Skip to content

"Enligt domarna kan de se om någon talar sanning" - kritik mot Migrationsdomstolarna i ny forskning

Foto: DJ

Att asylbedömningar numera sker i domstol har inte ökat säkerheten i bedömningarna - tvärtom. Det visar ny forskning: asylsökande tystas under muntliga förhandlingar, domare har svårt att redovisa sina trovärdighetsbedömningar och processföraren från Migrationsverket sitter på dubbla stolar. 

Sedan mer än tio år tillbaka överprövas Migrationsverkets asylbeslut av migrationsdomstolar. 

 Livia Johannesson är forskare i statsvetenskap vid Stockholms universitet och har studerat det dagliga arbetet på domstolarna. Hennes forskning har resulterat i rapporten "In Courts W Trust: Administrative Justice in Swedish Migration Courts". 

Tre av de centrala problemområdena presenterades också i ett debattinlägg i DN.

Dubbla roller
Forskningen pekar bland annat på att processförarna har dubbla roller. Migrationsverkets representant är processförare och agerar motpart till den asylsökande i domstolsprocess. Samtidigt ska samma personer agera neutrala experter när det gäller så kallad landinformation.

”Processförare beskriver hur de strategiskt kan gömma sig bakom sin roll som neutral expert för att lägga fram landinformation på ett sätt som bidrar till att framställa den asylsökandes skyddsskäl som mindre sannolika.” 

Livia Johannesson skriver att domarna saknar resurser att kontrollera processförarnas argument och väljer därför att betrakta dem som neutrala experter i stället för parter i målet.

Lösningen, enligt forskningsrapporten, är att motverka det övertag som processförarna har jämfört med den asylsökande. Domstolen ska inte behöva vara beroende av Migrationsverkets expertis, konstaterar Livia Johannesson.

Får inte komma till tals
Forskningen visar också att de asylsökande inte har möjlighet att berätta sin historia under de muntliga förhandlingarna. 

 Om Migrationsverket ifrågasätter den asylsökandes trovärdighet ska en muntlig förhandling hållas i domstolen. Syftet är att de asylsökande ska få ”komma till tals” innan beslut fattades. Men Johannessons rapport visar att så inte är fallet.

”I stället uppmanas de att säga så lite som möjligt under förhandlingen och helst bara svara på direkta frågor. Processförarna däremot har möjlighet att ställa frågor som misstänkliggör den asylsökandes trovärdighet och det används också som en medveten strategi för att undergräva detaljer i asylberättelsen.” 

Asylsökande måste istället få reella möjligheter att berätta sin historia utan att misstänkliggöras, skriver Livia Johannesson:

"För det krävs godkända och välutbildade tolkar, engagerade offentliga biträden, gott om tid och ett jämlikt samtalsklimat."

Svårt förklara bedömningar
Ytterligare ett problemområde är att det är 
oklart hur de subjektiva intryck som muntliga förhandlingar ger upphov till hanteras av domarna när de gör trovärdighetsbedömningar. 

”Domarna och processförarna beskriver i min studie hur de med hjälp av den muntliga förhandlingen kan 'se på någon' eller 'få en känsla' av om denna talar sanning. Samtidigt har domarna uppenbara svårigheter att förklara hur de konkret går tillväga för att omvandla dessa subjektiva intryck till objektiva bedömningar av trovärdighet.”

Mer transparens
I rapporten konstateras att domstolen i sin beslutsmotivering öppet bör beskriva hur trovärdighetsbedömningen är genomförd.
 

"Även om en större öppenhet kring trovärdighetsbedömningarnas osäkra och subjektiva grund skulle göra bedömningarna mer sårbara för invändningar, ökar det transparensen i beslutsprocessen. Att ge individen möjlighet att förstå på vilka grunder statens maktutövning vilar på är trots allt det rättssäkerhet i slutändan syftar till"

 

Läs hela forskningsrapporten här.

 

 


  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt