Skip to content

Jurist och nobelpristagare - regimen har konfiskerat allt, maken har förkastat henne och hon lever i exil

Juristen och nobelpristagaren Shirin Ebadi, ayatollah Khomeini och presidenten Mahmoud Ahmadinejad. Foto: Salvatori di Nolfi/TT, AP/TT och Hadi Mizban/AP/TT

År 2003 fick den iranska juristen Shirin Ebadi Nobels fredspris. Sedan dess har hon förkastats av sin make, hennes ägodelar har beslagtagits av den iranska regimen - och hon har jagats ut ur sitt hemland. “Allting har ett pris”, säger hon i en intervju med Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours.

 

Mellan programpunkterna tar Shirin Ebadi, 70 år, en kort paus i soffan. Hon har just föreläst för flera hundra lärare som deltar i Nobel Teachers Summit på Münchenbryggeriet i Stockholm.

År 2003 tilldelades den iranska juristen och människorättsaktivisten Nobels fredspris. Sedan år 2009 lever hon i exil med bas i London men reser större delen av året runt världen och föreläser om mänskliga rättigheter.

1969 var Shirin Ebadi nyutexaminerad jurist i Teheran. Till en början gjorde hon en rask karriär.

- Jag var en av de första kvinnorna som blev domare i Iran, den yngsta personen någonsin att bli domare och den första som blev chef över en domstol.

Sa bra saker - före revolutionen
Under Irans islamiska revolution 1978 -79 störtades shahen Mohammad Reza Pahlavi. Den religiöse ledaren ayatollah Khomeini tog över styret av landet.

- Före revolutionen så brukade han säga en hel del bra saker. Till exempel att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män, att alla grupper i Iran skulle få vara fria.

- Men i samma stund som de nådde sin seger så tog de tillbaka sina ord. Och kvinnorna blev de första offren för angreppen på fri- och rättigheter.

 Den första tiden efter revolutionen styrdes Iran av ett religiöst råd.

- Vi hade varken parlament eller president. Under den här perioden antogs en stor mängd lagar. På förhand hade vi trott att nya reformer skulle utgå från den politiska och ekonomiska situationen. Men bland de lagar de antog först av allt fanns till exempel en som innebar att en man kunde ha fyra fruar. Sedan följde en efter en av ytterligare lagar som var diskriminerande mot kvinnor.

Shirin Ebadi reagerade - och gav sig in i debatten.

- Jag minns att jag skrev en artikel som ställde frågan “startade vi revolutionen för att män skulle få ha fyra fruar?”

- Sedan började de avrätta dissidenter, också de som inte var religiösa. Klimatet blev mer och mer repressivt.

Degraderades
Shirin Ebadi degraderades från posten som domstolschef - till att bli handläggare.

- Det var rättssystemet som drabbades hårdast efter revolutionen. Domstolarna blev försökskaniner. Under en tid fanns inte ens särskilda åklagare. Åklagare och domare blev ett och samma.

- Domstolarna var inte längre oberoende. Korruptionen var utbredd. Folket litade inte längre på domstolarna.

- Det som hjälpte dessa revolutionärer att säkerställa att de kunde fortsätta driva igenom sina förändringar var det åtta år långa kriget med Irak. De lyckades förtrycka, slå ned och avrätta dem som ville ha demokrati, allt under förevändningen att de skyddade nationens säkerhet.

"Krig är välsignelse"
Kriget inleddes med att Irak invaderade Iran i september 1980, kort tid efter att ayatollah Khomeini tagit över makten.

- Ett välkänt citat av Khomeini är ”krig är en välsignelse”. Och jo, för honom var det naturligtvis så. Det gav honom en möjlighet att förtrycka alla sina motståndare.

När Shirin Ebadi gått i pension som kontorist nekades hon länge tillstånd att verka som jurist.

- Vid den tiden styrdes advokatsamfundet av regimen. Jag fick inte något tillstånd på åtta år på grund av alla artiklar jag skrivit om diskrimineringslagarna och på grund av de förmaningar jag givit alla dessa kvinnor.

I stället skrev hon böcker och debattartiklar. 1992 kunde hon sedan starta en egen juristbyrå.

- Pro bono försvarade jag politiska fångar och samvetsfångar. Jag täckte kostnaderna genom att ge råd till olika företag. Min man hade ett bra jobb som ingenjör, det gjorde att jag klarade mig ekonomiskt.

Stängde hennes center
År 2003 tilldelades Shirin Ebadi Nobels fredspris för sina insatser för mänskliga rättigheter. Under de kommande åren fortsatte hon att ha Teheran som bas men med tiden blev läget allt mer ansträngt.

År 2008 stängde regimens säkerhetsstyrkor hennes center för mänskliga rättigheter. Samtidigt meddelade människorättsorganisation Human Rights Watch att de var ”extremt oroade” för Shirin Ebadis säkerhet.

- Och i juni 2009 hade vi vad jag skulle beskriva som en kupp, säger Shirin Ebadi.

Vid valet behöll den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad makten.

- När kuppen ägde rum 2009 var jag i Spanien och deltog i en konferens. Jag skulle just återvända till Iran när jag hörde att flera av mina kollegor hade gripits.

Systern greps som påtryckning
Hon uppmanades att inte åka hem utan att i stället resa till FN:s högkvarter och där berätta om hur konflikten trappats upp. Sedan dess har hon inte återvänt till Teheran.

Hennes syster greps och fängslades i ett försök att få Shirin Ebadi att dämpa sina protester. I augusti 2009 framträdde sedan Shirin Ebadis make sedan 34 år i iransk statstelevision och tog offentligt avstånd från sin fru - förkastade henne.

I sin bok ”Until we are free” skriver Shirin Ebadi om vad som hade lett fram till det: När hon själv besökte en av deras två döttrar i USA så ringde maken, Javad, upp henne och berättade att han hade besökt en kvinnlig vän. En annan kvinna hade anslutit. Maken och kvinnan hade blivit ensamma i lägenheten. De drack vin och gick sedan till sovrummet.

Hotades av stening
En underrättelseagent och två fotografer stormadet in. Javad anklagades för otrohet. Hela förloppet fanns på film. En domare hotade med att utmäta dödsstraff genom stening, en ytterst sällsynt påföljd.

Några timmar senare gav underrättelsetjänsten ultimatum, skriver Shirin Ebadi i sin bok. För att åter bli fri - och slippa straff - behövde Javad endast läsa ett kort uttalande in i kameran: Att han tog avstånd från sin hustru.

Äktenskapet upplöstes. Regimen beslagtog senare Shirin Ebadis samtliga tillgångar - inklusive Nobelprisset.

- Allting har ett pris. Jag har förlorat allting som jag hade i livet . Men jag är inte upprörd. Jag visste att det var ett pris som jag måste betala, för demokratins skull.

Idag kämpar hon fortfarande vidare för mänskliga rättigheter.

 

Läs en längre intervju med Shirin Ebadi i Legally yours.

 

 

Peter Johansson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt