Skip to content

"Förfärlig" bevisprövning i domstolarna gav rådmannen inspiration till boken Paraplyet

Svenska domare saknar tillräckliga färdigheter när det gäller bevisprövning. Det säger den pensio-nerade rådmannen Bo Severin som tog med sig några vänner på en rättegång - och därefter skrev den nyutkomna boken ”Paraplyet”.

Bo Severin har bland annat varit verksam som rådman under tjugo år i Norrköpings och Lunds tingsrätter.

Boken Paraplyet handlar om ett verkligt fall där en man står åtalad för att med sitt paraply på öppen gata ha misshandlat en kvinna.

Boken kom till efter att Bo Severin tog med sina vänner, bland annat en läkare, en virolog och en poet för att lyssna på en rättegång.

- Mina vänner blev ordentligt upprörda och har kraftfullt uppmanat mig att offentliggöra hur det kan gå till.

I Paraplyet får läsaren får följa med i hur ärendet hanteras av domstolsväsendet, polisen och kriminalvården. Genom hela processen diskuterar vännerna fallet och de har svårt att hålla tillbaka sina kritiska kommentarer. 

- Jag redovisar fallet i detalj. Trots att fallet är enkelt misslyckas domstolen i bevisprövningen. Det som är mest förfärligt är att Högsta Domstolen godkände tingsrättens och hovrättens hantering genom att vägra prövningstillstånd.

Varför anser du att det är förfärligt?

- Fem nämndemän och fem juristdomare godtar bilden av hur en tidigare ostraffad sextionioårig man med hjärtbesvär till fots jagar genom gatorna i Malmö för att hinna upp en cyklist och spöa henne med sitt paraply.

- Det vittnar inte om någon större förmåga till alternativa föreställningar. Men sådana förmågor är ju inte heller meriteringsgrund för domarjobb. 

I boken framförs att domare saknar tillräckliga färdigheter när det gäller bevisprövning, vad syftar du på då?

- Domarna borde i många fall ägna mer kraft åt analys av muntlig bevisning. Det har blivit vanligt att brottmål avgörs utan annat underlag än muntlig berättelse. Högsta domstolen har förklarat att det går att fälla en person för brott enbart på en målsägandes utsaga.

Vad tycker du om det?

- Det fordrar att juristdomare och nämndemän har avsevärd förmåga att med egna frågor tränga bakom ordfasaderna och till förståelse av den berättandes situation och bevekelsegrunder.

Hur skulle du vilja att svenska domare agerar?

- Först och främst måste de förbereda sig genom att själva kontrollera förundersökningen. Det är inte acceptabelt att man som nu går oförberedd in till förhandlingen. Då hinner man inte fatta mera än parternas väl förberedda teatermonologer och knappt det.

Vad är bevissvårigheterna i din bok Paraplyet?

- Det frågan kan jag inte svara på utan att i detalj beskriva innehållet i boken och det lämnar jag åt läsaren.

- Men jag kan säga att domarna inte har reflekterat över vilka olika förklaringar det kan finnas till en berättelse.

 

  • Jaqueline Balcer Bednarska

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

29 comments

Det är ofta underhållande läsa motivering av domstolsbeslut när Rådman måste förklara bort bevis till förmån för uppdragsgivare. Inte första gången förövare med grava krämpor eller rent av invaliditet utövat ninja konster värdig vältränade akrobater. Flertal Tingsrätter framstår som löjeväckande estrader för allehanda farser. Rådman är ett mycket lönsamt uppdrag för de kreativa.

Det uppstår en likartad effekt när ett tvistemål återvinns, och det blir en ny domare vid huvudförhandlingen.
Den nye domaren läser endast ett icke komplett protokoll från den förberedande förhandlingen, och dömer utifrån en meneds-utsaga från ett "vittne" under huf.
Hovrätten lämnar inte PT, och polis och åklagare utreder inte mened..

Det borde ingå i domarutbildningen minst ett års studier i matte på högskolenivå så att domarna blev väl förtrogna med bevisföringens ädla konst. (Detta är tvärt emot att bara genom ordbajseri komma fram till att något visst är bevisat.)

Att som domare göra likt Bo, enligt artikeln, argumenterar för och grunda sin förståelse av ett mål på att "förbereda sig genom att själv läsa och kontrollera förundersökningen", står inte precis i överensstämmelse med omedelbarhetsprincipen...

Jag som domare ska grunda min förståelse av målet på vad som framkommer under huvudförhandlingen, ingenting annat. Förstår jag inte något är det mitt ansvar att, inom ramen för vad som är möjligt genom materiell processledning, ställa frågor för att få det jag inte förstår förtydligat. Om jag trots det fortfarande inte förstår något, får det gå ut över den som har åberops- och bevisbördan, d.v.s. åklagaren.

Tror inte att man skulle undvika felaktiga domar om domare satt innan huvudförhandlingen och lusläste förundersökningen i större utsträckning. Tror däremot man skulle minska antalet felaktiga domar, om domare generellt blev ödmjukare inför- och mer medvetna om att det är mycket vi inte alltid förstår. På samma sätt tror jag debatten om hur domstolarna fullgör sin roll i samhället, skulle bli bättre om tyckare ute i samhället (inklusive pensionerade rådmän) blev ödmjukare inför att det är mycket dem inte alltid förstår.

Det finns redan ett lagstadgat krav på domstolen att gå igenom förundersökningen.
Domstolarna har upprepade gånger i olika remisser begärt att det ska ändras, så de är fullt medvetna om att domstolen ska gå igenom förundersökningen. Men av rättshaveristiska skäl brukar de vägra och yngre domare instrueras att strunta i lagen.

Du får gärna ange vilket lagstöd du har för ditt påstående. Enligt 30 kap. 2 § första stycket första meningen rättegångsbalken gäller nämligen att, om huvudförhandling har hållits, skall domen grundas på vad som förekommit vid förhandlingen. D.v.s. enligt samma bestämmelse får jag inte grunda mitt avgörande på annat än vad som förekommit under förhandlingen. Förundersökningen blir som huvudregel inte processmaterial med mindre än att någon föredrar den under förhandlingen.

Det framgår av bland annat RB 45:7. Nej, det måste såklart tas upp under huvudförhandlingen. Rätten får ju självständigt ta upp saker under förundersökningen, t.ex. om någon ändrat sig mellan förhör och liknande, det är till och med en skyldighet för rätten enligt RB 46:4.

45 kap 7 § rättegångsbalken lyder: Har förundersökning ägt rum i målet, ska åklagaren, då åtalet väcks eller så snart som möjligt därefter, till rätten ge in protokoll eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som åberopas som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte ges in.

Du får gärna utveckla hur du kommit fram till slutatsen att bestämmelsen ger uttryck för att domstolarna har ett ansvar att gå igenom förundersökningen? Jag kan nämligen bara utläsa att bestämmelsen ger uttryck för att åklagaren, i samband med att åtal väcks, ska ge in förundersökningsprotokoll till rätten, och hittar inte stöd för din tolkning av bestämmelsen i förarbeten, lagkommentarer etc.

Jag skulle f.ö. också vilja ha stöd för ditt påstående att domstolar i upprepade remissyttranden, ska ha gett uttryck för att man anser sig ha en skyldighet att gå igenom förundersökningen och att man vill att detta ska ändras?

46 kap. 7 § rättegångsbalken ger inte uttryck för att rätten "under förundersökningen" (antar du menar förhandlingen?) är skyldiga att uppmärksamma om någon "ändrat sig mellan förhör". Andra stycket som jag antar du syftar på ger uttryck för domstolens skyldighet att utöva materiell processledning, och ger uttryck för att domstolen t.ex. ska be en förhörsperson förtydliga sig om det är oklart vad den menar i något avseende.

Av 35 kap. 6 § rättegångsbalken framgår tydligt att det i första hand ankommer på parterna att svara för bevisningen, även om rätten enligt samma bestämmelse i.o.f. har en möjlighet (dock inte skyldighet) att föra in bevisning i målet. Tror dock att såväl domare som rättsvetenskapsmän är ganska eniga om att domstolen bör vara ganska försiktig med att föra in bevisning i målet (genom att t.ex. läsa upp saker ur förundersökningen), då det kan komma i strid med kravet på opartiskhet.

Däremot får rätten, om någon ändrat sig mellan förhören, enligt 36 kap. 2 st. RB tillåta, att parterna redovisar vad förhörspersonen sagt under förundersökningen, vilket annars enligt samma bestämmelse inte är tillåtet som huvudregel. En annan sak är att bevisvärdet av det kan vara ganska begränsat (jfr t ex NJA 2015 s. 702 p. 25-27).

Rätten har således ingen skyldighet att gå igenom förundersökningen. Vill man att domstolarna ska ha den skyldigheten och vara skyldiga att under förhandlingen självmant t.ex. konfrontera vittnen med vad de sagt under förundersökning, så krävs en ganska omfattande reform av den rättegångsordning som gäller i Sverige, vilket i så fall ankommer på lagstiftaren. Jag kan dock inte se hur en sån reform vore önskvärd, utifrån att förundersökningsprotokollet nästan aldrig torde fullständigt och korrekt återspegla vad som verkligen hänt eller hur förundersökningen bedrivits. Risken för att man skulle få förutfattade meningar om vad som hänt känns dessutom ganska uppenbar om man skulle sitta innan förhandlingen och lusläsa förundersökningen.

45 kap 7 § rättegångsbalken lyder: Har förundersökning ägt rum i målet, ska åklagaren, då åtalet väcks eller så snart som möjligt därefter, till rätten ge in protokoll eller anteckningar från förundersökningen samt de skriftliga handlingar och föremål som åberopas som bevis. Sådant som inte rör åtalet bör dock inte ges in.

Du får gärna utveckla hur du kommit fram till slutatsen att bestämmelsen ger uttryck för att rätten har ett ansvar att gå igenom förundersökningen? Jag kan nämligen bara utläsa att bestämmelsen ger uttryck för att åklagaren, i samband med att åtal väcks, ska ge in förundersökningsprotokoll till rätten, och hittar inte stöd för din tolkning av bestämmelsen i förarbeten, lagkommentarer etc.

Jag skulle f.ö. också vilja ha stöd för ditt påstående att domstolar i upprepade remissyttranden, ska ha gett uttryck för att man anser sig ha en skyldighet att gå igenom förundersökningen och att man vill att detta ska ändras?

46 kap. 7 § rättegångsbalken ger inte uttryck för att rätten "under förundersökningen" (antar du menar förhandlingen?) är skyldiga att uppmärksamma om någon "ändrat sig mellan förhör". Andra stycket som jag antar du syftar på ger uttryck för rättens skyldighet att utöva materiell processledning, och ger uttryck för att rätten t.ex. ska be en förhörsperson förtydliga sig om det är oklart vad den menar i något avseende.

Av 35 kap. 6 § rättegångsbalken framgår tydligt att det i första hand ankommer på parterna att svara för bevisningen, även om rätten enligt samma bestämmelse i.o.f. har en möjlighet (dock inte skyldighet) att föra in bevisning i målet. Tror dock att såväl domare som rättsvetenskapsmän är ganska eniga om att domstolen bör vara ganska försiktig med att föra in bevisning i målet (genom att t.ex. läsa upp saker ur förundersökningen), då det kan komma i strid med kravet på opartiskhet.

Däremot får rätten, om någon ändrat sig mellan förhören, enligt 36 kap. 2 st. RB tillåta, att parterna redovisar vad förhörspersonen sagt under förundersökningen, vilket enligt samma bestämmelse annars inte är tillåtet som huvudregel. En annan sak är att bevisvärdet av det kan vara ganska begränsat (jfr t ex NJA 2015 s. 702 p. 25-27).

Rätten har således ingen skyldighet att gå igenom förundersökningen. Vill man att rätten ska ha den skyldigheten och vara skyldiga att under förhandlingen självmant t.ex. konfrontera vittnen med vad de sagt under förundersökning, så krävs en ganska omfattande reform av den rättegångsordning som gäller i Sverige, vilket i så fall ankommer på lagstiftaren. Jag kan dock inte se hur en sån reform vore önskvärd, utifrån att förundersökningsprotokollet nästan aldrig torde fullständigt och korrekt återspegla vad som verkligen hänt eller hur förundersökningen bedrivits. Risken för att man skulle få förutfattade meningar om vad som hänt känns dessutom ganska uppenbar om man skulle sitta innan förhandlingen och lusläsa förundersökningen.

Angående din sista mening, då förutsätter jag att du även vägrar läsa åklagarens stämningsansökan.

Nu sitter jag och skriver på en telefon så jag håller mig kort.
Du har antagligen tillgång till en rättsdatabas och kan där enkelt klicka dig vidare till förarbeten som berör pragrafen.
Att domstolen ska gå igenom och godkänna alternativt begära komplettering av förundersökningen framgår av proppen till RB, publicerat i NJA II 1943 s.530. För att se exempel på domstolarnas kunskap om den lagenliga ordningen se t.ex. prop 1986/87 s.100. Se också vad Axberger anfört om saken i felaktigt dömda och hur domstolarnas efterlevnad av bestämmelsen hade förhindrat de rättsövergreppen.

Det behövdes ingen reform alls för att domstolarna skulle sluta med det. Det krävdes bara aktivism och rättshaveri från domarna.

Sen ska det tilläggas att domstolarna ofta uttalar sig om att målsäganden INTE lämnat motstridiga uppgifter m.m. i ord-mot-ord-fall. Så i de fallen brukar domarna plötsligt komma ihåg att de ska ha läst förundersökningen. (Sen är det en annan sak att det oftast inte stämmer överens med verkligheten.)

Jag sitter just och tittar i NJA II 1943 och på sid 530 behandlas förberedelsen i tvistemål. På sid 570 citeras Processlagberedningen: Processlagberedningen: "Protokollet måste vara tillgängligt för att rätten skall kunna bedöma, vilken bevisning som erfordras, och utfärda kallelser i enlighet därmed. Särskilt är protokollet av betydelse för avgörande av huruvida sakkunnig skall anlitas. Rättens ordförande bör även taga del av protokollet, så att han kan på lämpligt sätt ordna och leda huvudförhandlingen. I vad mån han eller andra ledamöter av rätten böra närmare studera materialet från förundersökningen, bör bliva beroende av domarens eget omdöme. Kännedom om materialet möjliggör för honom att i förväg sätta sig in i de rättsliga spörsmål, som förekomma i målet, och underlättar meddelande av dom i omedelbar anslutning till huvudförhandlingen. Å andra sidan får han icke bliva så bunden av detta material, att han grundar sitt avgörande därå eller går till huvudförhandlingen med förutfattad mening. Rörande uppläsning vid huvudförhandlingen av protokollet från förundersökningen givas bestämmelser i 46 kap. 6 § samt, såvitt angår vittnesberättelser, i 36 kap. 16 §."

Diskussionen gäller brottmål och inte förberedelse i tvistemål som är något helt annat!

Texten handlar ju uppenbart om brottmål. Förundersökning finns väl inte i tvistemål?

Det 7handlar om brottmål. Det är bara där det finns åtal och förundersökningar.

Sen är det här ingen fråga att diskutera egentligen. Nästan alla jurister kan det. Alla domare som jobbat mer än 10 år kan det utantill. Tänk på att i diskussionen om felaktigt dömda 2006 så var det helt okontroversiellt.
Det verkar som att man först efter det började låtsas inför yngre domare och andra jurister.

Diskussionen avser just brottmål och jag anmärkte bara att Musses hänvisning till NJA II 1943 sid 530 var felaktig eftersom man där behandlade förberedelsen i tvistemål. Det han åsyftade var antagligen just det som jag citerade som avser brottmål.

Citatet avser brottmål men är helt överspelat av tiden. För 75 år sedan fanns det inte krav på att åklagaren ens skulle ha en juridisk examen varför det fanns anledning för domstolen att i den tilltalades intresse granska åtalet genom att läsa fu-protokollet. Det fanns också tid för domarna att göra det. Så sent som i början av 70-talet när jag började min domarkarriär fanns det äldre domare som läste protokollet och till och med skrev sina domar redan före hf och sedan irriterade sig på när förhörspersonen sade något annat vid hf. Det sker inte idag och det finns inget krav på att domaren skall läsa protokollet. Det finns inte heller något förbud men som fiskalen skriver är det för det mesta olämpligt eftersom domaren genom läsningen får överskottsinformation som inte får användas om den inte förs in i rättegången vid hf. Att läsa fu-protokollet i ett komplicerat mordmål är inte heller gjorti i en handvändning om man inte är en viss f.d JK. - Daniel Tarschys utredning om handläggningen av Quick-målen lär inte ha utmynnat i bedömningen att det föreligger ett systemfel som orsakat skandalen. Jag är inte säker på att jag håller med och en debatt är naturligtvis välkommen. Jag vet inte om Quick-skandalen har resulterat i några åtgärder för att förhindra ett upprepande hos polis eller åklagare. Något man kunde fundera på är om det i svårare mål skulle finnas en oberoende förundersöningsdomare som skulle bestämma om det finns tillräcklig grund för åtal.

@anonym
....alltså, är människor inblandade så finns sällan någon 100% objektivitet. Formaliaregler och formalistiska synsätt har friat skyldiga och fällt oskyldiga. Quickfallet har också detta ingående i soppan, att alla utredningsinblandade tittade åt samma håll och att man s.a.s. indirekt "hjälptes åt" att knyta ihop säcken även om det var outtalat. Kontentan blir att man var för sig "ger varandra" vad man vet behövs.

Eftersom han fälldes åtta gånger på liknande sätt "måste man lyckats" med sina terapier och utredningar, annars hade inte domstolen köpt det. Om det inget fel är på systemet och inget på de som var inblandade och deras prestation, så undrar man hur man kan fällas, då regeln är hellre fria än fälla i domstolar.
Det går inte ihop, eller så existerar det bara som floskel, eller så har den opartiske haveriutredaren hittat nålsögat och rättat till systemets brist eller annat.

Är man domare, så borde det i den perfekta av världar vara så, att man är intresserad av alla detaljer, även om det innebär att de strider mot varandra eller skiljer sig från utredning till huvudförhandlingen. De flesta människor vet att det är i de minsta och alla detaljer som sanningen gömmer sig. Alla resningsfall som journalister fixat till, har granskats på detta sätt genom mikroskåpsyning/lupp av alla detaljer som sopats under mattan. Domstolar dömer bara av ytan, av saker och ting i tron eller hoppet att ytan är verkligheten. Många domare är också negativa till att förstå psykologi och att fördjupa sig i människokännedom. Juridiken är deras allt. Det räcker inte i vissa svåra fall och som är många nuförtiden. Man vill leka med tegelstenar och bygga Legoklossar, fast det är bomullstussarna som avslöjar sanningen i ganska många fall.

I Quickfallet vet vet vi att alla gått ut och sagt att av det de gjort, så var allt rätt och att någon sa Quick kan (notera att det står "kan" som var det ord jag läste i media) vara skyldig trots allt, även om bevisen inte räckte. Visst är det kusligt. Tänk om ni på tråden var i Quicks ställe.
Hans egen förklaring om sina egna påstådda manipulationer, att byta till sig psykofarmaka och i gengäld ge utredarna vad de ville ha, är nog ganska mänskligt i hans situation och tillstånd då.

Tillbaka till föregående stycke, så om uppgifterna skiljer sig från tid till annan, så får man be om förklaringar och sedan värdera trovärdigheten i dessa utsagor. Förvisso är det svårt att se bakomliggande motiv till att folk säger som de gör i domstolar. Alla ljuger där ibland eller undanhåller vissa fakta. Spelar ingen roll vem personen är.

Systemfel kanske det inte var med Quick, men kanske kan systemet förbättras, så att det är svårare att bli en klubb för inbördes beundran, där kanske karriärsprång kan finnas i vågskålen eller annat av mer dold natur. Det vet vi inte. Alla spekulationer kan frodas när något inte går ihop. Självklart är det en fjäder i hatten för de inblandade i utredningen om de kan med "sammanlagda krafter" få till en fällande dom. Det är deras jobb också. Det är inte fel att göra sitt jobb, så klart. Det är frukten av långvarigt idogt arbete. Det mesta i maktområden har prestige som en ingrediens även om man låtsas som motsatsen .

Förmodligen är de flesta domslut en konsekvens av en utredning som haft som mål att vaska fram allt som talar emot och inte alls lagt samma krut på att få fram allt som talar i andra riktningen. Ofta läggs det i den så kallade slasken för att man inte vill störa tyngden av det man lyckats få fram emot personen. Det är svårt nog att få personer fällda, så man anser nog att man vill "hjälpa till lite" i vissa fall och att det är moraliskt okej. Vad som är relevant eller inte kan placeras i facket "en bedömningsfråga". Slasken är väl kanske inte tillgänglig för försvarsadvokaten, eller så anser de sig inte ha tid att gräva ner sig i utsorterat material.

Den som är selektiv och sorterar, har hela makten vad man anser och självklart är det fällande ögat starkare än det friande. Det ligger liksom i farans riktning. Den 100%-iga objektiviteten lever alltid farligt i all mänsklig hantering. Alla som kan alla detaljer i Ossmo Vallofallet kan vädra sina teorier eller lära av fall, där turen eller skickligheten gjorde att det inte blev ännu ett fall i raden på listan. Den slutliga obduktionen - trots flera - kunde inte slå fast exakt vilken skada som orsakat dödsfallet. Så ska det vara. Alltså hög rättssäkerhet skall råda. Sedan kan man tro vad man vill.

T.o.m med den rikskände Christer Pettersson sade att: " Jamen, varför säger folk saker".
Han visste att folk av olika anledningar och olika lojaliteter kunde säga vad som helst under ed.
Många domare verkar inte ha den insikten.
Att ifrågasätta målsägande och kanske mest kvinnliga sådana är också svårt i det klimat som råder i Sverige, så det är inte lätt att vara domare om man vill vara perfekt och veta att alla domar är korrekta.

Det är definitivt ett allvarligt systemfel bakom Quick-fallen!
-Det handlar inte bara om att någon bytt till sig psykofarmaka mot påhittade berättelse, men också om juridisk aktivism och korruption där ett flertal inblandade bytt till sig pengar, berömmelse och otaliga ytterligande fällande domar på grundval av uppenbart felaktiga pseudovetenskapliga teser.

-Vi har otaliga ytterligare felaktigt fällande domar - inte minst i miljö- barn- och djurmål där otaliga människor i en omfattande organiserad djurrättsbrottslighet och ekoterrorism bytt till sig förmåner, pengar, djur, mark eller annat mot påphittade historier om vanvård, eller andra brott.

Det behövs någon med faktisk analytisk förmåga som är opartisk, förstår mekanismerna bakom korruption samt juridisk aktivism och har verklig vetenskaplig bakgrund som kan göra en bedömning av rimlighet bakom det som presenteras för domstolen vid samtliga mål. -Tyvärr verkar det saknas i dag.

Men så fungerar inte lagen. Den ändras inte av tiden, utan av lagstiftaren. Det har varit uppe förslag om att ändra lagen men detta har inte lagstiftaren gått med på.

Sen är det en konstig invändning att hävda att det skulle ta tid att sätta sig in i förundersökningsprotokollet. Det kan man ju se på nedsättningar av försvarares arbete att domstolarna inte anser att det tar särskilt lång tid att sätta sig in i ett förundersökningsprotokoll.

Det är lagtexten som är lagen och inte diverse uttalanden i förarbetena. Fortfarande har du inte kunnat hänvisa till en paragraf som innebär/innebar att domstolen skall gå genom fu före hf!

Det är lagtexten som är lagen och inte diverse uttalanden i förarbetena. Fortfarande har du inte kunnat hänvisa till en paragraf som innebär/innebar att domstolen skall gå genom fu före hf!
Var gärna lite tydligare med dina hänvisningar. Prop 1986/87 s 100 är inte så bra!

Att svenska domstolar tolkar lagar utifrån förarbetena är elementa i svensk juridik.

Propositionshänvisningen torde vara till Proposition 1986/87:89, vars sidor 99-101 diskuterar förundersökningsprotokollet.

https://data.riksdagen.se/fil/2AD1C796-1754-4D49-85E9-40969B8F3DCB

Visst är det så! Men man måste ju först hitta en bestämmelse som över huvud taget skulle kunna tolkas som att domstolen har skyldighet att gå genom FU-protokollet. Det finns ingen sådan. Genom prop 1986/87:89 infördes en bestämmelse som begränsade innehållet i det prot åklagaren ger in. På de angivna sidorna diskuteras i vad mån domaren bör läsa protokollet men någon bestämd skyldighet uttalas inte. Uttalandena i den delen är i vilket fall som helst inte av bindande natur eftersom de inte anknyter just till den lagändring som genomfördes.

Det är lagtexten som är lagen och inte diverse uttalanden i förarbetena. Fortfarande har du inte kunnat hänvisa till en paragraf som innebär/innebar att domstolen skall gå genom fu före hf!
Var gärna lite tydligare med dina hänvisningar. Prop 1986/87 s 100 är inte så bra!

Att Domare har svårt att ifrågasätta målsägandets ärlighet och hederlighet är problem.Kan verkligen målsägenden ljuga?

Äntligen någon ( Bo Sverin ) som säger rakt ut hur illa det är. Kanske törs man det bara efter karriärens slut. En gång skrev Lena Holvfe boken "häktad på sagolika skäl". Hon hade sett hur det går till i domstolar.
Domstolar har blivit lite av en industriell apparat där man skall tröska igenom så många fall som möjligt utan onödig tidsspillan. Effektivitet brukar det kallas.

Alltför många personer i domstolar dömer efter sin egen föreställningsvärld som är färgad av de egna begränsade erfarenheterna från verklighetens folk. Politisk hemvist och religiös hemvist, tar också en del av förståndsförmågan och klarseendet. Att se bakom dimridåerna kan inte alla, oavsett hur lång juristutbildning man har. Dömande är kanske oftare bedömningar, istället för juridik och kunskap om olika människotyper och kategorier.

Det Bo beskriver är i högsta grad verkligt och tyvärr är hoppet om förändring litet inom överskådlig tid. Vi lever i justitiemordens tidevarv inte minst beträffande mord och sexbrott mot kvinnor.

Systemet underhåller sig självt genom olika mekanismer och konservativa dogmer som när man försöker vara modern någon gång halkar snett igen. Juridiken blir som en Bibel eller Koran där man kan få vad som helst till vad som helst beroende på vilken riktning man vill ha på det. Tvivlar på att de som dömer med okunskap har några större ångestanfall av hur de berörda drabbas när det blir fel. De berörda vet precis vad som är rätt och sant, därför blir det ett hårt slag med felaktiga domar som krossar människors tro på sitt eget land och den så kallade rättvisans gudinna.

Men praxis då, ropar någon. Ja, det används då det passar sig av okända anledningar och när det inte passar sig frångår man det, utan att det strider mot något väsentligt.

Egentligen är makten total när man trollar med ord och tolkningar, samt kokar ihop det så att domskrivningarna ska se ut som att de stöder just den slutsats man vill ha eller fick. Semantiken kan man också göra mycket med, men det förutsätter också, att man kan ett uttrycks innersta betydelse, vilket kan betvivlas att man har full koll på.

Sorgligt med sant kapitel paragraf ?

Kjell-Olov Feldt gjorde motsvarande övning.
Han tog med några lärda vänner på rättegångar och sedan läste de domarna. De blev såklartförfärade av den låga nivån på svenska domstolar.
Minns inte om det blev någon bok av det.

En huvudförhandling ska ta vid där den förberedande förhandlingen har slutat, enligt Rättegångsbalken.
Men, vad händer när den inledande förberedande förhandlingen har avbrutits p.g.a. av domstolens miss att expediera inlagor?
Jo, de nitiska domarna (notarier & protokollförare) skriver ändå ett protokoll, och sätter ut ett datum för en huvudförhandling.
Allt i effektivitetens industrialiserade namn, och ett rättshaveri skapas.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.