Skip to content

Mamma som inte överlämnat dotter till pappa med ensam vårdnad frias i HD - dotterns vilja avgörande

Foto: Heiko Junge / NTB scanpix / TT

En mamma som förlorat vårdanden om sin dotter och dömts efter att hon kvarhållit sin dotter i Norge frias av HD. Enligt HD kunde det utifrån barnets "mognad och ålder" inte krävas att mamman gick emot dotterns vilja.

 

En kvinna dömdes i Haparanda tingsrätt för egenmäktighet med barn till fängelse i fyra månader.

Enligt åtalet hade hon vid ett umgängestillfälle kvarhållit sin dotter i Norge trots att dotterns pappa hade fått ensam vårdnad om flickan enligt en dom från juni 2014.

Kvinnan bestred ansvar och menade dels att det förelåg en nödsituation, dels att pappan visste var dottern befann sig och när som helst hade kunnat komma och hämta henne.

Såväl kvinnan som åklagaren överklagade men Hovrätten för Övre Norrland fastställde tingsrättens dom. Åklagaren ansåg att kvinnan borde ha dömts för grovt brott.

Kvinnan överklagade till Högsta domstolen, HD, och anförde bland annat att dottern, som vid tidpunkten för gärningen var tolv år gammal, vägrade flytta till sin pappa och ifrågasatte vad hon borde ha gjort för att undgå straffansvar.

HD utreder straffbart skiljande
HD konstaterar att ett straffbart skiljande av barnet bland annat är att barnet hålls oåtkomligt på annan ort, kanske utomlands, eller att barnet annars hålls dolt.

Men straffbestämmelsen kan även vara tillämplig i situationer där vårdnadshavaren vet var barnet befinner sig och barnet i och för sig är åtkomligt för denne.

För att det i sådana situationer ska vara fråga om ett straffbart skiljande måste det, enligt HD, i regel krävas att ”den som har barnet hos sig vägrar att lämna över barnet eller på annat sätt genom handling eller underlåtenhet vidmakthåller ett tillstånd som han eller hon förfogar över”.

Måste ha förmåga att undanröja hinder
För straffansvar bör det därför enligt HD krävas att gärningspersonen har förmåga att undanröja det hinder som föreligger för att vårdnadshavaren ska kunna återförenas med barnet. HD finner därefter att det kan finnas utrymme att lyssna på barnets vilja även om detta inte framgår av straffbestämmelsen.

HD konstaterar att flickan var tolv år och att vid bedömningen av vilka åtgärder mamman skulle ha vidtagit måste flickans vilja, mående och integritet tas med i bedömningen.

Mamman kan inte hållas ansvarig
HD finner vidare att vid ett beaktande av flickans mognad och ålder kunde det inte krävas att mamman skulle ha genomdrivit ett överlämnande mot dotterns tydliga och konsekventa inställning.

HD finner därefter att det inte är visat att mamman kunde ha gjort mer än vad hon gjorde för att förmå dottern att ändra sig och återvända till sin pappa. HD ogillar därför åtalet och frikänner mamman helt.

 

  • Alt-texten
    Veronica Hult

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt