Skip to content

Bortglömt bostadsarrende från 1950-talet var giltigt som benefik nyttjanderätt

Foto: Helena Landstedt / TT

Ett bortglömt bostadsarrende var en så kallad benefik nyttjanderätt. Fastighetsägare som krävt att arrendator skulle riva stugor förlorar i hovrätten. Eftersom avtal inte sagts upp fortsätter muntligt avtal från 1950-talet att gälla.

 

Bakgrund
År 2011 ärvde en idag 40-årig man ett par stugor på en ö i Kalix kommun. Själva fastigheten ägdes, genom arv, av en idag 49-årig kvinna.

År 2016 började kvinnan kräva att mannen skulle riva stugorna samt betala henne ersättning för utebliven vinst. Mannen vägrade och menade i sin tur att stugorna åtnjöt besittningsskydd i form av ett bostadsarrende som ingåtts muntligen någon gång på 1950-talet.

Inga formkrav i jordabalken
Haparanda tingsrätt fann det vara visat att ett sådant muntligt avtal hade ingåtts vid denna tid.

Enligt domstolen finns det enligt förarbetena till jordabalken inte några formkrav för avtal ingångna före 1968 varför även muntliga avtal gills.

Fastighetsägarens ståndpunkt var dock att även om ett bostadsarrende ursprungligen förelegat så borde det anses ha förverkats, eftersom fastighetsägaren vid många tidigare överlåtelser av stugorna inte hade erbjudits att få återta marken enligt jordabalkens regler om så kallat hembud.

Fastighetsägaren ansåg också att arrendet hade förverkats eftersom ingen arrendeavgift någonsin hade betalats ut.

Även dessa argument avfärdades emellertid av tingsrätten. Avseende de uteblivna hembudserbjudandena ansåg tingsrätten att även om sådana saknats så hade fastighetsägaren fortfarande inte sagt upp bostadsarrendet enligt föreskrifterna i jordabalken.

Angående arrendeavgifen hade stugägaren invänt att han regelbundet hade deponerat pengar motsvarande arrendeavgiften hos länsstyrelsen sedan han ärvt stugorna - ett argument som tingsrätten godtog.

Rättens slutsats blev att stugägaren hade ett giltigt bostadsarrende och därför ogillades fastighetsägarens talan.

Benefik nyttjanderätt
Fastighetsägaren överklagade tingsrättens dom till Hovrätten för Övre Norrland som instämde med tingsrätten, dock med en annan rättslig motivering.

Hovrätten fann att stugägarens deponeringar hos länsstyrelsen inte täckt de tidigare decenniernas uteblivna arrendeavgifter. Något bostadsarrende har därmed inte förelegat.

Hovrätten anser dock att det fortfarande funnits ett avtal om en benefik nyttjanderätt. Detta avtal har inte sagts upp och därför kan fastighetsägarens yrkande att stugägaren ska åläggas att riva stugorna och betala ersättning för utebliven vinst inte bifallas enligt hovrätten.

  • Alt-texten
    Ludvig Wiklander

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

6 comments

Vad jag har läst kommer alla gamla servitut dvs förmån eller last för en fastighet att automatiskt upphöra 2018 tror jag det var. Om de inte sker en förnyad ansökan rörande servitut (nyttjanderätt) innan dess.

Man undrar om alla känner till detta.

Nej!

Inget servitut upphör, endast inskrivningen som är en av tre skyddsformer för servitut. De andra två är förbehåll enligt 7:11 JB och ond-trosregeln 7:14 JB.

Inskrivning är dock att föredra!

Så åtgärd är meningslös och tidskrävande bara? Lite merjobb för inskrivningsmyndigheten bara? Vad är syftet och tanken bakom?

Enskilda riskerar inte att servitut om att exempelvis nyttja annans väg för att komma åt sommarstugan eller kunna ta ut skog från mark som inte har väg, försvinner?

Då har jag uppfattat den felaktigt. Jag trodde man behövde vara om sig och kring sig i tid.

Jo, inskrivning är bra.

Om den tjänande fastigheten överlåts måste servitutet skyddas. i första hand med inskrivning och i andra hand med förbehåll mellan säljare och köpare. Gör säljare inte detta kan han bli skadeståndsskyldig.

Om varken inskrivning eller förbehåll skett, kan servitut vara skyddat genom ond-trosregeln OM rätten varit möjlig att inse, t.ex. en tydlig väg.

Men väg kan väl finnas. Men vad säger att inte sommarstugaeägaren ska dra sin egen istället för att nyttja befintlig väg som bekostas av annan fastighetsägare ensam, en gång i tiden.

Dagens färdmedel sliter kanske mer än dåtidens som servitutet grundades på.

Det finns alltid risk för konflikter om inte tydliga avtal finns att tillgå. Vid ny ägare etc. Många avlopp och brunnar delas också grannar emellan.

Var det inte nåt om servitut äldre än 50 år som försvinner... dvs rätt många.

Men du talar bara om ny köpare... Hur menar du att säljaren ska etablera en förmån mellan sig och en fastighetsägare som inte vill ha kvar servitut. Man ska alltså övertyga myndigheten om nyttan med servitutet. Misslyckas man där är det väl kört.

Vem vinner på förslaget? Stora gods?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.