra.

När kriminologer hänvisar till diverse "forskning" tycks det sällan handla om grundforskning, istället hänvisar man till vad andra skrivit om samma problem, så kallade litteraturstudier fyllda med en massa statistiska variabler och kurvor. Vilket värde har politiker och rättsväsendet av uppgifter om att viss brottslighet har ökat eller minskat med någon procent sedan 1970?

Vilket värde har jämförelser mellan svensk och amerikansk kriminalvårdspolitik om de intagna tvingas leva under ganska olika förhållanden? Vilka möjlighet till studier och yrkesutbildning erbjuds i USA till fångar som avtjänar längre straff? Vad väntar dem när de kommer ur från fängelserna? Det finns massor av frågor som skulle behöva ställas.

De s.k. forskarna har säkert funnit en säker födkrok genom att ständigt hänvisa till varandra men hur ofta intervjuar man unga och äldre kriminella, deras föräldrar, poliser, åklagare, domare, advokater, nämndemän, fångvårdspersonal, lärare och andra som kan tänkas bidra med erfarenheter? Då avser jag inte statistiska kurvor som visar hur många procent av dessa kategorier som tycker diverse olika saker utan som kan berätta om de olika öden de träffat eller suttit och lyssnat på. Vad de tror om olika åtgärdsformer osv.

Det går knappast att helt bortse från vilka kategorier som främst förekommer i samband med grov våldsbrottslighet men det finns en tydlig politisk ovilja att diskutera utifrån den verklighet vi lever i. Hur påverkar invandring från vissa länder och diverse klanstrukturer? Hederstänkande och kvinnosyn? Erfarenheter från krigshärjade länder?

Det är svårt att hitta seriös forskning som utgår från individer och varför de hamnat i kriminella miljöer och varför vissa personer ständigt återfaller i brott. Är det för korta fängelsestraff? Hur påverkar alla straffrabatter kriminella ungdomar? Vilken avskräckande effekt har det på ungdomar att se sina kriminella "idoler" leva som gangsters med gott om pengar trots att de dömts för ganska grova brott och borde sitta inlåsta unga många år?

De sex professorerna bidrog enbart med gammal skåpmat om än i ny förpackning, väl anpassad till den kriminalvårdsideologi som fått vanstyra Sverige. De drar långtgående slutsatser som att t.ex. hårda straff inte är verksamma men jag kan inte finna några mer djupgående analyser utan endast svepande generella omdömen.

Vilka möjlighet till studier och yrkesutbildning erbjuds i Sverige till fångar som avtjänar längre straff? Vad väntar dem när de kommer ur från fängelserna?

Att all, precis all, forskning visar att hårdare straff enbart leder till höga kostnader och ökad kriminalitet påverkar såklart de som sysslar med sådan forskning.
Man kan såklart genomföra ny grundforskning om ifall vatten är blött, och det görs också. Men det är inte forskning och vetenskap debatten handlar om, det är poplistiska lågpannor mot vetenskap som debatten handlar om.

Vilken kriminalvårdsideologi är det du menar?
Sedan 1978 gäller att straff ska utgöras av lidande och alla förändringar av straffskalor har varit att de höjs.

Det viktigaste är att man efter straff och rehabilitering har något att komma ut TILL ! Det är det stora problemet som KRIS har att kämpa med. Det hjälper inte hur motiverad man är att bryta det kriminella mönstret om hela samhället stänger dörren ! Jag har uppfattningen att där blir det mer och mer hopplöst trots allt fagert tal och fagra löften ! Vårt samhälle blir hårdare och hårdare. Man skall vara fläckfri och kunna uppvisa intyg på att man är ostraffad ! Det är något för kriminologerna att bita i !

Jo, det där har de ju bitit i en del.
Det finns beprövade metoder som sänker återfallen väldigt mycket (och om de fick beprövas mer så skulle de nog bli bättre).
Problemet är bara att om man t.ex. lägger 100 000 på att ge en frigiven fånge bostad och arbete i en annan del av landet (där han saknar kriminellt nätverk) då skriker Jante högt, men att lägga fem miljoner på att låsa in honom längre har inte Jante något emot.

Det man gör idag är att man förvarar folk under förhållanden och med ett sällskap som gör dem till sämre människor än de var när de låstes in, sen när man är klar med att förvärra dem så släpper man ut dem och låser dörren bakom dem.

Om man ändå lägger miljoner på att låsa in någon så kunde man ju lägga lite pengar på att slippa få in vederbörande igen.

(Ett annat sätt är ju att göra som med sexbrotten, där bara 4% återfaller, man dömer mestadels oskyldiga så återfaller de inte.)

Jag vet inte vilken "forskning" som du Musse anser bevisa att längre straff enbart är av ondo, men förmodligen den gamla skåpmat som de sex professorerna hänvisar till. Om man enbart ägnar sig åt litteraturstudier, dvs hänvisningar till varandra och gamla dammiga luntor från forntiden, då riskerar nytänkandet att saknas totalt.

Det fanns en länk ovan till Simon Westbergs artikel "Visst leder hårdare straff till färre brott" 20180119 och som Anders också hänvisade till. Jag följde upp den för att se vad artikeln handlade om. Westberg påpekar här hur kriminologer som Jerzy Sarnecki enbart ägnar sig åt "svepande, tvärsäkra och felaktiga påståenden"

"Det faktum att ledande kriminologer uttalar sig så svepande och nedgörande om hårdare straff samtidigt som de rimligen måste känna till de uppmärksammade studierna som påvisar motsatsen tyder på att de befinner sig i en ideologisk filterbubbla´. De sorterar bort forskning som inte stämmer överens med deras förutbestämda uppfattningar och följdeffekten blir att de ger en falsk bild av forskningsläget".

Det visade sig finnas en mängd länkar till forskare som intresserat sig för nytänkande och mer individrelaterade studier. Forskare som inte nöjde sig med att skapa vackra diagram över delvis ointressant statistik. I artikeln nämns som hastigast vikten av att belysa under vilka förhållanden fångar lever i olika fängelsesystem och som Anders nämner ovan, vad händer när de kommer ut ?
https://www.svensktidskrift.se/visst-leder-hardare-straff-till-farre-brott/

I Sverige har vi ett system med villkorlig frigivning efter att två tredjedelar avtjänats och det är ytterst få som vägras detta trots misskötsamhet. Detta gäller även vid korta fängelsestraff vilket de kriminella är medvetna om och struntar i diverse disciplinpåföljder. Westberg påpekar att
"Ett lyckat rehabiliteringsarbete kräver dock att den kriminalvård som erbjuds i fängelserna faktiskt hinner starta upp och fullföljas för att det ska få effekt".

Om man dömer någon till ett längre fängelsestraff och låter den personen vistas i trånga utrymmen utan meningsfull sysselsättning tillsammans med mer eller mindre hårdföra medfångar, då är det på förhand dömt att misslyckas. Ett sådant exempel visas i TV-dokumentären "60 dagar i fängelse" där fångarna är utsatta för våld, hot och utpressning och knappt har en säng att ligga på. Sådana fängelsemiljöer leder knappast till rehabilitering.
https://www.tv4play.se/program/60-dagar-i-f%C3%A4ngelse

Under tiden i fängelse måste naturligtvis den intagne ges möjlighet till studier eller yrkesutbildning och inte minst måste införsel av narkotika förhindras till varje pris. Ett exempel på en livstidsfånge som tagit till sig varje möjlighet att skapa sig en mera positiv framtid är trippelmördaren Ricard A R Nilsson som kommer att friges hösten 2019.
http://www.nilsson-larancuent.com/ricards-blogg/

Ja det berömda NY-"tänkandet" hos hårdare-straff-pöbeln riskerar att helt saknas om man ägnar sig åt forskning.

Bloggposten är ju skriven av en person ur hårdare-straff-pöbeln, och gissa vad? De ljuger alltid.
Jag gjorde ett nedslag och kontrollerade "källhänvisningen" "Vollard (2013)" som påstods visa:
"Genom att studerar det stegvisa införandet av 2001 års Nederländska straffreform, som möjliggjorde för lokala domstolar att döma kända återfallsförbrytare till väsentligt längre fängelsestraff, leder studien i bevis att straffskärpningen minskade antalet stölder med i genomsnitt 25 %."
När man letar upp studien som Vollard publicerat 2013 så visar den sig handla om hur införandet av stöldskydd i bilar minskat bilstölderna. (Stöldskydden kallas "immobilizers" så vill man vara snäll så kan man utgå ifrån att lågpannan inte fattat vad han läste).

I Sverige har vi ett system där korkade människor utan minsta kunskap tror att de är experter. Den villkorliga frigivningen läggs på straffet vid återfall. Bland disciplinpåföljderna finns bland annat förverkande av villkorlig frigivning.

Vilken kriminalvård då?

Ändå förespråkar du att fångarna ska vara LÄNGRE i sådan miljö innan man släpper ut dem?
Vad sägs om att inrikta energin på att reformera INNEHÅLLET under strafftiden innan man propagerar för ett den ska vara längre?

Fångar har rätt att läsa in grundskolekompetens och fängelserna ska också erbjuda grundämnen på gymnasienivå för fångar som får tillstånd. Studierna får som mest ske till 25% av arbetstiden.
Vissa fängelser erbjuder på eget initiativ "yrkesutbildningar" som t.ex. truckkörkort.

Det var inte "mycket nytt under solen" du hade att komma med Musse!
Angående din fråga "Vilken kriminalvård då?" så har jag aldrig påstått att den skulle vara högklassig, men låt mig citera mig själv angående innehållet under strafftiden.
"Under tiden i fängelse måste naturligtvis den intagne ges möjlighet till studier eller yrkesutbildning och inte minst måste införsel av narkotika förhindras till varje pris".

Fångvårdens kvalitet kan variera beroende på vilka som styr ett enskilt fängelse och inte sällan blir enskilda händelser föremål för JO:s granskning. Det tycks finnas mycket att åtgärda, i vart fall om man läser den blogg som livstidsdömde Ricard Nilsson skriver. Fängelsevakter som trakasserar fångar m.m. Jag har inte hans långa erfarenhet av livet innanför murarna så jag kan tyvärr inte bidra med personliga erfarenheter.

Ditt påstående om att de som är förespråkare för en striktare linje inom rättsväsendet skulle ljuga får du försöka bevisa innan det ens är värt att kommentera. Jag har bara konstaterat att dina favoriter, dvs de som hyllar principen "Släpp fångarna loss, det är vår!" tycks i huvudsak livnära sig på att citera varandra och inte minst gammal skåpmat.

Några konkreta bevis för deras teorier är inte lätt att finna, såvida man inte använder sig av någon slags omvänd bevisföring och pekar på mängden av återfallsbrottslingar och hur många farliga personer som ges möjlighet att hitta nya offer, för att inse hur misslyckade deras teorier är. Vissa personer har helt enkelt inte gjort sig förtjänta av en ny chans när straffregistret omfattar 20 - 40 domar, speciellt inte när mycket grova brott ingår.

Vad gäller längden på fängelsestraff ska den naturligtvis användas med förnuft, men dagens system med ett antal olika slags straffrabatter missbrukas extremt enligt min åsikt. Det verkar trots allt som om politikerna börjar inse att allmänhetens förtroende för vårt rättsväsende måste stärkas, bl.a. genom kraftig reducering av diverse straffrabatter.

Dessutom är det nog dags att börja fundera över VILKA som dominerar inom olika brottsbalksområden och VARFÖR just de, men det är väl för politiskt känsligt i valtider. Det är också dags att sluta använda statistik med Clark Olofsson (f.1947) och andra med mig (f. 1946) jämnåriga som underlag! Men då blir väl Jerzy Sarnecki (f. 1947) och hans kompisar arbetslösa.

Det beror på att inget är nytt under solen.

Jo, men så är det inte nu. Det finns inget innehåll och narkotikan flödar innanför murarna (med avsikt, om man hindrar narkotikan effektivt så utbryter en massa problem med ordningen).
Frågan är varför pöbeln vill att man ska göra MER av dyra kontraproduktiva åtgärder istället för att börja med åtgärder som fungerar.

Det är väl bara att du kollar upp den "källa" som din källa använde så ser du. Skribenten kan förvisso vara korkad, men jag tror att han ljuger medvetet.

Det är det som är skillnaden. Ni vill ha domar mot folk som dömts 20-40 gånger med minst lika många brottsoffer och sedan njuta av att de utsätts för lidande. Vi vill inte att det ska finnas folk som återfaller så många gånger.

Eftersom pöbeln inte bryr sig om verkligheten så spelar det ingen roll om man ändrar på verkligheten. Även om samtliga straffrabatter avskaffades idag så skulle samma pöbel skrika om deras avskaffande om 40 år. Precis som att man fortfarande klagar på vårdtanken, som avskaffades 1978.
Man kan åtgärda det problemet genom att åtgärda skolans haveri. Med en utbildad befolkning så slipper man mycket korkskallerier.

Om du hade läst ett högskolepoäng i kriminologi så hade du vetat att man forskat om det i hundra år.

Risken för återfall minskar automatiskt om den tilltalade inte får rabatt för varje brott utöver det grövsta, dvs. en ackumulering upp till en viss högsta gräns beroende på vad det gäller. Det vill säga om han eller hon inte vill tillbringa allt längre tid i ett fängelse. Dessutom krävs att villkorlig frigivning endast ska beviljas utifrån individuell bedömning på samma sätt som vid rättspsykiatrisk tvångsvård. De som gör sig skyldiga till ordningsstörande ska således inte beviljas villkorlig frigivning.

Vilka "åtgärder som fungerar" har i vart fall Jerzy Sarnecki & Co inte lyckats presentera. Jag kan inte erinra mig att det förekom speciellt mycket "vård" i fängelserna längre tillbaka i tiden, oavsett vad man officiellt kallade det. Vilken vård hjälper på de som i dagens läge ägnar sig åt att råna och misshandla pensionärer, skjuta varandra, grova bedrägerier, utpressning, våldtäkter, hedersrelaterat våld osv. osv.?

Jo, man kan också skjuta alla som begår brott, allt från fortkörning (det brott som orsakar mest lidande) till mord. Så får man inga återfall.

Haha, jo det kan varenda kriminolog.
Grundtanken är att ge dem något att förlora.
Under tonåren begår en majoritet av pojkarna brott, en mycket stor del (kanske 30%) begår många och grova brott. Det går över av sig själv när de får jobb och familj (och hormonerna lägger sig). Av de som råkar åka fast så är det dock en minoritet som skärper sig (det är därför satsningar på ungdomsbrottslighet leder till ökad kriminalitet, men om man sköt ungarna så hade det fungerat).
Ordna stabil tillvaro åt dem, något som betyder något som man kan bli av med.

Du refererar till fel studie av Vollard. Här är den som Westberg avser:

"Preventing crime through selective incapacitation"

Making the length of a prison sentence conditional upon an individual’s offence history is shown to be a powerful way of preventing crime. Under a law adopted in the Netherlands in 2001, prolific offenders could be sentenced to a prison term that was approximately 10 times longer than usual. We exploit quasi-experimental variation in application of the law across 31 cities to identify the effect on crime. We find the sentence enhancements to have reduced the rate of theft by 25%. The size of the crime-reducing effect is found to be subject to diminishing returns.
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1468-0297.2012.02522.x/abst...

En av de absolut bästa artiklarna jag läst på detta "forum" på väldigt länge!

https://www.svensktidskrift.se/visst-leder-hardare-straff-till-farre-brott/
Det är väl Simon Westbergs artikel du menar, Marcus A ? Han och debatten har ju verkligen avslöjat de sex kriminologerna.

"Avslöjat de sex kriminologerna", ha, ha. Politiska yttranden i Sschwensk-tidskrift har knappast något med vetenskap att skaffa.

Var finns det vetenskapliga i "de sex kriminologernas" litteraturstudier?

Så om det finns brister i dem så kan man hitta på studier istället?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.