Skip to content

"Nobelpristagarens självbiografi rekommenderas varmt - men med viss varning till jurister"

DEBATT - av advokaten David Frydlinger, Advokatfirman Lindahl

 

Igår förärades den amerikanske ekonomen Richard Thaler med Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, det så kallade nobelpriset i ekonomi.

Richard Thaler är känd för att ha grundat den så kallade beteendekeonomin: behavioral economics. Det är en gren av ekonomivetenskapen där psykologiska studier av hur människor faktiskt beter sig spelar större roll än hur de borde bete sig.

Thaler och hans efterföljares forskning kan sägas kretsa kring det faktum att vi, direkt i strid med de antaganden som görs i klassisk ekonomi, är begränsat rationella, har en stark känsla för skälighet och ofta har dålig självkontroll. Beteendeekonomin skulle kunna ha fundamental betydelse för juristkåren.

Du förhandlar ett kontrakt och ska komma överens om ansvar för direkt respektive indirekt skada, till exempel utebliven vinst. Sannolikt kommer du och motparten fram till att ersättning för direkt skada ska utgå, men inte för utebliven vinst.

Varför känns det så självklart någonstans? Om man tillämpar Rhodes gamla skadebegrepp (skillnaden mellan det som har skett och det som skulle ha skett utan den skadegörande handlingen) så är det ju ingen skillnad.

Richard Thaler kan berätta varför. Redan som ekonomistudent hade han ett sinne för att provocera folk. Han noterade att hans ekonomiprofessor, som var vinälskare, inte verkade vara villig att sälja sina viner för samma pris som han var villig att köpa motsvarande vin för.

Professorn verkade värdera det han ägde högre än det han inte ägde. Detta kan de flesta av oss känna igen oss i, men det strider mot traditionell ekonomisk teori.

Thaler blev inte populär när han påpekade för sin lärare att denne inte levde som han lärde. Han döpte senare fenomenet till "the endowment effect".

Vad Rhode än menadekänns det värre att behöva se någonting man äger minska i värde eller gå förlorat (direkt skada) än att inte få någonting som man aldrig hade (indirekt skada). Vi är endast begränsat rationella.

Men nu får du ett avtalsutkast från motparten och ta mig tusan om inte juristen på motsidan föreslår inte bara ansvar för indirekt skada utan dessutom obegränsat skadeståndsansvar. Du blir tvärarg och bestämmer dig för att sätta dit den knölen. Men inser snart att denne ju är precis lika arg på dig eftersom ju du tidigare föreslog att ni i praktiken inte skulle ta något ansvar alls för det ni levererar.

Vad är det som händer här? Ni agerar ju rationellt rent ekonomiskt kan man tycka; varför denna upprördhet? En klassisk ekonom hade inte höjt på ögonbrynen ens.

Åter till Thaler och hans experiment: Antag att, i en by långt, långt bort, det finns en enda butik som säljer snöskyfflar. I går var priset på snöskyfflar 100 kronor per skyffel. I natt var det snöstorm i byn. Idag har butiksägaren höjt priset till 150 kronor per skyffel. Tycker du att det känns skäligt? Tror du att butiksägaren blir poppis i byn?

Enligt klassisk ekonomisk teori är det här inga konstigheter; klart killen höjer priset som svar på ökad efterfrågan. Hans popularitet kommer inte att påverkas.

Verkligheten ser dock annorlunda ut. I en smått klassisk studie från 1986 visade Richard Thaler och medförfattare dock att en klar majoritet uppfattar en sådan prishöjning som oskälig. I studier av Thaler och andra har dessutom gång på gång bevisats att människor ofta är beredda att straffa folk som behandlar dem oskäligt, trots att de kan förlora på det rent ekonomiskt. Vi är begränsat egennyttiga.

Som alla vet är vi människor vidare ibland hopplösa på att fatta kortsiktiga beslut även om vi vet att det strider mot våra långsiktiga intressen. Vi äter glass och tar droger nu, även om vi vet att är dåligt på sikt. Många spenderar pengar nu, trots att man vet att man borde spara till pensionen.

Dessa fenoment har traditionell ekonomisk teori svårt att förklara. Thaler och andra har visat att vi går runt med två själv - ett som tänker kortsiktigt och ett som tänker långsiktigt och att det kortsiktiga tänkandet ofta vinner i kampen mellan de två. Vi har begränsad självkontroll.

På basis av insikten om vår begränsade självkontroll gjorde Thaler succé genom bästsäljaren Nudge, som kom ut 2009, och som han skrev med juridikprofessorn Cass Sunstein.

Idén är att staten genom lagstiftning kan hjälpa folk att hantera sin begränsade självkontroll genom att knuffa (nudge) dem i rätt riktning. Till exempel genom att göra pensionssparande till något automatiskt som man måste välja bort istället för tvärtom.

Här börjar vi ana Thalers fundamentala betydelse för hur vi skriver och tillämpar regler i samhället, såväl lagregler som kontraktsregler. En mängd forskning visar att det är just spelreglerna som avgör om samhällen är mer eller mindre framgångsrika. Som affärsjurist har jag här förstås ett naturligt marknadsfokus.

Världen genomgår en fjärde industriell revolution, marknaden blir varje år alltmer komplex och högre och högre krav ställs på människors mentala förmågor för att kunna fatta rätt beslut.

Vidare innebär nätverksekonomin att det blir allt viktigare för företags konkurrenskraft att ha förmåga att upprätta friktionsfria samarbeten med kunder, leverantörer, samarbetspartners m.m.

Idag finns dock i princip inga lagregler som hjälper företag att övervinna beslutsfattarnas kortsiktiga intressen att använda förhandlingsmakt för att uppnå kortsiktiga vinster, trots att man vet att detta oftast är inte ligger i företagets långsiktiga intressen (eftersom skäliga samarbeten bevisat alltid lönar sig mer).

Många företag drar sig inte för att göra upphandlingar eller lämna förhandlingsbud som direkt triggar de negativa känslor och friktionen som följer av oskäligt agerande, trots att det är mer än väl bevisat att det ofta kostar betydligt mycket mer än det smakar. Och alltför ofta agerar vi i tron att vi är rationella, när det är mer än väl bevisat att så inte är fallet.

Hur mycket ekonomiskt värde och hur mycket samhällsnytta går inte förlorat varje år på grund de psykologiska begränsningar som Thaler har påvisat?

Här finns dock också en stor potential för alla som arbetar med lagregler och kontraktsregler i hopp om att göra saker och ting lite bättre. För självklart är det möjligt att i viss mån medvetandegöra och motverka dessa begrsänsningar. Men det kommer att krävas en viss kaxighet och ett visst mod, eftersom makt, kortsiktigt och inte alltid helt rationellt tänkande tyvärr inte sällan dominerar.

Här utgör Thaler en inspirationskälla på ett mer personligt plan. Hans självbiografi Misbehaving kom ut 2015. Titeln syftar på hans egen uppstudsighet i den akademiska världen och på folks tendens att inte bete sig som många ekonomer vill att dom ska bete sig och, inte minst, i ljuset av gårdagens pris, en skön berättelse om en outsiders väg till finrummen.

Boken rekommenderas varmt men med viss varning: Thaler har ju visat att många inte kommer att vilja ge upp ett traditionellt tänkande kring lag- och kontraktsregler till förmån för något nytt och okänt. ’The endowment effect’ gäller alla - inte minst jurister.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt