Skip to content

"Skärp straffen för dem som döms mot sitt nekande - och sänk straffen för dem som talar sanning"

DEBATT - av Dick Malmlund, säkerhetskonsult och f.d. säkerhetschef för Svensk Handel

 

Häromdagen besökte jag en tingsrätt för att ge stöd åt ett brottsoffer som hade blivit utsatt för ett butiksrån. Gärningsmännen som hotat den unga kvinnan med kniv på hennes arbetsplats var födda 1993 och 1997. De stod samtidigt åtalade för ytterligare ett butiksrån.

Det var långt ifrån deras debut i brottsliga sammanhang. Sedan 16-årsåldern har båda förekommit frekvent i brottsliga sammanhang.

Det började med att den ena gärningsmannen kom in klädd i en munkjacka med luvan uppe så att nästan bara näsan och ögonen var synliga. Domaren uppmanade mannen efter en stund att öppna upp luvan så att lite mer av ansiktet syntes.

Skall en målsägare som varit utsatt för att knivrån av två maskerade män behöva möta en av gärningsmännen till hälften maskerad även i domstolen?

Båda männen nekade till anklagelserna. Åklagaren började med att ta upp den tekniska bevisningen. Skador på målsägaren efter kniven. Skoavtryck efter den ena gärningsmannen på en kassaremsa på golvet bakom kassadisken.

Samma gärningsman hade också butikens kassanycklar och kontanter motsvarande rånbeloppet i sina fickor när han greps.

DNA från den andra gärningsmannen fanns på en rånarluva som slängdes ut tillsammans med handskar och en kniv när poliserna förföljde den aktuella bilen.

När åklagaren började höra den ena misstänkte började cirkusen. Några av åklagarens frågor:

Åklagaren: När du stoppades av polisen, vilka satt i bilen?

Misstänkte: Jag uppger inga namn.

Åklagaren: Vad hade du på dig när poliserna grep dig?

Misstänkte: Jag kommer inte ihåg.

Åklagaren: Varför hade du en dunjacka och halsduk den 5 juli?

Misstänkte: Jag frös.

Åklagaren: Du hade en kniv instoppad i ärmen på jackan. Vad skulle du ha den till?

Misstänkte: Kommer inte ihåg eller jag kanske behövde skydda mig, ha ha ha.

Åklagaren: Hur hade butikens nycklar hamnat i din ficka?

Misstänkte: Jag tror att chauffören som körde bilen vände sig om och slängde dessa i min ficka.

Därefter svarade han inte på i princip en enda fråga förrän advokaten började.

Advokaten ställde inte några frågor utan gav svar som ”du hade väl inte?”, ”du såg väl inte?”, ”du visste väl inte?”

Den andre misstänkte var ännu mindre samarbetsvillig. Han svarade ”ingen kommentar” på 90 procent av alla frågor från åklagaren. Även hans advokat serverade svaren istället för att ställa frågor.

Domstolarna har blivit en plats som hamnat längst bort från verkligheten och sanningen. Advokaterna gör allt för att vittnesberättelser och målägarförhör skall slås i bitar. De misstänkta har inget att förlora på att ljuga eller att inte svara alls.

Det måste bli hårdare straff för dem som döms mot sitt nekande och lindrigare straff för de som bidrar till att brotten klaras upp.

Enligt min uppfattning är det enda beviset för att någon verkligen ångrar sitt brott att de bidrar till att sanningen kommer fram.

Jag har under 30 års tid vittnat hundratals gånger i svenska domstolar och på det sättet kunnat följa utvecklingen. När det gäller att ta hand om vittnen och målsägare har mycket blivit bättre. Själva rättsprocessen har dock blivit klart sämre.

Samhället måste möta dagens kriminalitet genom att belöna ärlighet och ansvar och bestraffa motsatsen.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

22 comments

Jag håller inte alls med. Jag tycker det ska vara upp till rättsväsendet att bevisa att någon är skyldig för brott och inte en själv (även om det klart får anses i någon mån hedervärt att erkänna sina synder). Det kan låta som en bra idé att "belöna ärlighet" men det finns skräckexempel från andra länder som tillämpar detta system där oskyldiga erkänner brott de inte begått för att inte riskera att dömas till det hårdare straffet. Risken för att denna osäkerhet skulle missbrukas av polis/åklagare ska man inte underskatta. Slutligen – om en gärningsman erkänner ett brott enbart för att få ett lindrigare straff skulle jag inte säga att det väger särskilt tungt som bevis ”för att någon verkligen ångrar sitt brott”. Sent ska syndaren vakna – de ångrar sig nog så småningom.

Jag håller helt med dig. Det är en oerhört dålig idé att ge folk incitament att erkänna brott för att slippa ett hårdare straff. I ett rättssäkert samhälle ska det inte vara riskfyllt att vidhålla sin oskuld hela vägen genom en rättegång. Det ankommer på åklagaren att bevisa den påstådda gärningen och det är den enda ordningen som är acceptabel. Om så görs kan visserligen rätten ta vissa hänsyn i påföljden och det räcker gott med den nuvarande ordningen. Hot som strängare straff för den som inte frivilligt erkänner hör hemma i dåliga amerikanska rättegångsdramer, inte i våra domstolar. Vi vill motverka falska erkännanden, inte motivera dem.

Att försvara sig i en rättegång är en rättighet. Man får inte straffa människor för att de utövar en rättighet. Det här är ett helt absurt resonemang, som inte hör hemma i en rättsstat.

Skulle inte detta byta mot Europakonventionen, artikel 6, om "Självinskriminering"? Eller har jag fel?

Möjlighet till nedsatt straff för den som själv medverkar till att ett brotts klaras upp finns redan och vad jag tror Dick Malmlund är ute efter det som många kallar "upprättelse" men som i praktiken innebär hämnd+ att Dick Malmlund retat sig på ynglingarnas bristande respekt för ett lamt och senfärdigt rättssystem.

Det här är ironi.

"Skärp straffen för dem som döms mot sitt nekande - och sänk straffen för dem som talar sanning" !? ....

tolkningsfråga att dömas mot sitt nekande ... det bygger ju på att den som nekar också fått fram sin version sina uppgifter till domstolen det finns exempel där en person dömts mot sitt nekande för att det slarvats och misskötts för att det inte har utretts redovisats saker som borde tagits på allvar skulle kommit fram som inneburit förmildrande friande omständigheter

bevisbördan ligger på åklagare utredare och advokater och om dom torskar till det då ska man inte behöva dömas mot sitt nekande

dessutom idag så är det fruktansvärt dåligt omdöme kompetens kunskap att klara av att se när en person ljuger eller talar sanning det grundas på helt fel kriterier och fel prioriteringar

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2003/Nr-4-2003-Argang-69/Sa-avsl...

Flera studier visar att vi gör felbedömningar på grund av att vi missbedömer utseenden. I ett experiment fick försökspersoner bedöma attraktiviteten hos en grupp kvinnor och män som visades på video. Därefter visades nya filmer där de vackra respektive icke attraktiva kvinnorna och männen svarade på frågor. Slutligen fick försökspersonerna avgöra om människorna på videobandet ljög eller talade sanning. Träffsäkerheten var god (76 %) när vackra människor talade sant. Likaså var det lätt att identifiera fula personer som ljög (68 % rätt). Däremot var det betydligt svårare att avslöja vackra lögnare (52 %) och ha tillit till fula människor som talade sanning (55 %).

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2003/Nr-4-2003-Argang-69/Viktigt...

testsituationer bara har 50 procent rätt när det gäller att bedöma om personer ljuger. Men oavsett hur hög felprocenten är så tycker både Gaestadius och kollegan Rickard Fagerberg, även han brottmålsadvokat, att det är svårt att avslöja lögnare.
– Fruktansvärt svårt. Det är inte ovanligt med vittnen eller klienter som verkar trovärdiga och som senare visat sig ljuga,

Åklagare har redan så äckligt mycket makt. Om det förslaget verkställs så kommer folk erkänna sig skyldiga trots att dom kanske inte är det.
Däremot; efter att dom vunnit laga kraft och överklagande inte längre ska kunna ske så borde såväl friade som dömda gärningsmän få chans att fritt berätta den verkliga anledningen till brottet utan risk för rättsliga repesalier.

Det är skrämmande att resonera så.Det är redan så att människor som är helt oskyldiga är så pressade att dom erkänner i förhör.Central Park 5-fallet i USA är ett känt exempel.Undrar om Dick Malmlund själv skulle ha erkänt om han syndat.Dessutom vem erkänner sitt brott.Gör poliser det,erkänner åklagare någonsin falskt eller obefogat åtal etc etc

Om Dicks förslag skulle bli verklighet så tar Sverige ytterligare ett steg mot att bli ett rättsosäkert samhälle. Redan idag har vi fått en otäck utveckling där livstidsdömda måste erkänna sina brott för att kunna medges tidsbestämning. Kaj Linna vägrade hårdnackat erkänna ett brott han inte hade begått och han vägrade ansöka om tidsbestämning, så småningom fick han resning beviljad av media och Högsta Domstolen tvingades bevilja resning. Men tänk om Kaj Linna under alla åren han suttit i fängelse erkänt brottet för att ha chans att få tidsbestämt? Då hade han kunnat glömma resning!

Skärpa straffen för nekande brottslingar kanske man inte kan göra men varför inte lova straffrabatt till de som medverkar i polisens utredningsarbete, tjallar på kumpaner etc? Det gör man ju i andra länder. Sedan kan man ju rent generellt skriva upp straffen för grov brottslighet med sådär 30% i det här landet, tycker jag.

Ogenomtänkt och främmande för svensk rättstradition, och ganska förfärande, även om det förekommer i andra länder. Debattinlägget bygger på tanken att domstolarna alltid vet vad som är sanning, och alltid dömer rätt. Som bekant lever vi inte i en sådan utopisk värld, vilket senare års resningsärenden visar tydligt. Domstolarna fastställer vad de anser vara bevisat, punkt slut. En ganska gräslig tanke att den som döms mot sitt nekande, och faktiskt är oskyldig, dessutom skulle få strängare straff, och lika oacceptabelt att någon oskyldig erkänner av rädsla för att, om vederbörande ändå fälls, få strängare straff. Den här typen av "dealing" inbjuder till ännu fler reellt felaktiga domslut än vi har idag. Finns inte någon anledning att ens överväga Dick Malmlunds förslag. Men det är väl rätt typiskt att ett förslag om köpslående kommer från någon som har verkat inom Svensk Handel....

Vad skulle syftet vara?
I det beskrivna fallet verkar bevisläget varit gott helt oavsett vad de misdtänkta sa eller inte sa. Så vad skulle ha blivit bättre med den föreslagna lagändringen?
Handlar det om att det skulle vara självständigt klandervärt att inte tala sanning, eller vad?

Det där med sanning verkar spännande, vad är det för något?

Ett erkännande som inte styrks av annan bevisning saknar värde och det räcker alltså inte med ett erkännande eller medgivande för att komma i åtnjutande av en strafflindring. Men redan idag förekommer att den som erkänner och aktivt medverkar för att brottet och händelsen ska klaras upp får en lindring i påföljden.
Jag pratar nu inte om att slippa straff utan att nyttja det spelrum som lagen ger redan idag.
Varje brott har en påföljd med en nedre och en övre gräns och det är detta som utgör spelrum för domstolarna. Redan idag förekommer att två personer som tillsammans utfört ett brott kan få två olika påföljder trots liknande bakgrund. Varför? Inte vet jag men jag är övertygad om att de två gärningsmännens uppträdande i domstolen har en viss betydelse. Men ingen skulle nog medge att det har något med erkännande eller allmän strulighet att göra.

Straffa de domare som dömer oskyldiga människor! Den varianten får man inte höra?

Domarna dömer efter vad de anser vara bevisat, se ovan. Tror inte den domare är född som medvetet skulle fälla någon oskyldig. Däremot kan felbedömningar göras, eller bevisningen framstå på ett sätt som senare ifrågasätts av andra omständigheter (därav resningsinstitutet). "Straffa de domare som dömer oskyldiga människor" (hur man nu vet att de är oskyldiga) skulle nog medföra att de flesta frikändes, och är en lika orimlig tankegång som Dick Malmlunds förslag.

Så domarna är så osäkra på bevisningen som de anser räcker för att låsa in andra människor att de inte vågar sätta sin egen frihet i pant på samma bevisning?

När ord står mot ord skall åtalet ogillas.Frias alltid åtalade för olaga hot,sexuellt ofredande tex när ord står mot ord.Ibland sker det men det skall alltid frias i sådana sammanhang.Och jäviga vittnen skall domstolar alltid underkänna,gör dom det?

Det enda raka vore att skärpa straffen för de skyldiga och sänka straffen för de oskyldiga.

Dessutom borde advokaterna försvara sanningen istället för klienten En advokat som arbetar för att domstolen skall fria en skyldig är självklart olämplig i sin yrkesroll och borde själv riskera åtal för förledande av domstol. Påföljden för advokaten skulle lämpligt ställas i direkt proportion till det ursprungliga åtalet med ett visst givet avdrag, exempelvis hälften. En advokat som försöker fria en mördare skulle således kunna dömas till fängelse på viss tid, lägst 5 år och högst 9 år eller halv livstid.

Tilltalad som skrattar under huvudförhandling borde självklart riskera ytterligare påföljd av kännbar art.

En skyldig som säger förlåt, och bedöms mena det på riktigt borde få sitt straff halverat.

Grattis till alla som i alla lägen tror sig veta vad "sanningen" är och vem som är skyldig eller oskyldig, ni borde sälla er till siarnas kår. Om man nu tror på övernaturliga krafter.

Jag tycker att de brottslingar som som ljuger, förnekar brott, föder förvisso en viss kategori
människor (advokater), men ska dömas till de antal år som brotten föranleder, om de bevisas skyldiga + 25% påslag på strafftiden.
De som erkänner sitt brott, får de antal år som brotten föranleder, men inget påslag.
Varför är det så att om en brottsling stjäl 10 bilar, blir inte straffet 10 x det straff som stölden av 1 bil skulle ge?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.