Skip to content

Arrendenämnden får fastställa kostnad för nedbrunnet hus även efter att nytt hus redan byggts

Foto: Schrøder, Tor Erik

En arrendenämnd får pröva en ansökan om fastställande av kostnad för arrendatorns arbete även efter det att arbetet utförts. Det slår en oenig HD fast i en dom där arrendatorerna byggt upp ett hus och sedan krävt staten på arbetskostnaderna.

 

Arrendenämnden i Sundsvall beslutade i maj 2015 att staten i egenskap av jordägare haft skyldighet att bygga ett nytt bostadshus på ett arrendeställe efter det att huset förstördes genom brand i maj 2009.

Vidare fastställde arrendenämnden kostnaderna för arrendatorernas arbete för att bygga ett nytt hus till 3 000 000 kronor.

Överklagan
Staten överklagade och menade att arrendatorernas talan borde ha avvisats, bland annat eftersom en prövning rörande byggnadsskyldighet ska ske innan byggnaden uppförs och arrendatorerna själva redan hade byggt upp det nya huset.

Hovrätten för Nedre Norrland sade nej till att avvisning skulle ske på grund utav att någon prövning av byggnadsskyldighet inte hade gjorts men beslutade ändå att avvisa arrendatorernas talan beträffande fastställande av beräknad kostnad för arbete.

Hovrätten ansåg att talan i denna del lämpligen skulle föras som en skadeståndstalan i efterhand.

Arrendatorerna överklagade till Högsta domstolen, HD, och anförde att risken var betydande att ”annan domstol, som ska pröva en eventuell efterföljande skadeståndstalan, kommer till en annan slutsats än hovrätten och avvisar en sådan talan”.

Arrendatorns rätt
HD konstaterar att den i målet aktuella bestämmelsen har till syfte att skydda arrendatorns rätt när jordägaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt arrendeavtalet.

Enligt HD framstår det som ”mindre ändamålsenligt om arrendatorn, efter att ha fått slutligt fastställt att jordägaren är byggnadsskyldig i det arrenderättsliga förfarandet, skulle behöva vända sig till domstol för att få prövat vilka kostnader för det arbete som har utförts i jordägarens ställe som han kan få ersatta”.

Arrendenämnden behörig
Sammanfattningsvis finner HD att en arrendenämnd är behörig att pröva en ansökan om fastställande av kostnad för arrendatorns arbete även efter det att arbetet har utförts.

HD sade därför ja till arrendatorernas överklagande och avslår statens yrkande om avvisning även beträffande fastställande av kostnad för arbete.

Ett justitieråd är skiljaktigt i fråga om motiveringen och ett annat är skiljaktigt i sak.

  • Alt-texten
    Veronica Hult

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt

2 comments

Så en arrendator kan uppföra ett boningshus på någons annans mark? A kan uppföra en byggnad på Bs tomt? Utan lov? Hur som? Är det arrendatorn som ansökt om bygglov? Gick det inte att bo i ett tillfälligt uppsatt boende medan saken utreddes? Som vid alla bränder?

När vår gård såldes på offentlig auktion påbörjade köparen ett ärende vid arrendenämden och menade att arrendet var uppsagt. (vilket ska ske inom en månads tid från köp och upplysa arrendator om att hänskjuta ev tvister till hyres/arrendenämden för -utredning - så gjordes ej.)

Eftersom såväl auktion som sakägarförteckning som fördelningsmöte var överklagat menade jag att köpare var tvungen att invänta laga kraft innan denne hade talesätt i arrendenämden. Jag var som jordägare enligt än gällande lagfart av arrendenämden ej att uppfatta som part i målet. Enbart köpare och arrendator var parter menade nämnden. Man skulle senare utreda om köparen ägde rätt att börja ett ärende vid nämnden. Först skulle dock ärendet behandlas. Bl. a krävde köpare interimistiskt beslut om besiktning av fastighet (Hen hade ju inte gjort nån före inköp på auktion - gård köptes osedd)
Genom handräckning från KFM utfördes så denna besiktning, trots att målen väntade på PT i Hovrätt rörande bla. köpet.

Alltså den som ännu står som ägare till fastighet är i inte part i mål som rör denna fastighet i arrendenämd. Jag vägrade acceptera det som ni säker förstår.

Kul kuriosa är att arrendenämd påtalar att eftersom köpare är rådman kan hen nog lagen bättre än jag. Jag menar att nämndens kännedom om köpares yrkestitel visar på ev missbruk av titel. Som vanligt försvann. Aktbilagor.

Samtidigt sker även ett inplanering av byte från luftburen el till nergrävd via nätleverantören. Denna anser sig inte kunna sluta avtal med köpare därför att jag ännu är lagfaren ägare. Vilket den också tar upp med såväl mig som köpare. Avtal skrivs mellan mig och nätleverantör, enligt deras juristers tolkning om vem som äger rätt att sluta avtal.

Intressant är även att den som via icke behörig domstol utreder och beslutar om utmätning förfallit eller ej för denna fastighet, vilken menar att "inom två månader från det att målet vunnit laga kraft" ej har någon bakre tidsgräns, nu blir ordförande i just denna arrendenämd, varför risk för jäv nu uppkommit.

Icke behörig domstol har för övrigt uppmanas att utreda sin behörighet.

Anledning till att jag begärt utredning om obehörig domstols behörighet, var för att jag på den tiden inte förstod varför en prövning av en utmätning företogs i tingsrätt. Det var ju ett myndighetsbeslut och de brukar handläggas i förvaltningsdomstol som har högre krav på egen utredning än tingsrätter. Jag kände mig därför missgynnad och undrade varför just detta gällde de som stod utan både kapital och därför ombud.

Jag har i efterhand fått lära mig att det förhåller sig så därför att Usökningsbalken har lyfts ut och är en egen del av grundlagarna.

Vad som avgör vilken tingsrätt som är behörig hittar man i UB kap 12 §18 om jag minns rätt. Alltså den kommun som vari fastigheten tillhörde 1996 med särskild anvisad tingsrätt efter gällande lag, se ovan.

Det är mycket svårt för en lekman att förstå vissa juridiska beslut. Som detta att KFM inte vet var en fråga ska avgöras trots förskrivningen i lag. Inte domstol heller visst. Och som att KFM aldrig är part i domstol. (Skatteverket ska inträda i KFM ställe)

Först trodde jag att jag var ensam part och förstod då inte hur en prövning i domstol gick till. Med bara en part.

Sen förstod jag inte heller hur Skatteverket skulle kunna svara på hur en annan handläggare på KFM bedömt en utmätning laglighet genom tolkning av UB kap 4 §27.

Hur kan en handläggare - vid en myndighet, företräda en annan handläggares - vid en annan myndighet, bedömning
i en sakfrågan, när den inte själv varit delaktig i själva bedömningen?
Den ska alltså ställa sig bakom en bedömning utan att först bedöma beslutet själv?

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.