Skip to content

Svensk domstol inte behörig pröva tvist mot utländskt flygbolag - trots att resan är köpt i Sverige

Foto: Steffen Schmidt/AP/TT

Svensk domstol är inte behörig att pröva den tvist mot flygbolaget Swiss Air som den svenske kunden försökte inleda - och detta trots att resan är köpt via en svensk resebyrå. Det konstaterar Växjö tingsrätt. 

 

Flygkunden lämnade in en stämningsansökan till Växjö tingsrätt och begärde ersättning från flygbolaget Swiss Air med 600 euro.

Mannen hade köpt sin flygresa av en resebyrå på hemorten - en flygresa med Swiss Air från Köpenhamn till Johannesburg via Zürich som hade blvit försenat med mer än fyra timmar.

Krävde ersättning enligt tarfiff
Han begärde därför ersättning enligt den "tariff" som finns i bland annat den speciella EU-förordning som reglerar just detta (Schweiz har motsvarande bestämmelser).

Swiss Air, som han sin hemvisst i Schweiz, ansåg dock att svensk domstol inte är berättigad att pröva mål mot bolaget och att mannens talan därför skulle avvisas.

Ingen svensk domsrätt
Tingsrätten instämmer i detta. Domstolen redovisar vad som står i bland annat internationella konventioner -  bland annat Luganokonventionen och Montrealkonventionen - och skriver i sitt beslut:

"Tingsrätten konstaterar att det av handlingarna i målet inte framgår annat än att Swiss har hemvist utanför Sverige. Avtalet har avsett en flygresa mellan Köpenhamn och Johannesburg via Zürich. Svensk domstol har, mot bakgrund av vad som redogjorts ovan, inte domsrätt på någon av dessa grunder." 

En av de grunder som mannen har hänvisat till är att flygresan de facto köptes av en svensk resebyrå med säte och kontor i Sverige. Tingsrätten konstaterar dock att en resebyrå endast är en agent - en "mellanman" - när avtal sluts mellan en resenär och en transportör och att resebyrån själv inte är part i avtalet.

Talan avvisas
Svensk domstol får alltså ingen domsrätt enbart för att resan är betald i Sverige till en svensk resebyrå.

Tingsrätten skriver dessutom:

"Tingsrätten konstaterar vidare att även om det faktum att resebyrån eventuellt har kontor i Sverige skulle ge svensk domsrätt enligt konventionen så har i målet inget framkommit som visar att Växjö tingsrätt skulle ha jurisdiktion."

Mannens talan avvisas därför och prövas alltså inte i sak.

  • Alt-texten
    Moa Stenberg

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Bryssel 1-förordningen
art 6.1: "Om svaranden inte har hemvist i en medlemsstat bestäms domstolarnas behörighet i varje medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lag, om inte annat följer av bestämmelserna i artiklarna 18.1, 21.2, 24 och 25."

art 18.1: "Konsumenten får väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller, oberoende av var den andra parten har hemvist, vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist."

Vore intressant att veta vilken förordning som åsyftas, då Bryssel I (nr 1215/2012, som ju torde vara tillämplig) i art 17 p 3.1 uttryckligen säger att "[k]onsumenten får väcka talan mot den andra avtalsparten antingen vid domstolarna i den medlemsstat där denne har hemvist eller, oberoende av var den andra parten har hemvist, vid domstolen för den ort där konsumenten har hemvist."

Nu är artikeln väldigt dålig i domsreferatet, då det enbart nämns "internationella konventioner" och inte exakt vilka. Är det månne Luganokonventionen om domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar som avses?! Och är det månne så att tingsrätten kommit fram till att artikel 5.5 inte är tillämplig?!

Det är i så fall mycket intressant om det är artikel 5.5 i Luganokonventionen som domstolen hänvisar till, eftersom denna bestämmelse lyder: "I fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller annan etablering, vid domstolen i den ort där denna är belägen." Med begreppet agentur avses just en mellanman som har behörighet att ingå avtal med tredje man för huvudmannens räkning. Hur har tingsrätten resonerat här egentligen?!

Försäljning av varor eller tjänster via en mellanman kan även utgöra s.k. riktad kommersiell verksamhet mot det landet, vilket kan grunda domsrätt gentemot näringsidkaren, resebyrån i det här fallet, för den resenär som reser privat och därmed ses som konsument, se artikel 15 i Luganokonventionen. Återigen kan vi inte bilda oss någon uppfattning om detta, eftersom DJ:s referat av rättsfallet är alltför knapphändigt.

Är det i stället så att domen brister i dessa avseenden, är DJ:s rapportering mycket bristfällig i sin granskning.

Transporttvister är undantagna i artikel 15.

Angående artikel 5.5 så gjorde väl mellanmannen i Sverige inget fel. Tvisten hänförs väl då inte till Sverige?

Beslutet är sannolikt helt riktigt. Bryssel ger inte Sverige domsrätt i detta fallet.
Hade Swissair haft sitt huvud skulle man kunna argumentera art 33 Montrealkonventionen
Men det vore ett långskott.

Stephan Eriksson
Flygadvokat

Något hände med insändaren.
Det skulle stå om Swissair hade sitt huvudkontor i Sverige.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.