Skip to content

HD: Domstol borde prövat om resning kunde "ersätta" för sent inkommen klagan över domvilla

Det var fel att avvisa en fastighetsägares klagan över domvilla med hänvisning till att den hade kommit in för sent. Det slår Högsta domstolen fast som konstaterar att domstolen borde ha prövat om  man inte i stället kunde ha meddelat resning till följd av synnerliga skäl - där det inte finns några tidsfrister. Ärendet återförvisas därför till Mark- och miljööverdomstolen.

 

Bakgrunden är ett beslut som togs av Lantmäteriet 2011 om att reglera två fastigheter så att ett område fördes över från den ena fastigheten till den andra.

Lantmäteriets beslut överklagades inte och vann därmed laga kraft.

Klagan kom in för sent
Tre och ett halvt år senare vände sig dock en fastighetsägare till Mark- och miljööverdomstolen och klagade  på så kallad domsvilla - alltså ett allvarligt handläggningsfel.

Enligt fastighetsägaren hade fastighetsregleringen skett utan hänsyn till hans fastighets servitutsrättigheter. Han hade inte hellet fått tillfälle att yttra sig i samband med beslutet.

Domstolen slog dock fast att klagan hade kommit in för sent och avvisade därför mannens talan.

Om det finns synnerliga skäl
Mannen överklagade till Högsta domstolen som nu konstaterar att mannens klagan över domvilla ska bedömas enligt lagen om domstolsärenden och att de särskilda rättsmedlen - bland annat besvär över domvilla, regleras i ärendelagen (42 §). Denna bestämmelse hänvisar i sin tur till rättegångsbalken (58 och 59 kap.) som ställer upp de tidsfrister som gäller för klaganden i talan över domvilla och som mannen i det här fallet överskridit.

HD skriver:

"Lantmäteriets beslut fick laga kraft flera år innan M (mannen) klagade på beslutet. Av handlingarna framgår att M fick kännedom om Lantmäteriets beslut mer än två år före hans klagan. Han har alltså överskridit de tidsfrister som gäller enligt 59 kap.2 § andra stycket rättegångsbalken."

HD fortsätter dock:

"En ansökan om resning respektive en klagan över domvilla ska alltså prövas enligt de grunder som gäller för tvistemål. Regleringen innebär dessutom att de tidsfrister som ställs upp i 58 kap. 4 § andra stycket respektive 59 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken ska tillämpas. I 42 § ärendelagen sägs det vidare att resning får äga rum även i andra fall än som föreskrivs i 58 kap. rättegångsbalken, nämligen om det finns synnerliga skäl."

Ingen tidsfrist
HD slår nu fast att det andra särskilda rättsmedlet - alltså resning - alltså kan beviljas, trots att de "vanliga" tidsfristerna har överskridits om det finns synnerliga skäl.

HD pekar också på de villkor som gäller enligt förvaltningsprocesslagen och skriver:

"I allmän domstol används de extraordinära rättsmedlen resning och klagan över domvilla. I förvaltningsdomstol används endast resning som då har ansetts även kunna innefatta sådana förfarandefel som enligt rättegångsbalken utgör domvilla."

"Till skillnad från regleringen i rättegångsbalken finns i förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte någon tidsfrist inom vilken resning måste sökas. Det finns inte heller några specifika resningsgrunder. I stället gäller allmänt att resning får beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt (37 b §)."

Kan te sig märkligt
HD anser att det "visserligen kan te sig märkligt att ärendelagen hänvisar till tidsfristerna om det ändå är möjligt att bryta igenom dem. Saken får dock så förstås att kraven för ett bifall vid en prövning i sak måste ställas högre, när tidsfristerna enligt rättegångsbalken har löpt ut".

HD anser att det av förarbetena till ärendelagen framgår att talan över domvilla uteslutande ska prövas med tillämpning av rättegångsbalkens regler men att domstolen inte ska avvisa klagan bara för att sökanden har klagat över domvilla. Domstolen ska i stället pröva de omständigheter som ligger till grund för klagandens ansökan och också pröva om dessa kan ligga till grund för resning.

Om förutsättningar att tillämpa rättegångsbalkens bestämmelser enligt ärendelagen saknas ska domstolen alltså också pröva om det föreligger synnerliga skäl för resning.

Återförvisas till överdomstolen
I det nu aktuella fallet anser HD att fastighetsägaren - trots överskriden tidsfrist enligt rättegångsbalken - kan beviljas resning enligt ärendelagen om det finns synnerliga skäl och dessa är mycket starka. Detta gäller oavsett det faktum att mannen inte ens har åberopat ärendelagen, skriver HD.

Eftersom Mark- och miljööverdomstolen inte gjort en prövning av om det finns några synnerliga skäl för resning undanröjer HD överdomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet dit för en förnyad prövning enligt ärendelagen.

  • Alt-texten
    Malin Roubert

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

När jag överklagade min utmätning till HD efter nekat PT i hovrätt (trots inhibition) fick jag upplysning över telefon med registratorn om att sända in domvillan, tillsammans med öveklagan, direkt till HD.

Domvillan skulle annars gått till Hovrätten eftersom det var en Tingsrättsdom som anmäldes.

Som svar på min insända överklagan och domvillan kom tre rader.

PT beviljas ej då domvillan måste vunnit laga kraft för att prövas.

Vad som hände med själva överklagan har aldrig gått att utreda.

Varför man ber mig sända in en domvilla, (som man på domstol förstår av den förestående överklagan (till skillnad från mig som knappt förstod termen laga kraft då) inte hunnit vinna laga kraft) har jag heller aldrig fått förklarat för mig.

Båda sändes in i samma försändelse samtidigt.

Jag förstod inte då varför överklagan aldrig behandlades. Det gör jag inte idag heller.

Men jag gissar på att HD inte orkade reda ut allt. Exempelvis vilka krav som ska ställas om rättsäkerhet när någons talan ändras. För det kan väl knappast vara rättssäkert att en rådman bara kan påstå vad någon sagt eller ej?

Hur ska en enskild i efterhand kunna bevisa det? Borde det inte åligga rådmannen att bevisa det? När målet handlagts som FT-mål, trots värden över 4-5 miljoner kronor.

För övrigt fick jag själv begära ut protokoll från Tingsrätt. 5 gånger fick jag ringa eftersom man inte sa sig ha några handlingar kvar vid tingsrätten. Det sändes mig efter nekat PT i hovrätt. Så dags ju.

Jag sände förstås in domvillan på nytt när den vunnit laga kraft. Det var också en upplevelse.

Domvillan rörde just bl.a ändrad talan och som svar på det kom då att tingsrätten visserligen begått ett rättegångsfel genom att ta målet till dom utan huvudförhandling utan att fråga parterna om det, men detta kan inte ha påverkat utgången i målet, eftersom jag själv biföll talan...

Dvs den ändrade talan (domvillan) blev nu ett bevis att rättegångsfel inte påverkat utgången i målet. Varför domvillan aldrig utreddes/prövades utan istället las till stöd för att utgången i målet inte påverkats av domstol.

När domvillan så gick vidare till HD fick jag svar att inget PT gavs.

Jag ringde då domaren i HD.
PT var obligatiskt i HD om domvillan prövats i Hovrätt fick då till svar, vilket jag ju hävdat att den inte gjort eftersom talan aldrig prövats eller styrkts på något sätt. Men vad hjälpte det?

Där tog det i alla fall stopp.
Efter åtta slitsamma försök.

Ps Jag har hela tiden motsatt mig kapitalskulden eftersom jag inte tycker den stämmer. Den har aldrig redovisats mig. Inte ens vid förrättning efter exekutiv auktion. Ds

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.