Skip to content

"Ska staten ha rätt att stämma enskilda i mål om lönegaranti - så bör lagen ändras"

DEBATT - av advokaten Khatereh Razazi, MAQS Advokatbyrå i Göteborg

 

Högsta domstolen ska avgöra frågan om Kronofogdens rätt att väcka fastställelsetalan i lönegarantimål mot ett antal  före detta Stampen-anställda.

Bakgrund
Den 23 maj 2016 beviljade Göteborgs tingsrätt ett flertal bolag inom Stampen-koncernen företagsrekonstruktion.

Före rekonstruktionen hade vissa av bolagen träffat så kallade avslutsavtal med ett stort antal anställda. Avtalen hade föregåtts av förhandlingar med facken.

Avslutsavtalen innebar att majoriteten av de anställda fick ett avgångsvederlag som utbetalades månadsvis med ett belopp motsvarande deras månadslön. Utbetalningarna skulle ske under en period som var längre än föreskriven uppsägningstid enligt kollektivavtal/LAS eller anställningsavtal.

Vid företagsrekonstruktion (liksom vid konkurs) är en av rekonstruktörens skyldigheter att så skyndsamt som möjligt utreda utestående lönefordringar och besluta om lönegaranti. Lönegaranti innebär att staten, upp till ett visst belopp, svarar för betalning av löne- och pensionsfordringar.

Garantin gäller för en sammanlagd anställningstid om högst åtta månader. Lönegaranti förutsätter inte någon ansökan från arbetstagarna. Beslut om lönegaranti utgör myndighetsutövning. Länsstyrelsen är utbetalande myndighet.

Rekonstruktören beviljade de anställda lönegaranti i enlighet med avslutsavtalen, för hela utbetalningsperioden.

Kronofogden, som genom Tillsynsmyndigheten i konkurser utövar tillsyn över konkursförvaltare och rekonstruktörer, granskade ett antal slumpmässigt utvalda lönegarantibeslut.

Kronofogden ansåg att rekonstruktörens beslut att bevilja lönegaranti för tid som sträckte sig över de anställdas uppsägningstid enligt kollektivavtal/LAS eller anställningsavtal var felaktig och väckte fastställelsetalan mot nio slumpmässigt utvalda anställda.

De anställda har ansett att Kronofogdens talan inte är tillåten enligt rättegångsbalkens huvudbestämmelser om fastställelsetalan och att målen ska avvisas. Målen får inte någon rättsföljd för de anställda, utöver obehaget att behöva genomgå en rättsprocess mot staten och riskera att få betala egna rättegångskostnader. 

Jag menar att lönegarantilagens bestämmelser om Kronofogdens talerätt bör ses över och ändras. En ordning där en myndighet tillåts väcka talan mot enskilda enbart för att få till en materiell prövning av ett annat myndighetsbeslut är inte rättssäkert.

Jag anser samtidigt att en materiell prövning av rekonstruktörers och konkursförvaltares lönegarantibeslut bör kunna göras, dels för prejudikatbildning på lönegarantins område men dels också för att tillse att våra skattesubventionerade medel används för sitt rätta ändamål.

Enligt min mening ska dock inte enskilda arbetstagare belastas, särskilt inte i de fall då de inte på något sätt medverkat till beslutet.

Ordalydelsen i 30 § lönegarantilagen är att Kronofogden får väcka talan vid tingsrätten mot anställda om Kronofogden anser att rekonstruktören eller konkursförvaltarens lönegarantibeslut är oriktig. Den rättsliga frågan i målen är om bestämmelsen är sådan speciallagstiftning som enligt 13 kap. 2 § 3 st. rättegångsbalken innebär att Kronofogdens talan ska tillåtas. 

Tingsrätten och hovrätten
Göteborgs tingsrätt ansåg att Kronofogdens talan skulle avvisas. Bestämmelsen i 30 § lönegarantilagen ansågs inte vara sådan speciallagstiftning som åsyftas i 13 kap 2 § 3 st. rättegångsbalken.

Tingsrätten jämförde med speciallagstiftning inom bland annat immaterialrättens område där det uttryckligen anges om möjligheten att föra just fastställelsetalan, det framgår däremot inte av 30 § lönegarantilagen.

I förarbeten till lönegarantilagen nämns visserligen praxisbildning som ett av syftena med bestämmelsen i 30 § lönegarantilagen men tingsrätten ansåg att det utan uttryckligt lagstöd och med beaktande av att lönegarantilagen är en social skyddslagstiftning, inte kan komma ifråga att låta staten föra en fastställelsetalan som går utöver vad som följer av rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål.

Hovrätten ansåg att talan skulle vara tillåten. Även om ordalydelsen i 30 § lönegarantilagen inte uttryckligen anger att Kronofogdens talan ska föras i form av en fastställelsetalan kan Kronofogdens talan i praktiken inte utformas på annat sätt. Bestämmelsen i 30 § lönegarantilagen kan inte anses vara så otydlig att det skulle vara motiverat att inte tillåta Kronofogdens talan.

Hovrätten ansåg att lönegarantilagens uttalade syfte att vara socialskyddslagstiftning beaktades tillräckligt genom regler avseende rättegångskostnaderna i lönegarantitvister där rätten får besluta att tappande part endast behöver stå egna rättegångskostnader.

Högsta Domstolen
Efter att de anställda överklagat hovrättens beslut till Högsta Domstolen, har HD meddelat prövningstillstånd. Det kan förväntas att frågan slutligt avgörs inom det närmaste.

Behov av ändrad lagstiftning
Det är rimligt att Kronofogden ska ha möjlighet att materiellt få pröva korrektheten i konkursförvaltares och rekonstruktörers lönegarantibeslut för att utöva effektiv tillsyn och få till praxisbildning på lönegarantins område.

En sådan materiell prövning bör dock enligt min mening komma till stånd genom att Kronofogden väcker fastställelsetalan mot rekonstruktören eller konkursförvaltaren som fattat lönegarantibesluten. En sådan talan bör rimligen kunna väckas vid förvaltningsrätten då fattande av lönegarantibeslut utgör myndighetsutövning.  

Det är rekonstruktören eller konkursförvaltaren som fattar besluten och rekonstruktören eller konkursförvaltaren är den som bäst kan motivera skälen för sitt beslut.

En ordning där Kronofogden har att väcka fastställelsetalan mot konkursförvaltaren eller rekonstruktören är också mer ändamålsenlig med lönegarantilagens uttalade syfte att vara socialskyddslagstiftning och syftet att få till prejudikat inom lönegarantirättens område.

Vidare skulle en sådan ordning vara mer förenlig med förvaltningsrättsliga principer som gäller vid myndighetsutövning.

I fråga om lönegarantibedrägerier finns det enligt nuvarande lagstiftning möjlighet att kräva straffansvar enligt brottsbalken samt möjlighet för Länsstyrelsen att kräva återbetalning enligt förvaltningsrättsliga regler. Varken för straffrättsligt ansvar eller återbetalningskrav krävs det att Kronofogden dessförinnan begärt någon prövning av rekonstruktörens eller konkursförvaltarens lönegarantibeslut. 

Att tillåta Kronofogden att stämma enskilda arbetstagare för att få till stånd en materiell prövning av korrektheten i fattade lönegarantibeslut innebär en olägenhet och ekonomisk börda för enskilda arbetstagare som inte står i proportion till Kronofogdens behov att utöva tillsyn och få till prejudikatbildning på lönegarantins område. 

 

Artikelförfattaren, advokaten Khatereh Razazi, är ombud för majoriteten av de Stampenanställda

 

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt