Skip to content

"20 år sedan Trustor - när händer det igen och är rättsväsendet tillräckligt rustat?"

KRÖNIKA - av advokaten Anders Perméus, Advokatfirman Swedish Legal Tech AB och tidigare ombud för Lord Moyne i Trustormålet

 

Blut ist ein ganz besonderer Saft”, sa jag. ”Nur keine Furcht, daß ich dies Bündnis breche!”, svarade han med påtaglig entusiasm och en kraftig brittisk accent.

Vid en middag på restaurant Prinsen hade det inledande samtalet lett in på litteratur och jag försökte imponera genom att citera Mephistopheles i Johann Wolfgang von Gothes Faust, men blev snabbt utmanövrerad av en betydligt mer bildad man och med den charm och hövlighet som tillstår en brittisk adelsman.

Den då 71-årige Jonathan Guinness Lord Moyne hade efter fyra års tvistemålsprocesser kommit till Stockholm för att förklara sin inblandning i Trustormålet. Den jovialiskt trevlige Lorden stod nu åtalad och riskerade ett långvarigt fängelsestraff för att ha förskingrat Trustors kassa; närmare bestämt 485 miljoner kronor.

Det bestående intrycket jag och mina kollegor hade efter middagen var; förstod han överhuvudtaget allvaret

Litade han blint på att domarna i Stockholms tingsrätt skulle bli charmade av hans intellekt respektive sympatiska uppträdande och utgå ifrån att han endast varit en vilseledd målvakt i det största ekobrottmålet i svensk historia?

Som advokater med fokus på bolagsrätt, styrelseansvar och processföring hade vi kommit att företräda Lord Moyne i tvistemålen där han hade stämts av bolaget Trustor respektive minoritetsaktieägarna bestående av storbanker, försäkringsbolag, Harvard m fl.

Jag och mina kollegor kunde händelseförloppet och juridiken i målen i detalj, varför tingsrätten ansåg att det var klokt att även låta oss bli Lord Moynes försvarare i brottmålet tillsammans med en ”riktig” brottmålsadvokat.

Lord Moyne tillbringade vintermånaderna i Stockholms tingsrätt där han läste och lyssnade intresserat via tolk, redogjorde uppriktigt och relativt redigt över det han mindes och förstod. Han hann även lära sig svenska på ”kuppen” och läste bland annat ett flertal av Strindbergs romaner på svenska.

Så småningom friades han helt från åtalet och kunde åkt hem till Storbritannien.

Vid den sista kontakten med Lord Moyne, då boendes på sin brors slott i Skottland, medgav han att hans naivitet och alltför lättsamma inställning till affärslivet ofta hade ställt till det för honom. Det hade gått upp för honom att livet på slottet eller i Londons bättre kvarter, var betydligt angenämare än vad en svensk anstalt kunnat erbjuda. 

Två av de åtalade dömdes för förskingring år 2001 i tingsrätten och friades år 2003 i hovrätten.

Vad har vi då lärt oss av Trustor-målen som de facto har ägt rum? Tillåter gällande regelverk alltjämt att förslagna kriminella personer vilseleder och använder sig av naiva ”nyttiga idioter”?

Då, år 1997, köptes aktiemarknadsbolaget Trustor med medel från egen kassa. Köparen tillträdde aktierna, eftersom säljaren accepterade att (i god tro?) sälja dessa på kredit.

I praktiken gick det till på följande sätt:

1. säljaren sålde till Lord Moyne via ett holländskt holdingbolag A- resp. B-aktier i Trustor samt teckningsoptioner med rätt att teckna B-aktier;

2. via annat bolag ägde säljaren fler aktier i Trustor, vilka användes som apportegendom i samband med nyemission i ett annat bolag som sedermera överläts till Lord Moyne och firmaändrades till Lord Moyne Holding;

3. i avtalet ingick även rätt för säljaren att förvärva aktier och optioner i ett intressebolag till Trustor. Avtalet angav att köpeskillingen för aktier och optioner i Trustor, märkligt nog, skulle erläggas direkt till Trustor som en delbetalning för de aktier och optioner i intressebolaget som säljaren fått löfte att förvärva.

Någon försäljning av aktierna i intressebolaget kom emellertid aldrig att ske, varför det istället avtalades om en tilläggsköpeskilling (”success fee”).

Vad som är helt klarlagt är att säljaren indirekt erhöll 241 MSEK från Trustors kassa. Senare framställde säljaren även krav på tilläggsköpeskillingen.

Framstår upplägget som komplicerat? Ja, det krävdes också ett stort antal framstående rådgivare för att få affären i hamn. En detaljerad plan – med skickligt beskrivna alternativ att genomföra affären både ur ett juridiskt och ekonomiskt perspektiv - återfanns i en dagbok som författats av den som påstås vara hjärnan bakom hela kuppen. Det var nog aldrig tänkt att den dagboken skulle komma till åklagarens kännedom.

Övertagandet av Trustor möjliggjordes blan annat genom avsaknad av regler för budplikt. Nu finns regler på plats (direktiv 2004/25/EG), men förfarandet styrs också av aktiemarknadsnämndens generösa beslut om dispens.

Frågan om huruvida säljarens förvärv av Trustors aktier i intressebolaget kunde anses strida mot LEO-lagen (§ 7), prövades även av aktiemarknadsnämnden under september 1997.

Aktiemarknadsnämnden ansåg inte att intressebolaget var dotterbolag till Trustor och inte heller att överlåtelsen av aktierna i intressebolaget till säljaren i övrigt var anmärkningsvärd eller stod i strid med god sed på marknaden, trots att säljaren omfattades av LEO-lagens personkrets, då denne var såväl VD i Trustor som arbetande styrelseordförande i intressebolaget.

En absolut förutsättning för att relativt billigt förvärva röstmajoriteten i Trustor var systemet med röstvärdesskillnader, vilket sedermera möjliggjorde plundringen av kassan. Dessa regler är alltjämt oförändrade.

Vidare aktualiserades aktiebolagslagens bestämmelser om bristtäcknings- och skadeståndsansvar, vilket åskådliggjorde svårigheterna att tillämpa bestämmelserna på personer som i högsta grad varit aktiva, fattat informella beslut samt effektuerat dessa - utan att dessa personer har haft formella positioner i bolaget (organ- eller sysslomannafunktion).

Inte heller dessa bestämmelser har förändrats på något ingripande sätt.

Utöver detta innehöll Trustor-målen en stor mängd komplexa juridiska frågor såsom huruvida minoritetsägarna lidit egentlig aktieägarskada, Trustors vindikationsanspråk från mottagarna av medel från Trustor, egentligt sysslomannaansvar respektive ansvarsfördelning, utbetalnings- och låneförbudet m.m. - som sammantaget gjorde fallet unikt och till en stor utmaning för domstolarna.

Regelverket utgör emellertid i sig inte ett hinder för människor att ägna sig åt ekonomisk brottslighet.

Regelverket ställer upp balanserade spelregler för en sund och fungerande företagsamhet. De bolag som är verksamma på en aktiemarknad berörs av såväl strängare regelverk som aktivare tillsyn av myndigheter.

Det avgörande är emellertid att de aktörer som har ansvaret för att företagen bedriver en lovlig verksamhet, också tar detta ansvar på allvar. Alla som har suttit på ett styrelsemöte känner till att de flesta ledamöter inte har någon riktig inblick i hur ett företag sköts, än mindre vilka regler som styr deras ansvar.

En styrelse består oftast av representanter för olika ägarintressen och eventuellt arbetstagarna. Dagligen fattar styrelseledamöter beslut som mer eller mindre sker i strid med lag, föreskrifter, uppförandekoder, bestämmelser i bolagsordningen eller i aktieägaravtalet – men det hade de ”ingen aaaaning om”.

Därför kommer det inte heller som någon överraskning att en duperad eller illa påläst styrelse låter ett bolag förskingra pensionsmedel eller genomföra avancerad skatteplanering.

Om man kräver att en lekmannastyrelse i en Bostadsrättsförening skall ta ansvar för att föreningens ekonomi förvaltas på bästa sätt, måste man rimligen kunna ställa betydligt högre krav på professionella styrelseledamöter, vilka ofta tar emot höga arvoden i bolag som förvaltar miljarder.

Aktiebolagens bestämmelser om styrelsens ansvar för bokföring och medelsförvaltning är glasklara, men de efterföljs inte alltid. En tänkbar orsak till detta kan vara att det sällan följer någon påföljd vid aktiva överträdelser eller underlåtenhet av följa bestämmelserna.

Styrelseledamöters ansvarsförsäkringar kan också motverka ökat ansvarstagande, varför det åligger aktieägarna att utkräva sådant.  

När det gäller brottmålet, som en följd av Trustor-plundringen, gjordes gällande att åklagarsidan var för svag; att målets omfattning och juridiska frågeställningar blev för svåra. Samma kritik har framförts i andra stora ekobrottmål.

I Sverige väcks varje år cirka 2 000 åtal gällande olika typer av ekobrott, varav cirka 90 procent leder till fällande domar.

Detta ligger i linje med åklagarväsendet i stort och får anses tillfredställande, även om handläggningstiderna är alltför långa.

Frågan är emellertid om myndigheterna står väl rustade för mer omfattande ekobrott. I synnerhet när den ekonomiska brottsligheten numera företrädesvis sker via Internet.

Man får hoppas att så är fallet då en absolut förutsättning för att medborgare skall respektera lagar och förordningar är att staten tillser att överträdelser också leder till fällande domar.

Samtidigt kan konstateras att medias granskning ibland leder till att människor och företag hängs ut och skandaliseras, trots att vare sig alla relevanta fakta finns för handen eller att dessa hunnit prövas av experter.

Det kan handla om komplicerade juridiska frågor som kräver en mycket omfattande utredning där till sist de påstådda handlingarna visar sig vara inom lagens gränser.

Så en välgörande julklapp till medborgarna vore dels mer resurser till rättsvårdande myndigheter, dels en mer restriktiv medierapportering vid prövning av vad som kan anses vara ”av allmänt intresse”.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

1 kommentar

408 flaskor Cristal.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.