Skip to content

"Enfaldiga och fördomsfulla" - hon summerar sina 19 år som nämndeman i ny bok

Pia Gadd - efter 19 år som nämndeman har hon skrivit en bok om sin syn på rättsväsendet.

"Nämndemännens status har aldrig varit så låg som nu." Det säger journalisten och författaren Pia Gadd som efter 19 år som nämndeman kommer ut med boken "Domstolen - en nämndemans be-traktelser".

 

Pia Gadd har i många år arbetat som journalist på bland annat Sveriges Radio och Expressen. Under 19 år var hon dessutom nämndeman vid Stockholms tingsrätt.

Idén att bli nämndeman fick hon av advokaten Peter Althin i samband med en kurs i kriminaljournalistik 1992, berättar hon för Dagens Juridiks systerpublikation Legally yours.

- Där sa han att nämndemännen stod lägst i status bland politiskt förtroendevalda. De utgjordes av det avskrap som var kvar efter att tjusigare instanser som teaterstyrelser och kulturnämnder hade tagit sina representanter.

- Att det på ett så spännande och viktigt uppdrag skulle sitta en hoper nollor - det chockade mig.

- Kort tid senare kom jag över en notis i en tidning där det stod att Vänsterpartiet ville ha någon som nämndeman. Så då anmälde jag mig...

Hur ser du i dag på Peter Althins uttalande?

 - Det ligger väldigt mycket i det han sa. Det är en mycket viktig syssla. Och det sätt som nämndemän utses på, det är det minst dåliga av alla. Men det är befolkat av fel personer. Uppdraget har så låg prestige att det attraherar få kompetenta.

Vad beror det på?

 - Jag vet inte varför det har blivit så här. Men jag skulle tro att nämndemännens status aldrig har varit så låg som nu.

- Nämndemannakåren består till alltför stor del av såna som bara sitter av tiden, aldrig har en egen mening, och skrämmande ofta av såväl enfaldiga, som fördomsfulla, rasistiska och nonchalanta.

- Men där finns också de kloka, de som har både integritet och styrka. Om bara fler hade varit på det sättet så skulle kåren förmodligen inte längre vara lika lågprioriterad.

I boken jämför Pia Gadd med det norska systemet, där nämndemännen inför rättegången presenteras med namn och yrkestitel.

- Där blir det så tydligt att det handlar om en allmänhet som dömer. Inte som i Sverige, där det är tre identitetslösa, kafkaartade figurer.

- Att man tillfogar yrke till personerna och att de får namn, det innebär en skillnad. Som till exempel psykolog, grönsakshandlare, IT-konsult. Därmed är själva grundförutsättningen för nämndemannakårens existens uppfyllt.

I sin bok konstaterar Pia Gadd att domstolarna måste hindras från att tas över av juristerna.

- Det juridiska språket är snudd på obegripligt för vanliga människor, även för hyfsat utbildade. Utan nämndemän skulle avståndet till allmänheten bli ännu större.

- Idag tvingas juristerna konfronteras med andra människor, nämligen nämndemännen. De måste försvara sina resonemang och sina åtgärder. Det skulle det inte finnas tillstymmelse till ifall nämndemännen togs bort.

 

 

Läs en längre intervju med Pia Gadd i Legally yours.

 

Peter Johansson

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

48 comments

Det finns väl grundade orsaker till att nämndemännens öknamn bland jurister är domstollar.

Då kan man ju undra om det beror på nämndemännen eller juristerna!?

Utifrån mina erfarenheter av de som utger sig för att vara lekmannadomare ,tack och lov finns inga självlärda lekmannatandläkare,så instämmer jag i författarinnans åsikter-öknamnet domstollar är det många som gör sig förtjänta av.

Med dagens juridikalisering, omfattande juridiska aktivism, domstolarnas avståndstagande från grundläggande juridiska regler, ofta helt felaktiga och verklighetsfrämmande praxis, samt avståndstagande från fakta och vetenskap - så är det snarare juristerna själva som kommit att ses som domstollar av gemene man.

Kanske är det just de egenskaper hos sig själva som juristerna tycker sämst om som de driver med hos nämndemännen?

Belägg för det du påstår?

Jag har inget sett i forskning, JO-beslut, media etc. som styrker att domstolarna tar avstånd från gällande regler och att rättspraxis är felaktig.

''Domstolarna avstndstagande från grundläggande juridiska regler''... Idag är det snarare regering och riksdag som struntar i grundläggande juridiska regler och kommer endast med populistiska förslag för att få medhåll hos allmänheten. Är det några som upprätthåller grundläggande juridiska principer är det domstolarna och justitieråden, se bara det nyaste lagförslaget om höjde straff för vapenbrott där regeringen inte tar tillbörlig hänsyn till remissinstansernas tid att yttra sig om förslaget, samt NJA 2016 s. 3 där HD åsidosätter en lagändring med hänsyn till grundlagen.

I artikeln står följande: "I sin bok konstaterar Pia Gadd att domstolarna måste hindras från att tas över av juristerna."

Med anledning av det "konstaterandet", har jag en undran. Ska vi övriga konstatera att t.ex. sjukvården måste hindras från att tas över av vårdutbildad personal, att kärnkraftverken måste hindras från att tas över av människor utbildade för det gebitet, att flygtransportindustrin måste hindras från att tas över av flygutbildad personal?

Om jag har cancer vill jag ogärna att cancerläkaren konsulterar en grönsakshandlare, lokförare och fondförvaltare, inför ev beslut om behandling. Jag tänker att domstolarnas påverkan på livsöden inte heller alltid är negligerbar.

Hennes förslag följer ju det som sker inom Polisen. Man anställer civila utredare och betalar högre löner till okvalificerad personal än till erfarna kriminalpoliser. Det verkar vara ett mönster i samhället. Ett mönster genomfört av okunniga politiker.

Civilutredarna gör ofta ett bättre utredningsjobb än poliserna. De är alls inte okvalificerade. Tvärtom ställer de öppna frågor och formulerar inte protokollen så att det skall skina igenom att man inte tror på den tilltalades berättelse.

Jag trodde Dagens Juridik skulle innehålla nyheter.

För vem är det en nyhet att nämndemännen ofta är enfaldiga, fördomsfulla, rasistiska och nonchalanta kafkafigurer?

"Det juridiska språket är snudd på obegripligt för vanliga människor, även för hyfsat utbildade. Utan nämndemän skulle avståndet till allmänheten bli ännu större." skriver författaren.

Är det meningen att nämndemännen till pressen och andra skall ge sin egen version av vad som hänt vid förhandlingen och överläggningen? När nämndemännen gör detta måste ju rättegången tas om varenda gång.

Med tanke på vilka pulver det sitter i fel-knapp-tryckar-Riksdagen är det att förundras över att det kan bli ännu värre. Men det kan det uppenbarligen. Varför inte införa IQ-tester för att pröva lämpligheten?

Dock har jag svårt att se att det juridiska språket skulle vara särskilt svårt att förstå, vilket Pia Gadd påstår. Visst, ibland slänger sig juristerna med utrikiska (latinska) uttryck för att försöka framstå som märkvärdiga, men det är ju bara att googla så avslöjas de enkla tankegångarna.

Systemet med nämndemän är inte dåligt, däremot kan säkert förberedelser och utbildning förbättras. Jag kan inte statistiken men förhoppningsvis finns det en god överensstämmelse i domarna mellan tingsrätt och hovrätt. Om så inte är fallet så förstår jag kritiken. Snarare bör man diskutera oengagerade människor överlag och instruktionerna och tillämpningen av regler för rådmännen.

En annan sak är att svenskt domstolsväsende i högre grad kanske behöver specialdomstolar alternativt specialiserade domare/nämndemän i fall som är komplexa och kräver bransch- och yrkeskunskap. Exempelvis är många ekobrott komplexa och fördjupad kunskap i redovisning, beskattning och finansiella instrument kan vara nödvändigt.

Hur kan en en välgrundad och beråttigad kritik mot nämndemannakåren få så stupida kommentarer?

Tycker kommentarerna här blir bara sämre och sämre. Många låtsasjurister är min gissning.

Tycker nog efter många år i rätten att det är bra med nämndemän och nämndekvinnor. Oftast är de ense med den lagkloke tingsrättsdomaren vilket det sällan finns något att invända emot. Men ibland, mycket sällan, sticker de ut med en egen uppfattning. Inte sällan är det då befogat.
Om det är tokigt finns möjlighet att klaga till hovrätten där de dominerande lagkloka kan rätta till saken.
Den viktigaste insatsen tror jag att nämndemän gör genom att vara ett folkligt bollplank till den lagkloke i tingsrätten.
Ska bli spännande att läsa boken. Tycker spontant att det vore bra att höja nämndemännens status med att ange yrkestiteln.

HovR gör ju bara en överprövning och tar ju inte om målet. Så det mesta som blir tokigt, förblir just det.

Sedan undrar jag hur du kan veta att nämndemännen agerar bollplank under överläggningarna? Med tanke på hur ointresserade de ser ut under huvudförhandling, så är jag rätt så skeptisk till ditt påstående.

Under sin studietid tjänstgjorde kanske "Landsortsadvokaten fre, 2017-09-15 20:06" som nämndeman.Det kan finns olika orsaker till att folk vet vad som händer under rättens slutna överläggning,det begriper du väl?

En advokat torde väl ha tjänstgjort som notarie och de brukar delta i diskussionerna eller i vart fall vara närvarande under överläggningar. Knappast någon statshemlighet.

Ja och de månaderna gör då att han kan gå i god för att det sitter pigga och alerta ja rent av veritabla bollplank till nämndemän runt om i landet?

Snarare borde hans roll som advokat ha gett han en annan form av insikt av verksamheten, dvs att nämndemännen allt som oftast är väldigt trötta och ytterst ointresserade av vad som avhandlas under huvudförhandling.

Sätt dig själv på åskådarplats i GBGs TR under 2dagar och jag garanterar dig att det är precis så det förhåller sig.
Det hjälper inte ens att det är stora narkotikamål eller brutala mord.

Jag föredrar att kommentera som en av dem som suttit i bilens förarsäte, dvs varit en av dem som själv deltagit i den rättsliga processen. Du tycks föredra rollen som baksätesförare, dvs tycka en massa utan djupare insyn i vad som händer.

Visst finns det mål som kan vara svårt att engagera sig djupare i, men jag har i vart fall aldrig upplevt att nämndemannakollegor varit likgiltiga och ointresserade under överläggningar i större brottmål som t.ex. mord eller mordförsök. Eftersom nämndemän ytterst sällan tillåts yttra sig under pågående huvudförhandling torde det vara svårt att öppet visa vad man upplever och funderar över. Men, undantag finns säkert och i diverse rutinartade mål med mindre allvarlig brottslighet vill jag nog påstå att inte heller juristdomaren alltid är helt på alerten.

Ja vad härligt, du kommer med lite uppfriskande polisiärt synsätt, dvs att man avfärdar alla som inte håller med en själv, så som "folk på läktaren" eller nu då "baksätesförare".

Nu råkar jag ha en långt mer ingående kunskap och faktisk erfarenhet än vad du vill låta påskina (både från "läktaren" i roll som yrkesutövare och som part, då som civilist).

Angående din reflektion över att det är svårt att veta vad en nämndeman tänker eller upplever under huvudförhandling, nej men om rättens ordförande tvingas att väcka vederbörande inte bara en gång utan två, då kanske man kan drista sig till att denne inte är särskilt intresserad av vad som avhandlas...

Likaså när de sitter och pillar på en mobiltelefon istället för att hänga med på vad som åberopas som processmaterial osv.

Mitt erbjudande kvarstår, kom till gbg och dess TR för att vara åskådare i 2 dagar (välj fritt bland målen) och du kommer få ytterst svårt att vidhålla din ståndpunkt.

Jag har aldrig förnekat att det finns olämpliga nämndemän, liksom det finns olämpliga jurister i olika roller inom rättsväsendet. Men, jag försöker undvika att avkunna generella "domar" utifrån enstaka mindre lämpliga personers uppträdande och jag tror inte att nämndemännen i Göteborg skulle vara mer oengagerade än vad jag själv upplevt vid t.ex. Nyköpings tingsrätt 2011 - 2015 och Huddinge tingsrätt 1980 - 1981.

Det intressanta är att många gärna underlåter att kommentera när juristdomare, advokater och åklagare begår lagbrott eller rent allmänt uppträder felaktigt alternativt begår tjänstefel. Man bör rimligtvis kunna begära att professionella aktörer inom rättsväsendet är väl insatta i hur man bör uppträda i sina yrkesroller.

Jag vill inte påstå att juridiskt skolade domare ofta gör sig skyldiga till klandervärda eller tvivelaktiga handlingar, men det förekommer. En rådman berättade vid ett tillfälle att en hovrättskollega klagat över svårigheten att hålla sig vaken eftersom man där tvingas ägna mycket tid åt att titta på videoinspelningar. Vid tingsrätterna är ju sådant vanligt förekommande när minderåriga är inblandade och endast "deltar" genom att videoförhör med dem spelas upp.

Slutligen bör väl påpekas att det finns moment under vissa rättegångar då långrandiga partsföreträdare har svårt att avsluta sina inlägg och därför bidrar till viss sömnighet hos rättens ledamöter. Det kan knappast förnekas att rättegångar till viss del utgör ett välregisserat skådespel, där inte minst försvarsadvokater känner sig tvungna att rättfärdiga sina väl tilltagna kostnadsräkningar och därför gärna förlänger processen trots att detta knappast påverkar utgången. Men, deras klienter förväntar väl sig att de åtminstone har något att bidra med.

Skillnaden är väl att rådmän (och i vissa fall till och med en och annan lagman) gör ett mer aktivt val av att begå tjänstefel (de gör det medvetet).

Åklagare behöver aldrig bry sig om de fel och brott de begår (så länge det sker i tjänsten), det är polismålsenheten en garant för.

Advokaternas tillsyns funktion är väl inte heller den något ultimat gällande rättssäkerhet.

Men varför man inte kan ersätta nämndemännen med en form av jurytjänstgöring för vanligt folk, det är för mig obegripligt.
Alla parter skulle tjäna på det (reell insyn, ökad kunskap om rättsväsendet hos gemene man och allmänt större förtroende för rättsväsendet hos allmänheten).

Personligen skulle inte mitt förtroende öka för rättsväsendet bara för att nämndemännen saknar formell anknytning till ett politiskt parti, snarare tvärtom eftersom det då sannolikt kommer människor som enbart tycker det verkar spännande men i övrigt kanske saknar intresse för samhällsfrågor.

Ett mycket viktigt moment vore i så fall hur urvalsprocessen ska gå till. Plocka folk direkt "från gatan" helt utan kunskap om vårt rättsväsende och som behöver utbildas innan huvudförhandlingen kan börja? Eller återgå till forntida principer då rika, välkända och inflytelserika personer ansågs besitta större rättsmedvetande och klokhet än den vanliga pöbeln?

I dag har vi en fast stab av nämndemän som väljs för fyra år och som granskas noga så att de inte finns med i belastningsregistret eller är i konkurs samt ges en viss utbildning. Andra system skulle förmodligen ge juristdomaren än större inflytande över besluten än vad som är fallet idag, vilket inte alltid är till fördel för rättssäkerheten.

Att många kritiker lider av förutfattade meningar och gärna vädrar sina fördomar är beklagligt, men faktum torde vara att ytterst få nämndemän försöker agera utifrån partipolitiska åsikter. Jag har i vart fall aldrig upplevt några sådana tendenser under ca 400 brottmålsrättegångar och inte heller hört andra berätta om sådana erfarenheter.

Däremot kan man då och då läsa om SD-politiker som agerat ideologiskt vid rättegångar och nyligen de tre nämndemännen i migrationsdomstolen. Men sistnämnda gjorde ju precis som du menar att juristdomare gör ibland, bryter medvetet mot lagen.

Ja min tanke är att det skall vara just slumpvis utvalda människor som får en snabbkurs i det mest grundläggande inför förhandlingen.
Men hur fördelningen mellan vanligt folk och jurister skulle se ut, det har jag ingen bestämd åsikt om.

Huvudsaken är att det tvingar vanligt folk att bli mer insatta och högst troligt, att det även minskar risken för att de värsta charaderna får passera obemärkt (de som du bla nämner sker då och då av rådmän mfl).

Nämndemannasystemet har ju varit föremål för utredning och översyn då och då under åren. Det finns argument både för och emot. Hittills har man dock stannat vid att fördelarna med ett lekmannainflytande i den dömande verksamheten i de "lägre" domstolarna överväger. Hittills har man också stannat vid att det lämpligaste är att nämndemännen rekryteras via nominering ur de politiska partiernas medlemskretsar. Vill man stärka upp kompetensen hos lekmannadomarna bör man dock kanske söka sig efter andra vägar...Kanske ett system som bygger på frivillig intresseanmälan från olika yrkesgrupper (utom jurister) som görs till ett fristående Nämndemannasamfund med eget kansli. Personen får presentera sig närmare enligt ett fastställt formulär och förbinda sig att genomgå en "nämndemannautbildning" som avslutas med ett skriftligt prov. Man organiserar länsvis upp "pooler" av män och kvinnor representerande olika åldrar och yrken. Domstolarna får, efter geografisk belägenhet, sedan anmäla sina behov av grundbemanning på nämndemannasidan. Man förordnas av respektive domstol för viss tid. En sådan ordning vore onekligen mera byråkratisk och kostsam än den nuvarande men skulle förmodligen, å andra sidan, kunna tjäna syftet - förutom att "avpolitisera" nämndemannauppdraget - att allmänt stärka upp "kompetensen" hos lekmannadomarna(?).

Visst finns det nämndemän som inte borde sitta där. Men många av oss är akademiker med en gedigen både utbildning, yrkes- och livserfarenhet bakom oss. Ofta i ämnen man tycker man har nytta av, t ex i kriminologi, psykologi etc.
Det som slagit mig är att åklagarna ofta är väldigt dåliga. De är påfallande unga och oerfarna i småmål i Tingsrätten. De låter fall tas till domstol trots att man ser direkt att det inte finns några bevis, man har ofta också missat att skaffa sakkunnigutlåtanden eller vittnen.

Som f.d. nämndeman kunde jag inte avhålla mig från att köpa boken när den kom ut och tycker den i många avseenden korrekt beskriver de olika situationer som kan uppkomma. Jag tjänstgjorde i en mindre tingsrätt än författaren men kunde ändå känna igen olika händelser som hon beskriver. Även om det finns negativa saker att säga om nämndemän framstår inte heller alla juristdomare som lysande föredömen. Än värre kan det vara när det gäller advokater och åklagare.

Det finns många fördomar om nämndemän, inte minst bland dem som saknar erfarenhet av det som sker i det fördolda. En del stämmer naturligtvis, men personligen har jag aldrig upplevt att någon nämndeman försökt politisera argumentationen vid slutna överläggningar. Däremot kan ingen utomstående veta vilka diskussioner som förekommit innan rätten fattat ett beslut och vad varje deltagare egentligen har grundat sina åsikter på. Juristdomarna har både utbildning och erfarenhet som ger dem goda möjligheter att dölja vad de egentligen baserar sina åsikter på.

De som tror att alla nämndemän snällt håller med ordföranden i alla lägen tycks inte förstå att även juristdomare kan ändra uppfattning gällande bevisvärdering eller lämplig påföljd vid fällande dom. Dessutom är många mål av ganska okomplicerad natur där det knappast finns utrymme för avvikande åsikter.

Som synes av många inlägg ovan flödar det av fördomar och sannolikt beror det på okunnighet.

"Som synes av många inlägg ovan flödar det av fördomar och sannolikt beror det på okunnighet."
Det brukar vara de som sitter på åskådarplats som bäst vet hur matchen ska spelas och vilka fel domare och spelare gör.
De tycker för mycket och vet för lite.

Ja som du som inte har varit i arbetslivet på år och dag (självvalt), utan istället belamrar DJ kommentatorsfält med den ena tomma floskeln efter den andra.

Bara det faktumet att du utger dig för att vara juridiskt ombud (vid flera tillfällen) samt utöver det insinuerat att du är polis, gör väl att du om någon, passar väldigt väl in på din egen beskrivning.

De tycker för mycket och vet för lite och söker nästan alltid konflikt på grund av sina auktoritetskomplex.

http://www.dagensjuridik.se/2017/09/sverige-i-topp-med-antal-skjutningar...

"Anton den värste mån, 2017-09-11 21:02
Psykiatriska diagnoser baserade på skrivna meddelanden var/är Hans Scheikes specialitet."

Jag ska bemöda mig om att svara enbart för att åskådliggöra dina okunskap.
Auktoritetskomplex är ingen psykiatrisk diagnos utan en psykologisk term
Psykiatri=läran om själens sjukdomar,psykologi=läran om mänskligt beteende inom det friskas ram-enkelt uttryckt.
Vilket du med dina gedigna erfarenheter och kunskaper borde känna till.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykiatri
https://sv.wikipedia.org/wiki/Psykologi
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:323503/FULLTEXT01.pdf

http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:323503/FULLTEXT01.pdf

Märkligt hur svårt du har att tillgodogöra dig kommentarer och text i största allmänhet.

För din förståelse, "Anton" du sitter och påstår att folk ställer diagnoser på dig baserat av dina kommentarer (som uppenbart är fulla av bristande empati och förståelse för andra människors situationer och öden) och sedan gör du precis likadant själv (lägg därtill alla dina hundratals kommentarer gentemot mig där på påfört mig otals diagnoser, för att inte tala om att du hävdat att jag sitter inlåst på diverse institutioner).

Svårare än så är det inte. Men nu har jag matat trollet tillräckligt.

Ps. Glöm inte att ditt härjande på internet, på intet sätt är skilt från ditt riktiga liv (verkligheten kan tränga sig på en vacker dag).

" jag sitter inlåst"
Du gör ju det,eller hur?

Min gissning är att ditt trollande och stalkande på internet, så småningom kommer att få väldigt tråkiga konsekvenser för dig "Anton".

Det empatistörda trollet klarar uppenbarligen inte av att ens citera korrekt (iofs det som är trollets själva väsen...) "att du hävdat att jag sitter inlåst".

"De tycker för mycket och vet för lite och söker nästan alltid konflikt på grund av sina auktoritetskomplex."

När bekännelse o bikt är så där välfunna som om spegeln var den korrekta källan, ler ironin brett.. Särskilt när tryckfelsnisse får spela med i konvulsionerna.

Hela systemet är ett skämt inte bara nämdemän.

Ett hån.

Det borde oroa hur mycket knapptryckarmentalitet politiken ändå kräver och i långa tider ridits av. Om för Juridiken hälften vore nog skulle Sverige kunna vara ett rättssäkert land såväl som ett politiskt paradis utan ruttnande äpplen... Rättslandskapet som avstjälpningsplats har ju sin motsvarighet i verkligheten också. Politiken är inte bättre än att vi begåvats med sopsortering för att när alla turer avslutats hälla allt i samma eldfängda binge ändå...

Om politikerna inte vore ett skämt hade inte haven hållt på dö ut äldrevården stått inför kris och vi hade haft en ekonomi och infrastruktur och utveckling som hörde till 2000 talet. Därtill en utbildning.
Politikerna är lika stora skämtare som alla andra. Ansvarslagar bör gälla dem såsom resten.
Juridisk huliganism är inte rättvisa

Politiker väljs ur folket av folket. Tyvärr blir det övervikt på dem som har stor mun men små öron. Ämnena till politiker vet nämligen att om man inte hörs och syns så finns man inte. Resultatet blir alltför många beskäftiga pratkvarnar med förutfattade meningar.
De politiker som vill bli nämndemän är av samma kaliber. Därför borde minst en fjärdedel utgöras av fria självständiga medborgare som anmält sitt intresse till en uttagningspool.
Men vad kan göras åt juristdomarna, åklagarna, polisen och advokaterna? Från min 8-åriga erfarenhet som nämndeman i TR och HR har jag upplevt såväl undermåliga insatser som helt suveräna från ovannämnda. De aningslösa inbillar sig att om man studerar juridik så blir man automatiskt hedervärd och rättskaffens. Dessvärre är detta fullständigt fel. Alltså krävs mycket bättre inspektioner och kontroll av resultaten. Men i Sverige firar godtrogenhet och feghet ständiga triumfer. Därför är vårt domstolsväsen landets största lotteri, som en tidigare styrelseledamot i Advokatsamfundet varnade mig för.

Jag har plöjt hennes bok idag och slås av hur lite författaren diskuterar bevisvärderingsfrågor. Och hur hon konstaterar att både nämndemän och juristdomare oftast lämnar försvarets invändningar helt åt sidan för att istället hitta ett helt annat sätt att angripa den fråga målet gäller. Kvinnan anser i praktiken att försvaret är onödigt. Samtidigt ondgör hon sig över att i mer än 10.000 fall per år så lagförs folk utan att ha en försvarare vid sin sida. Någonstans har författaren/nämndenmannens tankegången gått fel. Tokfel.

Jag tror inte författarinnans syfte med boken är att fördjupa sig i juridiska teknikaliteter i form av djuplodande analyser av hur rätten värderar olika partsinlägg eller bevisfakta. I mångt och mycket håller jag med henne vad gäller betydelsen av advokater, man måste komma ihåg att inte alla försvarare kan kallas stjärnadvokater som lägger ned omfattande arbetsinsatser och har framgång i till synes hopplösa fall.

Samtidigt finns det de som verkligen anstränger sig och tidvis lyckas nå framgång. Naturligtvis tar rätten till sig av försvararnas argument om de verkligen tillför något av värde, men man bör inte glömma att många förmodligen känner sig pressade att presentera något för att i klientens ögon inte verka helt värdelös. Inte minst med tanke på den kostnadsräkning som brukar avsluta deras insats efter en huvudförhandling.

Personligen har jag som nämndeman upplevt enorma skillnader i försvarsadvokaternas kvalitet och ibland har de lyckats hitta guldkorn som lett till friande eller mildare dom. Mycket beror naturligtvis på målets komplexitet och bevisningens tyngd. Parternas erfarenhet av domstolar är ju enormt varierande och för många kan det vara en trygghet att någon som kan stötta dem eller i vissa fall hålla tillbaka utsagor som kanske är till deras nackdel. Men, de bör gärna komma i tid och vara väl förberedda och inte överge sina klienter under pågående huvudförhandling.

Jag skulle kunna namnge några advokater som borde byta yrke, men skulle sannolikt riskera en ärekränkningsprocess.

Ca 97.5 % av befolkningen är, statiskt sett, bakom flötet (dvs. IQ under geniförklarad) Detta avspeglar sig väl i nämndemännen. Eller vad annat menar Gadd?

Fördomsfulla och enfaldiga är väl då helt naturliga väntevärden.

Vad är syftet i fråga klienten o han eller hon ska ha försvarare om man .
A. Begår rättsövergrepp öppet.
B. Förskingrar hela bevisningen.

Det finns inget som jag ser det som legitimerar domstolen kunna garantera individens rättsäkerhet.

Jag tycker att man skall läsa boken. Detta innan kommentarer. Boken är mycket intressant, underhållande och ger samtliga rättens aktörer på moppo.