Skip to content

Förhör under förundersökning ska få användas vid rättegång - ska öka effektivitet och rättssäkerhet

Foto: DJ

Det ska införas större möjligheter att använda förhör från förundersökningen under en rättegång. Det föreslår regeringens utredare, hovrättspresi-denten Fredrik Wersäll, i ett nytt lagförslag.

 

- Om man spelar in förhör med ljud- och bild så ska man kunna använda dessa vid en rättegång istället för att personerna i fråga kallas till en huvudförhandling, säger Fredrik Wersäll som nu har lämnat lagförslaget i ett delbetänkande till regeringen. 

Nuvarande ordning för muntlig bevisning är att den normalt ska läggas fram direkt som förhör vid rättegångar - någonting som Fredrik Wersäll alltså vill ändra på.

I sitt delbetänkande föreslår han en bevisreform i två delar.

Tidiga vittnesutsagor som bevis
Det ska införas utökade möjligheter att, i domstol, ta upp berättelser vid förhör under förundersökningen eller förberedelsen av brottmålet. Dessa berättelser ska sedan kunna användas som bevis i rättegången.

Det kan handla om förhör med målsägande, misstänkta och vittnen.

Polisförhör ska kunna användas som bevisning i domstol
Utredningen föreslår dessutom att det ska införas utökade möjligheter att använda berättelser som lämnats i samband med polisförhör under förundersökningen.

Detta förutsätter att det finns en ljud- och bildupptagning av berättelsen, konstaterar Fredrik Wersäll.

Ska leda till effektiviserad process
Utredningen bedömer att de presenterade förslagen kommer att leda till en mer effektiv brottmålsprocess, kortare häktningstider, minskad restriktionsanvändning, ett effektivare brottsutredningsarbete, bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar och minskad risk för press och hot mot förhörspersoner. 

Den slutliga utredningen kommer att presenteras under 2019.

  • William Eriksson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

27 comments

Utmärkt ! Då blir det också svårare att krypa ur det som man sagt vid polisförhöret. Polisförhöret blir också mera bedömbart. Det är ju viktigt att man ser och hör hur frågor och svar gått till och reaktioner och kroppsspråk. Då kanske försvararna kan ägna sig åt annat än att ifrågasätta förhörsledarens frågor och agerande. Naturligtvis kan den misstänkte ha ljugit vid förhöret men då måste en ändrad berättelse vid rättegången kunna granskas hårdare.

Utmärkt?

Det här är ju rättsosäkert. Handlar ju om att spara pengar men gör ju att vittnen inte kan ställas relevanta frågor om man bara spelar upp förhören.

Gör ju bara att personer kommer att säga 'inga kommentarer' om de blir inspelade.

Förslaget förefaller strida mot rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen, försvararen måste alltid ha rätt att ställa frågor till målsäganden och vittnen. Också ett avsteg från den nuvarande principen om direkt bevisupptagning. Såklart penningbesparande och det går snabbare att hafsa sig igenom huvudförhandlingen men det har ingenting med rättssäkerhet att göra.

På vilket sätt skulle detta vara rättsosäkert?
Det är ju snarare dagens system där en misstänkt kan ändra sin berättelse efter att ha tagit del av utredningen i dess helhet som är rättsosäker. Som det ser ut nu så har ju tingsrätten att utgå från denna nya tillrättalagda berättelse vid sin bedömning

Det kan finnas många skäl till varför någon ändrar sin berättelse under polisförhör. Droger, dåligt minne, skyddande av annan osv.

Ska en misstänkt person kunna försvara sig måste denne veta vad anklagelsen avser, tidpunkt, vittnesuppgifter och annat som eventuellt dyker upp under utredningens gång. Annars blir det lätt spel mot ett mål.

Rätten kan förhoppningsvis bedöma om nya uppgifter verkar mer trovärdiga än vad som lämnats under polisförhör.

Man skall aldrig, säger aldrig, börja prata alls vid polisförhör. Titta i golvet och luras inte att börja svara på triviala frågor som om man vill ha kaffe eller mår bra eller annat. Bara tiga igenom hela förhöret.

Detta vet både jurister och yrkeskriminella. Svensson dock döms ofta för vardagsbrott genom eget golande...

Det kan finnas vissa fördelar med det men då måste förhörssituationen säkras på ett sådant sätt att blir lika balanserat som i rättssalen. Försvarare, åhörare och nämndemännens närvaro medför per automatik att det blir en mer civiliserad och balanserad situation. Åklagarnas roll och kompetens är också, i de flesta fall, balanserande i jämförelse med vanliga poliser. Poliser är sällan neutrala, de vet från början vilken sanning de vill hitta. Därför kan förhörssituationen lätt bli tokig uppe på polismyndigheten.

Jag är lite orolig över att förslagen framförs pga arbetsbörda och besparingsskäl och inte för att det kommer att leda till bättre kvalitet och mer korrekta domar. Det känns lite som polischefen och hans effektivisering avseende krypteringssystemet.

Äntligen! Inte en dag för tidigt! Omedelbarhetsprincipen har fått orimliga proportioner. Förhör i nära anslutning till den aktuella händelsen speglar mer sanningsenligt vad som faktiskt förevarit än efterhandskonstruerad utsagor. Nu kan ett vittne eller annan som utsätts för "övertalningsförsök" värja sig mot dessa genom att invända att jag har redan lämnat min redogörelse och ändrar jag den vid huvudförhandlingen kommer åklagaren bara att spela upp förhöret. Så gola på!

Ett förslag i rätt riktning! Jag skulle dock kombinerat med detta vilja se en lagändring som gör att en version som en misstänkt lämnar i rätten efter att ha fått ta del av förundersökningen ska tillmätas ingen eller minimal betydelse, detta till skillnad mot hur det är idag. Det här skulle få bukt med tigandet under polisförhör och den sedan perfekt tillrättalagda versionen i rätten när man fått ta del av alla bevis.

Den tilltalade måste naturligtvis få möjlighet att bemöta det som läggs denne till last. Enligt min mening vore det bästa om man använder inspelade polisförhör som komplement under en huvudförhandling, då kan rätten med egna ögon se om det ställs ledande frågor och vad den misstänkte liksom andra inblandade faktiskt svarade. Många gånger kan det första förhöret vara av stor vikt innan de inblandade hunnit fundera igenom vad som ska sägas.

Som det är i dagsläget hänger mycket på om åklagare respektive försvarare är på alerten och ställer tillräckligt med relevanta frågor och vid behov åberopar enbart skriftliga polisförhör, vilka inte alltid är av högsta kvalitet. Försvarare brukar ju undvika att ställa frågor som kan vara till nackdel för den tilltalade och rätten ges ingen chans att utnyttja hela processmaterialet om inte åklagaren är observant.

När misstänkta personer eller vittnen vägrar svara på frågor kan det naturligtvis vara till nackdel för utredningen, men det stärker i vart fall inte deras trovärdighet.

Självklart ska de få en chans att bemöta det som läggs personen till last. Men bevisningen presenteras ju vanligtvis i polisförhören i sinom tid och då får misstänkt en chans att förklara sig. Jag menar att man på nägot tydligare sätt måste förlora på att vägra uttala sig i polisförhör när tillfället ges och att ens version i rätten borde få väldigt svag betydelse om man vägrar uttala sig i förhör i väntan på förundersökningen eller om versionen förändras allt eftersom bevisningen presenteras i förhör. I nuläget tillmäts ju misstänkts senaste utsaga (den i rätten) högst betydelse vilket är fel både ur den synpunkten att misstänkt då fått ta del av all bevisning och även utifrån minnesforskningen som ju visar att minnet är bäst direkt inpå en händelse.
Och appropå det du skrev om att åberopa material ur förundersökningen... kanske det är läge att domstolen börjar läsa förundersökningen innan rättegången?

Domstolsledamöterna har inte tid att gå igenom förundersökningen som kan omfatta tusentals sidor, det är väl normalt bara ordföranden som kollar upp vad som behövs för att planera huvudförhandlingen.

Nyligen besökte jag en rättegång som åskådare och kom att sitta bredvid förundersökningsledaren i det pågående målet. Hon blev mycket förvånad när jag berättade att domstolsledamöterna aldrig får se mer av FUP än vad parterna eventuellt åberopar. De får i vart fall inte ta hänsyn till "överskottsinformation" även om de under den slutna överläggningen får se mer än vad någon part åberopat.

Att den tilltalade får ta del av förundersökningen är i och för sig ganska självklart eftersom denne måste veta vilka anklagelser och bevis som kommer att åberopas av åklagaren och ges möjlighet att skaffa fram motbevisning. Åklagare och försvarare får ju inte leka "Perry Mason" och plötsligt överraska vid sittande bord.

Vad som muntligt framförs vid huvudförhandlingen kan som jag tidigare nämnt ifrågasättas av parterna med hänvisning till förhörsprotokoll. Det är då som inspelade förhör kan vara av stort värde för att styrka vad som hände och sades under förhöret. Det är information som bör ingå i processmaterialet på samma sätt som när förhör med barn bandas och spelas upp.

Du sitter numera som passiv åskådare till förhandlingarna och har inget inflytande i överläggningen eller över målets utgång-ska jag förstå dig så?
Jag frågar för att säkerställa att jag inte uppfattat dig fel.

Det är rätt uppfattat! Det är för övrigt enda gången sedan jag slutade som nämndeman för två år sedan.

Tyvärr har domstolsprocessen sedan rätt många år inskränkts till att bli en drabbning mellan åklagare och försvarare. Jag saknar den tidigare arbetsmetoden som innebar att domaren skulle vara påläst och kunna styra upp om det blev oklarheter. Eftersom åklagarna nu allt oftare kastas in på mål utan att hinna läsa in sej innebär det stora risker för att belysningen inte blir allsidig. Genom en mig närstående vet jag att ledamöterna i Hovrätterna endast får tillgång till material som åklagare och försvarare tänker använda. Eftersom många komplicerade mål, främst EKO-brott, hamnar där är risken att man inte greppar omfattningen och helheten. Det är säkert orsaken till att det i komplicerade mål är nästan omöjligt att få någon fälld ! Åklagaren måste ju tro på fällande dom för att åtala !

Det finns något som heter omedelbarhetsprincipen, min käre Anders Bergstedt.
Argumentation obehövlig.

Ni missar flera saker;

1) Bevisbördan ligger helt påÅM

2) Statens resurser är oändligt större än en enskild

3) Det är ofta så att man i en stressad situation i samband med händelse eller hämtning inte tänker klart

4) Om inte annat än av integritetsskäl kan man vilja vara tyst.

Alltså tala ALDRI ALDRIG med snuten!

"Don't talk and you'll walk"

Anonym ! Du har fel då du skriver "tala aldrig med snuten". Senast har vi Kent Ekeroth som blev friad i Hovrätten. Hans berättelse höll från början till slut även om man inte vet om det var sanning. Nu har vi den misstänkte för mordet på Moa som snurrat in sej i ologiska berättelser och t.o.m. försökt plantera falska alibin och leda polisen på fel spår. Nu sitter han och blånekar trots att polisen och åklagaren fått fram en lång och sammanhängande serie av teknisk bevisning som gör varje annan gärningsman utesluten. Han var inte smart nog att servera en återhållsam berättelse tills han fick se protokollet.

Jag har samlat urklipp i massor och redan 1992 tog Advokatsamfundet upp frågan om det var rätt av en försvarare att ge klienten rådet att tiga. I en artikel i DN tog Sven-Erik Alhem upp Jackie Arklöv som valde att tiga sig igenom förundersökning och rättegång. Han skriver bl.a: "Har du befunnit dig på en brottsplats eller om det finns andra omständigheter som är besvärande mot dig, har du- om du är oskyldig-all anledning att försöka förklara din oskuld. Ju tyngre bevisningen eller indicierna är emot dig , desto starkare är skälen att tolka din vägran att förklara dig som ytterligare stöd för din inblandning i det misstänkta brottet".

Det är kloka ord som gäller än i dag. Det finns många mål där försvararen förstört för sin klient genom att de båda intagit en negativ attityd. Försvararen måste hjälpa sin klient att bli trovärdig inför rätten. Där har Johan Eriksson mycket att lära sina kollegor !

Jag tror också att det ibland kan vara till nackdel för den tilltalade att helt vägra yttra sig, i vart fall om åklagarens bevisning känns överväldigande. Jämför med den danske "ubåtskaptenen" Peter Madsen som fått en allt större förklaringsbörda. Där kommer det att krävas en extremt bra förklaring för att slippa bli fälld för mord.

Ska rätten kunna övertygas om att Kim Wall slängdes i vattnet av Madsen innan hon styckades och inom kort plockades upp av okänd person som sedan styckade henne och försedde varje kroppsdel med tyngder?

Om han från första början hade erkänt dråp och styckning skulle han i vart fall ligga något bättre till enligt min mening, men jag är helt okunnig inom den danska lagstiftningen. I Sverige hade han förmodligen klarat sig undan livstid, kanske fått 16 år eller sluten rättspsykiatrisk vård beroende på hans psykiska status.

Jag återkommer till Allans och min artikel samt uppmanar er att studera "Balkongmålet". Tror att Wersäll bör få svårt att få igenom detta.

Sedan skall man alltid överväga om man tycker sig ha en förklaringsbörda. Det kan man dock inte avgöra vid sitt första förhör.

http://www.dagensjuridik.se/2015/11/debatt-allan-stutzinsky-johan-tisell...

Mmmm. Samtidigt fick vi ju höra under det så kallade barnläkarmålet hur människor torteras i häkten inför polisförhör. Det är ju inte bara erfarna yrkeskriminella som utsätts för rättsväsendet utan det gäller även helt oskyldiga som drabbats av någon åklagares infall.

Hålls vakna hela nätterna. Får ingen mat. Ligger nakna med en tunn filt i kalla rum. Får inte kontakta anhöriga eller veta varför de blivit häktade.

Ett förhör som hålls under sådana omständigheter blir extremt viktat till den förhördes nackdel. Polisen är lugn, har varit med om situationen förut, har sovit gott hela natten. Den som förhörs är plötsligt indragen i en mardrömsliknande situation, shockad, skräckslagen, utmattad, hungrig och har torterats i häkte. Kan inte tänka klart.
Polisens överläge är enormt och man bör inte underskatta vilken effekt det har på svaren.

Inget som sägs under de omständigheterna är trovärdigt och därför bör det heller inte användas i rätten. Annars är risken stor att oskyldiga döms.
Vilket iofs skulle förbättra uppklarningsstatistiken.

Det finns en massa problem med att genomföra detta. Till att börja med måste man, om förhör med vittnen ska få samma tyngd som om de tas upp inför rätten, införa en ordning som innebär dels att vittnet alls är skyldigt att uttala sig i förhör utom rätta, dels gör detta under straffansvar. Vidare måste man, för att det ska betraktas som rättssäkert, låta alla inblandade aktörer; åklagare, försvarare och målsägandebiträden, vara närvarande under och ha fullständig frågerätt vid förhöret.

Därtill kommer problematiken med att en part rimligen måste ha rätt att ställa frågor till förhörspersonen mot bakgrund av all övrig utredning som slutligen kan komma att presenteras för rätten. Det torde över huvud taget inte vara möjligt på förundersökningsstadiet. Om det alls ska vara möjligt måste nya förhör kunna påkallas sedan slutdelgivning skett, och då är man å andra sidan tillbaka i problematiken med att tid gått, personer kunnat påverkas osv.

Jag tror det är väldigt svårt att hitta en ordning som balanserar de problem som uppstår såväl med dagens system som med det tänkta. Personligen tror jag att snabbare utredningar och kortare tider innan mål sätts ut och döms av är det bästa sättet att få rättssäkra prövningar och materiellt riktiga domar.

Jag tror inte på förslaget i den form det presenteras här, som flera tidigare kommentatorer varit inne på blir de praktiska och rättssäkerhetsmässiga faktorerna alltför svåra att hantera.

Däremot delar jag bedömningen att uppgifter vid polisförhör bör ges en större betydelse än vad som idag är fallet. Det är otillfredsställande att en misstänkt kan lämna en (eller ingen version) i ett eller flera polisförhör och sedan, efter att förundersökningen slutdelgivits, i rätten föra fram en tillrättalagd version som sedan i stort sett reservationslöst godtas av rätten.

Att garantera rättssäkerheten vad gäller polisförhören behöver inte heller vara speciellt komplicerat. En tydlig varning innan förhöret om att allt som sägs kan användas som bevisning och att det kan skada misstänkts försvar om de inte berättar något i förhör som de sedan anför i domstol (liknande den som används i Storbritannien) samt obligatorisk videoinspelning av förhöret, så att det är tydligt vilka frågor som ställs och hur. Skulle det sedan i rätten uppstå frågetecken om hur förhöret gick till är det bara att spela upp det.

Jag bor instorbritannien och har erfarenhet, inte som åtalad, av förhörssituationer här.

Här så döms folk utan bevis för hemska brott för att folk tror sig kunna 'se' att de är skyldiga (jury).

Här så är det bara korkade personer utan advokat som uttalar sig. Det är också så att polisen måste visa vilket material/bevis de har INNAN de förhör en misstänkt så att en misstänkt, om han uttalar sig, vet vilka bevis som finns. Alla, oavsett varför de är där gör 'no comment' förhör.

En person som är misstänkt för brott skall inte ha förklaringsbörda överhuvudtaget och att ha en presumption att en person som sent börjar att tala kanske inte blir trodd är ju förtäckt hot. Antingen försvara dig nu eller så kommer du inte få göra det senare.

Ska vi också börja införa karaktärsvittnen som i England i t.ex. våldtäktsmål för att slå sista spiken i kistan för relevant bevisning i domstol?

Nu var det ju inte så att jag föreslog att vi skulle kopiera Storbritannien rakt av med jury och karaktärsvittnen och allt du tar upp, utan jag tog deras Police Caution som ett exempel hur man kan säkerställa att den som förhörs är medveten om konsekvenserna av sitt val att tala, tiga eller ljuga.

Inte heller säger jag att det ska vara presumption att en person som börjar prata sent ljuger. Det jag säger är att rätten bör fästa större vikt vid vad en tilltalad, eller målsäganden och vittnen för den delen, har uppgett i polisförhör och inte bara vad som sägs i rätten. Det är nämligen inte helt ovanligt att förhörspersoner lämnar tämligen detaljerade berättelser i förhör och sedan ersätter dem med vaga och föga trovärdiga berättelser i domstolen. Att domstolarna då i stor utsträckning fäster ingen eller liten vikt vid vad som sagts i förhör menar jag är en otillfredsställande ordning.

Den allmänna opinionen och debatten har pressat denna fråga lite långt enligt mitt tycke. När det gäller framförallt straffrätt tycker jag att man borde börja alla debatter och diskussioner med frågan: "Anser vi att vi hellre friar någon skyldig, än fäller någon oskyldig?" följt av en tyst minut.
Det är onekligen skumt att tiga sig igenom förhör eller ljuga, men det måste ändå sättas i relation till hur processen ser ut. Polisen kan ju "byta spår" allt eftersom beroende på vad som kommer fram i utredningen. Hur tänker man kring tex. målsägande som kanske minns detaljer bättre efter att chocken från ett våldsamt angrepp släppt?
Parterna ska ju vara så jämlika som möjligt för rättssäkerhetens skull.

Ska all information från utredningen presenteras för alla parter? Ska alla hemliga tvångsmedel redovisas? Ska polisen berätta, eller kanske spela in, vad som diskuteras under utredningen?

Man ska inte glömma att lagarna kommit till för de som är oskyldiga, eftersom de som har makt inte klarar av att tillvarata deras intressen och rättigheter.
"Förty det är fast bättre att giva en brottslig lös, än pina och plåga honom som obrottslig är.......Där saken är blind, skall man vara snarare till att hjälpa honom som beklagad är, än honom som klagar, den skall hava båtnaden som faran står, den skall ock stå faran som båtnaden och profiten haver."

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.