Skip to content

"Sänkt timkostnadsnorm leder till att kompetenta jurister flyr från humanjuridiken till affärsjuridiken"

DEBATT - av jur.kand Martina Åsbrink Kallenberg, Advokatbyrån Försvarare, Malmö/Lund

 

Sveriges advokatsamfund har i sitt yttrande till promemorian "Förenklad modell för beräkning av timkostnadsnorm" avstyrkt förslaget. Den föreslagna modellen, såvitt Advokatsamfundet kan bedöma, leder till en sänkning av timkostnadsnormen.

I senaste numret av Advokaten (nummer 7 2017 årgång 83), gör Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg bland annat följande uttalande:

”Förslaget är ett dråpslag mot alla de advokater som i rättsstatens tjänst företräder enskilda. Det antyder att Finansdepartementet saknar respekt för grundläggande rättsstatliga principer. Promemorian andas såväl okunskap som arrogans mot advokaternas klienter.”

Advokatyrket är i många fall förknippat med egen företagsverksamhet. Det är en grundläggande förutsättning i en vinstdrivande verksamhet att tillerkännas skälig ersättning för de uppdragstyper man arbetar med.

Inom humanjuridikens områden är det ofta staten som garanterar skälig betalning åt juristen eller advokaten.

Utifrån hur denna skälighetsbedömning idag görs av domstolar och myndigheter är det oroväckande hur klientens rätt ska kunna tillvaratas om den som företräder klienten kommer att tillerkännas än mindre ersättning för sitt arbete än vad som utgår idag. Detta utifrån att jurister och advokater som arbetar inom vissa rättsområden, företrädelsevis förvaltningsrättsliga uppdrag, redan idag arbetar för klientens räkning utan att det i många fall bedöms som ersättningsgillt arbete utifrån myndighetens eller domstolens perspektiv.

Härtill kommer aspekten av att det inte utgör ersättningsgillt arbete för juristen eller advokaten att överklaga myndighetens eller domstolens beslut om att inte bevilja begärd ersättning. Detta leder redan idag till i det närmaste absurda betalningsvillkor för vissa typer av uppdrag utslaget per faktiskt nedlagd tid för det arbete som utförs för att tillvarata klientens intressen.

En sänkt timkostnadsnorm hade därför i det närmaste varit ett hån mot jurister, advokater och framförallt klienter inom till exempel migrationsrättens område som redan idag är en ur många offentliga biträdes synvinkel underbetald uppdragstyp.

Utlänningslagen har aldrig tillämpats mer restriktivt av Migrationsverket och migrationsdomstolarna sedan begränsningslagen infördes i Sverige vilket än mer kräver ett offentligt biträde som är aktivt, kompetent och som arbetar för klientens bästa i alla lägen.

En förutsättning för att som klient erbjudas ett offentligt biträde av staten som lever upp till förevarande krav är givetvis att juristen eller advokaten får skäligt betalt för det arbete som utförs för att ta tillvara klientens rätt. Mot bakgrund av nuvarande betalningsvillkor för bland annat dessa uppdrag är det inte rimligt att timkostnadsnormen sänks.

Som ett led i de nuvarande förhållandena med redan låga ersättningsnivåer för uppdragstyperna som förslaget om sänkt timkostnadsnorm berör är lönerna för biträdande jurister som arbetar inom humanjuridikens områden generellt sätt lägre än för biträdande jurister som arbetar inom de affärsrättsliga områdena. Redan denna omständighet vittnar om att den jurist som från början har ett intresse av att arbeta för enskilda i rättsstatens tjänst inte förväntar sig samma betalningsvillkor som den som vill arbeta med till exempel affärsjuridik.

Antalet arbetstillfällen kommer inte att öka för biträdande jurister som vill arbeta inom humanjuridikens områden på grund av försämrade betalningsvillkor och lägre lönsamhet för arbetsgivare om timkostnadsnormen sänks. Färre jurister och advokater inom humanjuridikens områden kommer att innebära att kompetens från dessa områden flyttas över till andra rättsområden.

På grund av lägre lönsamhet för dessa uppdragstyper kommer det även bli svårare för jurister som trots allt vill arbeta inom humanjuridikens område att etablera sig. Det kommer bli en fördel för de jurister och advokater som redan är etablerade och risken är att konkurrensen hämmas inom rättsområdena som förslaget om sänkt timkostnadsnorm avser vilket även det blir en rättssäkerhetsfråga för klienten.

De klienter som är föremål för de uppdragstyper förslaget om sänkt timkostnadsnorm berör befinner sig redan i en utsatt situation. En sänkt timkostnadsnorm kommer inte att göra den enskildes utsatthet mindre. Den som redan är utsatt kommer att bli än mer utsatt.

Detta måste staten självklart stävja och snarare ägna sig åt att utarbeta en adekvat, marknadsmässig och konkurrenskraftig modell för vilken ersättning som ska utgå till jurister och advokater som företräder enskilda i rättsstatens tjänst. Inte allra minst för att signalera vilket oerhört viktigt uppdrag det rör sig om såväl för den enskilda människan som för rättssäkerheten i stort.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt