Skip to content

"Jag tolkar regeringens ord som kritik - men polisledningen gör nog en helt annan tolkning"

DEBATT - av Börje Carlsson, fd kriminalpolis

 

Jag sitter och läser regeringens regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende Polismyndigheten. Framför mig har jag också brevet för år 2017 och lägger märke till en del skillnader som gör mig intresserad och lite fundersam.

De första inledande raderna är exakt desamma om minskad brottslighet, ökad trygghet - och bla bla bla…

Enligt 2017 års regleringsbrev ska Polismyndighetens verksamhet beskrivas och konkretiseras i årsberättelsen för år 2017. Det ska bli spännande att se hur myndigheten ska beskriva en verksamhet som i stora drag nog måste kallas medioker.

Som tur är har någon/några händelser inträffat som det nog går att rida på under största delen av beskrivningen. Invandringen, nazistdemonstrationerna och terrordådet i Stockholm kommer troligen att ge lite luft och skapa lite andrum för myndigheten.

Myndighetens statistik av brottsutvecklingen och brottsutredningar kommer också att bli en intressant läsning. Här blir det intressant om myndigheten vågar använda statistik på självuppklarade brott som en framgångsfaktor. Som vanligt kommer nog de detaljer som är besvärande bara att nämnas i förbigående och i någon rosa nyans där sorgkanterna inte syns.

I regleringsbrevet för 2018 står att myndighetens ”styrning inte är tillräckligt samordnad och förankrad och därmed får den interna styrningen inte fullt genomslag i verksamheten”. Jag vet inte hur detta skall tolkas men jag ser det som kritik mot myndighetens ledning även om de i ledningen nog kommer att göra en helt annan tolkning.

Som en följd av den otillräckligt samordnade styrningen ska Polismyndigheten från januari 2018 månatligen redovisa ekonomi, verksamhet och personal samt statistik avseende utredningsverksamheten, uppskattningar av dödligt våld och skjutningar.

Polismyndigheten ska också ”identifiera ett antal polisiärt relevanta indikatorer som tillsammans ger en bild av situationen i utsatta områden”. Dessa indikationer skall redovisas kvartalsvis.

Detta kan inte tolkas på annat sätt än att regeringen börjar få kalla fötter av Polismyndighetens brist på konkreta och positiva resultat av verksamheten.

Jag tolkar det också som att regeringen börjar vackla i frågan om polisens organisation, dess ledningsstruktur och dess högsta ledning.

Jag anar att regeringen tagit del av vilka frågor som står högst på agendan för väljarna inför valet i höst. De börjar nog inse att Sveriges poliser är värda en bättre ledning och en bättre organisation nära medborgarna.

Trots det så har en enligt mig ett viktigt stycke tagits bort i 2018 års regleringsbrev. Jag saknar:

Fler poliser där de behövs bäst: En central utgångspunkt i ombildningen av polisen är att förstärka den lokala förmågan att förebygga och bekämpa brott, bland annat genom att få myndigheten att bli mer närvarande och tillgänglig i lokalsamhället. Polismyndigheten ska analysera och bedöma hur långt man har kommit i att uppnå denna målsättning. Särskild vikt ska läggas vid att bedöma hur väl Polismyndigheten svarar upp emot behoven av polisnärvaro i särskilt utsatta områden”.

Denna mening finns inte i denna lydelse med i regleringsbrevet trots att den nu borde vara viktigare än någonsin. Men svaret här torde vara givet och polismyndigheten kommer att framhärda medborgarlöften och kommunavtal, med en nästan hundraprocentig anslutning som svar på regeringens våta drömmar.

Det nya regleringsbrevet innehåller 19 sidor med olika krav och inriktningar som ställs på myndigheten och i farans riktning ligger att detta komplicerade regleringsbrev kommer att ta ytterligare personal i anspråk. Men vad gör väl det? Skit samma med en fungerande polis bara administrationen inom myndigheten fungerar så regering och riksdag får höra det de vill höra...

Det blir ett spännande år och trots min inbitna politiska uppfattning (som inte handlar om den bästa politiska lösningen utan om den minst dåliga) är jag nästan beredd att ge bort min röst på det parti som lovar att lyfta ut Eliasson, Löfving och de regionala ledningarna, se över det orubbade boet (regionerna) och organisera polisen på ett för polis och medborgare optimalt sätt.

Det värsta är dock att ett regimskifte förmodligen bara kommer att resultera i att Dan Eliasson tas ur cirkulation medan resten får fortgå som vanligt i denna organisation med alla dessa påtagliga och konkreta brister.

Hur länge har Sverige och dess invånare tålamod och fördragsamhet med ytterligare en, av Dan Eliasson, bottenkörd myndighet.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt