Skip to content

"Ge barn i vårdnadstvister rätt till eget ombud - skulle främja ett normkritiskt tänkande"

DEBATT - av jur.kand. Martina Åsbrink Kallenberg, Advokatbyrån Försvarare Malmö/Lund

 

I början av nästa år kommer ett stort antal föräldrar ansöka om äktenskapsskillnad och i många fall med tilläggsyrkanden om vårdnad, boende eller umgänge och nya tvister kommer att uppstå i landets domstolar.

Barnet som tvisten kommer att handla om och utgå ifrån har inte rätt till något juridiskt ombud vilken ordning alltjämt föreslås ska vara gällande i SOU 2017:6, Se barnet!.

Barnrättskommittén rekommenderade Sverige år 2015 att vidta åtgärder i syfte att stärka rätten att bli hörd och säkerställa ett effektivt genomförande av lagstiftning som erkänner barnets rätt att komma till tals i rättsliga förfaranden och även inrätta förfaranden för att socialsekreterare och domstolar ska kunna följa principen.

I SOU 2017:6 framgår att tillfrågade barnrättsorganisationer ser stora brister i barnets rätt att informeras och komma till tals i utredningar. Begreppet ”barnets vilja” riskerar att diskriminera de barn som av olika anledningar inte kan eller vill ta ställning.

Det framförs även att barn som verkligen tar ställning inte får sin vilja respekterad utan de ifrågasätts och misstänks vara påverkade av någon av föräldrarna. Det framhålls att det är vanligt att barn inte känner sig lyssnade på i dessa processer.

I egenskap av yrkesverksamt ombud och rättshjälpsbiträde i familjerättsliga tvister är det min uppfattning att barn som är föremål för dessa tvister i vissa fall ska ges möjlighet att få ett juridiskt ombud förordnat för sig. Det anförs i SOU 2017:6 att en sådan ordning skulle leda till avgränsningsproblem samt att det skulle vara kostsamt.

I utredningen anförs att tillgängliga resurser i första hand bör läggas på insatser som kan verka dämpande på konfliktnivån i förevarande processer.

Barnet är den skyddsvärda i familjemål men blir enligt rådande ordning den mest utsatta. Barnet blir självständigt uppmärksammat i processen genom Familjerättens försorg, inledningsvis endast deskriptivt genom snabbupplysningar och flera månader efter att processen initierats genom utredning där barnet i bästa fall själv har hörts.

Om barnet ges rätt till juridiskt ombud kommer begreppet ”barnets bästa” utgå direkt från barnet redan i processens initiala skede såsom ett komplement till föräldrarnas respektive uppfattning om vad som är till barnets bästa.

Om barnet får rätt till ombud torde transparensen i Familjerättens vårdnads, boende och umgängesutredningar öka.

En lämplig ordning är att barnets ombud ges möjlighet att närvara vid barnsamtal samt ges rätt att påkalla ”second opinion” gällande avslutad utredning.

I fall av att barnets situation kräver det, är det till barnets bästa att barnets ombud ges rätt att påkalla ett snabbutredningsförfarande kring barnets situation. Barnets utsatthet skulle på så vis bli mindre och en för barnet ofördelaktig livssituation skulle avsevärt förkortas.

Jag är övertygad om att en ordning där barnet ges rätt till ombud även skulle främja ett i domstolen normkritiskt tänkande. Framförda omständigheter i målet skulle på ett tidigt skede genom barnets ombud kunna nyanseras, bekräftas eller dementeras. Domstolen skulle på så vis ges ett mer robust underlag inför interimistiskt beslut.

Framförallt skulle den föreslagna ordningen erkänna barnets rätt att komma till tals i dessa mål vars utgång enbart handlar om vad som är till barnets bästa.   

 

Martina Åsbrink Kallenberg arbetar på Advokatbyrån Försvarare i Malmö/Lund som har en inriktning på offentligt försvar, familje- och migrationsrätt. Byråns medarbetare åtar sig även förordnanden som målsägandebiträde och offentligt biträde i LVU, LVM och LPT-mål.      

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

66 comments

Vad, exakt, skulle det tillföra?

Handlar det om att barnet ska få komma till tals är det svårt att se någon dyrare, krångligare och långsammare lösning än att addera ytterliggare en överbetald advokat till processen.

Först av allt skulle barnets egna advokat verka för barnet enkom utan att ta någon av föräldrarnas parti såsom ofta händer inom socialtjänsten. Dessutom kör man inte över en advokat lika lätt som domstolarna gör idag gällande barns vilja. En kostnad, javisst men långt billigare i längden då en trasig barndom ger livslånga skador.

Men socialtjänsten ska också utgå från barnets bästa, liksom alla andra som har inflytande i vårdnadstvisten. Det finns ingen anledning att tro att ytterliggare en advokat skulle klara det bättre. Risken är minst lika stor att ombudet tar någon av föräldrarnas parti om hon får för sig att den ena föräldern är mer lämplig. Troligen med de bästa avsikter, precis som socialtjänstens personal. Det går heller inte att separera barnets bästa från föräldrarnas.

Jag är också tveksam om det är rätt använd kompetens att sätta en advokat i rollen som barnombud. Ska barnets vilja framföras tydligare så handlar det inte om behärska alla juridiska spetsfundigheter utan om mjukare värden och fingerspetskänsla. Kanske vore en erfaren socionom bättre i rollen. Och billigare. Advokaten är säkert bättre när det handlar om att kämpa och argumentera i rätten men det gynnar knappast barnet att det blir mer konfliktladdat.

Jag håller med om att en trasig barndom är skadlig på alla sätt men jag tror inte att det gör den minsta nytta att addera ytterliggare en advokat till vårdnadstvister. När processen är över så rullar livet vidare och då finns inte ombudet i bilden längre. Då är det återigen föräldrarna som har ansvaret och om barndomen blir trasig så beror det snarare på dem. Advokaten tillför ingenting där heller.

Jag är heller inte säker på att det är rimligt att anta att barnets vilja är det som är bäst för barnet. Det finns barn som kämpar med näbbar och klor för att få stanna med sina föräldrar, oavsett hur mycket de missbrukar och våldtar.

I flera vårdnadstvistmål är det tydligt att advokaterna enbart sätter ett fokus på att vinna barnet till den som anklagar och därmed stämmer den andre. Att det förekommer våld och droger är ett kapitel i sig, men det finns ett enormt stort mörkertal där dessa fallen utnyttjas för att vinna en seger till den ena föräldern. Det finns bara en förlorare och det är det barnet som får sig en trasig barndom. Att barnet har en egen advokat skapar en balans mellan dessa två ombuden som föräldrarna har som enbart strider för sin klients skull. Aldrig att jag har hört att ett ombud till en förälder tagit barnets rättigheter försvar, och därmed gått emot sin egen klient.

Därför är det oerhört viktigt att ett barn har en eget ombud. Det är förmodligen en advokat, men det kan också vara en journalist. En journalist då de har ett etiskt ansvar att arbeta med källforskning enligt sina etiska normer. Detta är min erfarenhet att en advokat inte har som etiska normer. Det handlar mer om att retorisk framföra de viljor som kommer ifrån deras klient, den ena föräldern.

Johannes Ek skriver: "Jag är heller inte säker på att det är rimligt att anta att barnets vilja är det som är bäst för barnet. Det finns barn som kämpar med näbbar och klor för att få stanna med sina föräldrar, oavsett hur mycket de missbrukar och våldtar."

Jasså - det var en nyhet. Vad har du för kunskap om den saken? Fakta please!

Dessutom; hur skulle det kunna varas skadligt för rättsprocessen om personalen som har till uppgift att se till barnets bästa äntligen erbjuds utbildning om barn och barns behov? För det är det ju uppenbart att det inte finns tillstymmelse till när barn som utsatts för grovt våld och / eller incest eller tom sett sina mödrar mördas av sina fäder döms till tvångsumgänge med dem? Anser du också att pappor är så viktiga för sina barn att de ska tvingas umgås med dem till varje pris - också när de är så livrädda för dem att de måste hämtas gallskrikande med hjälp av polis? Det är nämligen vad som sker dagligen och stundligen i detta land, samtidigt som många av dem blivit av med sina mödrar pga att de försökt skydda sina barn gentemot ytterligare övergrepp från sina förövare.

Att ett barn råkar illa ut för att en pappa eller en mamma beter sig katastrofalt illa åt är inte vardag i Sverige idag. Dessa fallen finns, men dessa skall inte användas för att en vanlig familj skall hanteras illa. Idag används en del ytterligheter för att en förälder skall vinna en kamp om rätten till ett barn. Alla vet att det alltid är barnet som har rätten till sina biologiska föräldrar. Jag har tyvärr både hört och läst om många fall som grundar sig på fördomar om att en pappa är alltid den som är aggressiv. Detta stämmer inte med fakta, utan är en ren fördom som lever kvar i ett modernt samhälle ifrån en tid då en man tvingades att med våld försvara sin familj. Att det är en man är naturligt då det finns skillnader mellan män och kvinnor. En man är oftast fysiskt starkare men vet att aldrig använda denna i något enda sammanhang, medan en kvinna är starkast verbalt och vet att detta aldrig skall användas i kampen om att förstöra ett barns barndom. Vi är lika i omtanken och vårdnaden om barnen, men det finns gamla förlegade fördomar som bör komma upp till ytan och utredas som gamla ifrån en svunnen tid.

Att jag ombads bekosta ett hem för kvinnor som råkat ut för våld i sina relationer var en ära för mig, och jag svarade direkt ja. Samtidigt sa jag att det finns många män som är skadade för psykiskt våld i sina relationer. Jag föreslog att jag skulle köpa en fastighet som kunde inrymma båda dessa grupperna. Det har visat sig att det är en stor fördel att möta andra som inte är som de erfarenheterna som man har fått. Denna metod används i sammanhang så som vid missbrukare och medberoende. Detta för att inte skadorna och upplevelserna skall cementeras fast att det ena eller det andra könet är på ett speciellt sätt. Det finns aggressioner inom båda könen, fast de tar sig oftast uttryck på olika sätt.
När jag då erbjöd mig att köpa en stor fastighet med förslaget om att ha män som råkat ut för framförallt psykiskt våld, fick jag svaret att det då inte längre var intressant.

Att cementera fördomar tillhör en mindre grupp personer som inte kan hantera att det de ser är endast en mycket liten avart av en helhet. Det finns mammor som hånar sina barn, och pappor som ömt vårdar sina barn. Ändå har inte Sverige idag kommit längre än att en kvinna utrycker sig i termerna som att kvinnorna är utsatta och männen förövarna.

Att #metoo har tagit fram ett antal fall som i sin helhet är ett fåtal, är bra. Detta är mycket bra och skall hanteras precis som det gör idag. Samtidigt skall #kidstoo vara den som är viktigast utav alla. För har vi en jämlik syn mellan könen skall detta också återspeglas i hur vi hanterar dessa fruktansvärda tvisterna i domstol. Ett barn kan råka illa ut oavsett om det är mamman eller pappan som bråkar. Skillnaden är att de fördomarna som finns i rättsystemet idag är att det alltid är mamman som bäst vårdar.

Forskningen ifrån USA visar med all tydlighet att det inte finns någon speciell anknytning till mamman jämfört med pappan, direkt efter att barnet har slutat att amma. En svensk pappa är både närvarande och omtänksam ur ett internationellt perspektiv. Vi är som män och pappor ett föredöme för andra länder. Skall vi i Sverige då ideligen starta krig om att mamman alltid är en bättre vårdare av barn. De barnen som har både sin pappa och sin mamma i vardagen i barndomens början, har alla högre betyg i skolan och är mycket tryggare i vardagen visar denna fakta.

Vårt fokus bör ligga på de familjer där oftast en mamma använder dessa fördomar om att en pappa är elak medan mamman är snäll. Sådana fördomar hör inte hemma i vårt välinformerade samhälle i vår samtid.

De övergreppen som finns är fruktansvärda. Ett övergrepp som vi alla borde bekämpa är hur porren smyger sig in i barnens liv genom deras smartphones, datorer och andra devices. Vi kan inte bara se på hur internet förstör våra kommande generationer samtidigt som vi tror att än det ena könet eller det andra är fruktansvärda emot våra barn.

En advokat försvarar alltid sin klient. Advokatens klient är antingen mamman eller pappans, men ALDRIG barnet. En domstol lyssnar i princip enbart på en advokat, men aldrig på barnet som kanske vill vara mer med sin pappa än sin mamma. Då slår fördomarna till och barnet får i princip alltid vara hos mamman. Sedan kommer sanningarna fram och då förflyttas barnet till den som sagt sanningen redan ifrån början. Varför då inte ha en tumregel att den som stämmer är den som skall starkt ifrågasättas. Den som stämmer den andre föräldern på barnets tid under sin barndom med den andre föräldern kan inte ha barnets bästa i sitt fokus.

Fake facts finns överallt. Ett påstående här och ett annat där. Oftast finns det en mängd påståenden om männen bland kvinnorna, och lika många påståenden om kvinnorna bland männen. Varför då inte se oss som jämlikar i ALLA sammanhang. Här är vi rena urtidsmänniskor som låser in sig i tron om övernaturliga ting. Idag skulle flertalet säkerligen skratta om någon påstod att någon är uppstigen ifrån de döda. Ändå har vi en sådan förlegad syn på varandra idag. Att den som stämmer först är den som alltid har rätt. Den som blir stämd för att vara en dålig förälder skall försvara sig.

Den som stämmer kan hitta på vad som helst och får domstolarna med sig. Den som försvarar sig med kärleken till barnen är den som förlorar eftersom den personen inte är lika aggressiv och förtalande. Därför kan vi inte stämma den andre föräldern som det görs idag. Den som inte ser detta missbruket har ingen förståelse vilka missbruk en kvinna kan ha för att kontrollera eller hämnas en man. Det är oftast kvinnorna som kräver umgänget och vårdnaden, medan pappan oftast vill att det skall vara lika. Varför har då inte den som vill att det skall vara jämlikt företräde i rättssalen?
I ett land som Sverige strävar vi efter en jämlikhet mellan könen. Den strävan skall gälla även i domstolarna där det är barnets tur att komma till tals, genom att få en helt egen advokat.

Vi är lika, samtidigt som vi har olika fysiska och psykiska egenskaper. Varför inte bara bestämma oss för att barnen skall ha sin barndom med båda föräldrarna? De behöver ju i sin barndoms vardag se just dessa skillnader, för att i sin tur få en förståelse för olikheterna som finns. Dessa olikheter som samtidigt gör att vi bör fokusera på allt vi kan åstadkomma genom samarbeten mellan könen.

Låt aldrig en domare bestämma över ett barn. En domare kan sin juridik men använder aldrig fakta i sina vårdnadstvistsmål. De är helt enkelt för komplicerade för att kunna hanteras av en jurist. Dessa bör hanteras av en grävande journalist. De har en djupare och mer grävande yrkesutövning än en jurist. Därför bör ett barn kanske ha en egen grävande journalist som sitt egna ombud i alla dessa onödiga vårdnadstvister.

Tyvärr är sexuella övergrepp mot barn vardag, även här i Sverige. Tyvärr ingen vill lyssna på barn i dessa fall. Efter att barnet berättat något till ena föräldern gör polisen ETT försök - hämtar barnet ensamt från förskolan till polisförhör för att sedan konstatera att barnet inte berättar något eller berättar otydligt och således går inte att bevisa brott. Voilá! Förövaren går fri och föräldern som barnet söker skydd hos blir till lögnare. Resultat - vårdnadstvist utan att någon tar hänsyn till barnets bästa, men i grunden är det ingen vårdnadstvist utan frågan om hur man skyddar barnet. Ja, och konstigt nog - det finns fall där barnet hamnar hos förövaren och föräldern som försökte skydda får sporadiskt umgänge. Var är barnets bästa? Socialtjänsten går efter polisens beslut. Hur får man systemet att fungera på ett bättre sätt?

Hej Carina,
Hur tror du att man kan avslöja dessa personerna? Jag har ingen erfarenhet före 2012. Då jag mötte en kvinna som berättade om sin barndom. Jag har sett följderna, men vet ärligt talat inte hur man hanterar dessa.
Det borde finnas ett mönster antingen hos barnet eller den vuxna. Det behöver ju inte vara en i familjen. Det som jag har hört sedan 2012, då jag började dela djupare i problematiken, är att det är minst lika vanligt att det är en annan släkting eller någon nära familjen.

Det skulle vara hemsk om någon misstänks bara för att man tar hand väl om små barn. Det måste helt enkelt gå att hitta skillnaden mellan en som bryr sig om barn för att de helt enkelt är omsorgsfulla. De som är förövare kan verka omsorgsfulla har jag sett, men jag önskar att det skulle vara tydligt för alla vem som har en dold agenda och vem som har ett vackert hjärta.

Det finns flera lika grupper som har startat i Norden. Jag är engagerad i någon för tillfället, men har för avsikt att engagera mig i så många som möjligt. Jag har hört fruktansvärda historier ifrån vuxna som har berättat om sin barndom. Innan dessa berättelserna var detta för mig en fullständigt främmande värld. Jag har nu sett att det kan vara på ytan vanliga människor.

Under fredagen tog jag kontakt med några forskare i Stockholm och två i USA, som jag känner sedan tidigare. Jag hoppas att det går att hitta grupper där det finns historier om hur och när de har blivit utsatta. I Danmark har de organiserat olika Facebooksidor där det lämnas berättelser i olika sorteringsbegrepp. Allt för att få en statistik och en förståelse för vilka det är och var det är.
Det kan vara så att det är mer vanligt på vissa orter eller under vissa årtionden. Det enda som jag personligen har som mål är en fullständig nollvision. Hur detta skall gå till vet jag inte alls, men det måste börja någonstans. Tyvärr fungerar inte domstolarna överhuvudtaget. De verkar vara totalt blinda.

Poliser ger jag faktiskt ingenting för efter att ha studerat hur de arbetar. Jag håller med GW Persson om att de är inkompetenta. Detsamma gäller åklagare samt de i rättssystemet som har tillsats att ta beslut enligt folkets moral. De som gör rätt är vad jag har sett endast grävande journalister. De är noga med detaljerna och är snabba som tusan. För tiden är en otroligt viktig faktor när något uppdagas. Jag har inspelat poliser som säger att de fullständigt struntar i barnen.

Så hur får vi denna debatten att gå konstruktivt framåt?

Chris Springstrike skriver apropå att Carinas tvingats korrigera hans uppfattning att övergrepp mot barn inte skulle vara vanliga:

"Tyvärr är sexuella övergrepp mot barn vardag, även här i Sverige."

"Det borde finnas ett mönster antingen hos barnet eller den vuxna."

Hur då menar du. Ett mönster hos barn som blir utsatta för övergrepp före eller efter dessa har begåtts?

Varför inte i det avseendet lyssna till all den psykologiska / psykiatriska och medicinska expertis som i många av de fall där det gjorts ordentliga utredningar kunnat uttala sig med så stor säkert om vad det är som har hänt, att åtalet mot papporna lett till fällande dom?

Så ja visst finns det "mönster" Flickor får flytningar, röda prickar och klåda i vaginan och pojkar får sprickningar i ändtarmen. Och misshandlade barn får en massa blåmärken överallt. Dessutom vet de ju, såvitt de inte är så traumatiserade att de drabbats av en mer eller mindre komplett form av dissociation, själva precis vad som har hänt, så varför inte lyssna till dem?

Ett annat tips vore ju att juris-personal upphörde att grunda sina ställningstaganden på det närmast rutinmässiga avskrivandet av mödrars trovärdighet utefter en icke vetenskapligt godkänd teori av en amerikansk psykiater som själv var pedofil och yrkade på dess normalisering, hävdande att det var fullt ut normalt och att barn inte tar skada av det. Han hade alltså uppenbart både praktiska och ideologiska intressen av att avskriva mödrars oro för sina utsatta barn och istället för att ta barnens vittnesmål ad notam diskreditera mödrars trovärdighet. Det är uppenbart att alla de domar i tvistemål där mödrar desperat tvingats fly från fäder som är förövare för att kunna skydda sina barn, utgången blir att de straffas för det med hänvisning till Gardners sk PAS-.teori om att de skulle ha påverkat barnen negativt med sin "aversion mot män"

Tack, Chris och Gunilla, att ni uppmärksammade mitt lilla inlägg. Jag är ingen jurist. Ingen psykolog. Jag er en mammma. Mamma till ett barn som behöver skydd. Jag vill inte gå ut med exakta berättelser i vårt ärende. Jag vill bara vittna, att hela social-, polis-, domsystemet inte bryr sig om barn. De har helt enkelt ingen kompetens inom området förutom dem några enstaka personer som bryr sig. De som förgriper dig på barn har inga synliga drag som skulle kunna varna omgivningen. De är vanliga och oftast mycket vänliga, speciellt med utomstående. Många av dem använder psykisk våld mot sina partner och smarta nog för att kunna dölja allt skit bakom en fin fasad. Men problemet ligger inte där. Alla brottslingar döljer ju sina brott. Problemet är att många barn väljer att inte säga någonting. En del berättar något, men vuxna tror inte på dem. En del har tur - vuxna som dem anlitat tror på det. Och väldigt ofta är det mammor som får höra det. Men mammor är inga pålitliga vittnen i samhällets ögon - de blir motarbetade framförallt av socialtjänsten. Så blev det i vårt fall också. Det hjälpte inte att barnet berättade på förskolan, på BUP, även en del på polisförhören. Nej, det finns inga vittnen för det som hände, bara en treåriges berättelser som visar både med handen och tungan hur pappa gjorde. Det räckte inte med bevis för stt väcka åtal. Således han är inte misstänkt. Och även medicinsk undersökning uteblev för att han inte gav sitt samtycke. Och 5 urinvägsinfektioner på 6 månader räknas inte. Hemorojider i 2 årsålder spelar inget roll. Socialsekreterare noterar bara i sina anteckninfar så fort mamman blir frustrerad. Hur behåller man lugnet efter man hört sitt barn berättelser om sexuella övergrepp och fått besked att förövaren får träffa barnet utan några begränsningar. Visst blev det vårdnadstvist som kostade mig räkningar med 5 nollor på slutet. Resultat? Regelbundet umgänge. Och det är så smärtsamt att läsa att så många män är falskt anklagade. Numera tror jag inte på det. Det är mammor som är felbehandlade och oskyddade barn. Jag ber om ursäkt dem pappor som hambatbu omvänt situation - där mammor förgripit sig på barn och ni blev inte betrodda. Jag skriver så för att tyvärr att män är överpresenteradeci statistiken som förövare. Vad ska man göra? Jag vet inte. Så länge vi är ensamma vinner vi inget. Lyckas vi både övergrepsoffren som hunnit bli vuxna och föräldrar som inte fick försvara sina barn gå samman kanske lyckas vi uppnå något. Det behövs mod att gå ut offentligt för att det är lättare att bli dömd för förtal än för övergrep mot barn.

Hej Carina,
Det du beskriver låter fruktansvärt. Det finns slutna grupper i Danmark där de är slutna just för att de som skriver där inte skall lämnas ut. Jag hoppas inte att det finns förövare som har smugit sig in, som jag uppfattade att det hade gjort i kampanjen #metoo. Dessa slutna grupperna har delat upp sig i olika årtal, för att försöka få en struktur som de har tagit fram. Den som har arbetet mycket med detta är dels Rikke Louise Andersen som blev rikskänd i Danmark när hon åtalades för att ha offentligt i sociala media efterlyst en blottare som utnyttjat en pojke. Hon fick stopp på förövaren men fick ett dubbelt så hårt straff som förövaren fick. Slutligen efter ett överklagande fick hon rätt.
Du hittar henne på Facebook, tillsammans med en som är i gruppen som driver dessa #kidstoo kampanjer. Hon heter Marianne Skam och bor i Köpenhamn. De har följt det som händer här i Sverige och jag har en god nästan daglig kontakt med dom för att starta något liknande här i Sverige. Jag vet inte hur det skall fungera i Sverige då jag som pappa nästan omgående blir anfallen för att jag är en man. Det är ett fåtal personer som agerar så, och en sådan person fick mitt liv att bli fullständigt upp och ner.

Jag är nog själv rätt så övertygad om att det är männen som är förövarna. Varför vet jag inte men det måste ha hänt något när de själva var små. Vi föds inte sådana varken som kvinna eller som man. Vi växer upp under olika förhållanden med olika förväntningar på oss som skapar en konstigt identitet hos några och ett märkligt beteende hos andra.

Jag hoppas att det går att få en sorts lögndektor som kan avslöja dessa förövarna. Det finns en man i Norge som bara arbetar med en sådan, och kanske att detta kan vara en väg att gå. Är man dock så manipulativ att man själv tror på det man säger så fungerar inte dessa alls enligt honom.Eftersom en förövare oftast vet om vad han har har gjort och kanske fortfarande gör, är det troligt att lögndektorn omgående skulle ge tillräckligt utslag för att fortsätta att utreda.

I mitt fall hade den hjälpt redan dag 1. Nu är ju lagarna så att ingen kan tvinga någon att låta sig testas. Därför hoppas jag att det finns andra sätt att hantera alla familjerna med barn utanför det skattefinansierade systemet. Detta systemet har inte möjligheten att dels kommunicera mellan olika myndigheter dels är de nästan alltid förblindade av en s.k. Konfirmationsbias. Ett naturligt sätt för alla människor, men hör absolut inte hemma i de skattefinansierade myndigheterna. Jag kan bara hålla med GW Persson om att polisen och åklagarmyndigheten med sina domstolar är fullständigt inkompetenta. Jag har sett detta på alltför nära håll tyvärr.

IVO, som är Socialstyrelsens inspektionsorgan för vården och omsorgen, har gett mig rätt i sak. Tyvärr finns inga kommunikationer mellan dess olika skattefinansierade myndigheterna utan IVO själva gav mig rådet att gå ut med hela historian i media. När en myndighet som har all fakta och kritiserar en kvinnlig läkare för att förfölja mig med feministiska åsikter, så bryr sig inte det övriga rättssystemet alls om detta utan har fastnat i sitt ställningstagande. Det verkar som det är samma sak för dig och din dotter. Media är inte alltid intresserade om det inte finns oerhört mycket fakta som i mitt fall. Jag kan bara hoppas att du kan få ett stöd av dessa två starka omtänksamma tjejerna i Danmark och kanske med deras hjälpa lösa problemen som du har. De är tuffa och balanserade utan att angripa en man, utan angriper systemet i sig. Det är bara så vi kan hantera hur illa vårt Sverige hanterar våra barn i dag.

Vill du fortsätta dialogen mer privat så hittar du mig på chris.springstrike@icloud.com
Annars så önskar jag dig all lycka och framgång i att skydda din dotter med det civilkurage som ett föräldraransvar i Sverige idag kräver.

Carina

Jag rekommenderar dig med varm hand att gå med i #husfrid. Där finns hundratals om inte tusentals mammor som hamnat i EXAKT samma situation som du, som stödjer varandra och kan ge råd och tröst och litet pepp. Och jag skulle inte rekommendera ett samarbete med ngn av alla de papparättsgrupper som beskyller feminismen för att de blivit av med vårdnaden om sina barn, då jag är ganska säker på att de därmed försöker skyla över verkligheten. Chris Springstrike har ju gått ut hårt här i början av diskussionen med att han minsann har kännedom om vilka som är skyldiga eftersom han har läst nån slags statistik i vilken det skulle framgå vilka som är de flesta anmälarna. Det tyder på att han tillhör en av alla dem som anser att de mödrar som anmäler sia barns fäder för misshandel och incest är de som är de verkliga förövarna eftersom de ju då försöker förhindra barnen att få fortsätta träffa sina pappor. Att det ingår övergrepp i detta umgänge tycks de inte vara förmögna att fästa ngn vikt vid öht.

#husfrid planerar en kommande brett upplagd kampanj i #meetoos efterföljd

Carina

Jag glömde nämna att det fins två olika alternativ; både en sluten och en mer öppen grupp för utsatta mödrar och barn i #husfrid.

Du kan också PM:a mig på Facebook för mer info

Till en början borde alla fäder i samboförhållanden automatiskt bli vårdnadshavare så snart faderskapet är fastställt. Den juridiska skevheten är ju bland annat det som gör att vårdnadstvisterna rakat i höjden i domstolarna. Men hur många kvinnoorganisationer eller #Metoo-rörelser tycker att den jämlikhetsfrågan är viktig?? Inga!!

1. #metoo har inget med vårdnad om barn att göra utan handlar endast om sexuella ofredanden och övergrepp. Mycket underligt tillägg till din kommentar.
2. Alla som bryr sig om jämställdhet bryr sig om pappors rätt i vårdnadstvister och bekymras över hur pappor fortfarande diskrimineras i sådana fall. Jag vet inte vad du menar med "kvinnoorganisationer", men om du använder det som synonym för "feministiska organisationer" så torde de alltså allesammans - eller i varje fall en betydande majoritet - bry sig om de här problemen, då de per definition bryr sig om jämställdhet. (Att pappor diskrimineras i vårdnadstvister är nämligen en parallell effekt till diskriminering mot kvinnor på t.ex. arbetsmarknaden, eftersom den gamla - skadliga, felaktiga - ordningen gör gällande att män skulle vara mindre lämpliga som föräldrar än kvinnor just eftersom man ansåg att män skulle arbeta och kvinnor stanna i köket.)

För övrigt håller jag med om att gemensam vårdnad så fort faderskap fastställts vore en bra ordning. Inte bara i samboförhållanden heller, utan i samtliga fall där fadern är känd borde gemensam vårdnad vara standardförfarande (såvida inte något starkt talar emot det).

Det är riktigt att #Metoo inte direkt har med vårdnad att göra. Men de hör fenomenen (vilket det det funnits åtskilligt av historiskt) har allt för ofta emanerat ut i en aversion mot fäder. Därav också min kommentar.

Du säger "Alla som bryr sig om jämställdhet bryr sig om pappors rätt i vårdnadstvister"!!!! Det är som man tar sig för pannan av den formidabla okunnighet du uppvisar i den frågan. Om du varit i kontakt med socialförvaltningar, kvinnojourer, många kvinnliga advokater och domare - som alla säger sig verka för jämställdhet så borde du ha en större kunskap i frågan. Det är väl dokumenterat att pappor ligger i underläge när de söker gemensam vårdnad och lika rätt till umgänge. Kvinnor skyddar kvinnor i väldigt stor utsträckning och jag har själv bevittnat många fall där socialförvaltningar i samarbete med feministadvokater kokat ihop historier för att pappan inte skall få träffa sina barn.

Så feministiska organisationer är långt ifrån någon garanti att fäder skulle omfattas av någon jämlikhet i vårdnadstvister - tvärtom många arbetar emot jämlikhet i frågan. Det gäller att skilja på vad dessa organisationer säger och vad som verkligen sker. Verkligheten är alltför väl dokumenterad och bevis för ojämlikheten i vårdnadssammanhang är slående.

Kan bara instämma! Den frapperande ojämlikhet i vårdnadssammanhang som kan ses i domstolarna borde verkligen utsättas för ”normkritiskt” tänkande, men inte med feministiska förtecken. Män borde ha en ärlig och jämlik chans med kvinnor i detta sammanhang. Så är tyvärr inte fallet idag.

Instämmer samtidigt som jag personligen tycker att det är viktigt att föra en debatt utifrån barnets rättigheter. Idag är det föräldrarnas rättigheter och smutskastning som avgör en vårdnad.

Det finns en hashtagg #kidstoo Den är den rätta hashtaggen att arbeta utifrån enligt mina värderingar. Det förekommer både män och kvinnor som effektivt spelar spelet i domstolarna för att få som de vill. Även om det är en klart övervägande majoritet kvinnor. Dessa män och kvinnor är inte enligt mina värderingar varken pappor eller mammor. De är enbart egoister tillsammans med sina advokater och vilseledande intyg. Därför är det av största vikt att flytta samtliga pågående vårdnadstvister ifrån dessa domstolarna som enbart kan hantera grova brott. Senare kanske det går att ha specialiserade domstolar för just vårdnadstvister, om dessa nu ens skall behövas med rätt hantering av samhället i god tid.

Den dagen ett barn växt upp och får veta hur barndomen är en falsk illusion av en snäll förälder som senare visade sig vara en egoist. Jag vet många fall hur det vuxna barnet vänder den föräldern ryggen fullständigt, samtidigt som sorgen är enorm för att ha missat hela barndomen med den andra föräldern som så grovt förtalades i en meningslös vårdnadstvist.

Nils! Vill du vara så snäll att lägga fram de faktauppgifter du har till grund för dina tvärsäkra påståenden att pappor skulle vara mer diskriminerade i vårdnadstvister än mammor i dagens läge och att detta i så fall skulle ha sin grund i ett feministiskt normkritiskt tänk. Det finns inget feministiskt normkritiskt tänk som postulerar att enbart kvinnor skulle vara lämpliga som vårdnadshavare. Det är ju precis tvärtom en gammal förlegad patriarkal idé. Så underligt att ni alla är så totalt oinformerade om feminismens mest grundläggande idéer och påverkan på svensk lagstiftning och hur de ser ut etc. Ni som uppvisar ett sånt rättspatos och verkar vara så noga med att allt ska gå rätt och riktigt till och att man ska hålla sig till sanning istället för lögn i så viktiga sammanhang som dessa som rör våra barns väl och ve !

Förstår inte vad du klagar över Mats!. Pappalagen ger ju även fäder fulla rättigheter nuförtiden enligt som följer:

”Gifta föräldrar har automatiskt gemensam vårdnad om barnet. Är de inte gifta står barnet under moderns vårdnad. Föräldrarna kan dock anmäla till Skatteverket att de vill ha gemensam vårdnad. Vanligen görs det i samband med att faderskapet bekräftas hos socialnämnden. Skiljer sig föräldrarna fortsätter den gemensamma vårdnaden utan att en myndighet behöver fatta beslut.”

Jag är feminist och har varit så i hela mitt liv och aldrig hört talas om eller sett exempel på den "aversion mot fäder" som du falskeligen och totalt urskillnings- o grundlöstlöst beskyller allt och alla för från #meetookampanjer till socialförvaltningar och advokater att hysa. Tvärtom är det ju just feminismen som verkat för att föräldrar ska dela på vårdnaden också ifråga om pappamånader etc etc och feministerna har även fullt ut stöttat pappalagens införande 98.

Så det finns ingen logisk eller faktagrundad anledning att dra slutsatsen att pappors underläge i vårdnadstvister skulle bero ”feministiska organisationer” infiltrering i myndighetsutövningen på ett sätt som skulle resultera i en diskriminering av män pga kön.

Att det däremot är ett faktum som inga kan betvivla, är att det finns tusentals med mödrar och barn som fått sina fall helt kriminellt behandlade i rätten, genom att vårdnaden närmast rutinmässigt tilldöms pappor som är misshandlare och / eller tom gjort sig skyldiga till incest eller att ha mördt deras mödrar mitt framför näsan på dem, medan mödrarna fråntas densamma och / eller bötesbeläggs eller döms till fängelsevistelse pga att de tvingats fly och gömma sig på hemlig ort eftersom de inte erhållit skälig hjälp från samhället att skydda sina utsatta barn. Dvs de ansvariga myndighetsutövarna agerar ju därmed hallickar åt förövare och borde självklart tilldelas sitt rättmätiga straff och sättas bakom lås och bom

I de kampanjer på nätet som följer på #meetoo och som istället tar fasta på våld i nära relationer som jag nu kunnat ta del av, radas den ena mer bedrövliga historien upp efter den andra av kvinnor och barn som fått sina liv totalt förstörda pga att personal inom socialförvaltning och rättsväsende dömer just efter den slentrianmässigt fördomsfulla idé från 1800-talet, som du nu också gör dig till tolk för, nämligen att feminister (=kvinnor i största allmänhet) skulle hysa aversioner mot fäder. Finns inte någon enda form av vetenskaplig grund till denna ytterst förlegade uppfattning om mödrar sen anno dazumal grundad på diverse gammalt patriarkalt hokus pokus om deras antagna specifika beskaffenhet som ett slags lägre utvecklade och mindre trovärdiga varelser än män; fulla av penisavvund, hat och hämndlystnad mot det överlägsna könet.

Tvärtom vill naturligtvis kvinnor ha så mycket avlastning från hjälpande händer i vårdnaden om barnen som möjligt eftersom det faktiskt är väldigt jobbigt att vara ensam om den.

Om kvinnor som befinner sig på kvinnojourer däremot råkar hysa aversioner mot män finner jag dock det helt förståeligt. Det finns ju nämligen en nog så godtagbar anledning till de befinner sig just där. Hur kan det vara så svårt för somliga att fatta, hysa medkänsla och respekt inför?

Och jag vill än en gång understryka att det är just feminismen som till skillnad från de tidigare patriarkala värderingarna JÄMSTÄLLER kvinnor och män och betraktar dem som lika viktiga vårdnadshavare båda två - medan det tvärtom är den gamla traditionellt patriarkala som står för uppfattningen att det bara är kvinnor som passar till omsorgsarbetet med barn. (Fast det är fadern som i egenskap av sin högre auktoritet som ska stå som den rättmätiga ÄGAREN till barnen)

Du är nog ganska felinformerad. Det finns ingen "pappalag". Att fäder har "fulla rättigheter" stämmer inte alls med verkligheten. Antalet vårdnadstvister har fördubblats det senaste decenniet och det är fäder som till största delen försöker få en rimlig kontakt och inflytande över sina barn. Familjerättsbarometern som genomförs Legally yours pekar bland annat på detta. Samtidigt konstateras att förtroendet för de sociala myndigheterna minskar bland annat p g a "mammapartiskhet".

Det finns oerhört mycket dokumentation om hur fäder missgynnas i domstolar, socialförvaltningar m m. När det gäller vårdnadstvister har inte feminismen gjort Sverige ett dugg mer jämlikt! Det är bara att läsa på Gunilla Madegård!

Att barnets rättigheter kränks så öppet i domstolarna idag är chockerande. Domaren i min vårdnadstvist (som fortfarande pågår) förklarade för mig att domstolen enbart hanterar barn som att de vore pengar. Jag ställde frågan om barns rättigheter där mamman tog barnet för fjärde gången - tog för att på så sätt lyckas i en vårdnadstvist. Tog barnet trots avtal med familjerätten och socialtjänsten, om att umgänget skulle vara 50/50, liksom vårdnaden Dock passade detta inte mamman utan då tog hon barnet och begärde med falska läkarintyg (ja mamman kamrat är läkare och IVO har gett mig rätt i sak tillsammans med samtliga vårdinrättningar).
Att en domare då ger interimistiskt allt umgänge till mamman och vårdnaden enbart för att som han sa "-Nu har mamman liksom tagit alla pengar, så nu får vi se hur mycket du kan få tillbaka."

Min egen mamma har som ansvarig på Rädda Barnen i Västsverige haft utbildning för domare i hur barnets rättigheter fungerar. Denna domaren har aldrig förstått att barnets rättigheter kommer före den som har tagit ett barn för att få som hon ville. Att jag dessutom fick svaret "- Barnkonventionen som svensk lag är enbart en politisk populistisk sak, och kommer aldrig att gälla i en svensk rättssal." chockade mig igen. Detta svaret fick jag på fråga om inte barnkonventionen och dess skrivelser har någon betydelse i det svenska rättsystemet.

Jag har inte sett min dotter på länge, eller rättare sagt hon har inte fått veta att hennes pappa lever. Då hon togs ifrån sin pappa under omständigheter som har gett henne en svår traumatisk upplevelse. När en kvinnlig läkare helt sonika skickar fram sin storvuxne man och tar dottern ifrån mig samtidigt som han stryper mig under mitt umgänge enligt avtal bara 6 veckor tidigare. Allt för att de då var två som kunde vittna emot mig när polisen tillkallades. Inget händer då en pappas ord och en pappas fakta inte betyder något alls. För trots att polisen fick alla fakta så "orkar" de inte läsa igenom den utan lyssnar på en läkare som har en hög trovärdighet. En läkare som i efterhand IVO (socialstyrelsens tillsynsorgan) startade egna utredningar på just pga av hur hon har betett sig.
IVO gav en mycket allvarlig kritik genomgående i allt. Fakta visar tydligt hur läkaren tillsammans med mamman mycket detaljerat planerade överfallet och sedan använda allt i vårdnadstvisten tillsammans med dessa vidriga falska intyg.

Att sedan läkaren aldrig har träffat mig eller ens läst mina journaler, gjorde att IVO ville ta och göra en anmälan till HSAN. Då står det att läkaren lovade att aldrig göra så mer, för utan sin läkarlegitimation faller hela hennes goda rykte.

Oavsett detta så struntar domstolen i att alla de intygen som mammans advokat lämnade in är fabricerade för att mamman skulle vinna i en sjuklig tvist. En tvist om ett barn...!!! Ett sjukare samhälle har jag aldrig hört talas om. Hur kan en tvist hanteras i en domstol när en domare inte kan läsa eller höra innantill. Tydligen har vi domstolar som inte skall ha med våra barn att göra överhuvudtaget. Låt oss istället ha domstolar som enbart hantera barnets rättigheter istället för en domares rättighet. Domarens rättighet att förstöra ett barns barndom. En barndom som båda mina andra två tidigare barn aldrig har sagt annat än att den var fantastisk. Där vi är skilda men samarbetar i alla lägen för barnens bästa.

Vi gick aldrig till en domstol. Vi såg enbart till barnets bästa. I början flyttade vi fram och tillbaka till en annan lägenhet vi hade hyrt. För barnen att skulle bo kvar, och aldrig vara involverade i våra svårigheter. Så våra barn levde ostörda i flera år, tills vi delade 50/50.

Hur kan då den som tar ett barn alltid får rätt att sedan ansvara för att barnet skall få träffa sin pappa. Aldrig att detta har hänt. Istället flyr mamman över 100 mil när IVO kom fram till att alla intygen är bluff och båg. Något som även socialtjänsten sett två år tidigare. Då de slutade att lyssna på mamman. Varför har vi en domstol med inkompetenta jurister...???

Jag ser fram emot en förening där man har en överenskommelse med vite att aldrig gå till en domstol med ett barns barndom. Detta går, och troligen är det bara så vi kan få in barnkonventionen som en lag i Sverige. Eftersom domare påstår att detta bara är populism ifrån våra folkvalda politiker. Detta bryr sig inte domaren om utan fortsätter att jämföra barnets rättigheter med pengar.

Jag välkomnar alla debatter i ämnet. Jag har samlat fakta och inspelningar etc ifrån hela det offentliga systemet som hanterar ett barns barndom. Ingen vet vad barnkonventionen säger när det verkligen gäller. Kanske att det är därför de lär ut barnkonventionen till små barn.

Då kan barnet idag inte hävda de rättigheterna som de har lärt sig, såvida de inte alltid har rätten till en egen advokat.

Cris Springstrike Hoppsan förlåt! Såg inte detta inlägg förrän nu. Du har också drabbats av en rättsskandal som heter duga. Och jag har funderar i precis samma banor som du om att bilda ngn slags organisation eller förening som ser till att systemet bojkottas i fråga om tvistemål om barn, eftersom jurispersonal vägrar att skaffa sig erforderlig utbildning uppdaterad efter barnkonventionen. De behärskar ju inte ens grunderna för hur enkel rättsskipning ser ut genom att följa lag och rätt. Jag har tagit del av så många fall liknande ditt nu att jag är minst lika chockad som du. Men vi är numera 3000 medlemmar i den uppföljning till #meetoo som handlar om våld i nära relationer och det eftervåld som myndighetsutövningen utsätter dem för som redan blivit berövade allt. Gå med i #husfrid på Facebook du också så kämpar vi tillsammans för att göra något åt eländet. Det finns även flera män som är medlemmar i vår kampanj så det är inte alls enbart kvinnor som blivit oförtjänt drabbade.

Många barn har längre efterfrågat mer "normkritiskt tänkande".

Något reformerande måste göras! En haverikommision borde tillsättas.

"Psykisk ohälsa hos barn i åldern 10-17 år har ökat med över 100 procent på tio år. För unga vuxna, 18-24 år, är ökningen närmare 70 procent. De alarmerande siffrorna presenterar Socialstyrelsen idag i en ny rapport om utvecklingen av den psykiska ohälsan hos barn och unga, åren 2006-2016."

http://www.socialstyrelsen.se/…/kraftigokningavpsykiskohals…

Detta visar att den socialdemokratiska välfärdsstatstypens strävanden efter självständighet för medborgaren och begränsat beroende av familjen, där grundtanken är individens väl och ve skyddas av staten snarare än av familjen inte fungerar utan är direkt skadlig för barn.

De barn som nu allvarligt far illa i samhället med psykisk ohälsa som följd var alltså 0-7 år när de socialdemokratiska reformerna genomfördes. De kan därför som grupp anses respresenera utfallet av socialdemokraternas skadliga politik för våra barn.

Det finns alltså de belägg som krävs för att nedmonteringen av rättssäkerheten (En modern rättegång) av socialdemokraterna 2006 (Göran Persson och justitieministern Thomas Bodström) och vårdnadsreformen samma år, av samma personer, har orsakat 10 000-tals, kanske 100 000-tals barn svårt lidande.

Skyddet för våra barns familjer måste återupprättas!

Därför måste dessa alarmerande siffror över våra barns hälsa och utveckling, det faktum att de alllvarligt far illa bli 2018 års valfråga! Våra barns trygghet och rätt till sina familjer är vår framtid!

Barn får inte som idag vara en handelsvara och en miljardindustri.

Enligt min mening är det inte rimligt att något av de partier som under de senaste 10 åren antingen själva suttit vid makten eller haft chans att ta makten men inte gjort det, på nytt ges chansen att förstöra våra barn ännu mer och under ytterligare fyra år.

Därför måste 7-klövern en gång för alla avsättas!

Och därutöver finns allt stöd man kan önska sig i form av vetenskapliga studier.

Inom forskningen har det senaste åren kommer flera vetenskapliga studier som omkullkastat tidigare myter om vad som är barns bästa, och uppmärksammar barns behov, inte minst av sina pappor för att erhålla en gynsam hälsa och utveckling.

Antingen är man för det våra barn utsätts för idag eller så är man emot. Är man emot det röstar man inte, enligt min mening på något av de partierna som idag är ansvariga för våra barns alarmerande hälsa och utveckling eftersom det är en röst på att våra barns hälsa och utveckling även fortsättningsvis allvarligt ska skadas.

Det här stycket ur SOU 2017:6 Se barnet! är intressant.

”Mellan åren 2006 och 2015 har antalet inkomna mål ökat med (6 185- 3 108=) 3 077 mål. Ökningen motsvarar (3 077/3 108=) 99 procent. Om man däremot räknar bort målen där socialnämnd är sökande eller kärande är ökningen av antalet inkomna mål mellan åren 2006 och 2015 (4 166-2 822=) 1 344 mål. Ökningen motsvarar då (1 344/2 822=) 48 procent. Detta är intressant eftersom mål där socialnämnd är sökande eller kärande som sagt inte är tvister mellan föräldrar. När man diskuterar i vilken utsträckning antalet vårdnadsmål i domstol har ökat är därför ökningen om 48 procent mer relevant.”

Dels kan vi konstatera att de finns ett närmast linjärt samband mellan hur antalet vårdnadmål ökat i förhållande till antalet barn i åldern 10-17 år som mår psykiskt dåligt enligt Socialstyrelsens rapport. Socialstyrelsen som via socialdepartementet lyder under regeringen (en socialdemokratisk regering) kan självfallet inte uppge att barns ohälsa beror på regeringens politik. Det vore att skjuta sig själv i foten.

Man kan också konstatera att utredningens ambition angiven i rubriken att ”Se barnet!” inte gäller alla barn.

Detta eftersom att utredaren utan att uppge varför antar att de 52% av barn som är föremål för vårdnadsmål där en socialnämnd är sökanden eller käranden inte är intressanta att diskutera utifrån i vilken utsträckning antalet vårdnadsmål i domstol har ökat.

Dessa barn omfattas alltså inte av utredarens ambition. Någon ambition att se även dessa barn tycks inte finnas. Detta är tyvärr helt i linje med den socialdemokratiska ideologin om barnets begränsade beroende av familjen, där grundtanken är att individens väl och ve skyddas av staten. Och eftersom det finns en inbyggd mekanism i lagstiftningen som säger att staten inte kan misslyckas kan antagligen inte heller dessa barn må dåligt.

Vill man åstadkomma en förändring för våra barn måste man börja med att se orsak verkan av varför vi har de system vi idag har. Att låta samma klåpare som tidigare haft makten sitta kvar och hoppas att de ska göra om men göra rätt, är att kasta pärlor efter svin.

Jag föreslår att en haverikommision tillsätts med det naturliga målet att barnet ska ges rätt till båda sina biologiska föräldrar och att det rådande kommunala monopolet på barnets bästa, där barnets bästa i praktiken avgörs av lekmän (fritidspolitiker) skrotas.

Tack för ditt inlägg Ola!
Jag har sett att det förekommer lekmän både i rättssystemet, inom familjerätterna, inom socialtjänsten och vården. Hur det ens är möjligt för en domstol att ta ett beslut på torftiga underlag som innehåller mängder av direkta felaktigheter, är för mig en gåta. Detta är så vanligt idag att det är en skam för Sverige att kalla sig en rättsstat.

För att få till en förändring ser jag enbart möjligheter att starta en privat domstol, dvs en ekonomisk förening där samtliga har ingått ett specifikt avtal. Jag är mer än övertygad om att med rätt incitament kommer de flesta barnfamiljerna att ingå i sådana lokala ekonomiska föreningar. Så kommer barnen snabbt ifrån denna illa hantering som sker inom domstolsväsendet idag.

Att olika personer inom socialtjänsten gör fel, liksom inom övriga omsorgen, gör att vi måste kunna lita på vårt rättssystem. Detta är svårt att göra då det finns barn som har skiljts ifrån sina biologiska föräldrar med felaktiga underlag. Att utan korrekt fakta döma till interimistiska umgängen och/eller vårdnad, är för ett barn senare i vuxen ålder en stor sorg att se tillbaka på. Att inte ha ett barnperspektiv i samhället idag är tragiskt, men att de vi skall förlita oss på (så som det amerikanska folket gjorde) i olika övertramp emot de mänskliga rättigheterna gör att folkets förtroende för dessa institutionerna fullständigt på sikt demoleras. För barnens skull hoppas jag sannerligen att det finns de advokaterna som kan verka för att skilja samtliga vårdnadstvister ifrån det befintliga rättsystemet. Som sagt - det har havererat och en komission borde omgående tillsättas, men tills den är klar bör alla dessa befintliga tvister omgående flyttas över till säkrare instanser för att säkerställa att inga fler interimistiska beslut tas.

Ser fram emot att nå upp till en politisk debatt på sikt. Dock har inget parti barnets främsta på sin agenda. Hade den funnits hade vi minskat den psykiska ohälsan och ökat vårt "lycka-index" i Sverige.

Chris Springstrike Att sitta här och utan minsta faktaunderbyggnad och / eller vetenskapligt stöd dra politiska växlar på den ökande ohälsan till förmån för en gammal patriarkal familjelagstiftning och rättsskipning för långt utöver ämnet i förevarande debattartikel. Ökad ohälsa i dessa sammanhang kan med större fog antas ha sin grund i den borgerliga politik som fört ut de skattemedel ur landet som hade kunnat borga för kvalitén på skolan och omsorgen och en acceptabel storlek på barngrupperna på dagis.

Här är du är den enda som kommer med de verkligt relevanta påtalandena i förhållande till sakfrågan för diskussionen. Ja - håller verkligen med om att det är närmast obegripligt hur domstolarna i detta land kan ha skam i kroppen att låta oss skattebetalare stå för deras rent kriminella hallick-verksamhet att frånta mödrar vårdnaden om sina barn på utredningar som enbart bygger på förtal och / eller gammalt skrock om sådana varelsers "aversion mot fäder" - PAS och liknande strunt. Och du har helt rätt i att detta är så vanligt idag att det är en skam för Sverige att kalla sig en rättsstat.

I fråga om att låta barnkonventionen ligga till grund för rättsutövning åberopas rent vetenskapliga skäl. Men var finns noggrannheten om den vetenskapliga grunden när domstolarna fortfar att rätta sig efter den amerikanske psykiatern R. A. Gardners hokus pokus om PAS - dvs att mödrar skulle ha en notoriskt behov av att hindra sina telningar att umgås med sina fäder. Eftersom han ju i egenskap av pedofil hade intresse av att tillse en obegränsad tillgång på presumptiva pedofili-offer passade ju den teorin som hand i handske. Men det är kanske dags att nämna saker vid deras rätta namn och kalla en spade för en spade. En rättsskipning som vilar på en sådan grund gör ju sig skyldig till ett av de värsta brott som finns; nämligen att agera hallick att pedofiler.

JA, så det är alltså uppenbart att det är hög tid att skrota systemet. Det blir oerhört dyrt i längden att fortlöpande under resten av deras liv försöka lappa ihop de trasiga offren för denna brottsliga barnmisshandel i samhällets tjänst.

Att ansvariga politiker och nyndighetsutövare skulle äga förmåga till normal medmänsklig empati och inlevelse med våra allra minsta värnlösa och mest skyddslöst utsatta och / eller att åtminstone för deras del se till lag och rätt är uppenbart alldeles för mycket begärt.

En psykisk ohälsa har många olika grunder. En är att vi inte värnar om våra barns barndom. Att det är mödrarna som är vanligast förekommande i just dessa rättssammanhang kan jag bra beklaga.

Att ta en ställning för en mamma eller en pappa skapar ett ställningskrig mellan två kön. Ett sorts raskrig där ingen förstår den andre. Om det nu handlar om pedofiler eller om psykiskt tvång, har inget med vårdnadstvisterna att göra. Dessa avarter skall alltid beivras i extremt tidigt skede. Att detta sedan används i en del vårdnadstvister gör att dessa argument aldrig hör hemma i en vårdnadstvist. Det är i andra sammanhang som dessa vidriga handlingar skall beivras.

Jag ser en ilska emot männen i allmänhet. Varför inte angripa de kvinnorna som kallar sig mammor och tar barnen för att de vill inte förlora ett sorts ställningskrig.

Jag står för att ett barn alltid har rätten till båda sina biologiska föräldrar. Kanske att vi kan minska ohälsan som en av de vinsterna som kan göras. Vi vinner aldrig ett barns trygga barndom genom att ta ställning för det ena eller det andra könet. Det finns bara en väg, den att ett barn alltid har rätten till en trygg och utvecklande barndom. Då finns det aldrig ett utrymme att göra ett barn otryggt. Ett säkert sätt att skapa en otrygg barndom är att börja ta barnet och sedan stämma den andre föräldern för något som aldrig har hänt. Detta barnet har senare i livet kanske fått läsa i pappren att en förälder beskylldes för just pedofil. Jag har själv hört vuxna barn som tagit ett fullständigt avstånd i från den föräldern som beskyllde den andre för sådant som aldrig har hänt. Ett barn på 10 år som i detta fallet, ville aldrig mer veta av sin mamma. Är det då lämpligt att förstöra ett barns barndom genom att ta upp fullständiga falsarier som argument för att förstöra ett barns barndom. Här finns ett mörkertal som är enormt, just för att märkliga påståenden dyker upp i dessa vårdnadstvister.
Det finns både fäder och mödrar som har förgripit sig på sina barn. Dessa svårt sjuka individer skall aldrig ha barn. Det är dessa som grupp som skall beivras med alla de medel som idag slösas bort i tvister med olika påståenden om än det ena och än det andra. Allt för att en part stämmer den andra och att rättsystemet fungerar så att den som angriper först med flest rena lögner är också den som vinner.

Det finns alltid en väg för att beivra alla de som är förövare, men det finns ingen väg idag för att den som blir angripen och är omtänksam om barnet skall bli trodd i en domstol med enbart retoriken som bas. Här har politiken och juridiken samma både historia och bas. Den som tror att en politiker alltid gräver efter enbart sanningen är nog inte skapt ännu. Samma sak med juridiken. En retoriker som vrider och vänder på fakta för att ett barn skall få hela sitt liv förstört. Antingen genom att enbart ha en förälder, eller ha båda två varav en förgriper sig på barnet. Antingen sexuellt, kränkande, med våld, nedlåtande, smutskastande om den andre föräldern. Det finns många sätt att förstöra ett barns barndom.
Vi behöver omgående ta bort samtliga vårdnadstvister ifrån domstolarna. Tillsätta en haverikommission samtidigt som samtliga vårdnadstvister flyttas. Kanske till en helt ny inrättning som bara arbetar med medling och förebyggande åtgärder. Där samtliga enbart fokuserat på barnets rättigheter, och fullständigt struntar i gamla förlegade juridiska påfund och praxis. Barnkonventionen räcker som den enda lagen, och den ger barnet alla sina rättigheter till en trygg och utvecklande barndom. Då är det barnets rättigheter som gäller.

Chris Springstrike. Dina svar utgör en stor besvikelse. Hade väntat mig mer av dig än att ägna spaltkilometrar åt att slå in öppna dörrar genom att om och om igen liksom försöka övertala MIG att upphöra att könskriga mot män, vilket jag aldrig har gjort och jag känner inga andra kvinnor som gör det heller.

Vad jag framför allt har reagerat på i mitt möte med alla dem som råkat ut för den katastrofala rättsrlöshet i dessa sammanhang som du själv påtalar, är precis raka motsatsen till en verklighet som skulle favorisera mödrar på fäders bekostnad. För till 98 eller 99 % är det MAMMOR som blir av med sina barn antingen till deras förövare till fäder eller till olämpliga HVB-hem eller fosterföräldrar. Det är fråga om TUSENTALS mödrar som uppenbarligen är helt vanliga skötsamma välutbildade kvinnor utan drog- eller alkoholproblem eller annat och de har kunnat visa dokument som alla visar samma form av rättsröta, slarv, arrogans, ignorans och en likgiltighet som gränsar till sadism, inför och deras oerhörda lidande, när de ser sina barns liv bli förstörda.

Så att det finns en ilska mot män hos alla dessa kvinnor förvånar föga, som efter att de och deras barn har blivit utsatta för misshandel, våldtäkt och incest, utöver det utsätts för samma misshandel av samhällets myndighetsutövning som ett slags dubbelsbestraffning som knäcker dem och deras barn totalt.

När du skriver att "Det finns alltid en väg för att beivra alla de som är förövare" visar du på din totala aningslöshet. Jag föreslår därför att du går med i #husfrid så att du en gång för alla kan befria dig från missuppfattningen att det skulle MÄNNEN i detta land som bemöts med avoghet och misstro i vårdnadstviser. Det finns visserligen enstaka sådana exempel, men de utgör en droppe i havet.

Uppenbart struntar du i barns hälsa och utveckling till förmån för kvinnors extrema kontrollbehov över barnen. Vad gör det dig att 100 000 tals barns hälsa och utveckling allvarlig far illa?

Åsikter på det här forumet förväntas vara någorlunda genomtänkta och välgrundade. Att skylla barns ohälsa på män när bara 6% av våra barn bor hos sina pappor saknar naturligtvis verklighetsförankring.

När ska mammor börja ta ansvar för sin egen omsorg om sina barn?

Ola! Vill du vara så vänlig att citera det uttalande vari jag skulle ha skyllt barns psykiska ohälsa på män, samt redovisa den statistik du har till grund för att det endast är 6 % av Sveriges barn som bor hos sina pappor och de faktauppgifter du besitter som grund för ditt antagande att dessa snedförhållanden skulle bero på "kvinnors extrema kontrollbehov överbarnen". Varifrån skulle ett sådant extremt kontrollbehov komma ovh vad finns det för vetenskapliga undersökningar till grund för deras existens?

Och jag ser inte heller att du kan grunda din uppfattning om mödrars bristande ansvar för sin omsorg av sina barn på något annat än ditt eget högst privat personliga subjektiva tyckande.

Så ja tack - gärna litet mer genomtänkta och välgrundade åsikter än så på ett forum som detta. Det önskemålet är jag den första att instämma i.

Gunilla Madegård du har skrivit 12 svar som direkt angriper att pappor upplever att dom och deras barn är diskriminerade (jfr bådas rätt till privat och familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen). Du framstår i mina ögon som en feminist som företräder kvinnans intressen av barnet framför barnets intresse av båda sina biologiska föräldrar, och absolut inte en person som är för jämstäldhet och barns rätt till båda sina biologiska föräldrar (vilket i sin tur är ett övergrepp gentemot barnet). Att pappor är minst lika viktiga som mammor för barns långsiktiga hälsa och utveckling visar världens största metastudie på området.

http://www.doktorn.com/artikel/pappas-k%C3%A4rlek-viktigt-f%C3%B6r-barns...

Här kan du läsa studien som är världens största metastudie på området (based on 68
studies involving 19,511 respondents from 22 countries on five continents)

http://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1088868311418986

Exempel på myter runt barn som antaligen skapats av kvinnor för kvinnor är att barn blir stressade av varnannan veckas boende. Detta framförs som argument i princip i varenda vårdnadsmål. Myten styr barnens rätt till förskola i alla de fall separationen mellan föräldrarna ske i låg ålder och bor en bit ifrån varandra. Det heter då att det inte är barnets bästa att ha två förskolor för att barnet blir stressat. Men barnets behov av fysisk tillgång till båda sina biologiska föräldrar följer naturlagar så mycket starkare än politiska idelogier och vansinne. Därför är denna studie inte minsta förvånande för mig och antagligen inte heller för den stora mängd pappor som utan att sakliga godtagbara skäl har förelegat har stängts ute från sina barns liv.

I somras kom en ny studie som omkullkastar den myten och det blev vetenskapligt belagt att barns självkänsla blir lika bra hos barn som bor varannan vecka med sina föräldrar, som barn som bor tillsammans med båda sina föräldrar.

http://www.publichealthjrnl.com/article/S0033-3506(17)30146-4/pdf

Nu är det din tur Gunilla Madegård att visa någon studie som visar att dessa studier är fel?

Att vägra barn kontakt med sin ena biologiska förälder såsom (nästan uteslutande mammor) gör gentemot barnet och fadern för att mamman har kontrollbehov över barnet (ofta för att själv må bra) är per defintion psykisk barnmisshandel.

Alla som utsätts för övergrepp orsakas självfallet skador, vilket bekräftas av Socialstyrelsens rapport över barns alarmerande psykiska ohälsa.

Ola.

Jag bad dig citera de uttalande vari jag skulle ha skyllt barns bristande hälldas på män, och precis som väntat kunde du ju inte det. Av den enkla anledningen att ju helt enkelt inte existerar några sådana.

Men det försöker du täcka över genom att istället anklaga mig för ngt helt ANNAT, nämligen att jag skulle ha skrivit ”12 svar som direkt angriper att pappor upplever att de och deras barn är diskriminerade (jfr bådas rätt till privat och familjeliv enligt artikel 8 Europakonventionen).”

Detta utgör är ett väldigt anklagande skuld och skamberläggande sätt att påtala det enkla faktum att jag på goda grunder enbart använt mig av min mänskliga rättighet att ifrågasätta den verklighetsbild som frammanas av fanatiska papparättsaktivister som ser sig som offer för feministspöken i varenda buske ute i ärendet att frånta dem deras hävdvunnas rätt att att utöva sitt patriarkala fadersdöme.

Och istället för att hålla dig till sak och de frågor jag ställt om vad du har för fakta och vetenskap till grund för antagandet om ”kvinnors extrema kontrollbehov” och därtill kollektiva skuld - skambeläggande av ”mödrars bristande ansvar för omsorgen av sina barn” - kör du bara vidare i de väl upptrampade spåren av skuld o skambeläggande av ”feminister” som bara ser till sina egna intressen och inte barnens rätt till sina båda biologiska föräldrar, trots att jag inte på något enda ställe ifrågasatt denna rätt.

Jag är altså inte i behov av metastudier som påstås bevisa teser som inte går att bevisa; som tex att pappor skulle vara precis lika viktiga som mödrar för barns psykiska hälsa. Man behöver inte läsa mer än ngn enstaka bok för nybörjare i vetenskapsteorins ABC för att fatta såna enkla grejor som att vad såna undersökningar kan visa är bara eventuella samband men inte orsak verkan-förlopp. Andra studier skulle kunna visa ngt helt annat med ett annat metodologiskt angreppssätt och i en annan miljö eller kultur än vår västerländskt patriarkala.

Och för det andra finns det ingen anledning att förelägga mig en sådan studie istället för de jag efterfrågat, eftersom jag aldrig motsatt mig idén att pappor skulle viktiga för barns psykiska hälsa. Bara att de skulle vara VIKTIGARE för den än mödrar och att de skulle vara hälsosamt för barn att tvingas till umgänge med fäder TILL VARJE PRIS, också när de hämtas gallskrikande med polishjälp till fäder som förgripit sig på dem!

Därefter går du raskt vidare till nästa stickspår så långtifrån ämnet som man kan komma och som jag aldrig uttryckt några åsikter om, nämligen frågor om det fördelaktiga med veckovis boende, men som jag av allt att döma ska ställas till svars för i egenskap av kvinna, eftersom sådana per defintion antas skapar vissa ”myter”.

Jag delade själv vårdnaden om mitt barn med hans pappa då vi hade veckovis boende så jag har aldrig haft ngt emot det.

Så som sagt var; det skulle vara tacknämligt om du kunde hålla dig till sak istället för ditt eget högst subjektiva hittepå om hur kvinnor håller sig till myter istället för fakta och vetenskap och deras ”extrema kontrollbehov” etc etc.

Rättelse: Så här skulle det stå i första stycket:

"Jag bad dig citera de uttalande vari jag skulle ha skyllt barns bristande hälsa på män, och precis som väntat kunde du ju inte det. Av den enkla anledningen att ju helt enkelt inte existerar några sådana."

Du skriver om dig själv att "Jag är altså inte i behov av metastudier som påstås bevisa teser som inte går att bevisa; som tex att pappor skulle vara precis lika viktiga som mödrar för barns psykiska hälsa."

Du vet alltså bäst? Du vet bättre än alla experter i alla länder och alla kontinenter?

Vad har du för examen för denna avundsvärda förmåga?

För mig framstår ditt sätt att argumentera inte som feministiskt i den bemärkelse feminism påstår sig vara för jämlikhet, utan även tydligt narcisistiskt. Du förkastar vetenskapliga belägg till förmån för din egen subjektiva uppfattning. Du visar påfallande lite engageman i barns alarmerande psykiska ohälsa. Att 100 000 tals barn under stora delar av sin uppväxt är indragna i mångåriga vårdnadsmål skyller du rakt av på pappakollektivet i grupp. PAS förkastar du trots att problemet för barnen är så stort att man i England övervägera att straffa föräldern som försöker vända barnet mot den andra föräldern. (https://www.thesun.co.uk/news/4940695/divorcing-mums-and-dads-could-be-b...) Låt mig gissa, du vet såklart bättre än alla i England?

Du kanske inte är medveten om din egen framtoning där du gör gällande att du vet bättre än precis alla andra, och grunden som jag förstår dig är din politiska åskådning, feminism? Inbegriper den också ett hat mot patriarkatet och ett hat även män?

Anonym, du är så arg fast jag tror att inte du läste hela Gunillas inlägg eller så misförstod du det hela. Här kommer en citat från samma inlägg: "Och för det andra finns det ingen anledning att förelägga mig en sådan studie istället för de jag efterfrågat, eftersom jag aldrig motsatt mig idén att pappor skulle viktiga för barns psykiska hälsa. Bara att de skulle vara VIKTIGARE för den än mödrar och att de skulle vara hälsosamt för barn att tvingas till umgänge med fäder TILL VARJE PRIS, också när de hämtas gallskrikande med polishjälp till fäder som förgripit sig på dem!"

Tack för din korrekta iakttagelse att Anonym, på samma (avsiktliga?) sätt som de övriga papparättshaverister som hänger omkring här på kommentarsfälten i Dagens Juridik mest dygnet runt för att dra samma visa om den feministiska komplott de gör sig till offer för som enbart existerar i deras fantasi och som de tutat ut nu i snart 20 års tid.

Tvärtom mot deras egna konservativt patriarkala värderingar är det ju just feminismen som bjudit in dem att dela föräldraskapet 50 / 50 med mödrarna, fast inte som deras förövare och patriarkala hustyranner utan som jämställda ansvariga vårdnadshavare. Ett faktum som de dock inte själva riktigt tycks ha klart för sig utan verkar tvärtom leva i den falska föreställningen att denna feministiska politik skulle garantera alla fäder 50 / 50 delning av föräldraskapet oavsett.

Men någon sådan feministisk politk har aldrig bedrivits på de traditionellt manliga domänernas områden så att det tex det skulle ha röstats in 50 / 50 kvinnor till bolagsstyrelser som inte har minsta lilla utbildning eller fallenhet för de problemställningar som där avhandlas.

Rättelse: Så här skulle det stå i första stycket:

"Tack för din korrekta iakttagelse att Anonym, på samma (avsiktliga?) sätt som de övriga papparättshaverister som hänger omkring här på kommentarsfälten i Dagens Juridik mest dygnet runt för att dra samma visa om den feministiska komplott de gör sig till offer för som enbart existerar i deras fantasi och som de tutat ut nu i snart 20 års tid - grovt har missuppfattat min utsagor."

Anonym

Om du läser min text igen kommer du att se att det jag hävdar är inte att pappor inte skulle vara viktiga för sina barn, utan att de studier som vb hänvisar till inte kan bevisa ngt i den vägen utan enbart påvisa vissa SAMBAND. Och det är liksom allmängods att känna till för dem som har tagit del av grundkursen i vetenskapsteorins ABC, vilket alltså är uppenbart att inte heller du har gjort, men ändå så typiskt utser dig till ett slags "vetenskapens försvarare" gentemot mig, som faktiskt till skillnad från dig har genomgått en mycket gedigen kurs i forskningsmetodik.

Och nej mitt feministiska engagemang omfattar INTE någon skyldughet att försvara ALLA fäders rätt till vårdnaden om sina barn, eftersom jag på mycket goda vetenskaplia grunder anser det vara skadligt för barn att med statens förlängda arm hämtas med polishjälp till förövare därför att man under inflytande av PAS-teorin dragit slutsatsen att det är mödrar notoriska ovilja att låta sina barn umgås med sina fäder som påverkat dem alltför negativt för att rätt kunna uppskatta de pedofila övningarna.

PAS har aldrig åtnjutit minsta vetenskapliga respektabilitet och det borde varje normalt funtad människa begripa eftersom den är tillkommen av en man som pgra sina egna pedofila böjelser hade ett behov av att misstänkliggöra mödrars behov av att skydda sina barn från de perversa övergrepp som han ansåg att de bara mådde bra av. Så istället för att ta barns starka ovilja att tvingas till fortsatta övergrepp av sina förövare, kom det i PAS följd att heta att det var manshatiska mödrars notoriska aversion mot fäder och män i största allmänhet som hade påverkat barnen i negativ riktning att rätt kunna uppskatta sina förövare till fäder.

Och om man sedan tar del av alla de domar som redogörs för här i Dagens Juridik kan man enkelt notera hur totalt okritiskt rutinmässigt som denna totalt grundlösa dogm om mödrars notoriska lögnaktighet tillämpas som en stående ursäkt för att rycka barnen ur famnen på dem för att helt skydds- o rättslösa lämnas över i förövarnas händer.

DET kallar jag minst av allt för att vara ute i avsikten att föra barnens talan. Så det förvånar föga att du är en av dem som med hetta och lidelse försvarar detta PAS-elände som inte en enda männska med förståndet i behåll kan betrakta som annat än vidskepligt trams av Guds Nåde.

Och nej jag är verkligen inte medveten om ngt annat än att jag i första hand grundar mina övertygelser på fakta och logik, vetenskap och väl beprövad erfarenhet och jo jag är dessutom feminist. Är det att kanske att betrakta som rent kriminellt eller vad är problemet? Och nej jag hatar verkligen inte män. Varför skulle jag göra det? Men däremot avskyr jag av hela mitt hjärta patriarkatet, eftersom det aldrig åstadkommit något annat än en ren förstörelseverksamhet genom att krossa alt det som de tidigare matriarkaten byggt upp i sin iver att mala ner allting bra som dessa åstadkommit till grus o aska.

Anonym

Sen vad det gäller PAS eventuella giltighet som du tycks tro dig om att kunna bevisa med hjälp av hänvisning till en synnerligen bristfällig tidningsartikel i en totalt okänd engelsk blaska som kan stå för vilka skumma politiska värderingar som helst - var finns den VETENSKAPLIGA STUDIE som skulle bevisa PAS giltighet?

För kännedom; vetenskapens ABC består i tillämpning av LOGIK, KRITISKT tänkande och FAKTAGRANSKNING.

Gunilla Madegård, du framstår som manisk. Den feminism du respresenterar är inte bättre än nasism och fascism. Vi ska varken ha nasister eller fascister på våra gator.

Du förstör en seriös artikel för jurister, förstör en seriös debatt och bedriver extrem propaganda som inte hör hemma på den här sidan och förövrigt inte heller i ett demokratiskt samhälle.

Anonym,
jag kan bara hålla med och hoppas att debatten om barnets rättigheter fortsätter i ett annat forum utan Gunilla Madegård

Chris Springstrike

Ja det tycker jag var ett bra förslag! Håll ni er till de forum som är era egna privata istället för att hänga omkring här om ni inte tål att era åsikter blir synade i sömmarna.

Hyser man uppfattningen att det är kriminellt att vara feminist och jämför det med fascism och nazism har man kanske inte så mycket att hämta från ett normalt demokratiskt grundat samhälle och / eller åsiktsutbyte öht utan får väl finna sig i att man blir satt på efterkälken som den bakåtsträvande dinosaurie man är.

Anonym

Hur kan det anses utgöra nazism och fascism att stå för uppfattningen att män och kvinnor ska dela på föräldraskapet, men att inga fäder eller mödrar som gör sig skyldiga till att misshandla och förgripa sig på sina barn ska ha rätt till gemensam eller egen vårdnad och att en teori som grundar sig på att pedofili är normalt och att mammor är notoriska manshatare och lögnare inte har i rätten att göra?

Om du inte kan förklara det är jag rädd att det är du själv som kommer att får stå för den maniskhet, nazism och fascism som du på gängse förövar-manér reflexmässigt skriver över på andras skuldkonton. Särskilt kvinnors och barns. Du tillhör ju uppenbarligen samma gäng på Newsmill som satt och ylade om hur förföljda ni var av elaka feminister, dag ut och dag in sedan tvåtusentalets början på exakt samma sätt som här och nu och med samma reflexmässiga skuldöverskrivande , att det är just de som är FEMINISTER som är nazister och fascister. Trots att all historieskrivning visar precis det rakt motsatta; nämligen det finns inga som så radikalt motarbetat fascism och nazism som just feminister och det finns därför heller inga som fascister och nazister hatar så mycket som just feminister.

Och nej, ni gillade ju verkligen inte att det kom in feminister eller kvinnor öht och ifrågasatte er verklighetsförvanskning utan då ropade ni ju på förstärkning från redaktionen att de skulle blocka folk. Inte mycket till en normal demokratisk anda där inte. Vet inte om jag tror särskilt mycket på att män av en sådan kaliber skulle vara så särskilt lämpade att ta hand om barn.

Gunilla Madegård. Det ligger en annan artikel här på dagens juridik om ett verkställighetsavgörande där hovrätten beslutade om polishämtning av barnen.

Tyvärr visar sådana fall att skyddade boenden m.m. missbrukas i hög grad för att kontrollera barnen. Det finns 10 000 barn som tvingas leva med en mamma som begår övergrepp mot barnen genom att bljuga pappan.

Av socialstyrelsens rapport över våra barns alarmerande psykiska ohälsa i åldern 10-17 år kan vi förstå att detta allvarligt har skadat 100 000 tals barn under många år. Det är därför nödvändigt att vi jurister och andra i samhället som avgör barns hälsa och utveckling faktiskt tar vårt ansvar.

Psykisk barnmisshandel är varje handling eller underlåtenhet att handla som stör barnets intellektuella och emotionella utveckling, självkänsla, sociala kompetens och förutsättningar för nära känslomässiga relationer. (källa: Barbro Hindberg)

En mamma som stör barnets förutsättningar för nära känslomässiga relationer med barnets pappa misshandlar alltså barnet!

Ur tingsrättens bakgrund vårdnadsavgörandet:

”Pappan och Mamman har tillsammans dottern A, och sönerna A samt B. Parterna träffades i ung ålder, år 2002, och har varit sambo sedan 2004. De gifte sig sommaren 2014 och separerade under hösten samma år, Pappan har arbetat inom äldreomsorgen och Mamman har läst tiIl socionom, varit hemma med barnen och har på senare år arbetat som handläggare vid socialtjänsten i kommunen X.

Det har förekommit en mängd anklagelser mellan parterna. Pappan har varit anhållen i ett mål där Mamman var målsägande. Han begärdes häktad av åklagaren men försattes på fri fot av tingsrätten. Det har även förekommit misstankar om att pappan skulle ha begått övergrepp mot A. Pappan har med anledning av misstankarna haft besöksförbud mot Mamman och dottern A. Besöksförbuden har upphävts och ingen av misstankarna har lett till fällande dom.

Mamman trodde inledningsvis att fadern till B var hennes nya pojkvän, nysvensk (nedan "nysvensk"). Mamman har åtminstone före det att förhållandet inleddes varit nysvensks handläggare på socialtjänsten. Efter att en faderskapsutredning genomförts har det visat sig att det är pappan som är far även till sonen B.”

Mamman flyttar därefter 120 mil eller 12 h bilväg för att kontrollera barnen. Allt har hon antagligen lärt sig på den fina socionomutbildningen och inom socialtjänsten.

Ur verkställighetsbeslutet går att läsa att:
"Det har tydligt framkommit att mamman inte accepterar vårdnadsdomen. Hon har endast några dagar efter att Högsta domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd avseende vårdnadsdomen, startat en ny process i Y tingsrätt med yrkande om ensam vårdnad. Denna process är alltjämt pågående. Hennes agerande framstår närmast som ett missbruk av talerätten i syfte att förhala en verkställighet (jfr NJA II 2006 s. 233). Mamman har inte heller visat någon verklig vilja eller ambition att efterleva ett beslut om verkställighet av vårdnadsdomen. Hennes starka ovilja att låta pappan ha kontakt med barnen kvarstår och umgänge medges endast i närvaro av kontaktperson. Hon motsätter sig även all direktkontakt mellan henne själv och pappan. Av nu angivna skäl gör hovrätten bedömningen att ett beslut om verkställighet skulle bli utan verkan om det inte förenas med polishämtning."

Fallet visar på hur den mamman, feministen, socionom och socialtjänstarbetaren i typiskt kvinnodominerande yrken fungerar i praktiken och privat i något som är barnmisshandel.

Anonym

Det var verkligen intressant att höra att du alltså företräder rättsväsendet i egenskap av jurist. Och ändå törs du inte gå ut under ditt namn utan skriver anonymt. Det vittnar inte precis om att du skulle ha särskilt rent mjöl i påsen.

Uppgiften att det skulle vara så mycket som 10 000 mödrar som begår övergrepp mot sina barn genom att beljuga deras fäder måste ju anses ha absolut NOLL vetenskapligt underlag så länge myndighetsutövningen i detta land ser ut som den gör, vari ansvariga myndighetsutövare slentrinamässigt utgår ifrån att mödrar beljuger barnens fäder oavsett. Tom om dessa fäder är dömda för misshandel och / ller incest gentemot de barn som därför helt naturligt inte längre vill träffa dem, så antas ju denna ovilja bero på mödrarnas negativa inverkan. Detta återkommer ju gång på gång i de domar som omtalas här i Dagens Juridik. Barnen blir av med den enda trygghet de äger, därför att rättsvårdande personal på blotta MISSTANKEN att ALLA mödrar beljuger sina barns fäder, anser sig ha rätt att straffa dem genom att frånta dem vårdnaden. Några bevis för detta föreligger ju uppenbarligen inte, och heller ingen logik, då den mest logiska slutsatsen ju måste vara att barn som blivit drabbade av misshandel eller incest helt enkelt inte KLARAR AV att exponeras för fler övergrepp, utan alldeles SJÄLVMANT upplever en stor aversion mot de fäder som utsatt dem för det. Det behöver man inte ens varaLeif GW för att kunna lista ut.

Däremot säger ju den siffran kanske mer om hur många fäder det finns, som inte alls är mogna att utöva ett gott föräldraskap. Det skulle inte förvåna eftersom vi i #husfrid redan är 3000 till antalet.

Dessutom - i egenskap av jurist borde du väl vara tillräckligt bildad för att fatta att det inte kan anses vara kriminellt för mödrar att vara feminister och att din hänvisning till att den dömda mamman i det fall som du hänvisar till är just socionom till professionen inte har ett enda dyft med saken att göra. Det vare sig lägger till eller drar ifrån något på hennes skuldkonto, utan visar snarare på ditt eget totala förakt för allt vad kvinnor / mödrar / feminister och deras gängse yrkesutövningar heter.

Anonym skriver vidare:

"Mamman flyttar därefter 120 mil eller 12 h bilväg för att kontrollera barnen. Allt har hon antagligen lärt sig på den fina socionomutbildningen och inom socialtjänsten."

Det vittnar inte om ngn större seriositet hos ett rättsvändes representant att döma ut den yrkeskategori vars utredningar ligger till underlag för era beslut i vårdnadsmålen, om ni själva dömer ut dem som direkt kriminella därför att de att de skulle ha blivit uppmanade till det på sin socionomutbildning. Må det var som det vill med den saken för så länge vårt rättsmaskineri handhas av jurister som liksom du har satt i system att bedriva rena rama häxprocesssr mot kvinnor / mödrar och feminister är det helt uppenbarligen dags att lägga ner detsamma på stört. Självklart ska sådana personer som du, som handskas så vårdslöst med sanningen att du först och främst trumfar ut den totalt ogrundade idén att 10 000 mödrar skulle beljuga sina barns fäder och utifrån denna minst sagt skakiga grund låter hävda att det skulle vara SÅDANA orsaker som ligger till grund för barns bristande psykiska hälsa rent generellt, och sedan använder denna "bevisgång" för att legitimera din egen fortsatta brottsliga bana inom rättsväsendet - självklart ska alltså individer med en så klen intellektuell utrustning och grundläggande brist på etik och moral, inte en enda dag till tillåtas utöva sitt charlataneri på våra barns bekostnad.

Att döma ut även denna mamma som en barnmisshandlare på de grunder som du för fram, måste anses utgöra ett grovt brott mot all form av normal rättsskipning då ju sådan ska bygga på BEVIS. Så vad har du då för BEVIS att det är modern som beljuger fadern och att det inte istället är BARNEN SJÄLVA som inte vill fortsätta träffa honom, just pga av att det stämmer som modern har försökt ställa honom till svars för; att han begått ett övergrepp på sin dotter?

Jag tror definitivt inte att mödrar utgör ett så underligt släkte att de utan orsak skulle bryta upp från sin hemvana miljö för att flytta hundratals mil bort och inlåta sig i hopplösa vårdnadstvister med mycket osäker utgång som de dessutom kan bli betalningsskyldiga inför med jättebelopp enbart av den enkla anledningen att de har ett behov att dominera sina barn så att de inte får träffa sina fäder. Det låter nämligen inte särskilt logiskt att dra slutsatser att folk i allmänhet skulle handla på det viset mot sina egna såväl sina barns intressen. Särskilt inte mödrar som ju måste antas vara de som månar om sina barns välbefinnande i högre grad än alla andra.

Som tur är finns det en och annan individ i detta land som har sitt civilkurage i behåll att försvara kvinnor och barn som på felaktiga grunder får sina liv förstörda av jurister som mr Anonym.

Här har signaturen Gottfrid delgett sina sypunkter på det mål som mr Anonym tar upp som ett typexempel på alla dessa mödrars notoriska förbrytelser och banmisshandel i form av förtal av deras fäder, och därvidlag kommit fram till en TOTALT motsatt bild av verkligheten. Och inte att förvåna är den nära nog identisk med alla de övriga fall som jag nu kunnat ta del av i #husfrid

Så här skriver Gottfrid:

Gottfrid lör, 2018-01-06 14:29

"Precis. Inget gäller i detta fall. Inget mer än faderns skitsnack. Hemskt att rätten går på hans handlingar som saknar bevis och grund. Han får bara säga ur sig. Kan tilläggas att han inte ens hade en advokat i hovrätten för vårdnadsfrågan feb 2017 och hovrätten har skrivit många oriktigheter och falska saker. Läs domen och begär ut ljuduppspelning. Där framgår också att modern inte sagt nej till umgänge men i domslutet står något helt annat. Blivit kultur att smutskasta mödrar för att fäder länge stått i skymundan. Men detta fall är långt från normen och skulle det varit riktigt och rätt hade han suttit fängslad för flera grova brott. Hemskare och mörkare man än han är svårt att finna. Och det värsta av allt är att hans adoptivpappa är den som driver frågan då han hatar mamman som lämnat hans familj med honom och alla hans problem. Framgår i utredningar att pappans egna föräldrar inte ens tror att han skulle klara av två barn på halvtid utan hjälp och stöd och att han behöver jobba ned sig själv. Usch. Vidrigare än vidrigast."

Gunilla Madegård

Du försvarar uppenbart både domstolstrots, egenmäktighet med barn, människorov, barnmisshandel och anser att det är förenligt med barnets bästa att en mamma utsätter dem för polishämtning och allt för att du TROR dig själv utan varje form av bevis kunna utläsa en annan verklighet och som syftar till att mammor under flera år ska få misshandla och begå övergrepp på sina barn.

Det du uppger dig representera är väl i linje med pedofiler och annnat äckligt pack i mina ögon som aktivit bidrar till att skada barn för livet för sina egna behov och avvikande böjelser.

Jag står ALLTID på barnets sida!

Jo försöka duger ju alltid mr Anonym

Här körs bästa förövarstilen för fullt ös; skuldöverskrivningarna och projiceringarna går som på räls.

Vad har du på förslag att de mödrar ska göra vars barn inte vill träffa de fäder som misshandlat dem eller förgripit sig på dem, när samhället inte ger dem ngn hjälp att hindra dem från att fortsätta med sin misshandel och pedofili, utan tvärtom agerar hallick genom att med polishjälp överlämna offren för deras övergrepp till fortsatt umgänge?

Jag förstår att du inte förstår vilka livslånga skadeverkningar som denna hallickverksamhet med hjälp av statens förlängda arm som kommer att drabba dessa barn. Men du borde kanske för ditt och det svenska rättsväsendets goda ryktes skull åtminstone till det yttre låtsas att du tar det på allvar genom att föreslå landets mödrar en rimlig utväg när de hamnat i ett sådant trångmål istället för att förhåna dem som barnmisshandlare och "feminister" och manshatare och guvetallt. Det ökar liksom inte direkt på er trovärdighet att verka till barnets bästa.

Ola skriver: "Inom forskningen har det senaste åren kommer flera vetenskapliga studier som omkullkastat tidigare myter om vad som är barns bästa, och uppmärksammar barns behov, inte minst av sina pappor för att erhålla en gynsam hälsa och utveckling."

Jasså. Det kände jag inte till. Vilka "myter" då i fråga om "barnets bästa" är det som skulle ha blivit omkullkastade menar du? Och inte vet jag vad det skulle finnas för vetenskapligt stöd till
uppfattningen att fäder skulle vara så viktiga att barn ska tvingas till umgänge med dem till varje pris. För i så fall skulle ju mänskligheten ha gått under för länge sen, så litet närvarande som fäder i största allmänhet är / har varit i sina barns liv världen över, såväl som under historiens gång.

Nej då tror jag nog i så fall mer på att det är viktigare att de får behålla de mödrar som de redan knutit an till. Mödrar måste väl ändå betraktas som MINST lika viktiga för de barn som de ammat och burit i 9 månader, som mer eller mindre frånvarande och eller misshandlande förövare till fäder? Eller vad?

Tror ni verkligen att återinförandet av husbonnsväldet skulle gagna den psykiska hälsan hos svenska folket?

Att i en debatt ha en trångsynthet över hur saker och ting skall lösas i samförstånd är vad jag vill uppnå i de debatterna som jag deltar i.
Att då försöka skapa ett meningslöst ställningskrig hör inte hemma i en debatt som skall leda till en utveckling av en situation som är en katastrof idag.

Antingen har man en debatt för att lyfta frågan för att förändra i de fallen som det finns personer som tar skada. Att istället försöka kasta skit en debatt, hör enligt min mening mer hemma i de politikiska forumen. Även om juridiken och politiken har samma historia och samma verktyg rent vetenskapligt sett, så hoppas jag att en juridisk debatt i ett forum för juridikens problem idag inte hamnar i en politiskt hetsig debatt om vem som har rätt och vem som har fel. Denna sandlådenivå ger aldrig en bra barndom för barnen i samhället idag. Då har denna debatt tagit slut och har inte gett något annat än att en person har fått spotta ut alla sina frustrationer över en trasig barndom.

Chris Springstrike skriveer:

"Att i en debatt ha en trångsynthet över hur saker och ting skall lösas i samförstånd är vad jag vill uppnå i de debatterna som jag deltar i."

Hur menar du att sådana fall ska lösas I SAMFÖRSTÅND i vilka barnen inte vill träffa sina fäder längre, pga av att de blivit utsatta för incest och / eller misshandel och därför är livrädda för dem?

Sen kommer du med totalt ogrundade beskyllningar om ngn som skulle kastat skit i denna debatt och därutöver med en lång harang av missnöjesyttringar som har föga bäring på sakfrågan i denna diskussion "Kastat skit" hur då och i förhållande till vaddå! Förklara dig please, mr Springstrike!

Chris Springstrike skriver: "En psykisk ohälsa har många olika grunder. En är att vi inte värnar om våra barns barndom. Att det är mödrarna som är vanligast förekommande i just dessa rättssammanhang kan jag bra beklaga."

Jag förstår inte utsagan. På vilket sätt skulle mödrar vara vanligast förekommande och i vilka rättssammanhang?

Sen fortsätter du:
"Att ta en ställning för en mamma eller en pappa skapar ett ställningskrig mellan två kön. Ett sorts raskrig där ingen förstår den andre."

Ja men det är det ju rättsvådande personals skyldighet att göra i den mån samarbetet mellan föräldrarna inte fungerar. Så jag har svårt att förstå vad det skulle ha med "raskrig" att göra.

Och sen fortsätter du med detta högst märkliga uttalande
"Om det nu handlar om pedofiler eller om psykiskt tvång, har inget med vårdnadstvisterna att göra. Dessa avarter skall alltid beivras i extremt tidigt skede."

Tror du inte att alla dessa mödrar gjort vad de kunnat för att beivra incest och misshandel såväl som psykiskt tvång i ett så tidigt skede som bara är möjligt? Och när, var, hur menar du att de ska bli av med dessa olämpliga pappor som vårdnadshavare om inte genom en vårdnadstvist? Det är ju just därför att myndighetsutövningen inte alls är mödrarna och barnen till hjälp i dessa fall som de tvingas gå under jorden eller fly till annat land?

Sen fortsätter du så här:
"Att detta sedan används i en del vårdnadstvister gör att dessa argument aldrig hör hemma i en vårdnadstvist. Det är i andra sammanhang som dessa vidriga handlingar skall beivras."

Det låter misstänkt likt alla de fanatiska papparättsaktivister som med hävnisning till PAS, när du nu talar om att detta sedan "används i vårdnadstvister" och att det i sin tur "gör att dessa argument aldrig hör hemma i en vårdnadstvist." Och så återigen detta konstaterande att det skulle vara i några ANDRA sort sammanhang som dessa vidriga handlingar ska beivras.

Vilka ANDRA sammanhang då menar du rent konkret om nu papporna redan är dömda för just dessa vidriga brott?

Sen spikas återigen denna "sanning" fram
"Jag ser en ilska emot männen i allmänhet. Varför inte angripa de kvinnorna som kallar sig mammor och tar barnen för att de vill inte förlora ett sorts ställningskrig."

Jag vet inte vilka mammor det är du talar om. Och nej jag drivs inte av någon ilska gentemot män och deltar inte i något ställningskrig vare sig mot män eller fäder. Det lämnar jag med varm hand över åt alla de pappor och män som utmålar mödrar som notoriska lögnare och manshatare och som skulle använda sina barn för att starta ett ställningskrig mot deras pappor.

Du får gärna delge de faktauppgifter du har till grund för detta påstådda ställningskrig mot männen om du vill bli tagen på allvar.

Jag har ingen annan ambition med mitt deltagande i diskussionen än att verka för att det äntligen kommer till en normal tillämpning av lag och rätt i detta land, där både pappor och mammor ska bli tagna på lika stort allvar, samt att individerna inom myndighetsutövningen äntligen ges utbildning i barn och barns behov enligt FN:s barnkonvention och det var det intresset jag trodde att jag delade med dig.

Chris Springstrike skriver:

"Det finns både fäder och mödrar som har förgripit sig på sina barn. Dessa svårt sjuka individer skall aldrig ha barn. Det är dessa som grupp som skall beivras med alla de medel som idag slösas bort i tvister med olika påståenden om än det ena och än det andra. Allt för att en part stämmer den andra och att rättsystemet fungerar så att den som angriper först med flest rena lögner är också den som vinner."

Har aldrig påstått att det enbart skulle vara fäder som förgriper sig på barn. Men faktum kvarstår att det stora flertalet förövare är män. Och jag känner inte igen din beskrivning av att de fäder som jag nu läst om i tusental, som misshandlat barnens mödrar i deras närvaro såväl som dem själva och / eller förgripit sig på dem skulle ha blivit dömda för sina brott enbart på skvaller och löst förtal utan tvärtom ligger det ju MASSOR med utredningar hos barnpsykologisk / medicinsk och psykiatrisk expertis mm mm till grund för sådana brottmål som trots högar av bevismaterial ofta ändå inte leder till fällande dom. Vad menar du att de mödrar ska göra om deras beivrande inte leder till en fällande dom pga av de otroligt högt ställda beviskraven? Ska hon då i gott samförstånd med fadern göra upp o godo med honom om hans fortsatta umgängesrätt - eller vad?

Bara det faktum att du och övriga papparättsaktivister aldrig tar in dessa aspekter i era resonemang utan förbigår dem som som om de utgjorde oviktiga bisaker och / eller intre existerade öht / alternativt utgjorde resultatet av feministiska konspirationsteorier gentemot män - allt detta visar med önskvärd tydlighet på att ni själva aldrig ens räknat med att behöva ställas inför samma situation; mödrar som är dömda förövare men som ni snällt och samarbetsvilligt ändå måste överlämna era livrädda och gallskrikande söner och döttrar till som hämtas med polishjälp till hennes fortsatta övergrepp. För hur många sådana fall känner du till Chris Sprinhgstrike?

Nej just det.

Inga.

Så nog FINNS det skillnader mellan kvinnor och män, såväl som mödrar och fäder. Den saken är väl i stort sätt det enda som de antifeministiska männen i detta land har rätt i, bortsett ifrån att den skillnaden knappast utfaller till deras egen fördel ifråga om den traditionella uppgift som kvinnor ombesörjt sedan tidernas begynnelse; nämligen att ta hand om de barn som de burit i nio månader i sina kroppar och fött vid sina bröst. Det skulle ju vara ganska konstigt om de mänskliga honorna till skillnad från övriga primathonor inte skulle anses vara i stånd att ombesörja omvårdnaden om sina egna ungar utan att det istället skulle vara en uppgift som mänskliga hannar måste ha överinseende över, kontrollera och undervisa honorna om hur de bäst bör sköta. Samt att deras ungar skulle ha ett större behov av sina pappor än sina mammor, även om de måste tvingas till umgänge med dem gallskrikandes.

Chris Springstrike

Du, liksom dina manliga likasinnade här är noga med att läxa upp mig och kvinnor och "feminister" i största allmänhet att inte hysa fördomar mot män i fråga om deras förmåga att utöva ett gott föräldraskap, trots att jag i mina uttalanden aldrig gett er ngn anledning till det.

Det rimmar ganska illa ihop med att ni däremot själva förbehåller er rätten att titt som tätt uttrycka desto större fördomar om kvinnor och mödrar som notoriskt missunsamma, lögnaktiga och hatiska mot män och med ett alltför stort kontrollbehov av sina barn. Det är ingenting än samma urgamla patriarkala idéer sen Aristoteles tid och hans efterföljare i GT om Quinnan / den syndiga Eva som en ofullkomlig man; med bristande moral, intellekt och ansvarskänsla och förmåga till objektivitet, och i Aristoteles fall dessutom definierad som en tom krukbehållare för mannens säd till barn som därför inte ens är hennes egna utan hans, och i GT dessutom född ur Adams revben.

Så vad är då detta uttalande om inte just ett ypperligt exempel på denna urgamla patriarkala nedvärderande syn på mot kvinnors / mödrars omdöme och sanningsenlighet:

Citat Cris Sprinstrike:
"Vårt fokus bör ligga på de familjer där oftast en mamma använder dessa fördomar om att en pappa är elak medan mamman är snäll. Sådana fördomar hör inte hemma i vårt välinformerade samhälle i vår samtid."

Jag kan ta HUR många exempel som helst på pappor som talat illa om sina mammor inför sina barn; det brukar nämast rutinmässigt ingå i hela förövar- / misshandels-kittet. Och inte bara det utan inför hela hennes släkt och vänner och tom hennes jobb på det att hon ska bli totalt isolerad. Och jag tvivlar inte på att det kan finnas det enstaka mödrar som av en eller annan orsak beter sig på liknande sätt även om jag förbehåller mig rätten att tvivla på att de skulle vara många till antalet .

Följaktligen finner jag mig nu alltså nu med stort eftertyck nödgad att framhålla, att som Chris Springstrike o hans gelikar här, utmåla ENBART mödrar som de som notoriskt skulle vara besatta av att framställa den andre föräldern i en negativ dager inför barnen - ja vad är DET om inte just uttryck för idel ädel fördomar om det motsatta könet sen anno dazumal?

Det finns mig veterligen INGEN som helst forskning och vetenskap till grund för er amatöristiskt grundade diagnos, på kollektiv basis dessutom, av hela det mänskliga kvinnkönet.

Gunilla, jag har läst statistiken vem det är som angriper vem. Jag har inte sagt att inte det finns pappor som gör likadant. Jag stödjer några sådana mammor i sin kamp för sina barns rättigheter. Jag är inte för att något kön använder barnen som slagträn i olösta konflikter. Att statistiken visar att det är mest kvinnor, bekräftas också av de juristerna som arbetar inom vårdnadstvister. Det är nästan alltid som kvinnan har en fördel eller använder just metoder att de som dömer tycker synd om kvinnan som verkar utsatt. Det är bara barnet som är utsatt.

Jag anser att debatten skall vara saklig. Det finns ingen anledning att ducka för att mammorna oftast får umgänge, boende och vårdnaden statistiskt sett. Lika lite som männen har duckat i #metoo kampanjen bör inte mammorna ducka i denna debatten heller.

Vi som kämpar för barnens rättigheter måste se till oss själva och gräva ner alla stridsyxor emot varandra. Målet är inte att förgöra varandra i interna stridigheter. ;året är att förändra till barnens villkor, men sanningen som statiskt är tydlig samt vad juristerna inom dessa löjliga tvisterna säger kan eller bör vi inte ducka för om vi skall vara fokuserade på barnets rättigheter.

Jag förslår att det blandas pappor och mammor som har mist sina möjligheter att försvara sina barns rättigheter, med de pappor och mammor som har insett hur de har skadat sina barn i just sådan tvister dör barnets rättigheter har kränkts. Likt #metoo hoppas jag och tror att det finns mycket ångerfulla mammor och pappor som har stridit för egen räknings skull och därmed kränkt sina egna barns rättigheter. #kidstoo kan vara en sådan hashtagg tillsammans med #barnrätt och ev även #metoo. Den sista genom att det finns mammor som har blivit kränkta av en man och därmed straffat honom genom att ta bort barnen ifrån honom. Detta är att kränka barnets rättigheter.

Hoppas att din energi Gunilla riktas åt en förändring till förmån för barnens rättigheter

Chris Springstrike skriver;

"Gunilla, jag har läst statistiken vem det är som angriper vem."

Vilken statistik och vad har den med ämnet för tråden att göra?

Chris Springstrike

Jaha ser man på. Det var tydligen inte gjort i brådrasket att skaka fram den där statistiken

Det som har gjort mig mest uppröd att ta del av i alla de rapporter som avläggs av drabbade mödrar och barn i den kampanj som jag nu stöttar och som jag också ett flertal gånger gett klart och tydligt uttryck åt i min ordväxling med dig, är ju just hur fruktansvärt illa de barn råkar ut, som myndighetsutövningen i detta land lämnar över i förövande fäders vård och därmed begår den kriminella handlingen att agera hallick och sadistisk medlöpare åt pedofiler och barnmisshandlare.

Så det där sista du skriver: ”Hoppas att din energi Gunilla riktas åt en förändring till förmån för barnens rättigheter” kan jag ju inte förstå på annat sätt än att det jag anser utgör övergrepp på barn som de ska slippa bli tvingade att uthärda med hjälp av statens förlängda arm, menar du tvärtom utger deras rättighet.

Men… har du inte därmed kommit att förväxla två helt olika slags rättigheter högst betänkligt - nämligen barnens rättighet att slippa tvångsumgänge med förövare, och den rättighet som den gamla patriarkala FADERSRÄTTEN förestod av familjelivets privata helgd att göra med sina små litet som det dessa präktiga hedersmän behagade?

Må det vara därmed hursomhelst - en del har en påfallande förmåga att vända svart till vitt, liksom att förväxla fram med bak och upp med ner och ner med upp. Det som i vilket fall som helst tycks vara betecknande för den papparättsrörelse som förslagvis även du representerar, är att ingen av er tycks vara i stånd att ta in denna minst sagt skandalösa rättshantering och erkänna den som VERKLIG och inte en produkt av gängs notoriskt lögnaktiga mödrar med en av naturen inbygg (eller en av feminister inplanterad?) ”aversion” och ilska mot män.

Frågan man ställer sig, kan ju då inte bli nån annan än den, om en sådan utpräglad strutsmentalitet ska tillskrivas den totala oförmågan att föreställa sig verkligheten som den är, eller det faktum att det saknas respekt för den barnpsykologiska expertis som är enhälligt överens om att det utgör ett livsavgörande hot för barns psykiska hälsa att tvingas till umgänge med förövare som de är livrädda för. I all synnerhet om de samtidigt därmed blir av med vårdnaden om sin enda trygghet; nämligen deras mödrar.

Vi kan ju inte ha en familjerättslagstiftning och rättsskipning som stipulerar att det ska råda 50 / 50 i fråga om vårdnadstvister om fallet råkar vara sådant, att en övervägande majoritet av de pappor som hamnar i trångmål pga ”familjekonflikter”, som det så fint brukar heta, utgörs av kvinno-o barnmisshandlare och förövare.

Så har det aldrig gått till i motsvarande fall; som tex att kvinnor har getts 50 / 50 chans att ta sig in i bolagsstyrelser utan att ha minsta kompetens därför.

Och ja så bra att du är överens med mig om att debatter bör föras på ett sakligt sätt

För då skulle du kanske äntligen kunna hålla dig till dina egna rekommendationer att föra debatten på en hyfsat anständig nivå också genom att avstå från att påföra dina meddebattörer skuld o skam för något de aldrig sagt eller gjort.

För det vet ju du lika väl som jag att jag ingenstans har propagerat för uppfattningen att enbart mödrar skulle vara lämpliga som vårdnadshavare och att barn inte skulle behöva sina fäder, och att det står klart och tydligt uttalat i var och varannan mening i mina inlägg. Liksom att jag precis som du rekommenderar att barnen tillägnas ett eget ombud som till skillnad från vad som är fallet hos rättsvårdande personal idag har utbildning om barn och barns behov i egenskap av psykologisk expertis.

För du är ju nämligen fullt ut läskunnig, eller hur! Så vill du vara så vänlig att upphöra med att klistra på mig dessa fullkomligt irrelevanta och uttjänta konspirationsteorier i form av en kvinnornas / feministernas stora manshat och ovilja att låta barn få träffa sina fäder.

Patetiskt är bara förnamnet på det jag skulle vilja benämna detta förljugna självynk med

Tack Gunilla Madegård för att du orkar ta diskussionen.
Jag blir så förvånad när jag läser vissa kommentarer här och är imponerad över att du orkar bemöta, trots att du får svara samma sak om och om igen och försvara dig mot underliga anklagelser. Det är så ledsamt att en artikel om barns rättigheter skall övergå i en diskussion om fäders rättigheter. Och att de som för diskussionen åt det hållet inte ens förstår att det är konstigt. Om detta är spegling av dagens samhälle, så känns behovet av egna juridiska ombud för barnen, eller t o m särskilda barndomstolar som en bråd nödvändighet. Tack igen!

Det är inte fråga om någon förälders rätt till barnet utan barnets rätt till båda sina biologiska föräldrar. Socialstyrelsens rapport http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2017/kraftigokningavpsykiskohalsah...

visar att barns psykiska ohälsa i åldern 10-17 år har ökat med 100% sedan socialdemokraternas vårdnadsreform 2006 samtidigt som antalet vårdnadsmål ökat i motsvarande omfattning. Att det ska vara så svårt för vissa att inses att dagens politik allvarligt skadar 100 000 tals barn helt i onödan är chockerande. Att kvinnor, exempelvis Gunilla Madegård blint försvarar denna förkastliga politik är upprörande. Vare sig ett särskilt barnombud i vårndadsmål eller en barndomstol skulle komma åt det problemet. Det fungerar inte för barn som tvångsvårdas av staten samtidigt som det saknas skäl att tro att det skulle förbättra barnens rättigheter utan att den materiella rätten ändras. Det enda förslaget syftar till är att gynna den gigantiska miljardindustri som våra barn helt ofrivilligt är indragna i.

Nej, den visar att barns psykiska ohälsa i åldern 10-17 år har ökat med 100% sedan 2006, inte sedan vårdreformen 2006. Jag har ingen kunskap om vårdreformen i sig, men är forskarutbildad och vet att det inte går att dra slutsatsen om samband på det sätt du gör. I artikeln du länkar till står det t o m att "Det finns inga säkra svar på varför den psykiska ohälsan ökar". I andra forum jag befinner mig i dras slutsatser om samband till förändringar i skolsystemet. Själv läste jag nyss en artikel där forskare berättar om hur användningen av sociala medier orsakar psykisk ohälsa hos barn. Då tänker jag att användningen av sociala medier bland barn ju har ökat väldigt sedan 2006 och att detta kanske är en viktig orsak till den ökade psykiska ohälsan. Men jag kommer aldrig att hävda att det är så, eftersom jag inte har tagit del av vetenskapliga bevis för detta.

Jag har är inte intresserad av att delta i diskussionen om orättvist behandlade män vs ljugande feminister. Tycker att den är patetisk och ointelligent. Jag ville bara stötta Gunilla i hennes försök att styra tillbaka samtalet till barnens rätt. Jag har ingen direkt kunskap i ämnet, men tycker att något är väldigt sjukt när polisen kan få i uppdrag att släpa ett protesterande barn till en förälder hen inte vill vara hos och känner att det måste till förändringar i rättsystemet, som bättre säkrar barnens rättigheter utifrån deras egna situation och behov.

Förlåt, vårdnadsreform menar jag, så klart.

JVV/Jenny

Det är uppenbart att det finns ett samband mellan den socialdemokratiska vårdnadsreformen 2006 som gjort att antalet vårdnadsmål ökat med 100% under samma period. D.v.s ökningen är lika stor som barns pskyiska ohälsa i åldern 10-17 år, d.v.s. de som fått genomlida effekterna av socialdemorkaternas vårdnadsreform. Statistiskt är sambandet i det närmaste linjärt och mer än så går saken knappast att påvisa.

Hur kan man inte tror att det finns ett tydligt samband mellan å ena sidan att barn under flera år tvingas leva med den utpräglade osäkerhet och avsaknad av varaktig trygghet som vårdnadsmål innebär för barnet och å andra sidan barns psykiska ohälsa? Det är en uppfattning som förutom att den är påvisbart felaktig, är fullständigt orimlig.

Att Socialstyrelsen i sin rapport inte kan peka ut sin egen uppdragsgivare, en socialdemokratisk regering, som orsaken till barns allvarliga skador som visar sig i form av att 100 000 tals barns psykisk ohälsa säger sig själv. Det vore att skjuta sig själv i foten!

Det är inga som helst nyheter att barn behöver tillgång till båda sina biologiska föräldrar för att kunna utvecklas väl och bli hela självständiga indvider. Det framgick redan av John Bowlby anknytningsteorier från 1960-talet. Samhällets utveckling där, vanligen mammors behov av barnet för att dom själva ska må bra, ges företräde framför barnets behov av båda sina biologiska föräldrar är skadlig för 100 000 tals barn och måste för våra barns hälsa och utveckling upphöra helt. Samhället måste alltid värna barnets rättigheter och sätta barns rättigheter i främsta rummet.

Det finns ingenting i de 10 000 tals vårdnadsavgöranden vid våra domstolar som talar för att det förhåller sig på något annat sätt. Det är statistiskt i regel nästan uteslutande alltid ett vårdnadsmål inleds av en mamma som vill begränsa barnets kontakt med pappan genom att erhålla ensam vårdnad. Pappor vill i regel alltid ha kvar gemensam vårdnad och talar i sak nästan uteslutande för barnets behov av båda sina biologiska föräldrar och ett delat föräldransvar. Skyll inte mammors tillkortakommanden på pappor, det finns vare sig rättvisa eller rättsskipning i det. Det är inte möjligt att överföra en brist hos en omsorgsperson på en annan, såvida inte den andre omsorgspersonen har full tilltång till sitt barn.

Gunilla Madegård har i princip i samtliga av sina inlägg ägnat sig åt att svartmåla män och pappor i grupp och saknar helt fokus på barnens behov av båda sina föräldrar.

Hej igen,

Jag nöjer mig med att konstatera att vi har helt olika uppfattningar om Gunillas inlägg och att du inte förstår mina invändningar om samband. Man får tro vad man vill, men man bör inte hävda orsaks- eller statistiska samband om de inte är bevisade och andra faktorer uteslutits, om man vill övertyga mig. Vi diskuterar på olika nivåer och kommer aldrig att kunna enas i frågan. Jag tycker att alla barn skall ha rätt att träffa de föräldrar de vill, men också att slippa träffa föräldrar de är rädda för. Förstår inte varför diskussionen hela tiden faller in på föräldrarnas kön; ursprungsartikeln handlade ju om barns (oavsett kön) rätt till en säker rättsprocess.
Ha det fint! Hej!

Vad har hänt med föräldransvaret i det här landet? Allt som oftast påstås barn kunna bedöma sina egna behov bättre än föräldrarna. Det är är att underkänna all modern vetenskap på området. Barn klarar inte enligt experterna av att göra sådana bedömningar. Flera experter menar på att det är barnmisshandel att tvinga barn välja mellan två delar de behöver lika mycket och att inget barn borde tvingas mentalisera sådana livsavgörande val.

Allt som oftast sker påståendet utifrån att barnet skulle vara rädd för att träffa den andre föräldern? Vi måste våga fråga oss vartifrån denna rädsla kommer, är den självupplevd och befogad eller är rädslan inlärd och skapad av den förälder barnet befinner sig hos? Barn är lojala med den förälder de för tillfället vistas.

Ofta hotar mammor med att ta livet av sig om de förlorar vårdnaden om sina barn. De tycks göra det i någon föreställning av att de tror att de på det sätter förklarar för barnet att det betyder mycket för dem. Men barn fungerar inte så. Inte sällan ser vi samma uppträdande hos våra barn. Barn som av rädsla för att mamman ska ta livet av sig, själva hotar med att ta livet av sig. Det är fruktansvärda hot som ovillkorligen utgör psykisk misshandel av barnet, oavsett om det är en mamma eller pappa som framför hotet gentemot barnet. Inom anknytningsteorierna vet vi också att en skrämmande förälder, vanligtvis mamman, är det som är mest skadligt för våra barn som riskerar att utveckla en desorganiserad anknytning.

Ska vi inte måna om barns hälsa- utveckling och välbefinnande? Ska inte barns bästa längre grunda sig på vetenskapligt beprövad erfarenhet?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.