Skip to content

"Skärpta straff för dem som döms mot sitt nekande skulle bryta mot Europakonventionen"

REPLIK/DEBATT - av advokaten Kristoffer Ståhl, Advokatfirman Ståhl

 

I en debattartikel drar säkerhetskonsulten Dick Malmlund slutsatsen att en person ska få hårdare straff om hen döms mot sitt nekande (Dagens Juridik 2017-09-05). En sådan slutsats är minst sagt oroväckande.

Dick Malmlund återberättar inledningsvis i sin artikel händelser från en brottmålsrättegång och kritiserar den tilltalades beteende, den tilltalades svar på åklagarens frågor samt hur advokaten ställer sina frågor till sin klient.

Inledningsvis måste därmed påminnas om att rättens ordförande ansvarar för att ordningen upprätthålls i rättssalen och kan meddela tillsägelser (vilket domaren verkar ha gjort korrekt i Dick Malmlunds exempel).

Om en person fortsätter att störa kan penningböter dömas ut eller i allvarligare situationer kan en person åtalas för störande av allmän förrättning enligt 16 kap. 4 § brottsbalken, vilket kan resultera i fängelsestraff.

Min erfarenhet är att domare är väldigt noga med att upprätthålla en god ordning i rättssalen.

En tilltalads beteende i rättssalen kan alltså bestraffas på ett adekvat sätt i de situationer det är nödvändigt och under inga omständigheter ska ett eventuellt dåligt beteende sammankopplas med straff för en tidigare begången brottslig gärning.

Vidare till kärnan i Dick Malmlunds debattartikel – att en person ska få hårdare straff om hen döms mot sitt nekande. 

Artikel 6 i Europakonventionen garanterar varje människas rätt till en rättvis rättegång och omfattar bland annat oskuldspresumtionen och skyddet mot att tvingas till självinkriminering.

Oskuldspresumtionen innebär att en tilltalad betraktas som oskyldig fram till dess att motsatsen är bevisad, vilket innebär att åklagaren har bevisbördan för att den tilltalade begått den brottsliga gärningen.

Tanken bakom oskuldspresumtionen är att motverka att oskyldiga personer döms för brott samt att verka som ett skydd mot dåligt underbyggda domar eller rent av felaktigt fällande avgöranden. Principen är en stark rättssäkerhetsgaranti för den tilltalade och viktig i en demokrati.

Syftet med skyddet mot självinkriminering är att skydda den tilltalade (tidigare den misstänkte) från otillbörligt tvång från brottsutredande myndigheter. Den tilltalade har enligt denna princip rätt att inte behöva bidra med bevisning till en utredning angående brottslighet som hen själv påstås vara inblandad i.

Därmed fastslås att det är åklagaren som ska bevisa den tilltalades skuld och den tilltalade är inte skyldig att underlätta det arbetet på något sätt.

Dick Malmlunds resonemang innebär i praktiken att den tilltalade kan tvingas bidra med sitt erkännande för att undvika ett hårdare straff – vilket strider mot Europakonventionen och därigenom svensk grundlag.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt