Skip to content

"Ge barn i vårdnadstvister rätt till eget ombud - skulle främja ett normkritiskt tänkande"

DEBATT - av jur.kand. Martina Åsbrink Kallenberg, Advokatbyrån Försvarare Malmö/Lund

 

I början av nästa år kommer ett stort antal föräldrar ansöka om äktenskapsskillnad och i många fall med tilläggsyrkanden om vårdnad, boende eller umgänge och nya tvister kommer att uppstå i landets domstolar.

Barnet som tvisten kommer att handla om och utgå ifrån har inte rätt till något juridiskt ombud vilken ordning alltjämt föreslås ska vara gällande i SOU 2017:6, Se barnet!.

Barnrättskommittén rekommenderade Sverige år 2015 att vidta åtgärder i syfte att stärka rätten att bli hörd och säkerställa ett effektivt genomförande av lagstiftning som erkänner barnets rätt att komma till tals i rättsliga förfaranden och även inrätta förfaranden för att socialsekreterare och domstolar ska kunna följa principen.

I SOU 2017:6 framgår att tillfrågade barnrättsorganisationer ser stora brister i barnets rätt att informeras och komma till tals i utredningar. Begreppet ”barnets vilja” riskerar att diskriminera de barn som av olika anledningar inte kan eller vill ta ställning.

Det framförs även att barn som verkligen tar ställning inte får sin vilja respekterad utan de ifrågasätts och misstänks vara påverkade av någon av föräldrarna. Det framhålls att det är vanligt att barn inte känner sig lyssnade på i dessa processer.

I egenskap av yrkesverksamt ombud och rättshjälpsbiträde i familjerättsliga tvister är det min uppfattning att barn som är föremål för dessa tvister i vissa fall ska ges möjlighet att få ett juridiskt ombud förordnat för sig. Det anförs i SOU 2017:6 att en sådan ordning skulle leda till avgränsningsproblem samt att det skulle vara kostsamt.

I utredningen anförs att tillgängliga resurser i första hand bör läggas på insatser som kan verka dämpande på konfliktnivån i förevarande processer.

Barnet är den skyddsvärda i familjemål men blir enligt rådande ordning den mest utsatta. Barnet blir självständigt uppmärksammat i processen genom Familjerättens försorg, inledningsvis endast deskriptivt genom snabbupplysningar och flera månader efter att processen initierats genom utredning där barnet i bästa fall själv har hörts.

Om barnet ges rätt till juridiskt ombud kommer begreppet ”barnets bästa” utgå direkt från barnet redan i processens initiala skede såsom ett komplement till föräldrarnas respektive uppfattning om vad som är till barnets bästa.

Om barnet får rätt till ombud torde transparensen i Familjerättens vårdnads, boende och umgängesutredningar öka.

En lämplig ordning är att barnets ombud ges möjlighet att närvara vid barnsamtal samt ges rätt att påkalla ”second opinion” gällande avslutad utredning.

I fall av att barnets situation kräver det, är det till barnets bästa att barnets ombud ges rätt att påkalla ett snabbutredningsförfarande kring barnets situation. Barnets utsatthet skulle på så vis bli mindre och en för barnet ofördelaktig livssituation skulle avsevärt förkortas.

Jag är övertygad om att en ordning där barnet ges rätt till ombud även skulle främja ett i domstolen normkritiskt tänkande. Framförda omständigheter i målet skulle på ett tidigt skede genom barnets ombud kunna nyanseras, bekräftas eller dementeras. Domstolen skulle på så vis ges ett mer robust underlag inför interimistiskt beslut.

Framförallt skulle den föreslagna ordningen erkänna barnets rätt att komma till tals i dessa mål vars utgång enbart handlar om vad som är till barnets bästa.   

 

Martina Åsbrink Kallenberg arbetar på Advokatbyrån Försvarare i Malmö/Lund som har en inriktning på offentligt försvar, familje- och migrationsrätt. Byråns medarbetare åtar sig även förordnanden som målsägandebiträde och offentligt biträde i LVU, LVM och LPT-mål.      

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt