Skip to content

"Domare är jävla syltryggar" - hovrättspresidenten kritisk till riksdagsledamotens uttalande

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) och hovrättspresidenten Fredrik Wersäll. Foto: Emma-Sofia Olsson/SvD/TT och Tomas Oneborg/TT

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) får kritik från för sitt uttalande om "jävla syltryggar som sitter i domstolarna". En av dem som har reagerat är hovrättspresidenten Fredrik Wersäll som understryker att "det ska finnas en rågång mellan den lagstiftande och dömande församlingen". 

 

- Ska man använda ordet syltryggar eller inte? Jag vet inte om det är det stora fokuset just nu, säger Hanif Bali till TT.

- Vi har en polis som fått sitt hem beskjutet med automateld. Att då sitta och märka ord, tycker jag inte är den stora faran för rättsstaten just nu, 

"Det är bortom mig..."
Det var i måndags som den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali twittrade:

"Vad är det för jävla syltryggar som sitter i domstolarna? Det är bortom mig hur grovt vapenvåld sedan 1996 med flit varit häktningsbefriat."

Tweeten väckte reaktioner. 

- Jag tycker att Hanif Balis tweet var olämplig, säger Tobias Billström som är Moderaternas gruppledare i riksdagen till TT.

"Konstitutionella förutsättningar"
Fredrik Wersäll, president för Svea hovrätt, reagerar också på Hanif Balis uttalande.

- Vad gäller språkbruket så vill jag bara säga att jag utgår från att såväl vi i domstolarna som våra politiker respekterar de grundläggande konstitutionella förutsättningarna, nämligen att det ska finnas en rågång mellan den lagstiftande och dömande församlingen, säger han till TT. 

"Debatten om ordval sekundär"
Hanif Bali menar att debatten om hans ordval är sekundär. Problemet handlar istället om att personer med skarpladdade vapen ibland inte häktas:

- Det är helt orimligt, för det finns möjlighet i lagen att både anhålla och häkta någon som blir gripen med ett skarpladdat vapen. Det är en praxis som domstolarna måste tillämpa. Man kan göra det med gällande lagstiftning men det görs inte i massor av fall

- Jag tycker att det är grymt märkligt att det är en så avslappnad inställning i domstolarna, att man inte ger särskilda häktningsskäl när människor grips med skarpladdade vapen.

 

 

 

  • William Eriksson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

44 comments

Go, Hanif, Go!

Så mycket fokus på just ordet syltrygg, varför Hanif Bali ges frikort ur situationen. Det hela handlar väl om att Hanif Bali i egenskap av folkvald riksdagsledamot försöker påverka den dömande makten? (Vilket han fortsätter att försöka). Nu vinner ju bara riksdagsledamoten mark på att säga att ordvalet saknar relevans, för det gör det ju, det var ju avsikterna i hans uttalande som var besvärande. Nu har förvisso Sverige folksuveränitetsprincipen att luta sig mot så det är väl inte grundlagsstridigt för en riksdagsledamot att uttala sig negativt över den dömande makten.

Riksdagen får inte påverka hur en domstol ska döma i ett enskilt fall. Det gör inte Hanif här. Det vore dessutom mest en lämplighetsfråga. Det han gör är att kritisera en generell praxis.Något hinder för enskilda ledamöter att diskutera och kritisera praxis känner jag inte till. Du kanske kan upplysa mig affärsjuristen.

Förbudet gäller riksdagen som institution - inte enskilda riksdagsledamöter (men däremot enskilda statsråd).

Jovisst det var därför jag skrev att det mest var en lämplighetsfråga. Om man gör en politisk debatt av hur det skall dömas. Men eftersom han riktat sig mot praxis.går det inte ens att hävda olämplighet.

I sak helt rätt, och det är det viktiga oavsett ordval. Även om det skulle förnärma en eller annan prinsessa på ärten. Man kan också använda tex. mumifierade perukstockar om man så vill om personer som inte lever i verkligheten eller befinner sig mentalt i ett annat sekel. Det ligger naturligtvis helt inom ramen för vad man får tåla i en fri och öppen debatt. Inte ens en riksdagsledamot behöver alltid väga sina ord på guldvåg. En politikers uppgift måste vara att få bilda opinion för sina åsikter. Det finns väl en rätt så utbredd uppfattning att domstolarna oftast ser till den misstänktes väl och ve på bekostnad av brottsoffren. Ofullständiga och kortfattade och hafsiga domslut samt det faktum att man ofta struntar i praxisen från HD, eftersom man vill bilda egen praxis i det att man vill härska oinskränkt i sina egna småriken. Vidare använder man nästan aldrig den övre delen av straffskalan. Det är avslutningsvis nästan omöjligt att få brottsdömda, dömda till utvisning trots allvarlig brottslighet som gör att asylrätten är förverkad
. Samt det faktum att åtminstone Hovrätten för Övre Norrland uppenbart använder en mall när man skriver dom/beslut så att domsluten blir exakt likadana för samma ärendetyp vilket gör att man däri framför omständigheter som inte ens framförts av parten. Detta gör att förtroendet för domstolarna rasat till en ny och alarmerande bottennivå på samma låga nivå som Polisen. Det är det som borde bekymra chefen för Svea hovrätt och alla andra allmänna domstolar istället för ordvalet hos en enskild riksdagsledamot.

Det är förvånande att inte fler uttalar sig kritiskt om både juristdomare och lekmannadomare, så mycket fel som det blir i domstolarna. Det är bara upp-piggande när någon ryter i och har saklig kritik att komma med!

Förklara gärna det sakliga i Hanifs kritik.

Att någon grips med ett vapen innebär inte att det per automatik föreligger flykt-, kollisions-, eller recidivfara. Föreligger ingen sådan risk får man inte häkta någon utan att göra våld på lagen, om det inte rör sig om ett brott med minimistraff om två år. Det har ingenting med praxis att göra, utan framgår av 24 kap. 1 § RB, som Hanif antingen inte har läst eller inte begripit.

Att särskilt många häktningsyrkanden i fall där någon misstänks för "grovt vapenvåld" (vilken brottsrubricering som nu åsyftas med det) avslås, har jag heller inte sett något stöd för, lika lite som Hanif presenterat något stöd för sitt påstående att domare för inte så länge sedan "vägde in kvinnors klädsel vid våldtäkt" och nu inte längre gör det.

Hanif tycks inte ens förstå innebörden av förolämpningarna han slänger sig med. Om något vore väl domare "syltryggar", om domarkåren tog åt sig av politikers populistiska utspel och började döma i strid med lagen för att blidka politiker...

Ingen riktig fiskal skulle skriva "kollisionsfara", om han inte allvarligt skadats av att handlägga för många trafikmål...

... eller en fiskal som ibland skriver sina kommentarer med en telefon vars autocorrect inte är bekant med ord som "kollusion" :)

Och hans telefon talar svengelska också. Jag tror man kan anpassa stavningskontrollen till svenska.....

Det skulle det kunna vara.
Men nu klagar han på att domarna dömer rätt, och dessutom fattar han inte att domare inte ska ge uttryck för sina personliga uppfattningar.

Jag skulle kanske i skrift inte välja samma ord som Hanif Bali men nog är det märkligt att domare överlag, vad gäller strafflängd bla, förefaller ignorera lagstiftarens intention vad gäller straffskärpning för det fall minimistraffet inte höjts. Dessutom är det inte helt ovanligt att man i domar i brottmål våld, spårar " 68-resonemang " dvs man månar om den tilltalade / dömde samtidigt som man är ytterst "formell" när det gäller offret. Inte så lite olikt Rikskonstapel Eliassons reaktion då han intervjuades om mordet på flyktingboendet i Göteborg. Som bekant var hans första bekymmer vilka svårigheter gärningsmannen gått igenom.

Lagstiftarens intention när maxstraffen höjs är att lura de korkade 2/3 av befolkningen att straffen ska höjas. Domstolarna följer det till punkt och pricka.

Kan du ge ett exempel på en dom där man gjort så?

Instämmer med Affärsjuristen ovan. Dessutom har Hanif Bali haft mycket svårt att förklara på vilket underlag han gör sin bedömning om praxis. Sanningen är väl att han inte har något stöd för uttalat utan sysslar med provokativ populism. Som trogen M-röstare gläds man över uppgången i de senaste mätningarna men jag hoppas partiledningen ser faran i att låta Bali fara fram som han gör. Personligen får han mig att börja se mig om efter alternativ.

Instämmer helt. Hanif Bali har väl knappast gjort sig känd som rättsexpert. Värre är den populism, osaklighet och låga debattnivå som Hanif Bali representerar. Det är just sådant som den nye moderatledaren säger sig vilja få bort. Om han verkligen menar det måste Hanif Bali bort.

Hållas borta från partiledningen kanske men jag tror det är en omöjlighet att göra sig av med Bali. Han vann ju precis den interna nomineringen/omröstningen bland stockholmsmoderater som precis genomfördes. Någon form av förhållningsorder om hur han ska uppträda bör snarast förmedlas (innan han flyttar gränserna ytterligare några steg).

Frågan M (egentligen varje parti) måste ställa sig är om man vill vinna röster till vilket pris som helst. På det temat vågar jag påstå att Republikanerna inte är helt nöjda med sin situationen.

Men han gör ju precis det han fått i uppdrag av partiet, vinna tillbaka SD-väljare utan att partiet ändrar sin politik.

Uttalandet är olämpligt av flera skäl: 1) ohövlig ton som inte anstår en lagstiftare, 2) för svepande och oprecist, 3) okunnigt om roller och "tågordning" här. Lagstiftarna lagstiftar; domarna dömer på lagstiftningens grunder. Och åklagarens uppgift är bl a att på grundval av en polisutredning bedöma om det föreligger tillräckliga skäl i varje enskilt fall för att hos domstol framställa begäran om häktning på sannolika eller skäliga grunder av en misstänkt. Domstolen har att på grundval av de redovisade skälen och försvarets hållning till saken fatta beslut om häktning eller ej. Av Balis synpunkter får man intrycket att han menar att häktning med automatik a l l t i d skall ske så fort ett skarpladdat vapen figurerar i sammanhanget.

Fast att det föreligger en överhängande risk för fortsatt brottslighet borde inte någon kunna bortse från när det gäller en person som gripits med ett skarpladdat vapen. Risken för att ett sådant vapen hade kunnat komma till användning borde vara betydande. Sådana brottslingar vill nog ingen ha springande på gatorna. Såvida man lever i verkligheten, vill säga.

Så en jägare som glömt att tömma magasinet i bössan och påträffas av polisen på väg hem ska alltid häktas då?

Kalla bara inte de jävla syltryggarna för grisar. Grisar är fina, kloka och roliga djur så det blir orättvist mot grisarna.

Domstolarna får givetvis räkna med att politiker kritiserar dem när Högsta domstolen själva intagit en mer politisk ställning, se bl.a. principerna genom vilka Högsta domstolen gjort sig själva till subjektiva lögndetektortester för att avgöra om en målsägandens utsaga är sann eller inte i brist på all annan bevisning. Sen kan man visserligen ha synpunkter på om begreppet syltrygg verkligen speglar det förhållandet att domstolarna idag dömer oskyldiga på löpande band och ödelägger barns liv på ett rättvisande sätt, eller om han borde använt ett mer rättvisande begrepp för de övergrepp domstolarna idag ägnar sig åt på vanligt folk.

Det vore önskvärt att de folkvalda i domstolarna har läst minst 100 p juridik. Idag räcker det med att de har för- och grundskoleexamen bakom sig

Hanif Bali är skön och hans provokativa sätt behövs verkligen i den offentliga debatten. Mycket av de problem vi brottas med i Sverige skulle överhuvudtaget inte finnas om fler vågade sticka ut hakan på det sätt han gör, bl.a. beträffande asylpolitiken. Svenska jurister är syltryggar, ingen som helst tvekan om det. Jag har kollegor som likt mig sitter med fullmakt men inte ens vågar säga ifrån till lagmannen när de tycker annorlunda. Man får sitta där själv och göra sig obekväm, vilket jag i och för sig är nöjd med. Men svenskar är också generellt världens största syltryggar, så jurister är väl inte sämre än någon annan yrkesgrupp i det avseendet.

Med det sagt är jag dock tveksam till om kritiken är korrekt i sak. För det första är det min uppfattning att åklagare ganska sällan begär folk häktade enbart på vapenbrott. Sedan är ju häktningsskälen som de är. Det står ingenstans i den blå boken att vapenbrott ska vara "självhäktande" utan frågan om recidiv är för handen görs ju i första hand mot belastningsregistret.

Kanske litet mindre välbetänkt att dra t ex alla jurister eller svenskar över "syltryggen"!? Stämmer givetvis inte. Litet överraskande onyanserat av en f d hovr.ass. för övrigt.

Har jag inte gjort heller. Men till skillnad från dig tycker jag att man kan se vissa egenskaper som är i majoritet hos en yrkesgrupp eller en befolkning. Det är såklart inte samma sak som att alla har dessa egenskaper. Vad jag säger är att svenskar, generellt, är tämligen konflikträdda och vänder kappan efter vinden. Vi kan se det på våra arbetsplatser, i den offentliga debatten m.m. Enligt min uppfattning skapar det ständiga konsensussträvandet (som kan vara bra i vissa fall) och rädslan att säga fel, göra fel eller "kränka" en rad problem och leder ofta till just det man till varje pris vill undvika.

Det svenska konsensussträvandet är forskningsmässigt belagt. I detta hänseende ligger Sverige mycket närmare Kina och Japan än Tyskland och Frankrike.

Konsensussträvandet kan vara katastrofalt. Vi ser exempel i migrationspolitiken före 2015 och 1970-talets vårdtänkande inom straffrätten.

Ja, det leder oftast inte någonstans. Jag försöker vara mycket rak i min kommunikation både på arbetet och i föreningslivet, där jag är väldigt aktiv. Jag gör inte anspråk på att alltid ha rätt och att andra ska valsa efter mig. Ser mycket hellre att folk säger att jag har fel än bara sitter där och är obekväma. Men jag är inte rädd för att kasta upp en het potatis (något problem som vi alla vet existerar) som leder till diskussion. Följden blir dock väldigt ofta att diskussionen blir mer och mer urvattnad tills vi får något slags konsensus som inte har fört oss ett dugg närmare en lösning på problemet. En vanlig lösning när oenighet uppstår på en arbetsplats är ju att någon, ofta den som vågat dryfta problemet från början, till slut flyttas eller flyttar på sig. Och problemen kvarstår. Gillar inte drevet runt "Metoo" men faktum är att om det som skrivs runt Martin Timell stämmer, så ligger problemet just i det svenska konsensussträvandet. "Anmäl inte att han stoppade handen i underlivet på dig, det blir så jobbigt här på arbetsplatsen då", liksom.

Min sambo tog ett exempel från skolan där hon arbetar. De har ständiga gruppdiskussioner för att försöka lösa upp de spänningar som finns i arbetslaget. Problemet är att man inte tillåts vara rak i dessa diskussioner, så de leder ju aldrig vidare. Nyligen fick hon en kollega från Tyskland. Han satt förundrat och tittade på de andra under en sådan här session. Sedan förklarade han att han inte förstod sig på hela övningen. I Tyskland sade man till varandra var problemet låg, t.ex. att någon inte skötte sina arbetsuppgifter och så tog man diskussionen vidare därifrån.

Ha, ha! Sverige i ett nötskal. Det vet alla vi som under en tid i våra liv bott utomlands. Är vi världens mest lättkränkta folk? Jag tror det kan vara så.

Typiskt. I Tyskland får man inte samma problem som i Sverige, eftersom en öppen diskussion kan bidra till att lösa problem. Det kan t.o.m. uppkomma situationer som "jag gillar inte dig, och du gillar inte mig, men nu börjar vi jobba".

I Sverige blir det låsningar, särskilt som folk går via tredje man i stället för direkt, när man har synpunkter på någon annan och dennes prestationer. Personkemin blir så dålig att man ibland - inom det privata näringslivet- tvingas upplösa arbetslag. Sådant sker inte inom det offentliga, så produktiviteten kan sjunka radikalt utan åtgärder uppifrån. Chefer vågar nämligen inte ge order.

Vårdtänkandet kommer från slutet av 1800-talet och hade sin storhetsperiod under mellankrigstiden.
Vårdtanken avskaffades formellt 1978 i Sverige.

Fast ni måste förstå reaktionen även om kunskapen inte fanns där.

Som en person som läser mängder av domar så slår det mig regelbundet hur i otakt rätten är med samhällets utveckling och hur extremt LIBERALT man väljer att gång på gång tolka brb när man väljer påföljd. BrB upplevs just nu som mer likt en sociallagstiftning där man ska prata rättigheter på de dömda än att försöka döma dem kännbara straff.

Problemet är att det är politikerna som givit rätten det utrymmet och det är politikerna som ska ta bort det, att gnälla på rätten fram tills dess är enligt min mening att försöka skjuta skulden på någon annan, skulden ligger enbart hos de politiska partierna och den allmänna avsaknad av tilltro till rättsystem är helt deras fel.

Dock tycker jag nog att rätten (använder termen här generellt för alla tings och hovrätter samt hd) ska ta till sig och utnyttja utrymmet i straffsatserna mer, att ständigt döma i underkant för allt annat än mycket grova våldsbrott är märkligt, på alla brott som kan klassificeras som mängdbrott så blir det inget utfall (att ge samma knarkande tjuv frivård 5 gånger om är idioti och enbart en liberal tolking av lagen), om vi får ett fängelsestraff så landar det alltid väldigt lågt även med flera åtalspunkter vilket gör att kriminalvården inte kan fullfölja uppdrag med rehabilitering och bättre ut, korta fängelsestraff är meningslösa för alla och kostar pengar, tex att döma alla med grov rattfylla till 1 månad fängelse som praxis är verklighetsfrånvänt, antingen 6 månader eller frivård (du hinner inte göra ett arbete mot alkohol missbruk på 1 månad)

Det jurister borde göra sig redo för är att inom 10 år så kommer troligen mycket stora ändringar ske i brb för att möta den verklighet som faktiskt finns nu där mycket av den frihet som nu finns när man väljer påföljd kommer tas bort och mycket av de spelrummet som tidigare gavs och har missbrukats försvinner, efter det kan vi se vems fel samhällets rättsliga halv kollaps faktiskt är.

Du har absolut rätt i mycket av vad du säger.

Det är en rättsprincip som gällt sedan medeltiden i nästan hela västvärlden och som kommer från den romerska rätten.
In dubio mitius, vid tvivel det mildare. Alltså att utgångspunkten är att den enskilde alltid ska drabbas så milt som möjligt om det inte finns skäl att denne ska drabbas hårdare. Det är egentligen en serie principer som utrycker samma sak, favor defensionis, alltså att den som staten ska utsätta för något ska ha alla fördelar (precis som t.ex. in dubio contra fiscus, att skattskyldighet ska bevisas av staten).

Vad jag känner till är det Nazityskland som är den enda statsbildning som frångått denna princip i modern tid.

Men nu är vi inne i en period där nyfascismens är på modet och vi kanske får utmärkelsen att bli den andra statsbildningen i modern tid som kastar denna, för rättsstaten grundläggande, rättsprincip över bord.

In dubio mitius innebär inte att domstolar är förhindrade att på ett mer differentierat sätt använda de straffskalor som lagstiftaren har anvisat. Det innebär inte heller att man gång på gång ska ge en person som återfaller i brott förmånen av en skyddstillsyn.

Det kan diskuteras hur vårt påföljdssystem är uppbyggt och vilka principer det vilar på. Sanningen är, enligt min uppfattning, att det blivit ett lapptäcke där olika principer (som härrör från olika politiska tidsepoker) står emot varandra. Så t.ex. är tanken med en skyddstillsyn att den ska ha en rehabiliterande (bidra till att avhålla från vidare brott) effekt, det följer av de rekvisit som lagtexten anger, låt vara att HD genom praxis något förändrat rekvisiten. Likväl uppstår situationer där det står tämligen klart att en skyddstillsyn inte kommer ha någon som helst inverkan på den tilltalade men eftersom skälen för fängelse inte är uppfyllda får det bli skyddstillsyn.

Till Pliten. Just så är det. Och olika ideologier när det gäller straff mm och tillmälen, mer eller mindre träffande, spelar egentligen ingen roll då verkligheten, dvs globalisering och proletarisering av nya grupper i Sverige och inom EU, ofelbart kommer att fösa lagstiftaren och rättsväsendet framför sig. Vårdtanken lär få stå tillbaks för ren inkapacitering dvs upprätthålla samhällskontraktet och skydda allmänheten. Svävarpolitiker och rättsväsendet på målet anar jag att allmänheten blir alltmer benägen att ropa på " den starke mannen"- en utveckling få vill se igen.

Vårdtanken avskaffades 1978.
Sedan dess är straffets syfte officiellt att orsaka lidande. I praktiken uppfylls dock inkapacitering lika bra av detta då lidandet ska påföras genom frihetsförlust.

Jag håller med, dessa domare vi har sänker sig lågt med att ens ta i tång i utredningar som socialtjänsten gör, de vet om att de sällan är opartiska och det brukar lyssna om det. Endå används de.
Domarna borde visa motstånd när de ser utredningar en sju åring kunnat göra bättre.

Låt vara att Bali hade fel i sak på det sätt flera som kommenterat påpekat. Att en riksdagsledamot ger uttryck för vad vederbörande uppfattar med ett ledigt, men knappast kränkande för andra än lättkränkta, språkbruk borde högmodiga Wersäll dock skita i så länge han inte ämnar ta debatten i sak.

Frågan man ställer sig är förstås varför domstolarna har rätt och Hanif har fel. Handlar det inte mest om en praxis domstolarna själv har skapat. Och är i så fall denna praxis rimlig. Risk för fortsatt brottslighet kan ju vara häktningsgrund. Helt orimligt att i normalfallet förutsätta en risk för fortsatt allvarlig brottslighet är det ju inte.

Skulle tro att Bali enkom är ute efter polisens röster då han vet att nästa år röstar mängder med poliser, vad väljer poliserna V, DÖ gänget eller SD.

Vad skulle ni gjort som desperat moderat.

Jo, poliserna utgör ju hela 0,27% av de röstberättigade i Sverige.
Det är nog den väljargruppen som moderaterna har en särskild satsning på.

Bättre en röst än ingen, som torde vara fallet nu.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.