Skip to content

"Skärp straffen för dem som döms mot sitt nekande - och sänk straffen för dem som talar sanning"

DEBATT - av Dick Malmlund, säkerhetskonsult och f.d. säkerhetschef för Svensk Handel

 

Häromdagen besökte jag en tingsrätt för att ge stöd åt ett brottsoffer som hade blivit utsatt för ett butiksrån. Gärningsmännen som hotat den unga kvinnan med kniv på hennes arbetsplats var födda 1993 och 1997. De stod samtidigt åtalade för ytterligare ett butiksrån.

Det var långt ifrån deras debut i brottsliga sammanhang. Sedan 16-årsåldern har båda förekommit frekvent i brottsliga sammanhang.

Det började med att den ena gärningsmannen kom in klädd i en munkjacka med luvan uppe så att nästan bara näsan och ögonen var synliga. Domaren uppmanade mannen efter en stund att öppna upp luvan så att lite mer av ansiktet syntes.

Skall en målsägare som varit utsatt för att knivrån av två maskerade män behöva möta en av gärningsmännen till hälften maskerad även i domstolen?

Båda männen nekade till anklagelserna. Åklagaren började med att ta upp den tekniska bevisningen. Skador på målsägaren efter kniven. Skoavtryck efter den ena gärningsmannen på en kassaremsa på golvet bakom kassadisken.

Samma gärningsman hade också butikens kassanycklar och kontanter motsvarande rånbeloppet i sina fickor när han greps.

DNA från den andra gärningsmannen fanns på en rånarluva som slängdes ut tillsammans med handskar och en kniv när poliserna förföljde den aktuella bilen.

När åklagaren började höra den ena misstänkte började cirkusen. Några av åklagarens frågor:

Åklagaren: När du stoppades av polisen, vilka satt i bilen?

Misstänkte: Jag uppger inga namn.

Åklagaren: Vad hade du på dig när poliserna grep dig?

Misstänkte: Jag kommer inte ihåg.

Åklagaren: Varför hade du en dunjacka och halsduk den 5 juli?

Misstänkte: Jag frös.

Åklagaren: Du hade en kniv instoppad i ärmen på jackan. Vad skulle du ha den till?

Misstänkte: Kommer inte ihåg eller jag kanske behövde skydda mig, ha ha ha.

Åklagaren: Hur hade butikens nycklar hamnat i din ficka?

Misstänkte: Jag tror att chauffören som körde bilen vände sig om och slängde dessa i min ficka.

Därefter svarade han inte på i princip en enda fråga förrän advokaten började.

Advokaten ställde inte några frågor utan gav svar som ”du hade väl inte?”, ”du såg väl inte?”, ”du visste väl inte?”

Den andre misstänkte var ännu mindre samarbetsvillig. Han svarade ”ingen kommentar” på 90 procent av alla frågor från åklagaren. Även hans advokat serverade svaren istället för att ställa frågor.

Domstolarna har blivit en plats som hamnat längst bort från verkligheten och sanningen. Advokaterna gör allt för att vittnesberättelser och målägarförhör skall slås i bitar. De misstänkta har inget att förlora på att ljuga eller att inte svara alls.

Det måste bli hårdare straff för dem som döms mot sitt nekande och lindrigare straff för de som bidrar till att brotten klaras upp.

Enligt min uppfattning är det enda beviset för att någon verkligen ångrar sitt brott att de bidrar till att sanningen kommer fram.

Jag har under 30 års tid vittnat hundratals gånger i svenska domstolar och på det sättet kunnat följa utvecklingen. När det gäller att ta hand om vittnen och målsägare har mycket blivit bättre. Själva rättsprocessen har dock blivit klart sämre.

Samhället måste möta dagens kriminalitet genom att belöna ärlighet och ansvar och bestraffa motsatsen.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt