Skip to content

"Förbjud antidemokratiska organisationer nu - medan staten fortfarande är god"

DEBATT - av Jesper Bokefors, jur.stud. juristprogrammet Lunds Universitet

 

God fortsättning - år 2018 har inletts. Årsskiften är en tid för såväl reflektion av det förgångna som en blick framåt.

Den 9 september är det val i Sverige. Valet är den representativa demokratins stora crescendo då folket en gång var fjärde år genom sin röst får bestämma samhällets framtid.

Det är troligt att valrörelsen kommer ske genom en hård politisk strid men hur hårda de ideologiska motsättningarna än må vara finns några grundläggande demokratiska fundament vilka är gemensamma för de etablerade partierna.

Till skillnad från i auktoritära stater kommer statsminister Stefan Löfven vid en eventuell förlust att respektera väljarnas dom och avgå. Även oppositionen kommer att acceptera valresultatet om den nu sittande regeringen får förnyat förtroende.

Men denna respekt för demokratin - som i Sverige oftast ses som självklar - är i ett historiskt såväl som i ett internationellt perspektiv allt annat än given. De demokratiska värderingarna delas inte heller av alla personer eller organisationer i vårt land.

Stiftelsen Expo har visat att 2016 var ett rekordår avseende högerextrem aktivitet. Dessa aktiviteter fortsatte även under 2017 där nazisters deltagande under Almedalsveckan och demonstrationer i exempelvis Falun på första maj eller i samband med Göteborgs bokmässa har varit några av årets mest uppmärksammade nyhetshändelser. Den största nazistiska organisationen, Nordiska motståndsrörelsen, kommer även ställa upp i höstens val.

Dessutom har våldsdåd skett från den autonoma vänstern och från religiösa extremister.

Det handlar om antidemokratiska organisationer vilka många gånger nyttjar sina fri- och rättigheter i försöken att på sikt krossa demokratin.

Jag har nyss avslutat min kandidatuppsats under juristprogrammets sjätte termin vid Lunds universitet. I denna har jag undersökt vilka rättsliga möjligheter som finns att i Sverige införa ett förbud mot föreningar vilkas mål och/eller medel inte är förenliga med grundläggande demokratiska principer.

Detta har skett i en jämförelse med tysk lagstiftning vilken skiljer sig från den svenska samt genom en undersökning av området i förhållande till Europakonventionen och regeringsformen (RF).

I dagsläget finns ingen lagstiftning om föreningsförbud i Sverige. Lagstiftaren har ansett att antidemokratiska krafter bäst bekämpas med en öppen politisk debatt.

I andra länder existerar istället det som i den internationella doktrinen brukar kallas militant democracy, en stridbar demokrati.

Tysklands grundlag är just det främsta exemplet på den stridbara demokratin där lagstiftningen aktivt agerar mot antidemokrater.

Den tyska lagstiftningen på området har sin grund i historien där Weimarrepublikens snabba författningsändringar och många regeringsskiften underlättade för nazisternas maktövertagande genom demokratiska val 1933. Nazistpartiets propagandaminister, Joseph Goebbels, ska ha sagt:

”It will always remain one of the best jokes of democracy that it provided its mortal enemies itself with the means through which it was annihilated.”

Ett såväl skrämmande som praktiskt relevant citat än idag. Demokratin är nämligen ett skört styrelseskick vilket kan utnyttjas av dess fiender.

Enligt den tyska grundlagen - das Grundgesetz art. 9.2 respektive 21.2 - kan politiska partier och andra föreningar förbjudas.

Partiförbudet, vilket innebär att partiet upplöses och förlorar eventuella mandat i folkförsamlingar, anses som särskilt inskränkande och kan därför endast beslutas av den tyska författningsdomstolen. Andra föreningar, för vilka ett förbud innebär bland annat att föreningens tillgångar övertas av staten och symboler såsom loggor inte får användas, förbjuds av inrikesdepartementet.

Europakonventionen sätter ramarna för svensk lagstiftning. Genom artikel 11.1 regleras föreningsfriheten vilken ses som en grundbult för det demokratiska samhället.

Samma paragraf ställer även upp möjligheterna till inskränkningar, vilket bland annat innebär att inskränkningen ska vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle.

Europadomstolen har gett en omfattande praxis avseende frågor om föreningsförbud vilka inte är ovanliga i flera europeiska stater. Avseende kriteriet "nödvändigt i ett demokratiskt samhälle" har domstolen förtydligat detta med ett krav på att den antidemokratiska föreningens aktiviteter ska innebära ”a pressing social need” för staten i fråga.

Bedömningen sker i det enskilda fallet men såväl intensiteten i föreningens agerande som demokratins historiska bakgrund i samhället tycks spela roll vid bedömningen.

För svensk del regleras föreningsfriheten genom 2 kap. 1 § 5 punkten RF. Även här kan friheten inskränkas men inom svensk rätt tycks möjligheterna till inskränkningar vara mycket små. 2 kap. 24 § RF anger uttömmande på vilken grund föreningsfriheten kan inskränkas. Detta är för organisationer av militär natur eller för rasistiska organisationer.

För det förstnämnda finns idag lagstiftning genom brottet olovlig kårverksamhet i 18 kap. 4 § BrB. Observeras ska dock att denna lagstiftning i praktiken sällan tillämpas och att den inte möjliggör ett föreningsförbud utan endast straffar enskilda.

Den andra inskränkningsgrunden avseende rasistiska organisationer saknar motsvarighet i vanlig lagstiftning. Regleringen infördes för att Sverige skulle kunna uppfylla sina skyldigheter enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention där artikel 4 b anger att konventionsstaterna ska förbjuda rasistiska organisationer.

Någon lagstiftning har dock aldrig kommit på plats trots flera utredningsförslag då lagstiftaren har ansett att den svenska ordningen med bland annat brottet hets mot folkgrupp tvingar dessa föreningar till passivitet. Jag menar dock att med beaktande av de senaste årens händelser är argumentet om passivitet knappast förankrat i verkligheten.

Sverige har också kritiserats ett flertal gånger av FN:s rasdiskrimineringskommission som menar att artikel 4 b innebär ett obligatorisk införande av föreningsförbud för konventionsstaterna.

Med beaktande av det anförda är min bedömning att den svenska lagstiftningen redan i nuläget möjliggör lagstiftning om föreningsförbud inom vissa uppsatta ramar. Framförallt torde undantaget om rasistiska organisationer i RF möjliggöra ett förbud mot de många högerextrema rörelser, såsom nazistiska föreningar vilka bygger sin ideologi på etnisk diskriminering och ”raskamp”.

Men att endast förbjuda föreningar på den yttersta politiska högerkanten och inte komma åt de antidemokratiska rörelser vilka också är mycket aktiva inom den autonoma vänstern menar jag vore olyckligt, då staten som en trovärdig uppbärare av demokratin bör vara neutral.

Jag efterlyser därför på sikt även en grundlagsändring som möjliggör detta.

Ett föreningsförbud är en relativt drastisk lagstiftning som måste föregås av noggranna överväganden. Vissa menar att ett förbud skulle innebära att föreningarna inte försvinner utan istället går under jorden och därför blir svårare att kontrollera.

Det är möjligt att så är fallet men det är då Säkerhetspolisens uppgift att kunna hantera också det.

Min bedömning är att föreningsförbud är att föredra eftersom tillåtandet av föreningarna i dagsläget gör att de kan demonstrera och propagera fritt, vilket sprider skräck och avsmak hos befolkningen. Det riskerar också att leda till en normalisering av föreningarnas budskap eftersom staten inte aktivt tar avstånd från budskapen.

En annan nackdel som kan finnas är att en stridbar demokrati endast är att föredra så länge staten är "god". Om staten istället är antidemokratisk kan regleringar om exempelvis föreningsförbud användas för att slå undan politiska meningsmotståndare.

Det är därför Sverige bör införa ett föreningsförbud nu, medan staten är demokratisk, för att samhället också ska fortsätta vara så. För om inte demokratin börjar agera för sin egen fortlevnad kanske årets valrörelse främst blir en framgång för antidemokratiska organisationer.

Jag hoppas därför att lagstiftaren väljer att agera så att vi verkligen kan få en god fortsättning på året 2018.

 

Jesper Bokefors är författare till uppsatsen "Sverige och den stridbara demokratin: En undersökning om föreningsförbud i förhållande till den tyska grundlagen, Europakonventionen och regeringsformen". Läs hela uppsatsen här.

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt