Skip to content

Kvinna som blivit hotad diskriminerades av kvinnojour - nekades plats på grund av HIV

Foto: Pavel Koubek/TT

En kvinna som nekats plats på en kvinnojour på grund av att hon var hiv-positiv blev diskriminerad. Det slår Västmanlands tingsrätt fast i en dom som välkomnas av Diskrimineringsombudsmannen.

 

En kvinna som blivit hotad av sin granne vid upprepade tillfällen ansökte om en plats på ett skyddat boende hos en kvinnojour.

Jouren valde att avslå kvinnans ansökan och uppgav att de endast vänder sig till den målgrupp av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer och att kvinnan därmed inte tillhörde målgruppen. 

Diskrimineringsombudsmannen, DO, ifrågasatte jourens förklaring då boendets ledning fått kännedom om att kvinnan var hiv-positiv i samband med hennes ansökan. Av samtal som förekommit mellan ledning och kvinnan var det enligt DO tydligt att ledningen angett smittorisk snarare än fel målgrupp som orsak till avslaget.

Därmed hade nekandet enligt DO ett direkt samband med kvinnans sjukdom varför DO valde att stämma jouren för diskriminering som har samband med funktionsnedsättning. 

Nu har Västmanlands tingsrätt bedömt frågan och konstaterar att nekandet utgjort en diskriminering som haft samband med att kvinnan varit hiv-positiv.

Enligt domen ska kvinnojouren betala 20 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan, något som DO välkomnar då hiv-positiva personer ofta utsätts för stigmatiserande okunskap om deras sjukdom. 

  • Tom Perski

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

Och hur kan man bevisa vad som sas mellan kvinnan och kvinnojouren? Är det inte ord mot ord igen, och någon döms..

Ofta finns fler än en faktor i alla sammanhang. Att av två välja ut den ena verkar vara en vild gissning. Att man eventuellt berört HIV i ett samtal är inte samma sak som att det var huvudorsaken. Man kan prata runt saker, då det är en situation, utan att man sagt att just det är hindret. Vi har fått en värld där man skall väga allt på guldvåg därför att det kan användas emot folk av illasinnade som vill vara offer hela tiden. Det kan vara att det skapar oro bland andra utsatta som har små barn på stället.

Det är subjektiv oro, då det objektivt inte är påtaglig risk, men jag antar att blotta misstanken att smitta skulle teoretiskt kunna överföras, är skräck nog. Dilemma visst, men vem skall man skydda, den ene eller den andre. HIV:are får inte huller om buller vara i känsliga miljöer där vätskor kan vara en länk.

Det finns också många registrerade som ligger under smittskyddslagen, som måste ta hänsyn på olika sätt för att inte riskera smitta någon. Det är inte diskriminering.

Utan att kunna reglerna och policyn så framstår gruppen närstående som möjligt att bevisa med stadgar etc. Var skulle man dra gränsen för grannar etc. Granne kan man kalla sig längs en hel gata. Eller hot från någon vemsomhelst. Normalt flyttar man om man har allvarliga problem med en granne eller vidtar polisiära eller sociala åtgärder, samt med hyresvärd.
Att en kvinnojour skulle vara till för alla i alla sammanhang verkar inte rimligt gissningsvis.
Bara för att man just är kvinna, så skulle dörrarna stå på vid gavel.

Artikeln är en summering, så svårt att veta vilka belägg för att diskriminering var huvudorsaken, är svårt att veta.