Skip to content

"När egen vinning, makt och härlighet går före plikt och patos... låt oss lära av myrsamhällena"

KRÖNIKA - av Sven Cavallin, f d rådman i bl a Blekinge tingsrätt

 

Naturen är förvisso fantastisk och innehåller geniala lösningar på de problem som mänskligheten inte tycks klara av. Bisamhällen och myrsamhällen fungerar väl - till skillnad från en hel del mänskliga sådana. Där drar alla nämligen sitt strå till stacken utan knot och logistiken är perfekt.

I de mänskliga samhällena tycks emellertid envar av de enskilda individerna vilja ta för sig på ett annat sätt. Makt etersträvas för egen del och när sådan erövrats upphör automatiskt solidariteten hos individen - man tar för sig bäst man kan av det man kommer åt.

Min ömma Moder var ju ganska religiös och min uppväxt präglades i någon mån därav. I likhet med Konung Gustav VI Adolf hyllade hon "plikten framför allt" och man själv trodde ju långt upp i åren på att det där med att göra ett gott jobb var närmast någonting heligt. Man upplevde mycket tydligt arbetet just som en plikt och kände ett starkt patos att arbetet var något som kom framför allting annat i ens liv - till och med före barn och familj.

Uppenbarligen är sådana ideal numera totalt förlegade. Man ska tydligen istället för att ge av sig själv roffa åt sig vad man kan och denna maxim tycks gälla på alla nivåer.

Exemplen är numera legio av politiker och tjänstemän - även på de allra högsta posterna - där man skamlöst tar för sig och/eller använder sin uppnådda position till att gynna sin egen familj och sina goda vänner.

Jag förskräckes inte så lite av försvarsargumenten från till exempel fackordföranden si och före detta ministern , när de konfronteras med olika typer av maktmissbruk.

Istället för att skämmas och ödmjukt böja sitt huvud när de ertappas med fingrarna i syltburken slår de ut med armarna och säger att "dé é väl självklart att ja ska värna om mitt och ge förmåner till mina barn och goda vänner om jag kan göra dé!? Va i fridens dar é dé för fel i dé?" 

En åtminstone mellanstor pudel hade enligt min mening i en sådan här situation varit betydligt mera klädsam. Men icke - (sa Nicke)!

Nepotism betraktas alltså tydligen idag inte bara som PK – politiskt korrekt – utan även som helt moraliskt OK i dessa kretsar, vilket för mig ter sig som synnerligen skrämmande. Det tror jädervulen att en hel del viktiga funktioner i vårt samhälle inte fungerar särskilt bra idag med en sådan inställning allmänt utbredd i ledarskiktet.

Ett ganska tydligt exempel på det vanskliga i att eftersträva makt ser man just i dagarna i svensk politik. Den inkompetenta hanteringen på Transportstyrelsen av allehanda säkerhetsklassade uppgifter har lett till en regeringskris av så pass ovanligt slag att mången politiker nu purras ur hängmattan och hastigt tvingas att nyktra till rejält från den långa semesterfyllan.

Men vad är det här egentligen för ett j-vla rävspel? Kan man vara säker på att dessa misstroende partiledare verkligen endast har landets bästa för ögonen?

Nej, knappast - dessvärre!  Att statsrådet Anna Johansson får respass är ju ganska oundvikligt. Men att Ygeman och Hultqvist ska dras in i smeten är ju inte självklart även om - med facit i hand - en viss försummelse ligger i båda deras hantering av denna fråga.

Det framstår som ganska uppenbart att den här bredare politiska kanonaden tjänar diverse olika syften.

Jimmie Åkesson vill ju hjärtans gärna tvinga fram ett extraval och Annie Lööf är nog heller inte främmande för en sådan tanke...

Anna Kinberg Batra såväl som Ebba Busch Thor vill säkert gärna få en fokusering på något annat än sina egna vikande väljarsiffor.

Jan Björklund vet förmodligen inte vilket ben han ska stå på men dristar sig knappast att avvika från Alliansens linje…

Ganska många tycker att Peter Hultqvist är en rekorderlig karl och uppenbarligen instämmer Stefan Löfvén i detta.

Anders Ygeman är man måhända mera kallsinnig till efter det att allt fler har insett att hans upprepade löften om en bättre fungerande polismyndighet - i likhet med Dan Eliassons dito - helt saknar verklighetsförankring. Just den här saken tycker man dock knappast borde ha lett till hans avgång.

Som den frispråkige och märkligt folkkäre Leif G W Persson i någon artikel nyligen förutspått kan emellertid just det polisiära misslyckandet komma att omsider bringa den nuvarande regeringen på fall.

Stefan Löfvén vill kanske stämma i bäcken, när han nu lovar att rejält öppna plånboken för polisens vidkommande, men jag tror nog att det snarare är ett organisatoriskt problem som man inte kommer tillrättas med bara genom att anslå likvida medel. Jahau, nåväl.

Uppnådd makt kan snabbt som tusan försvinna och i sin ågren bör man nock avstå från pudlande via facebook. Tidigare hyggligt rénommé borgar inte för att sådant faller i god jord.

En ursäkt blott sagd direkt till värden och gästerna är nog bättre än att få sin ruelse blottlagd för hela världen - efter festerna… Sic transit gloria mundi - post festum…

Det man kan konstatera är i allt fall att makt för egen del tydligen är vad det handlar om för många människor. Detta alltså om makten och härligheten…

I evighet eller i allt fall under sekler verkar denna törst efter makt ha utvecklat organisationsstrukturer, vilka ibland kallas för stuprörsliknande. Ett antal hängrännor för information horisontellt hade nog inte varit helt fel som komplement, men inrättandet av sådana har uppenbarligen försummats. Man kan stillsamt ana sig till att avsaknaden av sådana hängrännor väsentligen bidragit till bland annat detta sommarelände för de strävsamma politikerna...

Sensmoralen är att vi måste vara varsamma och - utan att se till egen snöd vinning - ta hand om våra kvarvarande bröder och systrar i form av utrotningshotade arter av det liv som en gång skapats och sedan utvecklats i en otrolig mångfald. Detta är man väl världen över ganska överens om och på diverse konferenser träffas internationella avtal i slika ting.

Sparsamhet med den här planetens resurser är då något man fokuserar på. Det gäller inte minst det livgivande vattnet.

 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

12 comments

I människosamhällen vill väl alla dra sitt strå ifrån stacken. Att sedan den gängse propagandan talar i annan riktning är en annan sak.

Människan är genom evolutionen utvecklad till att leva i grupper om ca 20-40 individer. Inte som myror, att samarbeta i tusental.

evolutionens ENDA mål är genernas fortlevnad via avkomma. Om chansen till detta ökar genom att vi samarbetar i 100.000-tal så kommer vi göra detta. Att anpassa sig för att överleva är just evolution. Däremot har vi svårt att relatera till varje enskild individ i en större grupp och kategoriserar och klumpar ihop för att kunna hantera dessa.

Evolutionen behöver 10 000-tals år för att förändra oss. Vi är fortfarande utvecklade för ett stenåldersliv. Kortsiktiga politiska samhällsförändringar påverkar inte evolutionstakten, förstår du.

"A reptile brain in a digital world" är en beskrivning jag tagit till mig. (Fritt "stulen" av amr vetenskapsman. :)

I bisamhällen eller i bisvärmar talar man om svärmintelligens, som är jämfört med de enskilda binas intelligens en relativt högre form av intelligens.

Svärmintelligens är dock inte applicerbart på den nuvarande, styrande, nepotismvalda, PK-vurmande politikersvärmen, för det vore ett hån mot insekters vägvinnande flockbeteenden, utan vi är tvungna att införa en ny biologisk beteendevetenskaplig term, nämligen svärminkompetens.

Svärmningsintelligens översätts närmast till gruppdynamik inom ledarskapsforskning
Många av världens ledarskapsforskare har också med förfäran både varnat för och sett på hur det svenska experimentet med siffertrixande och korruptionsfrämjande New Public Management använts för att styra Sverige i stället för verkligt ledarskap efter verklig vetenskap.

-Det finns inga genvägar - i verkligheten fungerar inte bluffar, sagor och fantasier för att styra vare sig myndigheter eller stater..

Jag tycker om Dina kommentarer Ann! Så när ändå bin är på tal så vill jag bidraga med en historia ur vekligheten.
För kanske 25 år sedan var sk "fringisar" på tapeten. De kom som så ofta från finansen och USA. Fritt översatt ung "fria ej beskattningsbara förmåner". Populära mao. Detta befanns orättvist så en hel del förmåner för anställda försvann överlag. Från SAS "fria resor" i mån av plats till butiksanställdas möjlighet att ta hem "utgångna" varor. Allt skulle beskattas. Så även biodlingen.

I Sverige bedrevs vid denna tidpunkt biodling som jag förstått mest av mindre biodlare. Pluralistiskt och med fin geografisk spridning. Skattebefrielse gällde för odling upp till 10 kupor. Då det med rätta ansågs att det var svårt att få ekonomisk bäring i denna branch. När undantaget försvann gick en hel del mindre odlare ur förbundet, andra lade ned och en del försökte sig på större odlingar. Något som väl var statsmaktens avsikt då dessa ju kunde förmodas få lönsamhet så skatt kom in! (Upplands största har väl 700 kupor).

Jag minns att jag tänkte, är de emot livet? Var och en som följt utvecklingen för världens bin och "våra bin" med kvalster och nya sjukdomar borde ju undra hur det står till med våra beslutsfattare. Anser då jag. Biodlarförbundet hade för ett par år sedan gjort två större försök att få statsmakten att ändra sig. Utan resultat. Så när någon politiker påstår att "vi är inte tondöva"
vill jag påstå att det är ännu värre. De är lomhörda! De hör bara det de vill och deras värld kretsar mest kring penningen.

Känslan jag fick vid detta beslut var likartad den jag minns från 45-50 år sedan då jag på dåvarande statstelevisionen såg en hövding ur ett av Borneos ursprungsfolk endast iklädd penisskydd uppretad förklara att han ej vill ha de papperspengar han erhållit för sin nedhuggna skog. Han ville ha sin skog tillbaka! Det är snart ett halvt sekel sedan.

Bin etc igen.
För att få en liten bisyssla i dubbel bemärkelse gick jag två kurser i biodlarförbundets regi våren/sommaren 2014. Avsikten var att börja i liten skala med ett par tre kupor som kunde bli tio på ett par år. (Med vinden i ryggen). Fick dock lägga dessa planer i träda och ta hand om min mobbade yngsta dotter. Situationen i den skola hon gick fick henne att hoppa av naturvetenskaplig linje.
Hon började om på i mitt tycke konstig ny linje hösten 2014. Hon valde även att bo permanent hos mig till julen 2016. Sista tiden som inneboende utan krav på sig. Efter jul fixade hon jobb och flyttade ut. Nu har hon påbörjat resan framåt igen och går det sk prep. året som ger behörighet till ex teknisk högskola. Tycker nog hennes och då även oss andra inblandades resa bara till där hon befinner sig idag varit ganska onödigt krånglig och svår, Samt tidskrävande. Och kostsam.

Så nästa sommar ska jag väl ta itu med min bidröm igen. Har nog varit lite sugen länge då jag redan som tonåring/ung man träffade ett par riktigt häftiga "gubbar" i branschen. Från olika delar av landet. Dessa bägge bjöd frikostigt på sina kunskaper. Mkt trevligt som jag minns. ;)

Lantisjuristen: dessa kåserier kan inte annat än gillas! Vi inväntar med spänning dina memoarer.

Tack! Härligt med positiv feedback. Hade möjligen tänkt släppa något postumt. Men kanske tiden ändå är mogen. Frågan är om Sverige är moget! :)

Är denna politiska betraktelse ett resultat av idétorka i den juridiska minnesbanken?