Skip to content

"Sigurd Heuman - din kritik är märklig utifrån den dialog vi förde om Romregistret"

REPLIK/DEBATT - Mats Åhlund, f d överåklagare och chef för Särskilda åklagarkammaren

 

Enligt en kort artikel införd den 17 oktober i Dagens Juridik säger Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens (SIN) ordförande Sigurd Heuman bland annat att det är anmärkningsvärt att ingen ansvarig ställdes till svars i domstol för Polisens ”romregister” trots att detta kostade staten 150 miljoner kronor i skadestånd.

Heuman är ”förvånad och kritisk”. Han uttalar enligt Dagens Juridik att ”det nog är många som tycker att det är anmärkningsvärt att någon ansvarstalan aldrig fördes i det fallet”.

I samma andetag uttalar sig Heuman på sätt som måste tolkas som att han också är kritisk till att åklagarna inte åtalar för av SIN påtalad felaktig användning av hemliga tvångsmedel trots att det inte är en ursäkt att regleringen är komplex. 

Heuman avslutar med att SIN nog i fortsättningen ska begära överprövning av åklagarnas beslut. SIN uppges redan ha övervägt det i särskilt flagranta fall.

Det är åklagarna vid Särskilda åklagarkammaren som handlägger de ärenden som SIN anmäler till Åklagarmyndigheten. Jag var chef för kammaren fram till förra sommaren. Jag handlade också som åklagare Polisens ”romregisterärende”.

Att Heuman skulle vara förvånad och kritisk över att jag skrev av ”romregisterärendet” efter mina straffrättsliga överväganden är faktiskt konstigt med hänsyn till den dialog, bland annat om lagstiftningens innehåll och konstruktion, som fortlöpande fördes under SIN:s och min respektive utredning.

Mitt beslut är långt och innefattar bland annat en analys av lagstiftningen och mina bedömningar. Jag kom, till skillnad från SIN, fram till att registren (det var två personuppgiftssamlingar) inte var olagliga i sig men att de innehöll brister och felaktigheter. Det brott som i slutändan aktualiserades var ifrågasatt tjänstefel.

Jag uttryckte kritik mot Polisens ledning och styrning och mot systemfelen men fann vid den straffrättsliga prövningen, efter ha vänt på alla stenar, bland annat att det inte kunde bevisas att utpekade polismän gjort sig skyliga till brott.

Man kan säkert diskutera mina bedömningar men då jag som åklagare fann att jag vid ett åtal inte kunde förvänta mig en fällande dom var jag skyldig att skriva av ärendet. Att staten ålagts att betala skadestånd utgör självfallet inte skäl till att åtal ska väckas.

I likhet med justitiekanslern anser jag att skadeståndsdomarna kan diskuteras, men jag tänker inte kvälja annans beslut eller dom. Utgångspunkterna, juridiken och bevisbördan är inte de samma i skadeståndsmål. Det känner Heuman till.

Jag utgår också från att Heuman vet att mitt beslut faktiskt överprövades av högre åklagare, dock inte på hans initiativ. 

Visst man kan tycka att åklagarna borde väcka åtal oftare, inte minst då reglerna om hemliga tvångsmedel inte har följts. Men för att förstå åklagarnas beslut måste man ha kunskap om lagstiftningen och domstolspraxis på det svårtillämpade området kring tjänstefelsbrottet.

De tjänstefelärenden som överprövas ändras nästan aldrig av högre åklagare. Då åtal väcks ogillar domstolen åklagarens talan i mycket högre utsträckning jämfört med vanliga brottmål.

Så om man vill ha en ändring till stånd måste lagändringar till med vidare ansvarsbeskrivningar. Men först borde kanske den goda dialogen mellan åklagarna och SIN utvecklas ytterligare så att förutsättningarna för åklagarnas arbete blir bättre kända.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt