Skip to content

"Skärpta straff för dem som döms mot sitt nekande skulle bryta mot Europakonventionen"

REPLIK/DEBATT - av advokaten Kristoffer Ståhl, Advokatfirman Ståhl

 

I en debattartikel drar säkerhetskonsulten Dick Malmlund slutsatsen att en person ska få hårdare straff om hen döms mot sitt nekande (Dagens Juridik 2017-09-05). En sådan slutsats är minst sagt oroväckande.

Dick Malmlund återberättar inledningsvis i sin artikel händelser från en brottmålsrättegång och kritiserar den tilltalades beteende, den tilltalades svar på åklagarens frågor samt hur advokaten ställer sina frågor till sin klient.

Inledningsvis måste därmed påminnas om att rättens ordförande ansvarar för att ordningen upprätthålls i rättssalen och kan meddela tillsägelser (vilket domaren verkar ha gjort korrekt i Dick Malmlunds exempel).

Om en person fortsätter att störa kan penningböter dömas ut eller i allvarligare situationer kan en person åtalas för störande av allmän förrättning enligt 16 kap. 4 § brottsbalken, vilket kan resultera i fängelsestraff.

Min erfarenhet är att domare är väldigt noga med att upprätthålla en god ordning i rättssalen.

En tilltalads beteende i rättssalen kan alltså bestraffas på ett adekvat sätt i de situationer det är nödvändigt och under inga omständigheter ska ett eventuellt dåligt beteende sammankopplas med straff för en tidigare begången brottslig gärning.

Vidare till kärnan i Dick Malmlunds debattartikel – att en person ska få hårdare straff om hen döms mot sitt nekande. 

Artikel 6 i Europakonventionen garanterar varje människas rätt till en rättvis rättegång och omfattar bland annat oskuldspresumtionen och skyddet mot att tvingas till självinkriminering.

Oskuldspresumtionen innebär att en tilltalad betraktas som oskyldig fram till dess att motsatsen är bevisad, vilket innebär att åklagaren har bevisbördan för att den tilltalade begått den brottsliga gärningen.

Tanken bakom oskuldspresumtionen är att motverka att oskyldiga personer döms för brott samt att verka som ett skydd mot dåligt underbyggda domar eller rent av felaktigt fällande avgöranden. Principen är en stark rättssäkerhetsgaranti för den tilltalade och viktig i en demokrati.

Syftet med skyddet mot självinkriminering är att skydda den tilltalade (tidigare den misstänkte) från otillbörligt tvång från brottsutredande myndigheter. Den tilltalade har enligt denna princip rätt att inte behöva bidra med bevisning till en utredning angående brottslighet som hen själv påstås vara inblandad i.

Därmed fastslås att det är åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld och den tilltalade är inte skyldig att underlätta det arbetet på något sätt.

Dick Malmlunds resonemang innebär i praktiken att den tilltalade kan tvingas bidra med sitt erkännande för att undvika ett hårdare straff – vilket strider mot Europakonventionen och därigenom svensk grundlag.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

11 comments

Ännu ett skäl för Swexit, således.

Vilken märklig kommentar. För det första är det inte EU-medlemskapet som binder Sverige till Europakonventionen. EU existerade inte när konventionen skrevs och Sverige ratificerade konventionen 43 år före sitt inträde i EU. Ett "Swexit" skulle alltså inte frigöra Sverige från konventionens förpliktelser.

För det andra har jag svårt att förstå hur man kan förespråka ett urholkande av oskuldspresumtionen. Vem vill ha ett samhälle där oskyldiga behöver leva i skräck för att de någon gång skulle bli anklagade för ett brott utan att kunna bevisa sin oskuld?

Swexit? EU och Europakonventionen är två skilda saker. Sverige slipper inte Europakonventionen om man går ut ur EU.

Bra. Mer av samma. Det är för många som ser lagen som ett litet "verktyg" som skall anpassas efter de egna önskemålen. Vilket undertecknad känner en stark motvilja mot. Anser även att detta oskick är ett av skälen till rättsväsendets tillstånd. :)

Jag tar mig friheten att reposta Allans och min debattartikel. I balkongmålet tog HD ett steg framåt avseende rättssäkerhet och oskuldspresumtion.

http://www.dagensjuridik.se/2015/11/debatt-allan-stutzinsky-johan-tisell...

JT

Vilka domar från Europadomstolen stödjer du ditt resonemang på adv Ståhl?

Artikel 6 i Europakonventionen garanterar varje människas rätt till en rättvis rättegång och omfattar bland annat oskuldspresumtionen och skyddet mot att tvingas till självinkriminering.

!? HAHAHAHA BULLSHIT !!! svensk rättvisa fungerar HELT annat än vad europakonventionen mm säger eller hur det skyltas utåt ...

statliga tjänstemän myndigheter gör bedömningar fattar beslut efter eget huvud som grundar sig på HELT!!! andra saker än juridik mänskliga rättigheter ...man tar sig friheter att begå maktmissbruk genom att att blunda ignorera nonchalera köra över huvudet på en person
gör bedömningar fattar beslut som är helt obefogade pga dåligt omdöme kunskap kompetens
fördomar rasism ytlighet där man prioriterar sitt eget en persons och samhällets anseendet utåt det är grund för ett fällande för att undvika en pinsam skandal för att man inte klarar av att göra ett ordentligt jobb

det är styrkt i "så avslöjas en lögnare/artikel tidningen advokat" vilka kriterier prioriteringar som styr utgång bedömning beslut i rättsprocesser

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2003/Nr-4-2003-Argang-69/Sa-avsl...

ljög eller talade sanning. Träffsäkerheten var god (76 %) när vackra människor talade sant. Likaså var det lätt att identifiera fula personer som ljög (68 % rätt). Däremot var det betydligt svårare att avslöja vackra lögnare (52 %) och ha tillit till fula människor som talade sanning (55 %). Hälften av bedömningarna är riktiga, hälften felaktiga. Riktigt nedslående är att yrkesgrupper som i sitt dagliga arbete tar ställning till sant och falskt inte är särskilt mycket bättre. Såväl polis som advokater, domare och övrig rättspersonal hamnar på mellan 50 och 60 procent rätt.
Två typer av fel begås. Dels misslyckas vi med att genomskåda lögnare, dels misstror vi människor som faktiskt talar sanning. Varför är det så?

– Problemet är att vi människor blandar ihop allmänna saker som utseende med vår värdering av om en person ljuger och detta leder till att vi tar alltför snabba beslut,

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2003/Nr-4-2003-Argang-69/Viktigt...

vilket man gör ändå för att allting ska så så snabbt smidigt som möjligt och en prioritering som man banar väg för och undanröjer sånt som säger talar emot prioriteringen därför går man på första bästa intrycket och skiter i allting annat runt omkring

Kommer ihåg den artikeln. Tack för att Du påminde om var den publicerades. Trodde det var i ett vetenskapsmagasin och har därför sökt på fel håll. Måste läsa den igen. :)

"Dick Malmlunds resonemang innebär i praktiken att den tilltalade kan tvingas bidra med sitt erkännande för att undvika ett hårdare straff – vilket strider mot Europakonventionen och därigenom svensk grundlag."

Vad som ska tolkas in i en rättvis rättegång och oskyldighetspresumtionen fastställs i Europadomstolens praxis. Har du som jurist inte stöd i Europadomstolens praxis för påstående vilka konkreta förpliktelser Europakonventionen innebär, så blir den rättsliga delen av ditt resonemang rättsligt grundlöst. Vad du tycker och tänker rent politiskt är en annan sak. Den åsikten respekterar jag, men inte att du klär in den i fina rättsliga hänvisningar utan stöd ger i vart fall inte mina applåder.

Det du skriver i citatet ovan är helt enkelt juridiskt felaktigt, med mindre att jag missat ngn central dom i Europadomstolen. Därför vill jag gärna ha vilka mål i Europadomstolen du hämtar påståendet ifrån.

Bra kommentar, Kristoffer Ståhl - instämmer till fullo!

Oavsett vad man tycker i själva sakfrågan så är väl ändå herr Ståhls resonemang ovan oerhört klent, för att inte säga felaktigt. Skyddet mot självinkriminering avser rimligen skuldfrågan, ej påföljden.

Som jämförelse, vore det ett brott mot EKMR att erbjuda straffrabatt för den tilltalade om denne underlättar rättsväsendets arbete? Enligt herr Ståhls sätt att se saken vore svaret ja, eftersom det "innebär i praktiken att den tilltalade kan tvingas bidra med sitt erkännande för att undvika ett hårdare straff".