Skip to content

"Flera frågor att reda ut när domstol hemligstämplar advokatbyrås prislista"

KOMMENTAR - av Fredrik Rådman, förvaltningsjurist och f.d. föreläsare i sekretess och hälso- och sjukvårdsjuridik

 

Bakgrund
E-hälsomyndigheten genomförde för ett antal år sedan en upphandling av juridiska tjänster. Ett avtal tecknades med en advokatbyrå, ett avtal som sedermera förlängdes i mars år 2016. Till avtalet hade fogats en prisbilaga vari de timpriser, för respektive kompetensnivå som den vinnande leverantören offererade, framgick.

En person begärde att få ta del av avtal och prisbilaga. E-hälsomyndigheten avslog sökandens begäran beträffande bilagan med timpriser och hänvisade till bestämmelsen i 31 kap. 16 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) i sitt beslut (Dagens Juridik 2017-08-24)

Sökanden överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm som i mål 3856-17 avslog överklagandet med hänvisning till att sekretess gäller för prisuppgifterna enligt 25 kap. 17 b § OSL.

Kammarrättes avgörande ger upphov till ett antal frågor.

Är det lagstiftarens avsikt att ge enskilda leverantörer av till exempel juridiska tjänster ett längre sekretesskydd för sina prisuppgifter när de trätt i affärsförbindelse med E-hälsomyndigheten, jämfört med när de gör affärer andra myndigheter?

Finns det skäl att diskutera kammarrättens handläggning av målet?

Sekretess för enskilds affärs- eller driftsförhållanden
Av 31 kap. 16 § OSL följer att sekretess gäller för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller med ett rakt skaderekvisit.

Utformningen av skaderekvisitet har grundats på en tolkning av 34 § andra stycket i 1937 års sekretesslag som Militieombudsmannen gjorde i ett beslut år 1946 (prop. 1979/80:2 Del A s. 241 ).

I praxis har den enskildes motivering till att uppgifter ska sekretessbeläggas beaktats vid sekretessprövningen (RÅ 1991 ref. 56, RÅ 1991 not. 465, RÅ 1994 not. 596 samt RÅ 2007 not. 154). Att det endast finns ett fåtal aktörer på en marknad har beaktats vid bedömningen om prisbilagor kan lämnas ut till konkurrenter i en upphandling (se bl.a. Kammarrätten i Stockholms dom i mål 6701-11 ).

Sekretesstiden för uppgifter i allmänna handlingar är högst 20 år (31 kap. 16 § andra stycket OSL). För handlingar som anger villkoren i ett slutet avtal gäller emellertid sekretessen dock längst till dess två eller fem år har förflutit från det att avtalet slöts (31 kap. 16 § andra stycket OSL).

Den längre sekretesstiden om fem år gäller hos statliga affärsverk och hos Försvarets materielverk samt i den kommunala affärsverksamheten. Den kortare gäller hos övriga myndigheter (prop. 1993/94:48 s. 33 f. och s. 29 f. och prop. 2011/12:24 s. 10 f.).

Affärs- eller driftsförhållanden hos E-hälsomyndigheten
För uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden hos E-hälsomyndigheten gäller sekretess enligt 25 kap. 17 b § OSL om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller med ett rakt skaderekvisit vilket innebär en presumtion för offentlighet.

Bestämmelsen infördes år 2014 i samband med att Myndigheten för hälso- och vårdinfrastruktur, sedermera E-hälsomyndigheten, övertog de uppgifter som Apotekens Service Aktiebolag ansvarade för. Sekretess gäller i högst tjugo år (25 kap. 17 b § andra stycket OSL), det vill säga 18 år längre än vad som föreskrivs i 31 kap. 16 § OSL beträffade prisuppgifter i ett avtal.

Reflektioner över sekretessfrågan
Kammarrätten har ansett att bestämmelsen i 25 kap. 17 b § OSL är tillämplig på uppgift om en enskild leverantörs priser för leverans av juridiska tjänster, som finns upptagna i en prisbilaga förvarad hos E-hälsomyndigheten.

Det framgår inte av domen varför kammarrätten inte ansåg att bestämmelsen i 31 kap. 16 § OSL var tillämplig på prisuppgifterna, den bestämmelse som E-hälsomyndigheten ansåg tillämplig. En mycket trolig förklaring är att kammarrätten ansåg att sekretesstiden om två år räknat från avtalets tillkomst löpt ut (31 kap. 16 § andra stycket OSL). (Såvitt framgår slöts avtalet år 2013).

Det kan konstateras att kammarrättens tolkning av bestämmelsen leder till att enskilda leverantörer åtnjuter ett längre sekretesskydd för bland annat prisuppgifter när de trätt i affärsförbindelse med E-hälsomyndigheten jämfört med när de trätt i affärsförbindelse med andra myndigheter där 31 kap. 16 § OSL utgör den primära sekretessbestämmelsen för nu aktuella uppgifter.

Det kan på goda grunder ifrågasättas om det, från lagstiftarens sida, är tänkt att sekretesstiden för prisuppgifter gällande leverans av varor och tjänster ska skilja sig så kraftigt åt beroende på vilken myndighet den enskilde trätt i affärsförbindelse med.

Beträffande sekretessens föremål i 25 kap. 17 b § OSL framgår av förarbetena följande.

Den nya myndigheten kommer även att få tillgång till uppgifter som avser enskildas affärs- eller driftsförhållanden. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter om försäljning av läkemedel, uppgifter som framkommer i samband med kontroll av en apoteksaktörs elektroniska system för direktåtkomst till uppgifter hos myndigheten eller uppgifter om företags affärsförhållanden som myndigheten får tillgång till inom ramen för projektet med det så kallade personliga hälsokontot (jfr prop. 2012/13:1 utg. omr. 9, s. 66) eller något annat samarbete som myndigheten deltar i.

Det kan vidare förutses att myndigheten kommer att behöva inhämta underlag från privata aktörer inom apoteks- eller vårdsektorn för att fullgöra uppdrag som ålagts av regeringen. Sådana underlag kan komma att innehålla ekonomiskt känsliga uppgifter.

Uppgifter om enskildas affärs- eller driftsförhållanden hos den nya myndigheten kan i vissa fall vara av så känslig natur att det är motiverat med ett sekretesskydd för uppgifterna (prop. 2012/13:128 s. 50 f). (min kursivering)

Dessa uttalanden ger snarare uttryck för att det - enkelt uttryckt - inte är de sedvanliga uppgifterna om enskilds affärs- eller driftsförhållandena - som normalt framträder i ett anbud vid upphandling - som ska skyddas av bestämmelsen, utan att det snarare är för myndigheten ”verksamhetsspecifika” uppgifter som är hänförliga till enskilda affärs- eller driftsförhållanden, som bestämmelsen tar sikte på.

Av bestämmelsens ordalydelse följer dock att sekretessens föremål är uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållande samt att sekretessens räckvid utsträcks till hela E-hälsomyndighetens verksamhet. Bestämmelsens ordalydelse ger klart uttryck för att föremålet för sekretessen kan vara bland annat prisuppgifter generellt sett.

Bestämmelsens ordalydelse och uttalandena i förarbetena är enligt min mening således något motstridiga.

Mot bakgrund av bestämmelsens klarhet och tydlighet är det således svårt att komma till någon annan slutsats än att prisuppgifterna är sådana uppgifter om enskilds affärs- eller driftsförhållanden som avses i 25 kap. 17 b § OSL.

Sammanfattningsvis innebär rättsläget i praktiken att den som levererar till exempel kontorsmaterial, IT-utrustning eller en byggentreprenad till Skatteverket åtnjuter en sekretesstid för blan annat priser i längst två år medan den som levererar samma sak till E-hälsomyndigheten åtnjuter en betydligt längre sekretesstid för samma uppgift.

Det framstår, i avsaknad av uttalanden i förarbetena, i avsaknad av argument i övrigt och de förarbetsuttalanden som citerats ovan, inte som sannolikt att det var lagstiftarens avsikt att ge enskilda leverantörer av tjänster eller varor ett längre sekretesskydd för prisuppgifter när de trätt i affärsförbindelse med E-hälsomyndigheten jämfört med när de gör affärer andra myndigheter.

Det finns enligt min mening mot bakgrund av detta skäl att se över de sekretessbestämmelser som gäller inom E-hälsomyndighetens verksamhet. Kanske kommer man fram till att gällande rätt inte ska ändras.

Reflektioner över kammarrättens handläggning
Beträffande kammarrättens handläggning av målet kan sägas följande: Det kan konstateras att E-hälsomyndigheten i sitt beslut endast hänvisat till 31 kap. 16 § OSL som skäl för att avslå sökandens begäran. E-hälsomyndigheten gjorde först i kammarrätten gällande, att 25 kap. 17 b § OSL är tillämplig på uppgifterna, för det fall kammarrätten skulle anse att 31 kap. 16 § OSL inte var tillämplig.

Som framgår ovan har kammarrätten tillämpat en bestämmelse på uppgifterna i målet som beslutsmyndigheten inte åberopat i sitt beslut, och ansett en av beslutsmyndigheten åberopad bestämmelse inte tillämplig på uppgifterna.

Har kammarrätten i detta fall frångått principen, som kan utläsas i kammarrättsavgöranden på området, om att beslutsmyndigheten som första instans prövar om någon annan än den först åberopade bestämmelsen är tillämplig på uppgifterna som sekretessbelagts, när den först åberopade bestämmelsen av överinstansen inte ansetts tillämplig på uppgifterna.

Denna ordning har i var fall tillämpats av landets kammarrätter.

Det första exemplet gäller Kammarrätten i Stockholms dom i mål 6499-14 där Polismyndigheten sekretessbelagt vissa uppgifter med stöd av 35 kap. 1 § OSL och det först i kammarrätten framkom att sökanden enligt 35 kap. 8 § OSL kunde ha rätt att ta del av uppgifterna efter sekretessprövning. Kammarrätten anförde att den frågan inte prövats av Polismyndigheten varför målet återförvisades.

Det andra exemplet gäller Kammarrätten i Göteborgs domar i mål 1626-17 samt 953-17 där beslutsmyndigheterna åberopat 21 kap. 7 § OSL som skäl för att sekretessbelägga vissa uppgifter.

I båda fallen ansåg kammarrätten att de åberopade bestämmelserna inte var tillämpliga och återförvisade målen för prövning om uppgifterna omfattades av sekretess enligt någon annan bestämmelse.

Som sista exempel kan nämnas Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål 2533-15 där beslutsmyndigheten åberopat 25 kap. 3 § OSL som skäl för att sekretessbelägga vissa uppgifter. Kammarrätten ansåg att den bestämmelsen inte var tillämplig i beslutsmyndighetens verksamhet och återförvisade målet för ny prövning.

En möjlig förklaring till kammarrättens handläggning i detta fall kan dels vara att E-hälsomyndigheten i kammarrätten anförde att 25 kap. 17 b § OSL var tillämplig, dels att E-hälsomyndigheten med all sannolikhet på nytt skulle ha avslagit sökandens begäran efter en eventuell återförvisning. Med kammarrättens förfarande fick sökanden så att säga ett snabbt avgörande i saken.

Det kan emellertid inte uteslutas att ett återförvisningsbeslut lett till att uppgifterna lämnats ut eller att det vid en ny prövning framkommit att någon annan bestämmelse skulle vara tillämplig på uppgifterna.

E-hälsomyndigheten har härutöver i sitt beslut helt förbisett 25 kap. 17 b § OSL som riktar sig direkt till myndigheten och därmed utgör en primär sekretessbestämmelse och ska tillämpas (3 kap. 1 § OSL). Det kanske hade varit ändamålsenligt att återförvisa målet för en mer noggrann prövning av sekretessfrågan i första instans.

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

7 comments

Det är uppenbart att detta förbisågs i lagstiftningsarbetet. Jag tycker också att det inte hade varit rimligt att återförvisa målet eftersom EHM i processen påstod att det var sekretess enligt 25:17b.

Helt sjukt at jag son lärare har NOLL sekretesskydd för inkomstuppgidter, personnummer, fortkörningsböter, adress m.m. men en myndighet behöver inte redovisa vilka kostnader de betalar för tjänster? Vansinnigt.

Fortkörningsböter torde väl framgå av belastningsregistret och det är inte offentligt.

Avseende myndighetens kostnader så är det visst offentligt vilka kostnader de har eftersom klumpsumman framgår av årsredovisningen (och kan även begäras särskilt). Däremot kan du inte utläsa vilka de olika timpriserna är, precis som att det inte går att se hur en persons inkomster är uppdelad utan bara klumpsumman.

1: varenda dom som utfärdats kan fås ut med en persons personnummer.

2: Du kan begära ut en persons fulla deklaration där det framgår allt och lite till, inklusive vad du tjänat hos en viss arbetsgivare.

Tycker du allvarligt att en individ ska ha samma eller sämre skydd än en organisation som frivilligt deltar i en upphandling?

1) Det förutsätter att du vet var du ska leta och att du ringer till varje enskild tingsrätt för att höra efter. Men visst, du har rätt i sak.

2) Såvitt jag känner till har du inte rätt att få ut en persons hela deklaration (har nämligen själv försökt tidigare, men fått nobben)

Avseende din fråga i slutet så är ju den helt opåkallad. Jag har inte på något sätt antytt det, utan försökte bara bemöta dina påståenden i sak.

1) Typiskt sett så är det ett föreläggande om ordningsbot vid fortkörning vilket polisen har hand om och aldrig kommer till tingsrätten.

2) Deklarationen omfattas av en absolut sekretess, d.v.s. uppgifterna får inte ens lämnas ut även om det inte skulle medföra skada. Dina inkomstuppgifter omfattas därmed av sekretess såtillvida att det inte går att utröna vem det är som betalt dig vad.

Helt sjukt att jämföra helt andra saker.

Om du anlitar en advokatbyrå behöver du inte berätta för någon vilket pris de tar i h. Som privatperson har du ingen offentlighetsprincip för uppgifter som finns hos dig. Du behöver alltså inget motsvarande sekretesskydd.

Om du däremot säljer dina tjänster som företagare till en myndighet vill du kanske inte att dina konkurrenter ska få veta precis vilka priser du tar. Inte direkt i alla fall. Därför finns dessa sekretessregler (även om det verkar ha blivit lite fel just med regeln som gäller eHälsomyndogheten så att sekretessen gäller längre än hos andra myndigheter).

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.