Skip to content

Långa handläggningstider gör Polisens forensiska arbete ineffektivt - Riksrevisionen föreslår åtgärder

Foto: Maja Suslin / TT

Polisens forensiska organisation har för långa handläggningstider. Enligt Riksrevisionen gör tiderna arbetet ineffektivt och nu föreslår man åtgärder.

 

 

Riksrevisionen har granskat Polisens forensiska organisation med syfte att undersöka om arbetet bidrar till brottsuppuppklaring på ett effektivt sätt.

Trots att det forensiska arbetet enligt Riksrevisionen håller hög kvalitet är resursanvändningen ineffektiv. Det är framförallt handläggningstider som är det stora problemet anser riksrevisor Stefan Lundgren.

– Framför allt är det långa handläggningstider som utgör ett problem. Ibland avstår Polisens utredare till och med från att skicka in spår för analys eftersom det tar så lång tid att få svar, säger Stefan Lundgren i ett pressmeddelande från Riksrevisionen.

Enligt Riksrevisionen beror de långa handläggningstiderna främst på brister i beställningsprocessen men även Polisens ärendehanteringssystem orsakar ineffektivitet.

– Beställningsformuläret anses vara svårt att fylla i. Det blir ofta fel i beställningarna, som tar tid för både beställare och forensiker att rätta till. Dessutom avbeställs inte alltid forensiska undersökningar som inte längre behövs, till exempel när ett ärende läggs ned, säger projektledare Per Dackenberg. 

För att lösa problemen rekommenderar Riksrevisionen Polismyndigheten bland annat att säkerställa att:

  • rutinerna för att beställa forensiska undersökningar ses över,
  • forensiskt kunnig personal kvalitetssäkrar alla beställningar av forensiska undersökningar,
  • ärendehanteringssystemen kopplas samman så att uppgifter överförs automatiskt, samt att
  • forensiska analysbesked och sakkunnigutlåtanden skrivs så att de enkelt kan förstås även av personer utan forensisk sakkunskap.
  • Tom Perski

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

6 comments

Bra att Stefan Lundgren tar tag i detta. Människor kan väl inte sitta häktade för att provsvar dröjer. Misstänkta kan sitta häktade för att utredning pågår vilket är stor skillnad mot att den står still. Veckor upp till månader.

Arbetet måste löpa jämte polis och åklagare inte halka efter. Riksrevisionen ska inte ge sig där. Brottsutredning borde behandlas som färskvara. Effektivitet borde vara a och o i utredningsarbete. Jag tror polisen behöver ta in externa konsulter som tittar över hur effektivisering görs bäst hela vägen och hur samarbete underlättatas
Alla verksamma i utredningskedjan måste få komma till tals inkl. åklagare sen kan beslut ligga hos lämpliga chefer inom polisen som satt sig väl in i problematiken och problemlösning.

Det största problemet är nog att man har rutiner och system som egentligen inte är avsedda för att hantera forensisk information samt att personalen inte har tillräcklig kunskap om forensiska frågeställningar.

Det behövs antagligen specialutbildad personal som bistår utredande polis och åklagare både vad gäller frågeställningarna, vad som är möjligt, vad som ska göras, hur det ska beställas, hur bevisning ska hanteras och hur resultaten ska tolkas. Gissningsvis har man trott att man bara kan sprida ut det arbetet och att alla poliser och åklagare ska fixa det själva, vilket kanske fungerade när det bara fanns fingeravtryck, blodtyp och skoavtryck ungefär. Sen blev det fler och fler saker som blev möjliga att göra och kaos av alltihop.

Den sista punkten är dock något farlig, att skriva utlåtanden/analysbesked så att de "enkelt kan förstås även av personer utan forensisk sakkunskap" är farligt eftersom alla sådana omskrivningar (och även de ursprungliga) bygger på vissa bakomliggande antaganden och förenklingar. Det är alltså stor risk för felaktig bevisvärdering om inte de som läser besked och utlåtanden har åtminstone grundläggande kunskaper på området och kan sätta dessa i relation till resten av utredningen. Jämför det med att skriva om lagboken på samma sätt, köra den fram och tillbaka genom google translate eller att ha rättegångar där varken domare eller någon annan medverkande har någon juridisk bakgrund.

Kloka tankar.

På SVT Play såg jag nyss en dokumentär om ett mord där "expert"
förvanskat resultat under flera års tid. Bland annat rörde det blodstänkanalys och tvivelaktiga test-metoder för detta.

Lägger man då som domstol, ett mycket högt bevisvärde i ett sådant resultat äventyras rättssäkerheten framförallt därför att en enda person tillåts tolka allehanda test-resultat subjektivt oemotsagd.

Programmet finns att se under: svtplay - dokumentär - true cases- Stairecase.

PS om mannen var skyldig eller ej låter jag vara osagt, bevis ska dock redogöras riktigt, alltid. DS

Jag tycker även att det borde vara ett obligatoriskt tvång på att åklagare redogör och i en egen separat inlaga av FUP, i punktform, lägger fram det som talar för en misstänkts fördel.

Detta bör vara lättöverskådligt för såväl domstol, som försvar, som media.

Åklagare skall vara objektiva genom hela processen varför ett krav på bevis om detta rimligen bör föreligga.

Man får inte som åklagare bli nervös för att saker talar mot ens hållning, man får finna nya vägar att närma sig sanningen på.

En åklagare som inte vågar ifrågasätta sin egen teori är en klen åklagare som tolkar tystnad som medhåll när det lika väl kan röra sig om ingen kännedom varför reaktion uteblir.

Ett exempel på vad som kan tala till en misstänkts fördel hittar vi i inlägg #32508, i tråden om Sommarstugemordet, på Flashback.

Där talas det om att man tagit av hela huden från den drunknade maken och genomsökt den efter skador, utan att finna några.

Dvs detta kan tala för att ingen kamp förlegat drunkning.

Därav något som talar till Arbogakvinnans fördel, vid en objektiv bedömning.

Här en länk till dokumentären True cases - The Staircase

Det finns två delar.

https://www.svtplay.se/video/1126525/the-staircase/del-1-613?start=auto