Skip to content

"Satsningen på gängkrig och mord gör att åklagarna får släppa inbrottstjuvar ur häktet"

DEBATT - av Anders Bergstedt, f d kriminalpolis

 

Polisen har fått våldsam kritik för att de låter bland annat akuta våldtäktsärenden bli liggande. Skälet är att gängkrig med skjutningar och mord måste prioriteras. 

De lokala utredningsenheterna får ta även grova brott och lägga ett stort antal mängdbrott åt sidan. I övrigt satsar man på lättredovisade brott och när det gäller stölder och inbrott krävs det numera ett gripande på bar gärning eller teknisk bevisning.

Detta är en katastrof när det gäller de 22 000 bostadsinbrotten. De är i princip alltid seriebrottslighet men man redovisar oftast bara gripandebrottet.

Så var situationen beträffande en 42-årig lokal återfallsbrottsling. Han greps på bar gärning vid ett inbrott på Lidingö. Trots tre likadana inbrott i området den dagen utreddes bara gripandebrottet. Han har 35 noteringar i belastningsregistret och har begått sådana brott i 20 år. Efter ytterligare brott, domar och korta straff blev han villkorligt frigiven i somras.

Samtidigt blev en annan lokal återfallsförbrytare villkorligt frigiven från ett kortare fängelsestraff för flera villainbrott. Han är 27 år men har redan 18 noteringar i belastningsregistret.

Efter några veckor greps han misstänkt för tre bostadsinbrott då han var på väg att göra ytterligare ett. Eftersom han var villkorligt frigiven blev han häktad men frigavs till slut av åklagaren med motiveringen att det var bevissvårigheter och att de forensiska undersökningarna tog för lång tid.

Rättssamhället har inte reagerat på att detta har blivit accepterat - en metod för att hantera hård arbetsbelastning och domstolarnas krav på teknisk bevisning. Satsningarna på gängkrigen och morden har lett till att det har blivit acceptabelt att släppa gripna återfallsförbrytare.

Jag påstår att man i stort sett har slutat att utreda fram bevisning och att man istället inriktar sig helt på teknisk bevisning. Laboratorierna klarar inte den kraftigt ökade belastningen och vädjar till polisen om att inte kräva forensisk analys istället för att utreda.

Det är oacceptabelt att hopplösa återfallsförbrytare alltid får lägsta straff och villkorlig frigivning även om återfallsrisken är 100 procent. Det är också oacceptabelt att de som grips sedan blir frigivna därför att de forensiska undersökningarna tar för lång tid.

Oftast har brottslingarna några månader kvar att avtjäna och alternativet till fortsatt häktning borde vara att fortsätta att avtjäna sitt straff. Överhuvudtaget måste alla straffrabatter tas bort när det gäller återfallsförbrytare. Det är inte acceptabelt med kanske 100 000 brottsoffer årligen, bara när det gäller bostadsinbrott.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt